View tracker

Jag flyr för mitt liv! Jag flyr från mig själv hela tiden, jag känner paniken stiger varje gång vi blir ensamma med varandra. Måste hitta aktivitet, måla ett bort, måla en teckning, ringa en vän, spela mobilspel, eller fara iväg. Stress nivån är så otrolig hög & jag vet inte vad som är stress & vad som är ångest.

Jag tror att mycket beror på stress & som med de mesta tolkar jag alla dessa stressymtom, psykiska & fysiska som att döden är på ingång, vilken sekund som helst.

Jag försöker göra allt i min makt för att låta mitt sunda förnuft ta över, jag försöker tänka positivt & inte bli omslukad av känslor eller tankar. För de är ju just de, dessa tankar är bara tankar & dessa känslor är bara känslor, tolkningar av mig. Har någon någonsin dött av tankar eller känslor ? Nej. Ingen tanke kan döda mig, ingen känsla kan döda mig. Handling kan döda, en olycka eller annat. Men statistiken för de är iallafall på min sidan att de inte sker. Ja vi men katastroftankar & ångestproblematik kan behöva både statistik på de ena & de andra, & kunskap. Jag läser allt vad som relaterar, stress, katastroftankar, ångest, spänning, spänningshuvudvärk osv.

Jag har pratat om de förut. Googla smart.

Jag har ökat dosen på min medicin & fyfasiken vad det har varit jobbigt, de börjar dock ordna upp sig nu tror jag & jag hoppas de håller i sig.

Mycket som jag vill mindre som jag kanske borde, jag kan inte gradera & ta en sak i taget eller vad som är viktigast just nu, jag vill gärna vara överallt & nu med detta nystartade "projekt" med F!, så hoppas jag att de ger mer bränsle än de tömmer, men de tror jag.

Ska andas lite till & sen kanske jag är redo att starta dagen.

Peace ✌️ @hejpanik

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag funderar mycket på den dag då min ångest men framförallt mig rädsla & hypokondri ska vara ett minne blott. Om den dagen kommer det vet jag inte, kanske inte. Men tills vidare är målet att verkligen hitta acceptansen i allt dehär & vara ärlig. För vad jag behöver, inte för allt dedär jag borde göra, eller de som samhället menar är acceptabelt.

I 2 år har haft min ångest problematik & i 2 år har jag kört på, med skola, jobb, barn, & skola & lite jobb igen. Nu är det ett nytt race som börjar.. Arbetsförmedligen.

Jag har börjat köra på, men jag drog i handbromsen & tänkte att ja de är ju detta jag borde göra.. Men är det vad jag behöver ?

-Nej. Blev mitt svar. Jag behöver en paus. Men en paus mitt i livet när de viktigaste du kan anses göra är att jobba som en idiot.. Är de lägligt ? Nej verkligen inte. Jag har tagit pausen förut, men med historien som jag har bakom mig så är de inte konstigt & hade jag inte gjort de så hade jag inte suttit här nu. & eftersom jag vill plugga en yrkesutbildning till hösten så är de nu eller aldrig.. Jag är rädd att om jag fortsätter köra på, så kommer det gå åt helvete helt enkelt.

Jag pratade om detta med min psykolog & vi ska tillsammans träffa en läkare & prata om vad som är lämpligast att göra.

& Arbetsförmedligen ja. Ja jag var där idag & sa som de var, hon var förstående & inte dömmande, de kändes skönt. Vi ska återkomma till varandra.


Många tycker att man är svammlig, att de är ju bara & göra. Men jag har aldrig i mitt liv förstått att man måste lyssna på kroppen, & nu när jag känner allt & är mycket känsligare för både stress & press så blir de ännu viktigare. Fråga vem som helst med ångestproblematik.

Ja just de att förklara sig. Det är de som är det jobbigaste med en sjukdom som ingen ser & som du kan dölja otroligt bra även om du faller sönder inuti. För de är just de. Jag måste förklara mig hela tiden. & självklart så känner jag ofta att folk inte riktigt förstår vad de är som är så jobbigt. Men jag kan aldrig få någon att förstå som inte upplevt detta.. Tyvärr.


Vad som sker får jag se. Men även då pressen är stor, försök att lyssna till vad de är just du behöver för att fungera. Var ärlig med dig själv & rådfråga någon kunnig människa om du känner att de behövs. Även om folk dömmer dig, så har ingen den rätten.

Peace.

@hejpanik!

Likes

Comments

View tracker

En vecka med barnen har passerat & jag tänker mer positivt & känner av mitt katastroftänk & min ångest mindre när jag har barnen, de blir liksom så mycket annat trevligt då. (:

Men fick kraftiga ångest påslag här en kväll i veckan, tankarna & huvudet rusade liksom & de är bland de obehagligaste jag vet. Men jag måste säga att jag hanterade det väldigt bra & allt de hemskaste försvann efter en stund. Tänkte rationellt & läste samtidigt om de fysiologiska som händer i kroppen vid ångest. Sen glömde jag inte bort att påminna mig om att jag gjorde det jävligt bra !

Jag funderar lite på mitt framtida tillfrisknande & återkommer med tankar om det under helgen.

@hejpanik!

Likes

Comments

När ångesten kommer finns de mängder med saker du kan göra. Frågan är vad som funkar för dig, & med tiden kanske du måste hitta nya metoder.

Några förslag.
•Googla SMART
•Andas med magen (medveten andning.)
•Skriv
•Prata med någon/ring någon
•Meditera
•Mobilspel

Var snäll mot dig själv. Försök möta ångesten, den är inte farlig, men väldigt obehaglig. Ångest är kroppsliga normala reaktioner, ofta orsakade av orationella tankar & rädslor. Rädsla föder ångesten. Jag skulle säga att rädsla & ångest går hand i hand, som bästa vänner.

Rid på vågen & kom ihåg att de som händer just nu är helt normala reaktioner och de kommer att gå över. Kom ihåg att efter varje attack som lagt sig har du möjlighet att göra framsteg. Du klarade det, du klarade de galant. Kom ihåg alla dina framsteg, pröva dig fram med vad som funkar för dig för att hantera din ångest. & glöm inte att de om hjälp om du behöver, du är inte ensam & ingen klarar av allting själv.

Skit i ångesten brukar vara mitt mantra. Jag gör det jag ska göra ändå. Går dit jag inte vill gå ändå. Ibland har de misslyckats & jag har fått lämna mataffären utan varor för att jag inte klarar av det. Men är de ett misslyckande !? Nej! Du var ju på affären! Detta är ett ypperligt tillfälle att göra en tanke/känsla/händelse analys.

•Vad hände? Vad tänkte du? Vilken tanke startade upp detta ?
•Vad kände du? Vad fick denna tanke dig att känna?
•Vad fick denna känsla dig att göra ? Vad resulterade denna tanke i? Vad blev resultatet? Hur agerade du?

(Hände allt de hemska du tänkte? Var känslorna av död, galenskap, eller förlorande av kontroll sanna? Hände det du kände? Var ageerandet du valde den enda lösningen ? Kan jag hantera de annorlunda nästa gång?)

Nu har du några svar svart på vitt. Det kanske kan hjälpa att skapa nya tankar i de situationer som tidigare bara varit fyllda med katastrof.


Ångest är en jävla jävel & ibland blir jag trött som fan på den. Men de är ändå vissa saker jag måste göra för att hantera den. Tills den dagen jag kan släppa kontrollen helt, den dagen då många säger att då kommer du bli fri, jag tror på den dagen. Men jag tror också att den inte kommer förrens jag är redo att välkomna den helt & fullt. När jag är redo.

@hejpanik!

Likes

Comments

Mår dåligt, katastroftankarna är nästan okontrollerbara & jag kan inte få mitt förnuft att vinna över dom. Som sagt har jag slutat med medicinen, men börja känna att det var ett "misstag" jag mår inte bra. Tog en ynka halv tablett idag & tror jag fortsätter med det till jag får träffa en läkare v.3.. Satans piller. Jag hatar att äta medicin , även om jag kanske bara måste förlika mig med att just nu är de så att jag behöver de..




Jag hör många säga att man inte ska googla när man har ångest.

Men jag håller inte med. Det har hjälp mig massor att googla. MEN. Du måste googla smart. Inte skriva upp en massa symtom & läsa om hjärtinfarkt eller en massa annat som triggar.

Jag har googlat, ångestsymtom, panikångest, ont i bröstet vid ångest, självhjälp vid ångest, katastroftankar och ångest, meditation vid ångest, ångestblogg, vad händer i kroppen vid ångest, osv.

Detta har gett mig en massa kunskap & hjälp mig massor i tunga stunder av ångest. Kunskap är makt & jag anser det viktigt att läsa på mycket när man lider av ångest.


Jag har hittar en massa sidor som hjälp mig & jag ska dela med mig av några.

• http://panikangest.dinstudio.se/news_1.html
• https://livetojag.files.wordpress.com/2012/08/stressadkropp.pdf
• http://www.halsovisare.com/2013/04/angesthantering-del-2.html?m=1


Så våga googla för att hitta kunskap men, googla smart.

@hejpanik!

Likes

Comments

För en tid sen var jag väldigt ledsen & tillslut tillät jag mig att gråta, det var ganska snabbt över men de var helt klart ett framsteg att jag vågade. Minns inte ens när jag var ledsen före det. Jag har alltid varit arg istället.

I dag var de dags igen. Gråten kom, gick snabbt över men den kom. Jag vet inte riktigt varför. Eller ja det finns nog ganska många anledningar till varför när jag tänker efter. Men något som jag kommit fram till av dess två tillfällen är att jag ofta känner en stor ensamhet just i den ledsna stunden. En stor, svart, gigantisk ensamhet. Som om de inte finns någon i världen som ser mig. Det är känslan, jag får just i den stunden.

Jag tror att många med en osynlig sjukdom känner sig just de, ensamma, jävligt ensamma. Men jag är mest tacksam för att jag lär mig att tillåta mig vara ledsen. Det finns mycket gråt kvar i min kropp & jag ser framemot att allt en dag har fått komma ut. Jag tror att de är nyttigt att vara ledsen & viktigt. Lika viktigt som de är att vara glad tror jag de är viktigt att våga vara ledsen när de behövs. Jag har aldrig känt på känslor så att börja den processen vid vuxen ålder är ganska jävla svår, men behövlig, så de får vara som de är, så länge de är en process som för mig framåt får den nästan innehålla vad som helst.

Våga känna det du känner. Våga vara glad, våga vara ledsen & kom ihåg att båda är nödvändiga & viktiga!


Förövrigt blev jag bjuden på bio ikväll, väldigt trevligt. Lite jobbigt med allt vad som pågår i skallen, men det var väldigt behövligt att ta sig ut. Så bion den tackar jag för ✨

@hejpanik!

Likes

Comments

Det hjälper att skriva. Skapade min egen "ångestbok" när mina panikattacker inte var lika intensiva & jag kunde liksom tänka & tog ett beslut att jag måste göra något aktivt själv. Det var 1år sen cirka. Jag är nu på min 3dje bok.

Jag började med att skriva upp vad som är bra för mig & min ångest. Allt från meditation till rutiner, positivt tänkande & att lära mig mer om min sjukdom. Jag hade den med mig överallt, alltid i väskan, det vart min trygghet. Nu är boken oftast hemma. Skulle ångesten knacka på & jag behöver skriva av mig vars jag än är, så använder jag anteckningarna på telefonen.

Jag skriver om vad som händer just nu, vad tänker jag, vad händer i kroppen. Det är bara ångest. Och tankar är bara tankar. Som ett mantra. Det står ofta samma saker. & något jag var bra på förr var att skriva in & påminna mig om framsteg jag gjorde, alla gånger jag var glad, bra, positiva saker. Vilket påminner mig nu, att börja om med det. Positivt tänkande är svårt, men vi får inte glömma bort alla de stunder ångest inte är där. Skriv ner det! Gå tillbaka läs & hitta ditt mönster. Skriv om dagen i helhet. Som en dagbok. En ångestdagbok.


Något annat jag försöker lära mig fortfarande är avslappning, medveten närvaro, meditation! Det är otroligt svårt för mig att slappna av, jag har alltid levt med stress sen jag kan minnas & tyckt att jag kunnat hantera det bra & att det varit en del av vem jag är. Dock fick jag tänka om när panikenångesten kom. Jag måste hela tiden påminna mig att inte stressa, stress föder ångest & detta medför spänningar. Jag är spänd jämt, som en laddat katapult som väntar på att skjutas fri.

Jag slår ofta på en meditation när jag ska sova, dock så använder jag det fel, jag använder det för att tysta mina tankar så att jag kan somna & på så vis fly undan de jag tänker & känner för att jag inte vågar möta de. Jag klarar inte av att ligga på rygg & helt slappna av. Jag ligger i fosterställning & håller i mig. Jag är fortfarande för rädd, men även det är en träning, jag fortsätter trots att jag vet att jag inte gör riktigt rätt. Men det funkar att få mig att somna när ingenting annan funkar & det gör mig lite lugnare. Så det är positivt, trots att jag använder det som en flykt.

Jag har höga förväntningar på mig själv & det är lite av en börda. För känner jag att jag misslyckas känner jag mig värdelös & detta leder till skuldbeläggande av mig själv. Även detta är en träningssak.

Det blir inte alltid som jag vill, utan det blir dom det är tänkt.

Mitt förstånd har jag, jag är väldigt medveten, men problemet är att göra allt de jag vet i handling, det är svårare. Samtidigt som rädslan övervinner mitt förnuft oftast. Återigen att prata är otroligt viktigt, att inte skämmas för det som händer inom dig. Även om det låter orationellt så spelar det ingen roll, det behöver inte låta bra eller ens vara förståeligt för andra. Huvudsaken är att du uttalar det & låter de lämna dina tankar.
Och kan du inte prata, så skriv, måla, lyssna på musik eller promenera. Man måste leta sig fram & hitta de som funkar för just dig.

Vad får dig att flytta fokus från ångest eller ovälkomna tankar?

@hejpanik!

En sida ur min ångestdagbok.

Likes

Comments

Ett osynligt lidande. En resa. Ett helvete. Ett lidande. Men också en chans. Det startade för ca 2år sen. Paniken, rädslan, dödsångesten.

Kan du föreställa dig att vara konstant rädd, hela tiden varje dag, varje sekund, varje andetag, varje steg. Rädd för att dö. Det är en sanning, en sanning om att när som helst kommer de smälla till & du dör på fläcken. Föreställ dig det.

Kan du tänka dig in i hur de är att försöka kunna sitta upprätt, medans gång på gång kommer de hetaste värme vågorna genom kroppen, det känns som att hjärnan rusar iväg, hjärtat klappar så hårt att de börjar värka i bröstet. Sen trappar de ner, men du kan aldrig slappna av, du är spänd, hela tiden. Varje minut på dygnet. Direkt du tror att de är över.. Då börjar de om igen. Du känner hur de är på väg & du rusar upp ur soffan för att du inte kan sitta still, sitter du still kanske du dör. Den brinnande vågen genom kroppen, hjärtat som slår hårt, & otroligt fort, magen crashar, du måste springa på toa.

Du försöker tänka rationellt, men rädslan är större än något annat. Du är rädd varje sekund, i några veckors tid. Du kan aldrig vara ensam för tänk om du dör.

Tillslut blir de ohållbart & efter att blivit hemskickad från vårdcentralen, hjälpte mamma mig att ta mig vidare till psykiatrin. Där bröt jag ihop då jag pratade med läkaren & vädjade om hjälp. Jag grät & hulkade, jag förklarade att jag var livrädd att de alltid skulle vara såhär. Vad är de för fel ? Jag vill inte dö, snälla hjälp mig.

Det är panikångest.. Och så startade min resa med panikångest.

Nu såhär 2år senare så är det mycket bättre.
Jag blir fortfarande rädd, jag mår fortfarande dåligt, men även bättre. Jag vet nu, att det verkligen är panikångest jag har & det kommer inte att döda mig. Men fortfarande har jag stunder när katastroftankarna går direkt till döden. Det är en process. Jag gör allt jag kan för att besegra denna ångest, men rädlsan är fortfarande större än förståndet ibland. Jag har tagit all hjälp jag fått & jag gör allt jag kan.


Jag skäms inte längre för min ångest, den är helt klart en del av mig nu & innan jag blir av med den, om jag blir de, så måste jag kunna erkänna den, för mig själv, men främst för andra. Jag måste berätta varje gång jag får ångest, även om vi är mitt i en middag bortbjudna. Är jag tyst ger jag ångest plats att växa & det kan förstöra flera dagar för mig.

Jag förväntar mig att du ska acceptera att jag prata om det & jag förväntar mig även att du lyssnar, varje gång, på samma sak. Jag behöver de & på så sätt hjälper du mig att besegra ångesten. Jag tänker inte gömma mig & jag tänker inte skämmas ! Ingen ska behöva göra det pga av psykiskohälsa.

Andra ser den inte - men de som pågår inom mig är fruktansvärt & något jag kämpar med varje dag.

@hejpanik!

Likes

Comments

Det jag behöver är att du ska lyssna.
Även när jag alltid berättar samma symtom & samma måeende, gång på gång.
Då hjälper du mig.

Du ser en människa som brutit benet & förstår genast att de måste göra ont, du ser gipset, kryckorna, rullstolen. På samma sätt som du förstår att grannen med bandage på handen måste ha fruktansvärt ont efter att ha kapat sig i handen. Eller din vänninas mamma som lider av cancer. Du ser att cellgifterna inte är att leka med & att hon mår fruktansvärt dåligt.

Alla dessa skador & sjukdomar är synliga för oss med blotta ögat. Jag vill inte kategorisera sjukdomar, vad är värre eller inte, utan det jag vill göra är att lyfta den psykiska ohälsan, den osynliga sjukdomen som drabbar allt fler människor i världen.

Jag vill lyfta dedär som vi gärna helst inte pratar Det som vi blir obekväma av. Psykiskohälsa ? Ja men hen är ju "psykisktstörd", "sjuk i huvudet" & allt vad de kan kallas.

Jag har psykiskohälsa sen en vardag i mitt liv. Jag lider av ångest/panikångest & allt vad det medför. Detta är en daglig kamp för mig & jag får kämpa varje dag med min sjukdom. Som man kan bli fri från sägs de & jag önskar de kommer bli så. Medans försöker jag dagligen att lära mig leva med att jag har panikångest & ångestkänningar, som en del av min vardag. Men det är svårt.

Men det är ingen som ser på mig att jag mår dåligt. Inte om jag inte anstränger mig för att de ska synas. Jag är väldigt öppen med min ångest & ibland när jag får frågan

"Hej, ja hur är de med dig då?"
Så svarar jag helt enkelt att - Nä det är dåligt har en jäkla massa ångest.

Ja de var ju kanske inte vad människan som frågade ville höra, utan de flesta blir genast obekväma & undrar vad ska dom svara på de. Men jag kräver inte hjälp, utan jag svarade helt enkelt ärligt & de för min egen skull.

Jag kan få svar som
"Jaha ja de var ju synd"
"Ja men de är bara rycka upp sig"

Och den värsta av alla. "Nä, men ha inte det."

Nä! Naturligtvis så hade jag inte haft ångest om det var så enkelt som att jag kunde slå av en knapp och välja. Självklart skulle jag inte ha ångest om jag själv fick bestämma, men tyvärr, än har jag inte den kontrollen över min sjukdom att jag kan välja.

Något av allt jag brottas med & hur de uttrycker sig är, bla.
•Hjärtklappning (hjärtinfarkt, jag dör)
•Plötslig huvudvärk (tumör, hjärnblödning, jag dör)
•Muskelryckningar (nej, vad händer nu?)
•Andningsvårigheter (jag kvävs!)
•Magen kraschar (nej inte här!)
•Katastroftankar (jag dör, jag blir galen, hjälp)
•Overklighetskänslor (jag är i en bubbla, är jag här? Är jag galen?)

Så allt detta känner jag varje dag. Men det är ingen som ser det. Det är otroligt hur vi som lider av ångest kan känna alla de saker vi känner men inte visa de. Trots att vi i en början av sjukdomen tror att alla ser, in i vår själ, rakt igenom oss.

Detta kan ske var som helst. Jag kan vara hemma i soffan med mina barn, jag kan vakna på natten av panik & med säkerhet känna att jag ska dö, jag kan vara hos en vän, jag kan vara på Ica, i duschen, i bilen, på promenaden, på jobbet, på skolan. Var & hur som helst.


Panikångest är de absolut värsta som drabbat mig, jag har aldrig varit så rädd som i börjar av min sjukdom, mina första attacker. Men det är även bland de "bästa" som hänt mig, bästa är lite att ta i men hittade inte ordet. Men de kan vi ta en annan gång. Jag har fått en otrolig förståelse för människor med ångest, människor som klarar av att ta sig ur de. Människor som klarar av att hitta sätt att hantera det, bli ledare över ångesten & inte låta ångesten bestämma. Kraftfulla människor. Ni är mina förebilder. För det är hemsk att ha dessa känslor, tankar & kroppsliga symtom som ångest medför. Men det är just de att aldrig ge upp & hitta bra personer att prata med.


Så om du någon gång skulle snubbla över någon modig människa som delar att hen har ångest, så ta dig tid att lyssna. Lyssna, & har du inte egna erfarenheter av ångest så behövs inga tips på vad man ska göra, utan det behövs att du lyssnar & du kanske erbjuder dig att lyssna när helst hen vill prata om detta, trots att det är samma sak som sägs om & om igen, för de är just de, ångesten ändrar sig inte, den är vad den är, bara starkare eller mildare. Men symtomen är återkommande. & man behöver prata om det. Lyssna & var en hjälte för då är du till hjälp.


@hejpanik



Likes

Comments