Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Okej! Jag fattar! Jag har ADD!

Jag var på en föreläsning i förrgår och för första gången under mina 41 år så börjar jag förstå mig själv. Jag är så glad! Så glad samtidigt som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av den nya informationen, svårt att smälta. Jag har läst på och samlat information så mitt förnuft hade redan förstått men nu först börjar det förankra sig i hjärta och själ.

Jag är så glad! Det är inget fel på mig! Jag har ju bara lite ADD 😃✌

"Jag tänker väldigt mycket, har svårt att komma till skott, får hög inre stress och hamnar paralyserad i soffan." - Så beskriver en 11 årig pojke med ADD sig själv och det är verkligen jag mitt i prick. Tänk om jag hade haft den insikten och kunskapen när jag var 11 år, undrar hur mitt liv hade blivit då?

Min kloka mormor misstänkte redan när jag var liten att jag har ADD men på den tiden var det så få som förstod vad det är och handlade om. Min kloka mormor 💗

Till skillnad från ADHD så saknar ADD hyperaktiviteten och snarare blir inåtvänd, lugn, är i sin egen värld. Men hur går då ADD ihop med att vara extrovert? Jag fattar ingenting 😳 Under många år har jag trott att jag har "en släng" av ADHD då det finns inom familjen och jag känner igen mycket hos mig själv. Fast näe, det är något annat med mig, något som är "galet"... Men vad är det då?

-Heidi är lat!
-Heidi är som en struts! Hon stoppar huvudet i sanden och slipper hellre undan.
-Hur kan du inte känna motivation för det som är bra för dig, Heidi?

Så har det låtit under alla år (dom två översta mer i min ungdom) i min familj och nu känns det som jag äntligen får upprättelse. Jag får lust att peka finger till just dom tre meningarna men säger STOP istället ✋ Nu räcker det!

Jag är ju inte lat!!!! Så många gånger som jag velat skrika det högt. För bara något år sedan trodde jag att det var p.g.a min prestationsångest som jag kunde upplevas som en struts. Jag har så extremt höga krav på mig själv att jag ibland hellre står över än att försöka då jag inte skulle stå ut om jag inte lyckades. Nu förstår jag att prestationsångesten snarare är en symptom på den näst intill obefintliga STARTMOTORN i mig. Både jag och min omgivning blev dömande och drog dessa slutsatser.

-Du får ALDRIG säga till en med ADD att dom är lata! sa den som föreläste. Det var nära på att jag ställde mig upp och ropade "HALLELUJAH" 😁

Jag är en periodare i det mesta. Allt från nyttig kost, motion, läsa böcker, yoga, medveten andning, dygnsrytm.... ja, allt..
Suck! Jag blir ju galen på mig själv.......

-Du har inte motivation, Heidi!
-JOOOOO, det har jag visst!!! tänker jag och så gråter jag inombords och förstår inte vad det är för fel på mig.. JAG VILL JU, jag vill så himla mycket!!!

Bristen på startmotor gör att jag är extremt beroende av rutiner men om en rutin bryts det minsta lilla så krävs det så oerhört mycket energi och kraft för att komma igång igen och oftast tar det lång tid.

Så ja, där hamnar jag paralyserad i soffan, med vansinnigt hög inre stress, besviken och förtvivlad över att jag vill men inte får till det, stoltheten som var innan byts ut till skuld och skam, jag klankar ner på mig själv osv....

-Jag är 41 å! När ska jag bli vuxen då och göra det som andra gör? 😔

Det blir en KROCK mellan ADD, panikångest, prestationsångest och utmattningssyndrom. En salig kompott som jag nu på ett mer ärligt sätt kan börja bena ut vad som är vad.
Jag väntar på besked ang. remiss för att göra en ADD-utredning. -Måste du ha en utredning då? fick jag som fråga. En bra fråga som får ett JA till svar. För mig är det viktigt att få en diagnos och att komma i kontakt med professionella inom området, få kunskap, lära känna och förstå mig själv så mycket som möjligt, få strukturhjälp så att arbeta inte längre blir så slitsamt för mig m.m.. För mig är det viktigt och jag förtjänar verkligen det 🙌

Jag är 41 år och det är aldrig försent! 💗

Likes

Comments