Header
View tracker

Fotografi

Ville bara kika in och säga välkommen till solen som är på väg att göra comeback. Trots att jag verkligen älskar vinterns kompakta mörker så känns det också härligt att under veckorna som väntar få möta solen lite längre stunder igen.

Än är det fortfarande mörkt ute både när jag lämnar hemmet och åker hem från skolan, men någonstans känns det ändå så tydligt att det är på väg att vända.

Välkommen tillbaka.

Likes

Comments

View tracker

Fotografi, Hälsa, Tankar, Vardag

Jag kan komma på mig själv med att under skolveckorna nästan gå och hålla andan - som att jag tar ett stort djupt andetag måndagmorgon, går till skolan, gör det jag ska göra, kommer hem, upprepar fem gånger tills fredag eftermiddag. Då först kan jag äntligen andas ut igen och samla krafter en liten stund inför nästa andetag. Någon som känner igen sig?

Men jag har varken rätt eller lust att beklaga mig, för det finns så mycket fint att fylla dessa andrum med. Igår till exempel så hade vi en inspirationsdag i Byske, där ett sextiotal härliga personer samlats för att träna tillsammans under en heldag under badhusets regi och jag är så glad att jag får hänga på! Förutom att träna fick vi som var där äta god lunch medan vi lyssnade på en intressant föreläsning om målsättningar av Robinssonvinnaren Hans Brettschneider. Tänkvärt. Det händer något speciellt när man får träffa andra människor och träna ihop, svettas ihop. Stämningen kan liksom inte bli annat än god. En sådan härlig känska av gemenskap skapas och ingen går nog därifrån olycklig. Möjligtvis i ett tillstånd mitt mellan levande och död efter all träning, men garanterat med ett leende på läpparna!

Idag å andra sidan åt jag frukost i godan ro och avnjöt mogornkaffet medan jag såg solen resa sig och sprida ett mjukt sken öven den vita skogen och havet som nästan frusit helt. Jag klädde mig och gick ut för att på riktigt uppleva den tysta och kalla vintermorgonen. Det behövs bara att jag står där stilla vid hamnen, tittar ut över havet där solen skymtar över horisonten, tar några djupa andetag och tillåter mig att vara här och nu, för att jag ska känna mig redo. Redo att med lungor fyllda av syre från naturen ta ett stort andetag, hålla kvar och sedan, på fredag eftermiddag, få andas ut igen.

Likes

Comments

View tracker

Till alla er som redan känner er lite omotiverade en torsdag i januari som denna: Här får ni av mig en lite suddig bild på en mycket glad Hilda. Ett leende smittar av sig sägs det. Erkänn - det börjar dra lite i mungiporna hos dig också!

Helgen är snart kommen och då ser jag fram emot att fotografera i dagsljus. Jag hoppas att ni har överseende med att jag inte är lika flitig med att blogga under veckodagarna!😊 Dels hinner det bli mörkt redan innan jag kommer hem så då är det svårt att fotografera, dels är det svårt att hinna bland skolans alla läxor och när jag också vill prioritera att träna ibland så blir det till slut inte så mycket tid kvar. Men jag tycker verkligen om att skriva här, och blir så glad av när ni skriver så fina kommentarer att jag känner mig väldigt motiverad till att fortsätta! Så jag vill verkligen säga ett jättestort tack till er som kommenterar till mig här på bloggen och ni som kommer fram och säger fina saker till mig i vardagen. Era ord gör mig så otroligt glad! Ni får mig att vilja jobba vidare med min blogg för att hela tiden försöka göra den ännu bättre. Tack och massor av kramar till er!❤️

Likes

Comments

Imorgon är det dags att lämna det här fina jullovet bakom mig, för fint tycker jag verkligen att det har varit. Istället får vi gå in i en ny tid med nya utmaningar. På sätt och vis ska det bli skönt att börja ta lite ansvar igen som kontrast till julens kravlöshet.

Vad just den här våren kommer att bjuda på återstår att se, men det finns några saker som jag ser fram emot redan nu.

* Någon gång i vår kommer jag med största sannolikhet få operera mina fötter. I ungefär 3-4 år, jag vet inte exakt hur länge, har jag haft ganska stora problem just med mina fötter, eller rättare sagt mina båda hälar där det blivit broskbildningar, som blir inflammerade så fort jag har på mig andra skor än fyra eller fem par jag äger som passar. Det här har varit enormt frustrerande, att i perioder knappt kunnat gå i skor när hälarna varit som mest inflammerade, att inte haft några löparskor att springa i, då de inte fungerat för mina fötter och att aldrig våga köpa nya skor, för att de med förmodligen kommer att göra mina fötter inflammerade efter två dagar. Därför är jag otroligt glad och tacksam då jag nu blivit erbjuden operation! Förhoppningsvis är det värt det efteråt. Men innan dess får jag räkna med att gå gipsad i 12 veckor. Om operationen blir om en månad eller ett halvår vet jag dessvärre inte än.

* Något jag inte nämnt tidigare är att vi snart har ett träningsrum klart här hemma! Det blir ute i carporten som pappa just byggt klart. Tillräckligt stort för att rymma en skivstång med ställning samt ett TRX-band men det är också skönt att ha ett rum för att kunna köra pass med bara kroppsvikt. Alldeles snart är det klart, bara vi får speglar och annat på plats. Jag tror verkligen att vi kommer att nyttja rummet mycket hela familjen och kanske köra lite olika pass tillsammans ibland när det passar! Det känns väldigt skönt också att kunna ha ett litet gym så nära hemmet den tid efter att jag opererats, så att jag kan fortsätta att träna - om än på lite nya sätt. Ska bli spännande att se vad som fungerar att göra med gipsad fot. Så det ser jag framemot.

* Jag ser också fram emot att få vistas ute i naturen mycket i vår. Där känner jag mig hel, oavsett yttre omständigheter. Där hittar jag inspiration och ja, där vill jag vara så mycket jag kan. Jag hoppas på att få se många vackra norrsken och uppleva fler riktigt kalla dagar innan den riktiga våren spirar.

* Helt ärligt vet jag inte om det här är något jag verkligen längtar efter, egentligen. Det är snarare så att mitt självförtroende sjunker flera snäpp när jag tänker på det - nämligen att övningsköra. I sommar fyller jag 18 och det skulle ju vara för skönt att kunna ta körkortet då, men samtidigt har jag kört så väldigt lite och är verkligen inte intresserad av att lära mig heller. Kan man inte bara gå dit man ska istället? Eller cykla? Varför är det så viktigt att kunna köra bil? Haha nejdå...det är bra att ha körkort, förstås. Jag får försöka ta tag i det bara så ska det ordna sig. Men jag känner ingen stress om när jag måste ta det. Det får bli när det blir.

* En sista grej jag ser fram emot är hur jag kan utveckla min mentala sida, att kunna lyssna inåt och lära känna mig själv ännu bättre. Se hur mitt psyke påverkas om det nu blir så att jag får gå gipsad en lång tid. Vad händer i mig då?

Hur den här våren än kommer att se ut så hoppas jag att den blir utvecklande för oss och att vi alla kan få känna oss lyckliga. Att vi omger oss av personer som ger oss energi istället för att ta energi. Hur den här våren än kommer att se ut så hoppas jag att få dela den med er❤️

Likes

Comments

Fotografi, Tankar, Vardag

Kölden har hittat hit till Västerbotten och graderna kryper ner mot -30°. Havet fryser på och vackra dimmoln bildas när varmt möter kallt. Träden knäpper av den stränga kylan. Allt är så makalöst vackert just nu.

Under de korta minuterna som jag gick utanför dörren och försökte fotografera skådespelet på havet hann mina ben bli så kalla att de värkte något kopiöst. Då blev det påtagligt hur fantastiskt det ändå är att jag har ett varmt hem att kunna gå in i och tina upp utan att behöva fundera över det. Hur klarade de sig egentligen förr i tiden här uppe när det blev ner mot 40 minusgrader ute och husen var så enkelt byggda? Det kan verkligen inte ha varit lätt.

De kommande dagarna kommer jag nog att hålla mig inomhus och elda för fullt i kakelugnen om kylan håller i sig. Kanske sitta vid fönstret och betrakta naturens storhet från fönstret. Med en kopp kaffe i handen. Njuta av att ha det varmt.

Likes

Comments

Hälsa, Recept

Jag är en soppälskare av rang och skulle nog utan tvekan kunna äta soppa alla dagar året om, men det är som att det blir extra gott de under de allra kallaste månaderna. Det liksom värmer upp en inifrån och ut. Den här rödbetssoppan gjorde jag idag och för mig som gillar både rödbetor och soppa blev det en hit! Anisen gör att soppan får en ton av lakrits som faktiskt gifter sig bra med rödbetssmaken, men gillar du inte anis så kan du förstås utesluta den.

Rödbetssoppa med smak av anis (6-8 portioner)

- 1 kilo rödbetor

- 0,5 kilo potatis

- 1 stor gul lök

- 3 msk tomatpuré

- 5 dl vatten

- 2 dl havregrädde

- 1 burk kokosmjölk

- 1 msk ingefära (kan uteslutas)

- 2 msk grönsaksfond

- 1 förpackning färdigkokade kikärtor.

- ca 3 tsk salt

- 1-2 msk malen anis (kan uteslutas)


Gör så här:

1. Skala rödbetorna och potatisen. Skär dem i små klyftor och stoppa in dem i mitten av ugnen på 225-250°. Låt de vara inne tills de är helt mjuka, i mitt fall 25 min innan du tar ut dem.

2. Under tiden som rotsakerna rostas i ungen hackar du löken, hettar du upp en panna och fräser löken med tomatpurén i någon minut. Ta i vatten, havregrädde, kokosmjölk kikärtor och grönsaksfond i en kastrull som du låter bli varm och börjar koka lätt. Tillsätt även löken och tomatpurén dit.

3. Riv ingefäran och ha ner den i soppan som får stå och puttra. Tillsätt rödbetorna och potatisen i soppbasen när de är klara. Låt alltsammans puttra i 5 minuter innan du mixar soppan slät med en stavmixer. Smaka av med salt och anis.

Likes

Comments

Fotografi, Tankar, Vardag

När jag vaknade imorse möttes jag av ett alldeles vitt landskap utanför fönstret. Det har snöat konstant här hela dagen och jag blir alltid så häpen över hur vacker skogen kan bli, klädd i sin vackraste skrud.

Dagarna går och som det känns just så nu skulle jag vilja ha jullov för alltid. Tid att vara ute i dagsljus, tid att pyssla på med olika små projekt, tid att vila, tid att tänka. Det är så välgörande. Men känner jag mig själv rätt så kommer det nog att bli lämpligt att gå tillbaka till skolan när det är dags. Tills dess går jag ännu lite djupare ner i min vinterdvala för att samla energi inför våren. Det kommer nog att behövas.

Likes

Comments

Tankar, Vardag

Ett år har snart passerat och mycket har hänt. Både ute i världen och på ett mer personligt plan. Jag har hunnit gå klart ettan på musiklinjen medan jag försökt balansera upp intensiv styrketräning, ledarskap av gruppträning på badhuset där jag instruerat spinning och pump, läxor samt mitt nya extrajobb på gästgiveriet. Nu när jag tänker tillbaka så minns jag hur stressad jag kände mig under dessa månader. Jag var på en plats där jag inte riktigt trivdes och upplevde en konstant press över att behöva leva upp till alla förväntningar

I början av juni fick jag följa mamma till Stockholm som sällskap när hon skulle springa sitt allra första maraton. Det gick som en dans för henne att springa och hela resan var verkligen fantastisk! En sådan vacker stad det är, Stockholm. Jag minns att vi dagen efter mammas maratoninsats tog en promenad till Rosendals trädgård och åt lunch i grönskan. Tyvärr försvann bilderna jag tog därifrån, men jag hoppas att kanske få uppleva det igen.

Sommarlovet kändes verkligen välkommet när det kom. Först fick jag ett par veckor helt ledigt innan jag började jobba på Gästgiveriet. Jag minns att himlen var konstant grå under dessa veckor, men jag njöt så av att vara ledig och kunna ägna mig åt matlagning och långa promenader. Under våren överansträngde jag mina båda fotleder när jag sprang så mitt mål under sommaren var att kunna komma tillbaka och börja springa igen. Först någon enstaka kilometer till att i slutet av sommaren klara avtvå halvmaror, en bara för att testa och en i tävlingssammanhang.

Så har jag som sagt jobbat på gästgiveriet där jag nästan känt mig som hemma. Vissa kvällar lugna och andra fyllda med gäster, att sedan få cykla hem i skymningen medan luften fortfarande varit ljum.

Jag har vistats mycket ute i skogen och fått tid att reflektera över mitt liv och vilken väg jag vill gå. Vad som betyder något för mig, medan jag hukat mig i blåbärsriset med bärplockaren i högsta hugg. 30 liter blåbär senare måste jag ha blivit lite klokare.

I slutet av sommaren åkte jag, mamma och Hilda på en restresa till Kreta. Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt inte ville åka dit först. Kanske med lite rädsla för allt som pågår ute i världen men också för att jag tyckte att en utlandsresa kändes nog så överdådigt. Men jag måste säga att jag inte ångrar ett ögonblick att vi åkte och jag är så glad att jag fick chansen! En vecka av sol, bad, morgonpromenader längst strandkanten och underbart god grekisk mat. Det var helt fantastiskt.

I slutet av augusti började jag tvåan. Jag hade funderat över hur jag skulle kunna ta mig av det här läsåret på ett bättre sätt. Min plan var att - ja, må bra helt enkelt. Jag bestämde att resultaten i skolan helt enkelt får kvitta, så länge jag är godkänd. För det är inte det jag vill att mitt liv ska handla om, hur jag presterar - utan om att jag får göra det jag älskar och lägger vikten på det. Som jag skrev i ett inlägg för en vecka sedan så har jag inte nått något mål med vart jag vill komma i mitt liv, men med den här grundsynen på mig själv känner jag att jag är på väg i rätt riktning.

I höst har jag skalat ner på styrketräningen, därför att jag helt enkelt inte haft lust till det. Istället har jag tagit promenader och nyligen hittat till fenomenet podcast som jag lyssnar på medan jag går. Jag har även hållit liv i löpningen och sprungit några gånger i veckan, oftast samma sträcka där gatlysena försvinner efter ett tag och jag springer i totalt mörker. Vädret har varit så vackert i höst och något som det blivit mycket av i höst är picknickar. Både ensam och med sällskap. Så skönt att bara få vara ute i naturen och ha med sig något gott att äta. För mig är det livskvalitet.

En stor sten har fallit från mitt bröst när jag tills vidare sagt att jag tar en paus från att leda gruppass den kommande terminen. Min tid som ledare har varit väldigt lärorik och det har inte minst varit ett jättebra tillfälle där jag fått utmana mig och prata inför nya människor. Samtidigt har uppdraget stressat mig och jag har känt sådan prestationsångest att det helt har slutat kännas roligt. Ibland måste man prioritera i sitt liv och just nu känns det som något jag har behövt prioritera bort för att kunna må bra.

Min kamera har jag börjat använda och i fotograferandet har jag hittat ett nytt intresse. Jag skulle kalla mig för en nyfiken nybörjare för jag är verkligen helt ny på det här med att fotografera och vet att jag har mycket kvar att lära, men samtidigt är jag bättre nu än när jag började för ett halvår sedan. Dessutom har jag i höst prioriterat in pyssel på mitt schema, jo faktiskt. Jag älskar att skapa men tidigare har jag mest tänkt att jag inte haft tid, trots att jag älskar det.

För att sammanfatta år 2016 får jag säga att det varit ett utvecklande år för mig där kanske inte så mycket förändrats utåt sett, men där jag känner en så stor frid inombords nu jämfört med när året startade. Hur ert år än sett ut så hoppas jag att det varit lärorikt och att det funnits stunder ni kan se tillbaka till med ett leende.

Så till sist, som avslutning på allt detta vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Likes

Comments

Hälsa, Inspiration, Tankar, Tips

Det nya året står och knackar på dörren. Jag gillar känslan av en nystart, om än den mest är symbolisk. Ett nytt år innebär liksom ett rent, oskrivet blad som vi själva kan fylla med det innehåll vi önskar. Däremot är jag inte så mycket för det här med nyårslöften. För mig känns det stressande att försöka leva upp till ett mål som sedan falerar efter någon månad och som därmed orsakar dåligt samvete. Med det sagt menar jag inte att löften är något dåligt, bara att det inte passar mig.

Nej, istället tänker jag ge mig själv ett riktmärke som jag tänker försöka följa så gott jag kan. En förmåga jag vill utveckla hos mig själv, nämligen att känna tacksamhet. Någon klok människa berättade en gång för mig att när man känner tacksamhet är det helt omöjligt att samtidigt tänka negativa tankar. Jag tror att det stämmer. Tacksamheten är en så stark känsla hos oss att den dominerar över svartsjuka, bitterhet och andra tråkiga saker vi kan känna. Det fina är att vi faktiskt kan träna oss på att känna tacksamhet. Genom att aktivt försöka känna tacksamhet i olika situationer vänjer vi hjärnan med att fortsätta att tänka så, precis som vi kan vänja den vid att automatiskt tänka negativa tankar om det är det vi lär den.

För att komma igång och träna mig redan nu tänkte jag skriva ner tio saker som jag känner mig tacksam för i denna stund.

1. Jag har ett varmt hus och tak över huvudet där jag kan hålla mig varm fastän det är flera minusgrader utomhus.

2. Jag känner mig tillfreds med mitt utseende och är så glad för att min fina kropp tillåter mig att klara av min vardag obehindrat.

3. Jag får varje dag äta mig mätt på sådant som ger min kropp näring och jag behöver aldrig gå hungrig längre än ett par timmar.

4. Jag har en fantastisk familj som jag älskar och som älskar mig. Som jag känner mig trygg med.

5. Jag har en tro på framtiden och drömmar som jag ser fram emot att få uppleva.

6. Jag har en Gudstro som jag alltid kan luta mig tillbaka mot. Det gör mig trygg.

7. Jag kan vara mig själv fullt ut och veta att det alltid finns människor som accepterar mig för den jag är.

8. Jag har naturen som tillflyktsort och hem när jag behöver varva ner. Där kan jag känna totalt lugn.

9. Jag får skratta tillsammans med andra människor varje dag.

10. Jag känner frihet att gå den väg jag önskar i mitt liv.

Att känna tacksamhet är något som hjälpt mig att känna glädje över det jag har istället för att bara sträva vidare efter något mer. Det behöver egentligen inte handla om så stora saker, utan snarare om att uppmärksamma de små sakerna i ens liv som är lätta att ta för givet. Som att du kanske i detta nu får vara ledig och vila ut, eller att du faktiskt vaknade upp imorse. Det är inte självklart.

Det kanske låter patetiskt i vissa öron, men det går inte att blunda för att det fungerar. Om ni vill så får ni gärna använda min lista och fylla den med 10 saker som just ni är tacksamma för.

Finns det något ni vill förändra under det kommande året?

Likes

Comments

Fotografi, Vardag

Termometern visade - 6° utomhus imorse. Jag och Hilda, min syster, bestämde redan igår att vi skulle ta en sparktur in till Byske idag. Föret var helt perfekt! Det här lär gå undan, tänkte jag medan vi satte av på varsin spark. Men Hildas små ben tycktes vara något trötta idag. Efter en knapp kilometer kom vi fram till att det nog skulle gå snabbare att ta oss fram de fem kilometrarna om jag skjutsade Hilda på min spark istället. Så går det ibland.

Somliga kan konsten att trilla ner från en stillastående spark, och med dramatik dessutom!

Medan jag stannade och fotograferade alldeles för länge tog Hilda en joggingrunda och gjorde olika glädjehopp för att hålla värmen.

När vi kommit fram till samhället gick vi in och värmde oss på det lilla caféet som till vår stora gläjde hade öppet. Vi beställde in varsin sallad och pustade ut en stund. Sedan bar det av hemåt igen, Hilda fick spara på benen även denna gång men jag måste säga att hon var en lysande modell, så det var det värt! Till slut tog vi oss hem så tår och fingrar kunde vakna till liv igen.  Det blev en mysig tur med skratt, motion och lite solljus. Helt underbart.

Likes

Comments