Header
View tracker

Jag är en glad tjej. Jag har de bästa kompisarna man kan tänka sig, jag har världens bästa familj, jag har mat för dagen och jag har tak över huvudet. Jag har mycket privilegier som jag är enormt tacksam över! Men jag är också en människa och en människa är inte alltid i sin bästa form. Jag är arg, jag är ledsen, jag är irriterad, jag mår dåligt och jag gör misstag. Jag gör misstag men jag lär av dem. Jag är inte perfekt menar någon det? Jag är det bästa av mig själv och det är allt jag och alla andra kan kräva av mig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den här terminen har gått så sjukt fort! Det känns som om det var igår när jag tog mitt första steg in i klassrummet och fick se min nya klass. Nu är det december och på de här tre månaderna tycker jag att det känns som om jag har känt mina nya kompisar hur länge som helst!

Jag tycker inte att skolan har varit dödande jobbigt men jag tror att de kommande veckorna tills jullovet kommer vara riktigt jobbiga för vi har minst två examinationer per vecka. Jag är lättpåverkad av stress och därför försöker jag ju skilja på vad som är ledig tid och vad som är skolan. När jag har ledigt ska jag vara ledig för jag tror att det är det bästa sättet för min psykiska hälsa! Min fysiska hälsa har säkert blivit lite sämre under den här helgen hehe.

Efter skolan igår var tanken att jag och Majken skulle gymma men istället var vi på tur till Skarpnäck med Ester. Efter det (som tog en timme) var vi tvungna att åka tillbaka till skolan för jag hade glömt min plånbok. När jag kom hem så stress-sminkade jag mig och sydde ett för stort linne (haha jag tyckte det var coolt och jag pallade inte byta den för jag skulle ha på mig den på kvällen). Klockan nitton trettio var jag på tunnelbanan på Ropsten med Rosanna och Ella för att träffa Rosannas kusin och hennes kompis. Hon bodde jättefint och det var supermysigt! Vi hade lite vin-mys och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag var tvungen att gå ganska tidigt för jag skulle på Isans julfest. Det var roligt! Vid elva kom vi till en annan fest men grannen kom så vi drog tillbaka och det var najs!!

När jag och Alice skulle åka buss hem vid halv-tre-tiden så satte vi oss på en 4-sits. Då kommer det en man i trettio-års åldern och stirrar på oss. Han gör inget men han stirrar mordiskt. Det var obehagligt och varken jag eller Alice säger något utan bara tittar obekvämt på varandra. Tack gode gud så kommer det en god man och lägger handen på läskiga-mannens axel och säger": Hörru du, det är inte okej det du håller på med. Sluta med det och tänk på vad du gör med tjejerna."

Läskiga mannen fortsatte vara obehaglig så jag och Alice gick hem men fatta vilken gullig man! Sån tur att det finns själar som kan steppa in för vem vet vad som skulle ha kunnat hända. Visst nu var vi två, men om vi hade åkt ensamma? Eller om han inte hade kommit?

Jag pratade med mina föräldrar om den här situationen och de fattade att det var obehagligt. Vad ska man göra i såna situationer? Man kan ju inte ringa till polisen direkt men han skulle ju ha kunnat våldta. Man vet aldrig. Det jag har kommit fram till är att man får ta taxi, ringa hem, prata med en kompis och försöka att alltid ta sällsis med någon<33

Så blev det lördag...

Imorse vaknade jag super tidigt! Men jag somna om och vakande av att min hals var torr som ett kex och sprang upp för att dricka 1 liter vatten och jos! Klockan tolv gick jag till Ica för att handla mat (lunch/frukost). Jag handla godis, cola, frukt, riskakor och flingor. På eftermiddagen så var jag bara seg och åt. Jag såg på skam och tränade med pappa.

Nu på kvällen så var jag på julbord med min familj och min gudmors familj på blåporten. Blåporten är en jättemysig restaurang som ligger nära Gröna Lund på Djurgården. Deras julbord var bra men sötsakerna var inte superbra.

Nu vet jag inte vad jag ska göra men jag funderar på att sova för jag är extremt trött!

Likes

Comments

View tracker

Hej,

idag fick jag äntligen tillbaka min mobil. Min älskade mobil, som jag saknat dig. Så hur ska man inte inviga mobilen om inte med lite bilder?? Haha bakgrunden till mitt beslut om att ta lite bilder var egentligen inte pågrund av min hemkomna mobil, utan att jag inte hade något bättre för mig och orkade inte hitta på något. Så jag bytte om till en vit tröja och tog lite bilder. Två (av de typ tjugo jag tog) blev bra. Eller tre blev nog bra... (soon instagram bilder?? hehe)

Idag vaknade jag och var hungrig som en varg så jag åt supermycket till frukost! Skolan började tio och eftersom vi spelade nattvolleyboll i natt så kom jag hem ganska sent och sov inte alls mycket. Jag var väldigt trött hela dagen och levde på godis och power king. När jag kom hem, vid sextiden så åt jag middag och var så trött att jag inte pallade med något annat än att chilla hemma. Jag tittade på några avsnitt av gossip girl, åt lite julgodis, åt lite riskakor (som jag är kär i) och pratade i telefon (kärlek) med en kompis.


Hungergames

I min skola så pågår det nu hungergames. Det går ut på att varje klass har två representanter som klassen ska "skydda". De får olika uppdrag och genom spelets gång så kan olika saker inträffa. Jag är då en av min klass representanter. Jag lever ännu och jag tar det på allvar haha men det är ju läskigt. Idag var det nära att jag blev tagen men jag är still alive. Idag lyckades jag även döda en tjej. Jag vet inte om det var smart eller inte att just jag gjorde det för nu är hela hennes klass emot vår klass men samtidigt så var det najs. Jag ville bara nämna det hehe. Jag uppdaterar hur det går för min klass :)

Likes

Comments

Även den gladaste kan må dåligt.

Livet som tonåring ser inte alltid ut som en film; den som verkar må bäst kan vara den som mår sämst. Personen som framstår att ha självförtroende kan vara den som hatar sig själv. Vi kan inte utgå från att alla mår topp hela tiden. Jag skulle inte säga att jag känner många som skulle säga att de inte haft en jobbig period i sitt liv. Skolan och prestationsångest, kompisar, familjen..

Under livets gång finns det så mycket som kan få oss att må dåligt. Samtidigt så är det många som inte vågar prata om vad som gör att man mår dåligt eftersom det kan få en att framstå som jobbig. Det kanske är pinsamt, äckligt, skrattretande? Ja, vad än anledningen är får den dig att framstå på ett visst sätt och jag tror att det är anledningen till att vi stänger oss inne och inte är öppna med våra känslor. De som vi delar våra känslor med kommer att få en viss bild av situationen och om dig. Jag tror att det beror på att vi lever i ett samhälle där alla ska må topp hela dagarna. Vi har sociala medier där det konstant postas bilder av glada, snygga människor eller roliga händelser. Vi blir mer och mer påverkade av det ytliga samhället och vill därmed uppnå de ideal som finns. Lycklig som/snygg som/mycket kompisar som/drömig bild som IDEALET.

Det kan också bero på att ALLA har dippar och att man därför är rädd för att ens problem inte ska vara lika stora som sina kompisars.

Samtidigt så kan det ju vara lite mysigt att ses över en kaffe och prata problem. Det kan vara skönt att ha någon att prata om vad som får en att må dåligt.

För om vi börjar prata mer om vår psykiska ohälsa så kommer det bli mer normaliserat och vi kan börja må bättre tillsammans.

Det är en av anledningarna till att jag startade min blogg. Jag vill normalisera och berätta att du som 16-årig tjej från Stockholm också kan må dåligt ibland och att det är okej.

Hoppas alla mår bra<33

Likes

Comments

I början av min blogg skrev jag ett liknande inlägg; historien om min ätstörning. Ja, vad är en historie bakom en ätstörning egentligen? Vad kan den bero på? Vad är triggern? Det finns väldigt mycket frågor och nu, när jag som friskförklarad tittar tillbaka på sjukdomen så skulle jag säga att det inte finns EN enda trigger. Det är sjukt mycket som spelar roll men vad startskottet sedan är kan diskuteras eftersom det kan vara allt och ingenting!

Jag skrev tidigare att jag tror att min ätstörning började när jag var tretton men nu tror jag att jag alltid har "kunnat få en ätstörning". När jag var mindre var jag väldigt lång och väldigt smal vilket jag alltid fick höra komplimanger kring. Det gjorde så att jag haft i bakhuvudet om att det är så *idealet ser ut. Så när jag som 11 åring väljer att ta ett års paus från fotbollen som jag tidigare spelade flera gånger i veckan, lägger jag märke till att min kropp börjar förändras. Dessutom var jag påväg in i puberteten vilket också påverkade min kropp. Jag tror att det här kan ha varit en bakomliggande orsak till varför jag senare som tretton-åring började bli allt mer osäker. Jag visste att jag inte längre var så pinnsmal och när högstadiet kom ökade pressen på att vara bra. Den skolan jag gick på var utseende-fixerad och jag brydde mig inte till en början men så småningom så blev jag mer medveten och såg mer på mina *brister än mina styrkor.

I sjuan rubbades min relation till maten. Mat blev ångestladdat istället för något njutbart. Dessutom fick jag veta att ens matintag påverkade vikten. Det hade jag aldrig vetat tidigare och därför blev min relation till mat ännu knäppare.

Under hela den här perioden, no matter hur mycket jag åt, jag blev aldrig tjock. Jag bara såg mig som stor.

Sommaren 2014 - då allt förändrades. "Nya, nyttiga Hedvig" utvecklades utav träningstvång. Jag skulle byta klass från b till e i åttan så jag ville bevisa för alla att jag kunde vara bättre. Jag är tillräcklig och jag ville bli uppskattad. Det låter hårt när man skriver att jag tränade varje dag under sommaren men 2014 var en av de bättre somrar i mitt liv. Jag gjorde massa roliga saker och jag åt ju! Resor, kompisar, familjen, basket och träningen. Jag mådde bra och kände mig stark vilket gjorde så att min självkänsla ökade. Jag blev hyfsat bekväm i mig själv.

Åttan började. Till en början mådde jag bra. Jag satsade på basketen, pluggade lagom, fick nya kompisar, tränade, tränade mer, tränade ännu mer. Jag skrev upp matscheman för att jag inte skulle ta upp old habits från sjuan. Jag bevisade för varje dag att jag var bättre. Jag var mer tillräcklig än jag var i sjuan.

Men så kom vintern. Min extra utomhusträning övergick till gym vilket övergick till ett hälsotänk vilket ledde till en koppling mellan mat och träning. Vikten började spela roll. Jag var ju mer tillräcklig än i sjuan, så hur svårt skulle det vara att bli ännu mer tillräcklig? Ännu mer perfekt?

Som jag skrev tidigare så var det här det gick utåt för mig. Det var här som min självkänsla var på minus och anorexi-tankarna började växa. Vad det var som fick fröet att växa beror verkligen på allt och ingenting. Att jag råkade bli olyckligt kär? Att jag var motiverad från gymmet där alla var träningsfreak så att jag blev påverkad av dem? Att våra samtalsämnen i skolan handlade om vem som såg bra ut eller inte? Att jag alltid har velat uppnå det smala idealet? Eller är det ett utryck för all min osäkerhet? Hur som helst så tog tankarna över. Här efter gick det liksom utför eftersom jag bara sköt upp att få hjälp.

Totalt gick jag ner ca 14 kilo. Jag har gått upp 16 kilo. Still not fat. Jag säger inte att det är enkelt men det jag säger är att det är värt det! För allt i världen så är det värt att bli frisk!!!


Om du är påväg ut ur ÄS eller vill ta steget ut

Om du är påväg ut ur ätstörningen ger jag dig en styrkekram för att du dels är så modig som börjar våga släppa kontrollen och dels för att du kommer gynna dig själv så extremt mycket!

Nu tänker jag skrämma upp er som fortfarande inte sökt hjälp eller vågar ta steget ut än: undernäring kan leda till att hjärtattack. Du är extra mottaglig till andra sjukdomar, dina muskler blir trötta och sega, (girl) you don't get your period(!!!) vilket kan leda till att det blir svårare att få barn, du får torr hud och torrt hår. Konstant kall. Dina bröst blir mindre. Depression är vanligt då man går på svält (mat ger oss energi och gör så att vi orkar vara glada)


SÅ SÖK HJÄLP! Ätstörningen sitter psykiskt och för varje dag kommer du att må bättre. Tro det eller ej kommer din självkänsla öka ju mer du äter och ju friskare du blir.


För dig som behöver lite extra motivation

- DU FÅR TRÄNA IGEN.

- DU KAN FÅ BARN.

-DU BLIR GLADARE OCH HAR MÖJLIGHET ATT UPPLEVA MER SAKER (KONSERTER, FESTER, MIDDAGAR, RESOR, OSV..)

- DINA NÄRA OCH KÄRA KOMMER BLI ÖVERLYCKLIGA!

-DU KOMMER VÅGA ÄTA PÅRIKTIGT IGEN OCH DU KOMMER SJÄLV FÅ MER ANSVAR. DU FÅR BESTÄMMA MER ÖVER DITT LIV.

- DU BLIR MER DU!

- TÄNK PÅ ATT DET FINNS FOLK SOM INTE HAR NÅGOT ALLS.. OCH SÅ KOMMER VI HÄR OCH INTE VILL ÄTA MAT, VILKET VI HAR EN STOR TILLGÅNG PÅ, MEDAN DET FINNS MÄNNISKOR SOM INTE HAR LEVEBRÖD. NEJ, MAN SKA INTE STÄLLA UPP EN PSYKISK SJUKDOM MOT FATTIGA MEN DET GER PERSPEKTIV PÅ HUR SJUKT DET ÄR ATT VÄSTVÄRLDEN HAR BYGGT UPP ETT SAMHÄLLE DÄR VI INTE ÄTER FÖR ATT UPPNÅ X??

kram och puss

hoppas det var ett intressant inlägg och att om du känner dig sjuk, söker hjälp!


Likes

Comments

4 månader sen min födelsedag. 16 år och 4 månader idag. Grattis? men om det är grattis idag så borde man samtidigt fira varje "månadsdag". Nej, skitit, vi firar födelsedagar. Även fast det vore najs att fira det!


Idag har jag inte gjort så mycket mer än att vara trött, gå i skolan, ha visning på lägenheten, fikat, ätit, sovit, stretchat lite... Typ så.

På idrotten hade vi volleyboll och som vanligt så skulle jag göra bort mig på något sätt... Hehe nej men jag frågade vår idrottslärare om en övning som jag inte förstod. (det är lite svårt att fatta om man inte var med) Men han berättade att man skulle göra olika volleyboll slag i en ring och att man skulle skrika ut sitt namn innan man tog den. Han visade hur man skulle göra och hade tänkt att bara passa fram och tillbaka volleyboll-bollen för att visa övningen. För att bevisa att jag förstod tänkte jag, å andra sudo, att jag skulle fånga bollen i ett fingerslag. Så jag skjuter upp bollen samtidigt som min lärare försöker ta den. Det var inte det som endast är stelt. Jag tyckte ju att det var jobbigt så jag går (lite för osäkert) och småskrattar typ och så tror han att jag började gråta. Heh, men vad är en dag utan nya pinsamheter eller äventyr? Aja... Sånt händer den bästa. Det låter säkert inte jobbigt haha.

Jaja.. så nu fick ni veta lite om min dag. Hoppas ni haft det bra :))

(still no phone men jag har tagit mig modet till att berätta för mina föräldrar haha. Det var ju ingen biggie)

Likes

Comments

Jävlar vad jag har tränat idag!! Dock kan man ju fråga sig hur givande all träning var men jag tycker det var najs och nu när jag ska sova är det såå skönt!!!

Imorse tränade jag basket i drygt en timme med skollaget som jag och Alice startat! Det var premiärträning med tjejerna och jag tycker att det var jättekul för alla var motiverade och vi fick upp ett bra spel. Jag tror att vi har möjlighet att vinna skol-DM. Vi vet ju inte vilka motståndare vi har men eftersom de flesta också kör utanför skolan så har vi en chans! Sen tycker jag att det är kul att lära känna fler från andra klasser:-)) vi har räknat att vi kommer vara 12+- någon.

Efter skolan drog jag och Majken till Friskis. Först halvtränade vi och typ lallade runt lite på gymmet men klockan 16 gick vi på ett yoga pass! Jag är stelare än en pinne så det var svårt men det är kul att testa nya träningsmetoder och yoga är mysigt. Ingen av oss hängde dock med i andningen. När ska man andas in och ut? Sen var vissa rörelser svårt. Som att sitta i skräddare.

Tisdag som det är så var det också basketträning. Så jag gick hem efter Friskis, åt och drog nästan direkt till träningen! Den var rolig och gick oväntat bra! Jag hade skotten och kände faktiskt att det var en av mina bättre träningar! Kondisen var sådär och jag blev därför väldigt röd i facet och trött. "JA-AG.. BÖRJAR PÅ.. BÄHNKÄN.." Fick jag ur mig mot slutet för att jag var så slut!!

Men nu är det skönt:-))

Sov gott ❤️

Likes

Comments