Idag när jag satt på bussen hem från jobbet så fick jag se något som gjorde mig riktigt förbannad... Nä 1:an mot dalhem stannade vid Rännowska skolan så hoppade det på några ungdoms killar i ungefär i 18:års åldern + en tjej som hade någon sort utav downsyndrome. Denna tjejen hade problem med att gå då jag antar att hennes kropp inte är så stabil i sig själv. Men inte en jävel på bussen flyttade på sig... Och nu menar jag inte dem äldre människorna på bussen, utan ungdommarna som satt på dem platserna som är till för äldre osv.. Busschauffören som antagligen hade fått sitt körkort i ett flingpacket, tvärnitade och gasade hela tiden. Jag såg hur denna tjejen kämpade med att hålla sig på benen. Så jag ställde mig bredvid henne för att om hon nu skulle ramla så hade hon ramlat på mig. Men sista gången busschauffören tvärnitade så ramlade hon, fast på andra hållet. Och dessa killar som hoppade på, på samma busshålls plats satt och stirrade på henne och skrattde åt henne och kallade henne borde det ena och det andra. Jag och en äldre kvinna hjälpte tjejen upp på benen. Tjejen tackade för hjälpen och satte sig ner på en stol som just blev ledig. Tjejen hade tydligen en kompis som också satt på bussen. Hon sa något i stil med att dom skulle ses i morgon och att han skulle ha en fortsatt trevlig dag. Bara det att när tjejen säger detta, så säger hon det med en väldigt mörk röst. Och dessa killar började skratta ännu mer... Men tjejen brydde sig inte vilket jag tyckte var bra.

Men nu till saken. Varför håller man på sådär?

Vad ger dom rätten till att trycka ner en människa på det sättet?

Vi alla är lika värda oavsett hudfärg, kön, diagnos, sjukdom eller vilket land vi kommer ifrån!! Jag blir så jävla ledsen när jag får vara med om något sådant här, och just det att INGEN på bussen brydde sig... Asså dagen samhälle?! Snälla börja inse att det vi säger och gör med ondhet sårar något så fruktansvärt!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hellu!

I fredags åkte jag och Kim till Småland, då vi på lördagen skulle spela beerpong turnering :D Men iallafall så vi åkte redan på fredagen hem till Kims morbror och hans flickvän. Och det enda jag har att säga om Småland är "WOW" asså jag är totally in LOVE! Allt var så mysigt där och nära o bra till exakt allt, förutom sjukhuset men iallafall! När vi kom fram så skulle vi laga mat och sedan spelade vi lite beerpong. Jag som ALDRIG har spelat detta innan blev ganska chockad över att jag ens träffade koppen med den jävla bollen 😂 efter det gjorde vi inte så mycket. På lördagen så vakande jag och Kim av att hans morbror spammade Kims telefon för att han hade gjort frukost 😍 efter frukosten kom Kims morfar förbi med hans Corvette 😍 asså så jävla fin bil! Kims morbror och morfar skulle sticka och klippa sig så jag och Kim passade på att åka till dollarstore. Jag hittade en skit fin halsduk som var svart och ett mobilskal med en hund på. Kim köpte bara lite godis. När vi kom till kassan så visar det sig att det är Kims morbrors flickvän Annas mamma som sitter i kassa, vilket gjorde så att det vi handlade blev liiiiite billigare 🙄 haha nä men efter det gjorde vi oss i ordning för att sedan åka till lokalen där turneringen skulle hålla hus. Jag och Kim kom på 8:dels final, ganska bra för att vara första gången. När turneringen var klar, cyklade vi hem och la oss. I morse när vi vaknade så hade sebban (Kims morbror) gjort frukost igen 😍 efter frukosten packade vi våra väskor och la dem i bilen. Och självklart åkte vi till dollarstore igen för att handla lite till 🙄 och fick ännu mer rabatt! Sedan var det att säga hej då till sebban för att sedan åka till Kims mormor och käka lunch.

Nu ligger jag hemma i sängen medans Kim spelar. Jag hoppas att eran helg har varit minst lika bra som min, och tack för att du tog dig tiden för att läsa om min helg i underbara Småland 😍

  • 22 readers

Likes

Comments

Hellu!

För några månader sedan var jag helt 100 på att jag ALDRIG skulle uppnå mina mål, men idag så inser jag att jag har uppnått dem förlängesedan. Mina mål var inte helt omöjliga men oavsett så kändes det kämpigt att ens försöka själv. Det viktigaste målet jag hade var att jag skulle börja må bra igen, och idag så gör jag det, dock med lite svackor men vad gör det? Vi alla går igenom något som vi tycker är jobbigt men vi får leva med att vi bara är människor och så är livet. Vi ska må dåligt, vi ska vara ledsna och vi ska vara glada. Det är de som gör oss mänskliga. Men tillbaka till mina mål, mitt andra mål jag hade var att skaffa mig ett jobb som jag kunde försörja mig på, och idag står jag här med 4 jobb, vist 3 av dom är inom samma kategori men vad gör det? Mitt tredje mål att jag skulle börja vara ärlig mot mig själv, att erkänna för mig själv att när min kropp säger nej så måste jag sluta, haha men nej jag fortsätter att kämpa oavsett hur min kropp mår... mitt fjärde mål var att jag inte skulle bli kär i vem som helst, men Kim är inte vem som helst! Nu när jag sitter och kollar i min tanke bok där dessa mål är skrivna så ser jag att resten av dom är ungefär likadana för utom ett, och det är att jag skulle gå ner 17 kg. Detta har inte hänt än men när jag tänker efter så skrev jag detta målet när jag mådde dåligt. Vem skulle bli glad över att jag gick ner dom kilona förutom mig själv? Ingen, detta målet handlar om det yttre och inte om det inre.

Hoppas att er dag är lika bra som min!

  • 32 readers

Likes

Comments

Tjenare!

I detta blogginlägg tänkte jag skriva om vänner jag har förlorat genom dumma val som jag har gjort...

För några år sedan var vi en stor kompisgrupp som alltid umgicks med varandra, dag in och dag ut. Allt var helt underbart om man frågar mig! Men så hände det något, vi slutade att umgås, vi pratade inte med varandra som vi gjorde innan och när vi träffade på varandra sa vi endast "HEJ" och sedan gick man vidare. Vist några av oss umgicks fortfarande men inte på samma sätt som innan. År 2014 träffade jag och min allra bästa tjejkompis vars en kille som vi blev tillsammans med, och det bästa utav allt var att dem också var vänner med varandra. Men detta varade endast under en sommar. Efter sommaren var det som om att vi gled isär. Vi gick på vårt håll och dem på deras håll. När det började närma sig slutet på 2014 så skulle en annan tjejkompis ha nyårsfest hemma hos sig. Jag och min förre detta kom dit, men inget var som förr. Ska jag vara ärlig så kändes det som om att jag gick in i ett rum där jag inte kände någon, fast än att detta var mina vänner. I början av 2015 så gjorde jag och denna killen slut, och jag tog upp kontakten med mina vänner igen, men åter igen.. Inget var som förr! Jag och min bästa vän kunde träffas på en cigg ibland och snacka i flera timmar, bara hon och jag, men i början utav sommaren 2015 träffade jag en kille. Och allt jag hade i mitt huvud var honom. När min vän ringde mig och frågade om vi kunde ses var mitt svar alltid " Nä alltså jag är jätte trött" eller så sa jag "Jag måste hjälpa mamma med saker och vet inte när jag är klar" Tillslut slutade min vän att fråga mig, hon slutade med att höra av sig då hon visste om att jag alltid var "upptagen" Saken är den att jag förstår henne till 100%.

I början på 2016 blev jag vän med vår grannes dotter, vi var inte lika gamla men vad gjorde det? Det gick inte en dag utan att vi träffades eller pratade med varandra. Men som sagt återigen, jag hade bara denna killen i huvudet och glömde bort henne... Sommaren 2016 flyttade jag och min familj till Östra Ljungby, där min mammas pojkvän bor. Men det gjorde inte saken bättre, jag kom längre ifrån mina vänner, och det var just då som jag behövde dem som mest. När saker och ting inte blev som jag ville, flyttade jag ihop med min storasyster som bor i Helsingborg. Och då tänkte jag att "nu när jag bor här igen kan jag kanske börja umgås med mina vänner igen" men så blev det inte... Hoppet om att träffa en kille som var bra nog för mig, var det enda jag brydde mig om och la energi på. Men så slutade jag med att leta. Och det var just då som jag träffade Kim. Det var han som letade upp mig. Men återigen, dem vännerna som jag en gång har förlorat, har jag ännu idag inte fått tillbaka.. Och vems fel är det? Jo det är mitt, bara mitt fel...


P.s om någon utav mina föredetta vänner ser detta, jag saknar er sååå mycket!!

Likes

Comments

Klockan är 03:04 och jag ligger här hemma hos Frida i sängen med ögonen öppna då jag inte kan sova... Jag är skit trött men det är som om att jag inte kommer till ro eller att något saknas. Jag vet vad det är som saknas, det är Kim... Har sovit brevid honom i snart en vecka i streck och nu får jag inte träffa honom förens på onsdag.. Saken är den att Kim ska åka till Småland i morgon för att fira jul, då jag ska jobba både den 24:de och den 25:e så måste jag stanna här.

Var gång som jag ska iväg eller bara gå ut för att handla, när jag då säger hej då till Kim, känns det alltid jobbigt. För mig är hej då något negativt... Så idag när jag var tvungen för att sticka så gick jag ut i hallen, och precis när jag skulle ta på mig skorna, kom mina tårar... Och det har aldrig hänt mig innan, för när jag sa hej då till honom så kändes det extra jobbigt. Kanske bara jag som är känslig men idag kändes det definitivt inte bra att säga hej då... Jag vet om att jag kommer att träffa honom snart igen, men det är som om att jag inte kan tänka mig att vakna upp och se att han inte är här, att han är någon annanstans där jag inte är... Denna ångesten som jag känner över detta, är nog det jobbigaste, detta slår allt!

Likes

Comments

Godmorgon på er!

Igår åkte jag hem till mamma för att spendera lite tid med familjen, som jag har saknat dom! Hämtade Elin efter skolan. När jag kom innanför dörren på skolan ser hon mig och springer mor mig och ger mig världens bamsekram 😍 Väl hemma satte vi oss och målade i hennes målarböcker och bara myste med kaffe/ saft och lussebullar. Efter det blev det kvällsmat och sedan blev det dags för Elin att sova. Själv la jag och vred på mig i sängen tills klockan var rund 3 inatt... fattar inte varför jag inte kunde somna 😕 menmen vaknade av att Cola (mammas och deras hund) hoppade upp i min säng och ville gosa 😍 ikväll blir det att gå ner till Elins skola och kolla på när dom går lucia och Elin ska vara skolans lucia, stolt över min tjej 😍 i morgon åker jag hem igen men tar med mig Elin då hon vill umgås med Frida och Nova, och även mig då 😉

Ska jag vara ärlig så vill ena halvan av mig flytta hit igen men andra halvan känner att har man en gång flyttat så har man och kan ej flytta hem igen. Och sen är jag över lycklig att jag ska bo tillsammans med Kim 😘

Hoppas att ni får en helt underbar torsdag och att ni mår bäst! ❤️

  • 70 readers

Likes

Comments

Godkväll på er!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, men nu ikväll kände jag att det var dags att skriva av mig lite 😊

Sist jag skrev så skulle jag, min syrra, min svägerska och vår gemensamma kompis åka till Ullared. Och jag skojar inte, vi åkte dit så vi var där vid 06:30, alla var trötta och frös som f*n men som tur var så tog det knappt 5 min innan vi kom in 😅 väll inne delade vi upp oss, jag och Frida gick på ett håll och dom andra två gick på ett håll. När klockan var 10:21 ringer jag mamma och ber henne föra över pengar och sen var vi klara 😂 Har nog aldrig varit där så kort tid innan men skönt var det då vi var hemma vid 12 och kunde hitta på en massa andra viktiga saker.

Dessa andra dagarna har jag bara varit hemma i Påarp och tagit det lungt, dock saknar jag mitt jobb oerhört mycket men finns det inga tider så finns det inte och då är det bara att acceptera det.
Just nu sitter jag i soffan och tar det lungt, inte för att jag har gjort mycket idag men är helt slut... Började dagen med att jag och mitt hjärta stack till stan och käkade buffé, sååå gott! Sen så åkte vi inom mormor och fikade lite. Och nu är vi bara hemma. Kim sitter och spelar med hans polare och jag bara chillar. Undrar vad som händer sen? Aja det får jag ta tag i då 😊 hoppas att ni har en helt underbar tisdag och att ni är mer taggade inför julen än vad jag är 😘

Ha det fett!! 😘

  • 63 readers

Likes

Comments

Hellu!

Den 2:an December har anlänt och min ångest över julen blir bara värre och värre... Som jag skrev i mitt förra inlägg så har julen aldrig påverkat mig positivt.

Det som gör denna dagen lite speciell är att jag har fått spendera det mesta utav dagen med mitt hjärta, men sen var jag tvungen att åka hem och tvätta. Och just nu sitter jag och Frida och snackar skit om allt och ingenting 😂 Och i morgon klockan halv 5 går bilen mot Ullared med mina tjejer, och i o med att jag är så seg på morgonen så kommer jag med min syster, dygna 😂 inte lätt att vara mig ibland... Om bara några veckor flyttar jag ihop med mitt hjärta och jag är skit nervös, nervös för att göra fel. Men som sagt man vinner inget på att inte prova 😉

Hoppas att er fredag är helt jävla awesome! 😘😘

  • 69 readers

Likes

Comments

Hellu!

1:a december har anlänt och det är snart jul... Denna högtid är inget jag tycker speciellt mycket om, och det är för att saker och ting har hänt just denna månaden varje år och nu har jag insett att julen inte har något positivt att erbjuda mig. Så jag valde att jobba både den 24:de och den 25:e, mer pengar till mig 😉

Just nu sitter jag på tåget till mitt hjärta, känner att jag behöver honom oerhört mycket just nu... Och det bästa med honom är att han bara kan kolla på mig och förstå att allt inte är ok med mig, och en sådan människan är just det jag behöver! Saker och ting har hänt väldigt fort men jag känner att är det rätt så är det! Man måste våga chansa annars kommer man ingenstans!

Hoppas att ni får en underbar torsdag 😘

  • 74 readers

Likes

Comments

Hellu! Detta inlägg kommer inte handla om vad jag har gjort idag osv..

Det jag tänkte ta upp här är det här med förändringar som gynnar mig men som drabbar andra... När jag valde att flytta ifrån mamma, så kändes det som om att jag sårade henne mer än att göra henne stolt. Det går inte en endaste dag när jag vaknar upp och tänker: undra om mamma är hemma? Men sen inser jag att mamma inte är här utan hon är i östra Ljungby, och jag vet om att jag alltid är välkommen hem men det är inte alltid jag har tid till det... Och nu så ska jag flytta igen, och denna gången tillsammans med en person som jag tycker om väldigt mycket och som jag vet att jag kan klara allt med! Men ännu en gång så känns det som om att det bara gynna mig och skadar min syster (vilket jag vet om att jag inte gör) har ni någonsin tänkt såhär? Eller är det bara jag... jag vet om att man får utmana ödet ibland, men tänk om jag får detta som en käftsmäll sen? Tänk om det vänder sig och valen jag kommer att göra, gynnar andra och skadar mig? Ska jag vara ärlig så är jag livrädd, livrädd för att göra fel och bli ensam en dag...

  • 99 readers

Likes

Comments