ADHA, vad är det?

Adhd kan man inte förstå

oron spritter i kroppen. Är det något fel i "knoppen"?

Spring i benen, sitter inte still. Det verkar som om att dem "inte vill".

Fumliga välter det mesta dessemellan... Som "dem flest"

Väsnas, pratar på och "stör"

Allt tycks bli fel, hur dem än gör. Full gas hela dagen. Det är hyperaktiv- tagen.

Vissa dagar fyllda med charm, säger saker som gör dig varm

"Ja käre värld hur ska det blir?"

Det syns ju inte utanpå, Hur ska man då ADHD - förstå?



Detta är en dikt som min mamma skrev när hon läste till undersköterska och samtidigt gick en utredning med min storebror för och se om han hade ADHD. Innan sa människor att barn med ADHD bara var ouppfostrade, men nej, detta är en sjukdom som blir allt vanligare och vanligare. Barn med ADHD har oftast mer energi än andra och blir dom arga, så blir dom jätte ARGA och är dom ledsna så blir dem jätte LEDSNA! Om man inte försöker förstå vad ADHD är så blir det jätte svårt att fatta varför människor med ADHD fungerar!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments



I dagens inlägg tänkte jag skriva lite om min sjukdom. Detta är en sjukdom som jag aldrig kommer att bli frisk ifrån. Det jobbigaste med min sjukdom är att den fördärvar så mycket… Relationer, vänskap och även familjeband.


När man är Bipolär så är man indelad i olika faser. Eller ja det heter ju inte faser men jag kallar det för de. När jag är inne i fas 1 så mår jag bra, jag är bäst på allt och mitt självförtroende är högst upp i toppen och ALLT är underbart. För er som läser så kanske detta låter bra, men nej, det är det inte. För när jag är inne i denna fasen så går allt till överdrift. Vilket gör så att alla andra som är i min närhet, blir som en fläck på lakanet. För det är bara jag som existerar. Jag trycker ner andra och stör mig på småfelen som dem gör, vilket egentligen inte är ett fel. Men om det inte går som jag vill, så blir det ett fel. När jag går in i en ny relation så går jag automatiskt in i denna fasen och lägger all min kärlek till denna människan. Mitt intresse för sex är liksom det enda jag bryr mig om och att få närhet är något jag lever på.


När jag sedan går in i fas 2 då är mitt mående stabilt. Vi människor går som en berg och dalbana vilket gör så att vi både är glada, ledsna men även förbannade. Men när jag går in i fas 2, så är jag inget av det. Jag är som en rak linje hela tiden. Jag visar inga känslor men jag är heller inte en elak människa när jag är inne i denna fasen. Utan jag bryr mig bara inte om något eller någon. I denna fasen så brukar jag märka att jag snart inom snar framtid kommer att gå in i min deprition. Det är den värsta fasen utav dem alla.


När jag går in i fas 3 så går min värld under. Jag kan inget, jag vill inget och allt är helt jävla hopplöst. Och just nu är jag inne i fas 3. Nu tror ni säkert att dessa faser är indelade på en kort tid men nej, hela mitt år går ut på att jag ständigt kämpar med detta. Jag kan vara inne i fas 1 i flera månader eller bara några veckor. Detta är liksom inget jag bestämmer själv. Hade jag kunnat avgöra mitt mående själv, hade jag inte mått såhär. Just nu känns det som om att mina dagar är som en rund cirkel. Jag vaknar upp med ångest, går till jobbet med ångest, väl inne på jobbet släpper jag allt och spelar att allt är OK… Dom på jobbet frågar alltid mig om hur läget är, och mitt svar är alltid “jodå jag mår bra :)” men allt är inte bra, och saken är den att jag inte vet varför jag mår dåligt… När jag slutar jobb och är påväg hem, kommer ångesten igen. Bara tanken på att åka hem gör mig gråtfärdig… Väl hemma går jag raka vägen in i sängen och lägger mig för att sova, och då kan jag sova flera timmar. När jag sedan ska sova för natten, somnar jag som en stock, som om att jag aldrig tog denna powernapen efter jobbet.


Nu tror ni säkert att vi som lever med detta bara vill ha uppmärksamhet, men uppmärksamhet är nog det sista jag vill ha. Jag vill bara vara för mig själv och stänga in mig och inte komma fram förens jag är tillbaka på fas 1 igen. Vi som lever med detta, går igenom en ständig kamp om att alltid vara på vakt och skydda sig själv. Detta gör vi inte för att såra någon eller för att fördärva, utan vi gör detta för vi är vi. Och så kommer det alltid att vara, iallafall för mig.


Det sista jag vill att ni ska göra nu är att skriva något taskigt eller nedvärderande… Utan bara ta er tiden och försök förstå hur mitt liv ser ut och kommer alltid att göra. Ha en fin dag!!


Likes

Comments

Hellu!

Idag har min dag varit pissig rent ut sagt... Och saken är den att det egentligen inte finns någon riktig anledning till det. Jag har varit sur, ledsen, arg och ibland har jag varit glad. Just nu har jag såå mycket tankar inom mig som jag inte riktigt kan styra. Tänker väldigt mycket på en vän som inte har det så lätt och jag vet inte hur jag ska hjälpa henne... Jag har legat vaken två nätter i rad nu för att tänka på en lösning för att hon ska må bra igen. Men inget funkar, och det kanske är så att hon inte vill/ behöver min hjälp. Men detta kommer jag nog aldrig få reda på då hon inte vet om hur mycket jag tänker på henne.

Samtidigt som dessa tankar finns inom mig så tänker jag väldigt mycket på Kim också. Han blev opererad i måndags och ska nu vara sjukskriven i 10 veckor. När jag inte är med Kim så är jag ständigt orolig över honom. Jag tänker så konstiga tankar och kan inte fokusera på något annat... För det finns ju en chans till att han har ramlat inne i duschen pga att det ligger vatten på golvet... Eller så har han glömt att ta sina tabletter i tid och ligger i sängen och har så ont att han inte kan röra sig... Saken är den att detta ska jag egentligen inte tänka på, utan Kim är gammal nog för att ta hand om sig själv, det är bara jag som ska inse det själv bara..

Nu ska jag hoppa i sängen och försöka sova mer än 4 timmar denna natten 😴

  • 22 readers

Likes

Comments

God kväll kära läsare!

Sedan i måndags har jag bara tagit det lugnt. Sovit till klockan 10/ halv 11 på förmiddagen och verkligen haft sovmorgon delux... Inget jag är van vid då jag för det mesta alltid jobbar. Men att vara ledig ibland är verkligen inget jag klagar över, men... Att vara ledig i flera dagar och inte ha något att göra eller ha någon att träffa då alla jobbar, så blir detta jätte jobbigt... Jag som inte tycker om att vara själv, så tar detta extremt mycket på mitt psyke... Och saken är den att vara timanställd så vet man nästan aldrig när dom från jobb kommer att kontakta mig, vilket hindrar mig från att göra saker... Jag vet om att jag ska vara nöjd och tacksam över att jag har ett jobb, vilket jag är. Men detta börjar bli lite jobbigt... Och jag kan ju säga det att hade jag inte haft hundarna och katten här hemma, så hade jag brytit ihop av panikångest...

På tal om panikångest så har jag vissa dagar då jag känner att jag bara vill gräva en grop och trycka ner mitt ansikte där och aldrig komma upp... Och vissa dagar så är allt frid och fröjd och allt är super bra. Kan egentligen inte säga att detta är panikångest utan detta är egentligen en del av min sjukdom. För er som inte vet så är jag bipolär. Inget man skryter om men jag känner att jag vill vara ärlig mot er som läser och så att ni kan förstå vad jag och min familj går igenom... Denna sjukdomen drabbar inte bara mig, utan alla som lever runt om kring mig. Denna sjukdom är något jag verkligen skäms över, men att gå hela livet och skämmas över något man själv inte kan bestämma över, ja det är helt meningslöst. När jag pratar med vissa människor och berättar om detta, så tycker dem bara att jag är en drama queen som vill ha all uppmärksamhet jag kan få, men så är definitivt inte läget.


Nu tackar jag för idag och vill ni att jag ska skriva lite om min sjukdom så får ni gärna skiva det i kommentarerna så fixar jag det! Big love till er!!!

Likes

Comments

Hej! Så underbart väder vi har haft dessa dagarna! I fredags när jag slutade åkte jag direkt hem och byte om till det svalaste och bekvämaste jag kunde hitta i min garderob. Gick raka vägen ut på altanen och satte mig i solstolen och njöt för fulla muggar, helt underbart! När Kim kom hem gick han i i duschen sen skulle vi åka till Ängelholm och besöka det nya tillskottet till vår familj! Alltså en vit han katt med ett blått och ett grönt öga. Så den 26/6 får lilla Rossi komma till oss. Efter besöket i Ängelholm åkte vi till Ikea och köpte en paviljong till altanen, så behövligt och så mysigt! Senare på kvällen åkte vi till Råå strand med svärmor och hennes pojkvän + en vän till familjen, där vi grillade och hade det super mysigt.

På lördagen vaknade vi tidigt pga grannen som spelade musik för hela Påarp, och nu menar jag HELA Påarp... Så ingen av oss var på något vidare bra humör förutom hundarna, haha! Efter lite kaffe och frukost började byggande av paviljongen igång. Så fint det blev! Efter det åkte svärmor och hennes pojkvän till hennes syster och jag & Kim åkte till mamma. Vi åt lite mat där och bara njöt av tillvaron. På söndagen åkte vi hem från mamma och påvägen hem stannade vi vid Dollar store och handlade lite. Hälften av allt det som jag ville ha fanns inte kvar så blev lite irriterad, men att vara irriterad hjälper inte mig att få dessa saker. Efter handlandet åkte vi hem, satte oss på altanen och bara njöt av kvällen då måndagen snart skulle komma.


Jag hoppas att er soliga helg har varit minst lika UNDERBAR som min och att er vecka blir likadan! Big love för dig/ er som tar er tid att läsa min blogg som jag är super dålig på att uppdatera...

Likes

Comments

Godkväll mina vänner!

I skrivande stund sitter jag på bussen hem efter ett långt och stressigt arbetspass... Att jobba på ett äldreboende är roligt men så krävande. Dem äldre på jobb har sina rutiner och krav, och vi undersköterskor har våra rutiner och krav. Och ibland är det som om att detta krockar med varandra och inget blir bra... Ikväll så kom jag in till en dam för att ge henne sin kvällsfika. Väl inne satte jag mig på en stol och pustade ut! Damen frågade mig hur jag mådde och sa att jag såg trött och sliten ut. Jag kunde inget mer än att hålla med henne... Jag svarade damen att ja, jag är mycket trött men snart är mitt pass slut och jag får snart vila mig. Damen kollade på mig och sa att jag var en mycket trevlig och omtänksam tjej som lämnar min familj och vänner för att ta hand om dem. Då sa jag till henne att min familj och mina vänner kan ta hand om sig själva och kan dom inte det så har dom varandra. Men ni som är här, behöver oss. Vi är era vänner och familj! Damen kollade på mig med tårar i ögonen och sa att jag kommer hamna i himmelen den dagen det är min tur, med tanke på det fina och varma hjärta jag bär på!

Med detta ville jag säga att vi inom vården, vi gör inte bara "skit jobb" vi gör så mycket mer!

Hoppas att ni får en bra kväll!

  • 42 readers

Likes

Comments

Idag när jag satt på bussen hem från jobbet så fick jag se något som gjorde mig riktigt förbannad... Nä 1:an mot dalhem stannade vid Rännowska skolan så hoppade det på några ungdoms killar i ungefär i 18:års åldern + en tjej som hade någon sort utav downsyndrome. Denna tjejen hade problem med att gå då jag antar att hennes kropp inte är så stabil i sig själv. Men inte en jävel på bussen flyttade på sig... Och nu menar jag inte dem äldre människorna på bussen, utan ungdommarna som satt på dem platserna som är till för äldre osv.. Busschauffören som antagligen hade fått sitt körkort i ett flingpacket, tvärnitade och gasade hela tiden. Jag såg hur denna tjejen kämpade med att hålla sig på benen. Så jag ställde mig bredvid henne för att om hon nu skulle ramla så hade hon ramlat på mig. Men sista gången busschauffören tvärnitade så ramlade hon, fast på andra hållet. Och dessa killar som hoppade på, på samma busshålls plats satt och stirrade på henne och skrattde åt henne och kallade henne borde det ena och det andra. Jag och en äldre kvinna hjälpte tjejen upp på benen. Tjejen tackade för hjälpen och satte sig ner på en stol som just blev ledig. Tjejen hade tydligen en kompis som också satt på bussen. Hon sa något i stil med att dom skulle ses i morgon och att han skulle ha en fortsatt trevlig dag. Bara det att när tjejen säger detta, så säger hon det med en väldigt mörk röst. Och dessa killar började skratta ännu mer... Men tjejen brydde sig inte vilket jag tyckte var bra.

Men nu till saken. Varför håller man på sådär?

Vad ger dom rätten till att trycka ner en människa på det sättet?

Vi alla är lika värda oavsett hudfärg, kön, diagnos, sjukdom eller vilket land vi kommer ifrån!! Jag blir så jävla ledsen när jag får vara med om något sådant här, och just det att INGEN på bussen brydde sig... Asså dagen samhälle?! Snälla börja inse att det vi säger och gör med ondhet sårar något så fruktansvärt!!

Likes

Comments

Hellu!

I fredags åkte jag och Kim till Småland, då vi på lördagen skulle spela beerpong turnering :D Men iallafall så vi åkte redan på fredagen hem till Kims morbror och hans flickvän. Och det enda jag har att säga om Småland är "WOW" asså jag är totally in LOVE! Allt var så mysigt där och nära o bra till exakt allt, förutom sjukhuset men iallafall! När vi kom fram så skulle vi laga mat och sedan spelade vi lite beerpong. Jag som ALDRIG har spelat detta innan blev ganska chockad över att jag ens träffade koppen med den jävla bollen 😂 efter det gjorde vi inte så mycket. På lördagen så vakande jag och Kim av att hans morbror spammade Kims telefon för att han hade gjort frukost 😍 efter frukosten kom Kims morfar förbi med hans Corvette 😍 asså så jävla fin bil! Kims morbror och morfar skulle sticka och klippa sig så jag och Kim passade på att åka till dollarstore. Jag hittade en skit fin halsduk som var svart och ett mobilskal med en hund på. Kim köpte bara lite godis. När vi kom till kassan så visar det sig att det är Kims morbrors flickvän Annas mamma som sitter i kassa, vilket gjorde så att det vi handlade blev liiiiite billigare 🙄 haha nä men efter det gjorde vi oss i ordning för att sedan åka till lokalen där turneringen skulle hålla hus. Jag och Kim kom på 8:dels final, ganska bra för att vara första gången. När turneringen var klar, cyklade vi hem och la oss. I morse när vi vaknade så hade sebban (Kims morbror) gjort frukost igen 😍 efter frukosten packade vi våra väskor och la dem i bilen. Och självklart åkte vi till dollarstore igen för att handla lite till 🙄 och fick ännu mer rabatt! Sedan var det att säga hej då till sebban för att sedan åka till Kims mormor och käka lunch.

Nu ligger jag hemma i sängen medans Kim spelar. Jag hoppas att eran helg har varit minst lika bra som min, och tack för att du tog dig tiden för att läsa om min helg i underbara Småland 😍

  • 48 readers

Likes

Comments

Hellu!

För några månader sedan var jag helt 100 på att jag ALDRIG skulle uppnå mina mål, men idag så inser jag att jag har uppnått dem förlängesedan. Mina mål var inte helt omöjliga men oavsett så kändes det kämpigt att ens försöka själv. Det viktigaste målet jag hade var att jag skulle börja må bra igen, och idag så gör jag det, dock med lite svackor men vad gör det? Vi alla går igenom något som vi tycker är jobbigt men vi får leva med att vi bara är människor och så är livet. Vi ska må dåligt, vi ska vara ledsna och vi ska vara glada. Det är de som gör oss mänskliga. Men tillbaka till mina mål, mitt andra mål jag hade var att skaffa mig ett jobb som jag kunde försörja mig på, och idag står jag här med 4 jobb, vist 3 av dom är inom samma kategori men vad gör det? Mitt tredje mål att jag skulle börja vara ärlig mot mig själv, att erkänna för mig själv att när min kropp säger nej så måste jag sluta, haha men nej jag fortsätter att kämpa oavsett hur min kropp mår... mitt fjärde mål var att jag inte skulle bli kär i vem som helst, men Kim är inte vem som helst! Nu när jag sitter och kollar i min tanke bok där dessa mål är skrivna så ser jag att resten av dom är ungefär likadana för utom ett, och det är att jag skulle gå ner 17 kg. Detta har inte hänt än men när jag tänker efter så skrev jag detta målet när jag mådde dåligt. Vem skulle bli glad över att jag gick ner dom kilona förutom mig själv? Ingen, detta målet handlar om det yttre och inte om det inre.

Hoppas att er dag är lika bra som min!

  • 59 readers

Likes

Comments

Tjenare!

I detta blogginlägg tänkte jag skriva om vänner jag har förlorat genom dumma val som jag har gjort...

För några år sedan var vi en stor kompisgrupp som alltid umgicks med varandra, dag in och dag ut. Allt var helt underbart om man frågar mig! Men så hände det något, vi slutade att umgås, vi pratade inte med varandra som vi gjorde innan och när vi träffade på varandra sa vi endast "HEJ" och sedan gick man vidare. Vist några av oss umgicks fortfarande men inte på samma sätt som innan. År 2014 träffade jag och min allra bästa tjejkompis vars en kille som vi blev tillsammans med, och det bästa utav allt var att dem också var vänner med varandra. Men detta varade endast under en sommar. Efter sommaren var det som om att vi gled isär. Vi gick på vårt håll och dem på deras håll. När det började närma sig slutet på 2014 så skulle en annan tjejkompis ha nyårsfest hemma hos sig. Jag och min förre detta kom dit, men inget var som förr. Ska jag vara ärlig så kändes det som om att jag gick in i ett rum där jag inte kände någon, fast än att detta var mina vänner. I början av 2015 så gjorde jag och denna killen slut, och jag tog upp kontakten med mina vänner igen, men åter igen.. Inget var som förr! Jag och min bästa vän kunde träffas på en cigg ibland och snacka i flera timmar, bara hon och jag, men i början utav sommaren 2015 träffade jag en kille. Och allt jag hade i mitt huvud var honom. När min vän ringde mig och frågade om vi kunde ses var mitt svar alltid " Nä alltså jag är jätte trött" eller så sa jag "Jag måste hjälpa mamma med saker och vet inte när jag är klar" Tillslut slutade min vän att fråga mig, hon slutade med att höra av sig då hon visste om att jag alltid var "upptagen" Saken är den att jag förstår henne till 100%.

I början på 2016 blev jag vän med vår grannes dotter, vi var inte lika gamla men vad gjorde det? Det gick inte en dag utan att vi träffades eller pratade med varandra. Men som sagt återigen, jag hade bara denna killen i huvudet och glömde bort henne... Sommaren 2016 flyttade jag och min familj till Östra Ljungby, där min mammas pojkvän bor. Men det gjorde inte saken bättre, jag kom längre ifrån mina vänner, och det var just då som jag behövde dem som mest. När saker och ting inte blev som jag ville, flyttade jag ihop med min storasyster som bor i Helsingborg. Och då tänkte jag att "nu när jag bor här igen kan jag kanske börja umgås med mina vänner igen" men så blev det inte... Hoppet om att träffa en kille som var bra nog för mig, var det enda jag brydde mig om och la energi på. Men så slutade jag med att leta. Och det var just då som jag träffade Kim. Det var han som letade upp mig. Men återigen, dem vännerna som jag en gång har förlorat, har jag ännu idag inte fått tillbaka.. Och vems fel är det? Jo det är mitt, bara mitt fel...


P.s om någon utav mina föredetta vänner ser detta, jag saknar er sååå mycket!!

Likes

Comments