Header

Efter en annorlunda och lite tuff vecka kände jag att jag ville göra något roligt och meningsfullt nu när det äntligen blev helg. Jag ville komma ut i naturen, göra upp en eld och känna frihet. Då bestämde vi att vi skulle åka på en liten utflykt idag, jag, mamma och min syster Hilda. Jag kokade blåbärssoppa, mamma kokade kaffe och så packade vi med små lussebullar som blivit kvar från i julas, underbart goda att äta en fin dag i februari.

Efter lunch åkte vi iväg till Simmersjön, en vacker plats någon mil inåt landet. Där fanns lämpligt nog en grillplats, så Hilda gjorde upp en eld av veden vi tagit med, och hon var en lysande brasvakt som höll elden vid liv.

Annars satt hon mest uppe i tallen och ja, vad hon riktigt gjorde där, det vet jag faktiskt inte.

Vi satte oss inne i grillstugan, invirade i filtar och drack varm blåbärssoppa. Sedan njöt vi av gott kaffe och mina lussekatter medan vi hostade rök från brasan. Det är verkligen så otroligt gott att äta utomhus. Allt smakar så mycket bättre, så mycket mer. Det blir en större upplevelse, och bäst blir den förstås när man får dela den med så fint sällskap.

Även ett träd behöver mycket kärlek.

Likes

Comments

Hälsa, Vardag

För några dagar sedan läste jag UnderbaraClaras morgonlista som hon gjorde på sin blogg. Jag tyckte att det var en rolig idé så jag tänkte att jag skulle låna samma lista och berätta om hur en morgon hemma hos mig kan se ut.

* * *

När går du upp?

På vardagarna när jag går i skolan ställer jag ett larm på 06:15 och ett på 06:30. Oftast somnar jag om efter första och stiger upp nästan direkt av det andra, även om jag är trött. På helgerna brukar jag inte ställa något larm men oftast vaknar jag mellan klockan 07:00 och 08:00 ändå. Jag har nog en inbygd väckarklocka i mig, vilket faktiskt är skönt. Det händer till exempel aldrig att jag sover till halv elva på morgonen.

* * *

Vad är det första du gör varje morgon?

Oftast brukar jag vara så kissnödig att jag skyndar mig till toan. Annars brukar jag ta fram mobilen medan jag ligger i sängen och scrolla igenom Instagram för att vakna till av ljuset så att jag inte somnar om.

* * *

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?

Haha jag går nog faktiskt på toaletten 2-3 gånger varje morgon från då jag vaknar tills dess jag åker iväg till skolan. Annars borstar jag bara tänderna, så kanske 15 minuter totalt. Jag har för övrigt en speciell "tandborstarstol" utanför toaletten där jag alltid borstar mina tänder. Jag vet inte riktigt varför det blivit så. Sedan spenderar jag exakt 0 minuter varje dag på sminkning. Det känns som lagom.

Är frukost viktigt?

Svar ja! För mig är frukosten dagens viktigaste måltid, utan konkurrens. Alltid när jag lägger mig på kvällen tänker jag att "Åh, imorgon får jag äta havregrynsgröt igen!" Om jag försover mig och bara har fem minuter på mig innan jag måste åka så är det nästan så att jag prioriterar att äta frukost framför att ta på mig kläder. Stunden på morgonen när jag får äta frukost är verkligen speciell. Till och med belysningen måste vara precis lagom dämpad och det får gärna vara tända ljus på bordet. Jag vill den stunden lugn och mysig så att jag får vakna till på ett skönt sätt. Då blir ofta resten av dagen också bra. Så jag avsätter ungefär en halvtimme varje vardagsmorgon till att ordna och äta frukost.

* * *

Vad äter du till frukost?

Som jag skrev ovan så är det havregrynsgröt som gäller. Jag började äta havregrynsgröt till frukost för fyra år sedan tror jag och har sedan dess varit helt fast. Det är inte många dagar per år jag äter något annat till frukost. Dels så mättar det skönt och ger bra energi under förmiddagen, men framför allt är det så vansinnigt gott! Jag brukar ha linfrön i gröten och toppa med kanel, pumpakärnor, solrösfrön och antingen ett skivat äpple eller bär från frysen. Ibland en skvätt havremjölk också samt en klick smör som får smälta i gröten om jag tränat hårt kvällen innan (mums!). Efteråt dricker jag en kopp kaffe med lite mjölk i och äter en skiva brieost till. Just den kombinationen vet jag inte vad den kommer ifrån, men det har blivit lite av ett beroende det också.

* * *

Är du morgontrött?

Nej jag skulle nog säga att jag är en typisk morgonmänniska faktiskt, och har nog alltid varit. Det tycker jag är härligt, känns som att jag får ut mycket mer av dagen om jag stiger upp tidigt. Visst kan jag vara lite trött just när jag kliver upp, speciellt på vintern när det är så mörkt ute, men sedan kvicknar jag till ganska fort efter att ha fått i mig en kopp kaffe!

Vad har du för alarm?

Forest Air heter det visst. Jag vet inte om det finns på alla mobiler men jag äger en Sony. En lagom glad trudelutt att vakna till tycker jag. Signalen stegrar i volym ju längre tiden går så det blir mer och mer outhärdligt att låta den ringa ju längre jag väntar med att slå av. Nu sover jag visserligen alltid med öronproppar, men ändå😉

* * *

Hur ser en perfekt morgon ut?

Jag har faktiskt en perfekt morgon som jag speciellt tänker på, som redan har skett. Det var på juldagsmorgon, när jag ställt väckarklockan på 05:30 för att följa mamma till Finnträsk på julotta i julas. Jag minns att jag var så otroligt trött, för då hade jag varit vaken länge kvällen innan, men ändå lyckades jag stiga upp ur sängen. Drog på mig en flanellskjorta, mjukisbyxor och tjocksockar innan jag mötte mamma i köket och så kokade vi oss varsin skål havregrynsgröt. Vi satt där och åt i tystnad i köket med tända ljus och världen utanför var alldeles bäcksvart. Sedan körde vi de tre milen till Finnträsk medan jag halvsov. När vi kom fram möttes jag av något av det vackraste jag någonsin sett. Mitt i den mörkaste juldagsmorgonen stod en vit träkyrka ståtlig under den djupblå, stjärnklara himlen. Den täta skogen i bakgrunden var vit av frost och tallarna sträckte sig mot himlen. Utanför kyrkan stod en lykta tänd. Vi gick in och i den lilla kyrkan, mitt ute i Västerbottens skogar, och där hade ett tjugotal människor samlats. Över allt fanns tända ljus och allt kändes så otroligt högtidligt. Hela gudstjänsten var väldigt fin och flera gånger sjöng en solist fantastiska tolkningar av olika julsånger. Som avslutning sjöng hon "Det är en ros utsprungen" accapella och det var bland det vackraste jag hört. Att få dela den stunden med ett fåtal människor som tagit sig till samma kyrka just den morgonen, det var väldigt mäktigt. Sedan åkte vi hem igen och då varfortfarande resten av familjen och sov, så jag och mamma kokade oss varsin tekopp. Sedan virade vi in oss i varsin filt och spelade Spingo medan dagen grydde. Den morgonen var i det närmasta sagolik.

* * *

Hur går du klädd på morgonen?

Jag brukar dra på mig den vackra morgonrocken på bilden längst upp. En sådan har jag önskat mig i flera år och så fick jag en i julklapp av mamma ock pappa, som jag tokälskar! Tidigare har jag haft en urtvättad, lång fleecemorgonrock som jag ärvt av mamma, men den blir jag så varm i direkt. Den här å andra sidan är sval och skön, alldeles perfekt på morgonen. Sedan tycker jag att den är väldigt vacker också.

Likes

Comments

Fotografi, Vardag

Himlen i eftermiddag tycks ha förstått vilken dag det är idag.❤️

Glad alla hjärtans dag mina vänner!

Om man ni väljer att fira det. Jag kan tycka att det är en fin dag där kärleken får sättas i fokus en gång, men många tycker kanske snarare att dagen blir mer som ett hån, om man faktiskt känner sig ensam. Att det blir mer tydligt just den här dagen. Jag hoppas i alla fall att du har en fin dag idag, oavsett om du tycker att Alla hjärtans dag är ett stort trams eller en dag värd att firas!

För mig har de senaste dagarna varit lite tunga helt ärligt. Ibland har jag haft så fruktansvärt ont i foten att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Jag har ätit maxdos av alvedon och även olika morfinliknande tabletter flera gånger om dagen för att dämpa smärtan, men då har jag istället fått starka obehagskänslor och en sådan kraftig ångest av medicinerna.

Nej, någon dags på rosor har det verkligen inte varit. Men detta elendestillstånd har också fått mig att känna oerhörd tacksamhet. Tacksam för att Gud var med mig under operationen och lät den gå så bra. Tacksam för att jag bor i Sverige som har sådan fantastisk sjukvård som ger hjälper mig med mina bekymmer, oavsett om jag har pengar eller inte. Tacksam för att pappa sovit på en madrass i mitt rum och hjälpt mig med mediciner mitt i natten när jag haft så ont att jag gråtit. Tacksam för att mamma tröstat mig och fått mig att känna mig älskad när ångesten satt in. Tacksam för alla små saker som jag annars lätt tar föregivet.

Idag var det som att vända på ett mynt och hela min tillvaro känns mycket ljusare. Jag fick vakna utvilad efter en hel natts nästan oavbruten sömn. Än är jag hemma från skolan för att vila foten men efter frukosten fick jag en sådan energi från ingenstans att jag satte på broddarna på kryckorna och tog mig ut till gymmet för att träna lite lätt styrketräning 40 minuter.

Jag blev nästan rörd när jag kände "Wow alltså, det här händer verkligen. Jag tränar igen".

Nu i eftermiddag tog jag på mig vinterkläderna och la mig ute i hammocken på altanen. Låg så, länge, med högra foten i högläge och bara andades. In. Ut. Igen. Tänkte på hur fin himlen var, klädd i rosa, vackra slöjmoln. Jag tänkte på alla hjärtans dag, hur fint det var att jag fick ligga och beskåda en romantiskt rosa himmel under tystnad, och på hur perfekt sätt det var att fira dagen just där, i min hammock.

Likes

Comments

Hälsa, Vardag

Om du vill du läsa om varför jag opererat min fot, så länkar jag till det inlägget här.

Åh nu äntligen är det gjort! Igår på eftermiddagen fick jag foten opererad och allt har verkligen gått hur bra som helst.

Egentligen var planen att jag skulle ha opererats redan på torsdagen, så jag och pappa åkte till sjukhuset och satt på plats i väntrummet 11:30 torsdag förmiddag. Jag kände mig så nervös medan jag satt där och väntade. Tiden gick och klockan ett hade fortfarande ingen kommit och tagit emot oss i väntrummet, så vi gick till disken där utanför för att fråga om de hade noterat att vi kommit och om hur långt hur dags operationen skulle bli av. Vi fick prata med en narkosläkare som frågade efter mitt namn och kollade efter i registret. Där hittade han mitt namn och vid sidan om stod annan information som läkarna behövde veta inför operationen. Till exempel vilka instrument som skulle användas. Den här narkosläkaren började alltså läsa upp alla verktyg som skulle finnas på operationsbordet.

"Jaså de ska använda såg på dig, haha!" Ja, så sa han. Medan jag stod där och redan oroat halvt ihjäl. HUR och med VAD jag skulle opereras var inte det jag behövde höra just då.

Vi fick veta att operationen före mig dragit ut på tiden så vi fick sätta oss i väntrummet igen och visste inte hur länge vi skulle behöva vänta innan det var min tur. Vid det här laget hade jag inte fått äta eller dricka på åtta timmar så min energi sjönk ju längre tiden gick och jag ville bara få operationen överstökad. Vi hann inte sitta i väntrummet så länge innan samma narkosläkare kom in och meddelade att det kommit in två akutfall och att det därför inte skulle bli någon operation för mig den dagen.

Just då kände jag att, "Det här händer bara inte. Det kan inte vara sant". Som jag gått och varit orolig och väntat på att få göra bort den här operationen, och så blev det ingenting. Det kändes inte som att jag skulle orka ladda om på nytt och gå igenom samma mentala process en gång till.

"Nu får du åka hem och äta en calskrove ikväll, och så får du komma tillbaka imorgon klockan nio." sa narkosläkaren medan jag gjorde vad jag kunde för att hålla tillbaka tårarna.

På kvällen bröt jag ihop. Det fanns verkligen inte på min karta att jag skulle behöva åka hem och vänta ännu ett dygn på operationen. Hela dagen kändes som en enda mardröm med det bemötandet jag fick på sjukhuset. Om jag skulle operaras ville jag ju känna mig helt trygg, men efter att ha träffat den där narkosläkaren var jag annat än just trygg.

På fredag morgon kändes det ändå lite bättre. Vi bestämde att mamma skulle följa mig till sjukhuset och efter att ha fått sitta i väntrummet från klockan 9:00 kom en sköterska och hämtade oss vid 12-tiden så att vi skulle få prata med min kirurg. Han verkade så vänlig och lugn.

Mamma fick vara med mig hela vägen in i operationssalen och det kändes verkligen hur bra som helst. Alla närvarande i salen var så proffsiga och omhändertagande att jag kunde slappna av och känna at jag var på en trygg plats.

När jag vaknade upp igen två timmar senare satt mamma vi min sida. Det kändes så konstigt, för jag visste att jag opererats, men jag hade inte alls ont. De hade tydligen satt in en smärtblockad från knäet och neråt som gjorde att jag inte skulle känna något alls under de närmsta 24 timmarna.

Många brukar visst må illa efter en narkos men tack och lov kände jag inte av något sådant alls. Som den hungriga person jag är slukade jag en kopp nyponsoppa och en ostmacka bara någon timme efter att jag vaknat upp. Jag försökte sätta mig upp några gånger under timmarna som följde på IVA (dit vi blev placerade efter operationen) men då förlorade jag genast färgen i ansiktet, så jag fick lägga mig ner igen. Vid åtta-nio-tiden kunde vi till slut åka hem igen.

Jag har fått sova jättegott i natt trots en del smärta och allt känns förvånansvärt bra idag! Mamma skjutsade mig på en liten sparktur i det fina vädret på förmiddagen. Det var väldigt skönt med lite frisk luft och solljus.

Jag känner mig så otroligt lättad och tacksam för att jag mår så bra just nu och för att operationen gick så så smidigt som den bara kunnat gå. Tacksam för att mamma var med mig hela gårdagen och att jag blev så fint omhändertagen av personalen på sjukhuset, trots torsdagens bottennapp.

Nu i helgen kommer jag att fokusera på att bara vila och hålla smärtan i foten i schack. Ligga med foten i vädret och låta mig bli uppassad. Inte så tokigt ändå.😉

Likes

Comments

Vardag

Idag händer det alltså. Om några timmar kommer jag förhoppningsvis att vakna upp efter en fotoperation där allt har gått som planerat. Åh, jag vet inte varför men jag känner ju att jag gör det här till något större än vad det egentligen är. Folk opererar sig hela tiden och det går ju oftast jättebra. Dessutom ska jag visst ha haft turen att få en riktigt skicklig fotkirurg.

Kanske är det det här med narkosen som gör mig mest nervös. Att drogas ner och förlora kontrollen. Nervös för att vakna under ingreppet, för att aldrig vakna eller att jag kommer att ha fruktansvärt ont efteråt.

Imorse steg jag upp halv sex för att hinna äta frukost innan jag måste fasta sex timmar före operationen. Sedan har jag duschat och tvättat hela kroppen med bakteriedödande tvål fyra gånger. Har aldrig känt mig så ren och fräsch förut! 😉

Nu är det bara dags att vänta på att få operationen överstökat. Håll tummarna för att allt kommer att gå bra för mig kära ni! Så vill jag önska er alla en fin dag ❤

Likes

Comments

Hälsa, Träning

Nu tycker jag att det är dags att vi tar oss en titt i vårt gym som precis blivit klart.

Så här ser det alltså ut just nu! Pappa har under några års tid haft som projekt att bygga en carport vid huset där ena halvan av insidan skulle bli förrådsdel och den andra halvan inte riktigt var bestämt. Jag röstade för ett litet träningsrum och så blev också fallet.

Och nu är det äntligen färdigt så att vi kan börja träna. Jag har redan hunnit köra några pass. Det som fattas nu är att speglarna ska monteras, boxningssäcken ska hängas upp och så väntar vi på att skivstångsställningen ska anlända. För oss som bor där vi bor känns det här rummet som en bra investering eftersom hela familjen älskar träning, men att det annars tar så mycket tid att ta sig till själva träningen. Nu är det praktiskt taget bara att gå utanför huset!

Jag kommer att använda rummet främst som komplement till löpningen för att bygga upp en bra grundstyrka i kroppen. Med en skivstång, ett TRX-band, justerbara hantlar och kroppsvikt är möjligheterna verkligen oändliga när det kommer till att träna smart och effektivt. Efter operationen kommer jag dock främst att lägga fokus på att stärka upp överkroppen och sedan rehab när det kommer på tal. Här kommer jag med andra ord att spendera många timmar framöver.

Lets sweat!

Likes

Comments

Hallå i stugan!

Imorse vaknade jag med ett sug i magen och ben tunga och stela som två timmerstockar. Tro det eller ej men jag älskar känslan av både och! Jag och mamma bestämde oss nämligen igår för att genomföra ett litet triathlon på förmiddagen, så därav hungern och träningsvärken. Det blev ett triathlon a'la mor och dotter där vi först körde ett tabata-pass i vårt nya lilla gym, sedan en löptur i snön, och sist en kilometer simning i havet (nej vänta... badhuset var det visst!). Som avslutning satt vi och värmde oss i bastun med balsam i håret innan vi tog en lunch på caféet. Efteråt kände jag mig mör, men samtidigt svävade jag också på små moln. En sådan här dag är guld värd för mig och jag njöt lite extra när jag sprang på snön, för jag visste att det kommer att dröja till nästa vinter innan jag kan göra det igen.

Idag har varit lite grå, jag också. Jag vet inte om det beror på sömnbrist eller något annat men jag har inte varit på topp helt enkelt. Som om huvudet är i en dimma och att jag är lite irriterad på olika småsaker, utan anledning. Jag kände att jag behövde få komma ut och andas lite frisk luft så jag tog med en kaffetermos och ved till grillplatsen vid hamnen och gjorde upp en eld.

Här kunde jag sitta och i tysthet identifiera mig med tonen på himlen. Vi kände nog likadant idag, det var skönt.

Sedan när jag gick hem tycktes allt kännas lite bättre. Jag älskar hur en stund ensam utomhus kan tanka upp mig på ny energi, utan att jag ens behöver göra något alls. Bara vara.

Det blev en fin söndag trots allt❤️

Likes

Comments

Inspiration, Kreativt skapande

Jag får nog lov att klargöra en sak så att inget kan missförstås nu när jag visat dessa bilder. Svar nej, jag väntar INTE barn!😉

Det gör däremot två bekanta till familjen. Alltid så spännande och roligt med tillökning! Jag nämnde för mamma att jag skulle vilja starta något litet hantverksprojekt att pyssla med de kommande veckorna när jag får omprioritera min tid efter operationen. Hon sa att jag borde sticka något till den lilla efterlängtade. Vilket bra förslag tyckte jag!

Sanningen är att jag knappt stickat alls sedan syslöjden i högstadiet, men jag älskar att arbeta med händerna. Då känns det perfekt att göra något sådant här litet plagg och som inte är allt för avancerat. Det finns verkligen hur mycket fint som helst på Pinterest, där jag lånat bilderna ovan i från. Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag vill göra och hitta rätt garn, så kan jag snart sätta igång!

Likes

Comments

Hälsa, Tankar, Tips

Det finns ett mantra som jag använder dagligen och det har jag mamma att tacka för. Hon har lärt mig att tänka "Good enough". Det betyder ungefär att allt inte behöver vara helt perfekt, utan vissa gånger räcker det att något är bra nog. Ibland räcker energin helt enkelt inte till för alla måsten som förväntas av en. Då tycker jag att det är jätteskönt sänka ribban och tänka "Good enough; nu tar jag tag i det här och får det överstökat. Det kanske inte blir det bästa jag någonsin presterat, men då har i alla fall gjort någonting och idag är det alldeles tillräckligt".

Likes

Comments

Tankar, Vardag

För några veckor sedan skrev jag lite kort i ett inlägg om att jag ska operera min fot nu i vår. När jag skrev det visste jag inte när det skulle bli av, bara att det skulle bli. En vecka efter att jag skrev det inlägget fick jag veta att operationen blir 9 februari, på torsdag nästa vecka alltså.

Anledningen till operationen är att det bildats knölar av brosk på mina hälar. Diagnosen kallas just för Haglunds häl. Tänk er en fotknöl - så stora är de, fast istället för på sidan av foten så sitter de bakom hälen. Pappa hade samma problem när han var i min ålder, så jag antar att det är ärftligt. För mig började det hela för 4 år sedan tror jag, när jag spelade fotboll.


Jag minns att jag knappt kunde spela alls under en hel sommar för att jag fick så ont i hälen av fotbollsskorna. Sedan dess har knölarna blivit större, både på vänster och höger fot. Som jag läst så bildas de här knölarna för att skydda hälen när något trycker mot den, men istället för att skydda hälen skapar de motsatt effekt. Själva knölarna är egentligen inga problem i sig, men så fort jag har skor som trycker minsta lilla mot hälen blir de inflammerade och sedan kan jag i värsta fall inte gå i skor på en vecka.

Som tur är finns det skor som fungerar men de är väldigt få. Converse finns inte på kartan, men däremot har jag kunnat använda ett par Eccoskor i princip året runt under fyra års tid. Det funkar helt enkelt inte att köpa nya skor. De kan kännas bra när jag provar dem i affären, men sedan har jag inflammerade hälar efter två dagars användande och då har jag på sätt och vis slängt en massa pengar i sjön.

Många gånger har jag slutat upp i tårar då jag fått avbryta en löptur efter 20 meter. Klippt hål i hälen på mina gamla löparskor (som jag ändå har att tacka för jag kunnat springa och gå över huvud taget i sex års tid). Så många gånger har jag önskat bort dessa knölar som ställt till det så, och nu - äntligen - har jag blivit erbjuden operation!

Det känns så otroligt värdefullt att snart få slippa dessa problem, om allt går som planerat. Under operationen kommer jag att sövas ner. Det känns skönt att inte behöva vara med under själva ingreppet men samtidigt är jag lite orolig över just det momentet. Jag har aldrig opererats tidigare, men jag får försöka lita på att det kommer att gå bra. De kommer att avlägsna själva knölen men även en bit av hälbenet för att undvika att problemen återkommer.

Sedan blir jag gipsad, får gå på kryckor och inte stödja på foten den närmsta tiden som jag förstått det. Egentligen är jag nästan mer orolig över veckorna efter än över själva operationen. Hur ska jag kunna anpassa mig till att inte längre kunna ta mina löpturet eller promenera på sex veckor? Jag förstår om det låter knäppt att jag tänker så, men att röra mig är en så viktig del av mitt liv. Å andra gånger har knölarna satt stopp för rörelse så många gånger tidigare, så på så sätt är det skönt att denna gång blir den sista!😊

Någon gång senare i vår, när foten är färdigläkt är det dags för den andra foten att opereras. Samma process en gång till. Än så länge vet jag väldigt lite om hur lång tid det kommer att ta sedan innan jag är helt återställd igen efteråt. När jag kan börja röra mig som förut och om jag kommer att kunna jobba på gästgiveriet i sommar. Det får tiden utvisa.

Jag tror ändå starkt på att det gäller att försöka se möjligheterna.

Nu kommer jag ju helt plötsligt få jättemycket tid till att läsa böcker som jag älskar att göra, starta hantverksprojekt och träna en massa överkropp! Sådant som jag inte alltid prioriterar i vanliga fall. Våren som väntar kommer att bli tuff men förhoppningsvis kommer jag också att få ut mycket gott ur det här, fötter att springa med, ett starkare psyke och lite perspektiv på saker och ting - för det finns många som har det betydligt värre!

Har ni opererats någon gång? Om ni har det så får ni supergärna berätta om era upplevelser! Det skulle betyda mycket att få höra lite om hur det gick till för någon som redan varit i det läget 😊

Likes

Comments