Header

Jag vet att det har varit både tomt och tyst här det senaste och det beror helt enkelt på att jag inte hunnit med. Det senaste har jag knappt hunnit med mig själv, min familj eller mina vänner och då är det dags att prioritera om.

För en vecka sedan tog jag ett beslut som jag grunnat på länge och som kommer medföra stora förändringar. Ett beslut som går emot några av mina starkaste principer och som kändes oerhört jobbigt, men samtidigt så självklart. Efter många nätter med alldeles för lite sömn, ett konstant tryck över bröstet, en otrolig frustration för att jag inte hinner med det jag vill göra så valde jag att säga upp mig från mitt fasta jobb.

Mina 24 h på dygnet räcker inte till och min energi räcker definitivt inte till.


Jag ger inte upp. Att ge upp är aldrig ett alternativ när jag har gett mig in i något, vilket inte alltid är positivt. Jag kan vara så målinriktad att jag inte ser vad som är den bästa lösningen långsiktigt, drivkraften är för stark. Jag vill bara nå målet och ångar på. Det har helt klart varit något som bromsat mig i det här beslutet. Jag vill inte ge upp. Samtidigt som jag känner att min potential ligger på en högre nivå i mina andra projekt och att det är där jag borde lägga min tid och energi. Men fortfarande, jag vill ju inte ge upp.

Jag vill inte göra människor besvikna. När någon tror och satsar på mig, då vill jag leverera. Helst så dem tappar hakan, springer ett ärevarv och köper en segertårta. Den inställningen har jag när jag tar mig för något nytt. I den situationen jag har varit i de senaste 1,5 åren så har företaget verkligen satsat på mig på så många olika sätt och det gör ont i mig att behöva lämna. Även om jag vet att dem kommer hitta någon som garanterat är bättre lämpad för uppdraget.

Jag avskyr att säga hejdå. Bara tanken på det gör att magen knyter sig, gråten klättrar upp i halsen och jag kallsvettas. Avsked är det värsta jag vet! Kanske för att det är så starkt betingat till situationer som har varit både tragiska och sorgliga tidigare i livet. Avsked känns så definitivt, även om det inte alltid behöver vara det.


Jag följer mitt hjärta. Jag har så många drömmar, så många begär som mitt kreativa jag vill uppnå. Jag kan inte längre gå runt och känna att jag gör ganska mycket nytta på ett ställe när jag kan göra många gånger mer nytta på flera andra ställen. Jag vill inte vara anställd, jag vill vara egen. Jag vill vrida och vända på problem, hitta lösningar, utveckla nya produkter och tjänster. Jag vill fånga en egen kundkrets, ta reda på vad dem har för önskemål och behov och uppfylla dem. Jag vill överraska och påverka. Jag vill skapa.

Jag vill försörja mig själv. Den här drivkraften blir bara starkare och starkare för varje dag som går. Jag vill bestämma själv var, när och hur jag ska jobba. Jag vill jobba med projekt som jag brinner för så mycket i stunden att det inte finns någon morgondag. Jag vill flyga upp ur sängen på morgonen för att en dag full med roliga aktiviteter väntar. Jag vill kunna träna på morgonen och brianstorma när klockan är läggdags och alla andra sover. Jag vill jobba med människor som har lika stort driv som mig.

Jag prioriterar min hälsa. Okej, om vi ska se krasst på detta, vilket jag fullständigt har undvikt det senaste halvåret. Att gå upp halv fem varje morgon, köra 9 mil enkel resa, jobba 7-16 på ett jobb där man fortfarande proppas med ny information dagligen, för att sedan åka de 9 milen tillbaka. Jobba ytterligare 4 timmar innan man kommer i säng vid halv elva (i bästa fall). Försöka klämma in att laga lite mat emellanåt och att åtminstone ta en promenad på lunchen. Att vilja prestera men inte få nåt gehör från kroppen, att vara rädd för att somna både på vägen till och från jobbet.

Det är här den största vikten i mitt beslut ligger. Min hjärna känns som överkokt ris, jag minns inte hur det känns att vara pigg och jag hinner inte träna så mycket som jag behöver för att må bra. Jag glömmer saker, jag prioriterar bort sånt som egentligen betyder väldigt mycket för mig och jag kan inte ta vettiga beslut eftersom jag hela tiden ligger på bristningsgränsen. Jag känner inte igen mig själv.


Så vad händer nu?

Jag kommer jobba tre månader till, ha lite semester i sommar och sen är jag frilansare på heltid!! Kan ni tänka er att jag har drömt om den dagen sen jag var 16. MEN, jag ska inte sticka under stolen med att jag o mitt kontrollbehov inte riktigt är sams alla dagar, det här måste banne mig vara det dem kallar för skräckblandad förtjusning.

Ena stunden studsar jag omkring o gastar att detta är "SÅÅÅ COOLT", i nästa stund är det som att nån häller en hink kallt vatten över mig när jag tänker på allt ansvar, jobb o alla utmaningar som väntar. Men, man måste våga för att vinna och jag vet att det här är vad jag vill och det är bara läskigt för att jag aldrig har gjort det förut.

Varje dag planerar jag. Vrider och vänder på mina strategier och kommer på nya idéer att sätta i verket. Jag har så mycket roligt att se fram emot. Tajmingen känns rätt, så det är dags!


"Jag drömmer om att bli en omtalad fotograf som människor världen över vänder sig till för att få en härlig upplevelse och unika bilder. Jag har som mål att bygga ett starkt och trovärdigt företag med god kundkontakt och minimala väntetider.

Jag drömmer om att ha en stor vit studio med alla tänkbara resurser, dit även filmbolag kan vända sig för att göra inspelningar. Jag vill fotografera kända profiler så som Fredrik Reinfeldt, Oprah Winfrey och Isabella Löwengrip. Jag vill göra bröllopsfotograferingar utomlands och skänka livslång glädje genom mina bilder.

Jag vill att mina kunder ska känna sig trygga med mig bakom kameran och att det ska vara så roligt att jobba med mig att bara själva fotograferingen är värd priset, bilderna blir ett plus i kanten. Jag drömmer om att mina bilder ska pryda tidningsomslag, bli bildtapeter och att andra människor som håller på med fotografering ska referera till mig och mina bilder." Minns ni att jag skrev detta i ett gammalt inlägg? Jag är på väg dit!

Likes

Comments

​När går du och lägger dig på kvällen?
Jag försöker att vara i säng senast kl 22, eftersom jag går upp 04.30.​

Vad är det sista du gör på kvällarna?
Jag skriver ner tre saker jag gjort bra under dagen, tre saker jag är tacksam för och tre saker jag behöver lite extra mod till eller hjälp med under nästa dag. 

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje kväll?
Det beror på hur min dag har sett ut. Har jag gått osminkad så borstar jag bara tänderna och tvättar av ansiktet med vatten. Tar väl ungefär tio minuter. Har jag gått sminkad och tränat på kvällen så tvättar jag ansiktet med min hudvårdskit från Oriflame, duschar och borstar tänderna. Innan jag är klar har det nog gått en halvtimma.

Är kvällsfika viktigt?
Nej, jag försöker undvika att äta allt för mycket på kvällen. Det blir oftast en lätt middag vid sju, halv åtta och sedan äter jag inget förrän vid frukost 05.30 nästa morgon. För mig är frukosten viktigare. 

Är du kvällstrött?
Det beror helt på dagsformen. Eftersom jag går upp så tidigt som jag gör så är dessa mörka månader ganska tunga, det gäller att hålla styr på tankarna och att inte bli negativ. Jag brukar vara lite trött när jag åker hem från jobbet vid kl 16, men en peppande podd i bilen lättar upp. Sedan har jag oftast saker planerade på kvällarna så jag låter inte mig själv pusta ut förrän vid kl 21. Men då är jag slutkörd och behöver min sömn. 

Vad har du för kvällsrutin?
Min kvällsrutin börjar med att jag ställer morgondagens alarm, sätter mobilen på "stör ej" och i flygplansläge. Sedan byter jag om till sovtisha, tvättar ansiktet, använder tandtråd, borstar tänderna och sköljer med fluor. Sedan smörjer jag in ansiktet med kokosolja. Jag tar med mig katten in i sovrummet och kryper ner i sängen. Försöker hinna med att läsa en halvtimma, för tillfället om Olof Palme. När jag känner att ögonen börjar gå igen så skriver jag min bra-bok, tänker några tacksamma och härliga tankar om dagen som varit, känner in den känslan jag vill att nästa dag ska ge, släcker lampan och somnar. 

Hur ser en perfekt kvällsstund ut?
En perfekt kväll ser jag mig själv sitta uppkrupen i en härlig soffa framför en öppen spis med en kopp te i handen. Jag skriver antingen på min bok, redigerar bilder eller planerar kommande projekt. Ingen stress, ingen press, bara glädje och kreativitet. 

Hur går du klädd på kvällen?
Antingen i kläderna jag hade på jobbet, i träningskläder eller mjukisar. Allt beror på dagsform och tidigare aktiviteter. 

Vad är det bästa med kvällen?
Att jag får utvärdera hur dagen varit, hur jag har mått och betett mig, och att jag får en ny chans nästa dag. Jag känner verkligen starkt om kvällarna att nästa dag är en ny dag med nya möjligheter. Jag gillar dessutom att sitta uppe och jobba när alla andra sover. Jag gillar känslan av att det bara är jag i hela världen som är vaken. 

Likes

Comments

Snapshots från veckan som varit.



// Blev intervjuad av tidningen Knallebladet. // Det bästa mamma har sätter hon på bordet säger dem. // Snökaos på väg till jobbet. När jag kom till Göteborg var det ingen snö alls. //



// Oumphfyllda paprikor till mellomyset. // Föreläsning med Kjell Enhager. Så. Jävla. Bra! // Gjorde egna bagels och bröd vänner på söndagsbrunch. //

Likes

Comments

Snapshots från veckan som varit.



// Det har blivit tre sköna springturer i veckan. // Har myror i brallan ganska ofta och då är stå på händer ett bra sätt att disponera energin. // Hade en nytvättad bil i början på veckan, det gick över, haha. //



// Var på Furulunds och letade mönster och tyg till Klaras blivande balklänning. // Så här har större delen av min vecka sett ut, jobb jobb jobb. // Årets första semla, yumm. //

Likes

Comments

Är det något jag älskar så är det att ha kontraster i livet. Till exempel att kombinera landsbygdens lugna lunk med storstadens pumpande puls.

Idag har varit en sån där dag då jag märkt kontrasterna extra mycket. Under dagen har jag suttit i möte med VD och produktionschef för ett företag, hanterat både offerter och fakturor på miljonbelopp och diskuterat personalfrågor med min chef. Ganska betungande uppgifter när man bara har jobbat ett år i branschen.

När jag kom hem drog jag på mig löparskorna och gav mig ut på en springtur i solnedgången. Ensam sprang jag på en liten skogsväg och det enda jag hörde var min egna andetag. Himlen var alldeles klar och solnedgången brann i horisonten, endast en stark stjärna lös. Där och då kändes allting så himla fridfullt och alla bekymmer små och obetydliga.

Tänk vad stor skillnad ett miljöombyte kan göra för vår uppfattning av världen och livet.

Likes

Comments

Idag sken solen in genom fönstret när jag satt på kontoret och la sig som en värmande hand mot min kind.
Hej vårkänslor!!

Det fick mig att drömma mig bort till min inplanerade egen-weekend som jag ska åka på i vår. Eller som jag kallar det - meekend. En hel helg ska me, myself and I åka någonstans i Sverige där jag inte varit i förut för att koppla av och belöna mig själv för mitt hårda arbete.

Jag ska ligga på hotellrummet och lyssna på en bra ljudbok, skriva lite på min egen bok, ta en promenad i vårsolen, stanna till på en restaurang för att äta lite mat och äta en glass vid vattnet. Njuta av hotellfrukost, lägga en fortsatt strategi för resten av året och peppa mig själv.



Jag har tänkt åka i april, vilket blir i början på andra kvartalet och efter ett par roliga händelser för mitt företag. 19 mars har jag invigningen av min fotostudio, den 21 mars firar jag ett år som företagare och första helgen i april kommer jag stå som utställare på en näringslivsmässa. Mitt mål är även att alla mina fem företagssamarbeten ska vara i rullning tills dess.

Jag har spanat in fem potentiella orter att åka till - Eksjön, Nora, Vadstena, Söderköping och Ystad. Dem ligger inte allt för långt bort och verkar väldigt mysiga. Ska göra lite mer research på boenden, mat och sevärdheter innan jag bestämmer mig. Har ni tips på saker jag inte får missa kring dessa ställen så tar jag tacksamt emot dem.

Som jag längtar!

Likes

Comments

Snapshots från veckan som varit.



// Min hjälpreda i vardagen, giraffen. // Middag med Adam. // Hittade äntligen en matta till studion. //



// Ett göttigt spinningpass. // Affärslunch på Scadic Backadal. // Det var dags för lite färg i håret. //



// Fifty shades darker på bio, över förväntan. // Fredagstacos. // Heldag photoshoot i samarbete med Smart sisters network. //

Likes

Comments


Jag och Klara hade ett väldigt intressant resonemang igår i bilen. Vi båda hade en ganska rutten dag känslomässigt och pratade om hur mycket våra känslor påverkar oss. Jag kan många gånger känna att jag nästan drunknar i mina känslor och det slår aldrig fel, det händer alltid vid helt fel tillfällen. Vi båda vet oftast hur vi ska tackla känslosvallningarna i så att säga "nyktert" tillstånd, men det är lättare sagt än gjort när det väl sker.

Något som påverkar mitt känsloregister otroligt mycket är hunger. När jag blir hungrig så är jag inte människa, jag blir ett monster. Man behöver inte ens peta på mig för att få en avhyvling. Detta är en så fruktansvärt ocharmig egenskap, jag vet, men egentligen så himla lätt att undvika.

Jag vet ju så himla väl att från att jag åker från jobbet 16.10 i Göteborg tills att jag kommer hem 17.30 i Nossebro så hinner jag bli ASHUNGRIG. Och världen har nästan redan gått under innan jag kliver innanför dörren. Om jag istället skulle ta med mig lite mellanmål att äta en stund innan jag åker från jobbet skulle jag vara happy happy när jag kommer hem och så även min lilla familj som då slipper monster-Matilda.

Sååå, denna veckans mål; bra mellanmål. En mätt Matilda är en glad Matilda och problemet är löst.

Vi pratade även om att när man har en riktig deppdag och känslosvallet är all over the place, så har man inte styrkan till att tänka positivt och vända humöret. Man har rent ut sagt inte någon som helst jävla lust till att vara glad, världen håller ju på att gå under ändå, så vad spelar det för roll?

Som tidigare nämnt så har vi i "nyktert" tillstånd en ganska god förståelse för hur man styr sina tankar och lever ett glatt och positivt liv. Så utifrån det satte vi ihop "glada trean" - alltså tre punkter som ska hjälpa oss få tillbaka förståndet deppiga dagar.

Min glada trea ser ut som följande;

1. Skriva en tacksamhetslista. Jag har så mycket att vara tacksam över i mitt liv och när jag skriver en lista över alla dem sakerna så får det dem flesta problem att bli nästan helt obetydliga. Jag ger helt enkelt mig själv positiva intryck.

2. Lyssna på ett härligt poddavsnitt, läsa positiva quotes, titta på youtube-klipp med djur eller titta på Johan Glans. Han gör mig alltid glad. Detta är yttre intryck som ger positiva känslor.

3. Funkar absolut inte de två första punkterna så finns det alltid ett säkert kort. Att träna. Att promenera fungerar, men inget slår en springtur. Min topp ett humörhöjare. Kroppen producerar mer dopamin, serotonin, noradrenalin och endorfiner, ämnen som gör att man känner positiva känslor.

Dessa tre punkterna har jag nerskrivna i mobilen, så när en deppdag inträffar så måste jag utföra dem i tur och ordning. Jag vill lära mig att kunna styra mina känslor - för ingen vill ju hänga med en surmule.

Parentes. Detta gäller såklart inte om det har hänt något allvarligt, utan bara vardagsdepp. Slut på parentes.


Hur gör du för att styra ditt humör och dina känslor?

Likes

Comments