Vill bra slå ett slag för att den här killen är bäst!! Han har idag varit med på Adrians första dag på inskolning som hade gått helt perfekt.
Och nu sa han till mig efter vi ätit och handlat att nu tar du Caroline en liten atund för dig och vilar lite! Du måste vila. Du går på högvarv nu igen som du gör ibland..

Det värsta är att han har så rätt i det. Ibland hamnar jag i perioder där jag bara kör på hela tiden. Finns liksom inget stopp. När jag hamnar i dom här perioderna är jag ganska känslokall mot min omgivning och ser bara olika saker som behöver göras och jag kan kan inte ta det lugnt förrän jag är klar med det.
Så det är tur jag har honom som kan bromsa mig i mycket och säga till mig och inte glömma att andas och faktiskt ta en paus.

Så nu har jag tagit i en varm dusch och nu ligger jag lite i sängen och kollar lite youtubeklipp i min ensamhet medans han viker tvätt. ❤️ älskar honom..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det är inte alla som får ha en vän som har följt dig hela ditt liv. Man glider ofta ifrån varandra på något sätt. Hittar nya intressen , skafgar familj, flyttar till en ny stad osv.
Men jag har en vän som har hängt med mig genom hela livet i stort sett. Vi bodde på samma gata när vi var små , och lekte VÄLDIGT ofta.
Lika ofta som vi var bästa vänner, så kunde vi bli som katt och råtta och det slutade med att någon gick hem till sig.. nästa dag lekte vi som inget hade hänt!

Genom åren så har det blivit att vi haft perioder vi inte setts oga saker som händer. Någon diskussion blev lite väl stor och vi surade på varsitt håll.
Men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. Och egentligen så är de väl inte så konstigt att vi kanske inte alltid har kunnat hålla sams då vi är väldigt olika!😂 men ändå inte! Det är konstigt de där med relationer.

Alexandra kommer alltid vara en av mina närmsta vänner. Att få komma till henne eller träffa henne känns som att komma hem på något sätt. Trygghet ! Det finns ingen annan jag kan känna mig så avslappnad som med henne. Jag kan va mig själv till 110%. Känner jag för att fisa , ja men då gör jag de för om 10 minuter så vet jag att hon kommer lägga en som är värre..

Att få se min son tillsammans med min äldsta kompis känns lite overkligt. Så mycket som hon och jag har gjort tillsammans... Tänk om jag visste när vi var i skogen och jag blev så extremt bajsnödig och torkade mig med mina fingervantar , att jag skulle vara mamma till en sådan fin son ?
Eller när vi cyklade och Alexandra kraschade och jag kissade på mig av skratt och hon kissa på sig för hon tyckte det var så roligt. Paddlingsturen..
Listan kan göras lång.. vi borde skriva en bok!!

Jag hoppas att vi fortsätter att följas genom livets berg-och dalbana! 💕



Likes

Comments

Är det något jag tycker väldigt mycket om är spontanitet. Många tror inte jag gör det då jag är en planerare utav rang och gillar och ha saker strukturerade och planerade, men att vara spontan är något jag är ofta och med glädje!

Som den här helgen till exempel.. veckan har rusat förbi och man har tagit dagarna lite som dom kommer pga saker som varit lite jobbiga och så. Och nu när helgen kom så hade vi inget planerat.
Då sa jag till Kristian : vi ringer och kollar med din kusin och hans tjej och ett par vänner till om dom är sugna på och komma över. Och det var dom!! Så det blev lite mat och idol-mys här på fredagen.
Idag så ville vi gärna göra någonting så då blev det en spontan tripp till Skövde för pizzakväll hos Lindströms!! Alltid lika mysigt.
Imorgon ska vi hem till en av mina närmsta vänner och käka lite och mysa.
Så himla skönt och bara planera för de vi känner för just i detta nuet.
Sen nästa helg kan jag vara super stressad på onsdag om vi inte har bokat in något. Det där är så olika för mig men jag tror det har någonting och göra med att ibland måste jag ha saker att se fram emot, och då måste jag planera för att still de där begäret.
Men än sålänge har det här varit en toppenhelg trots ihängande hosta/andningsbesvär. 🙏🏻💕

Vi hann även med lite fotboll i förmiddags då Adrians kusin spelade!⭐️

Likes

Comments

Mitt jobb är att undervisa åk 1-6 i ämnet musik!
Jag brinner verkligen för musik och är mitt stora intresse. Att sedan få ha det som jobb är helt underbart!
Det är svårt dock ibland och inte förstå varför alla andra inte kanske musik är riktigt lika roligt...:)

Att ställa sig inför en klass eller en grupp människor och ha som uppgift att styra dom i någonting är inte lätt.
Det är inte alltid lätt att försöka motivera trötta elever som hellre hade suttit och spelat ett dataspel..
Men oftast så får man så mycket tillbaka! Dom blir glada när dom äntligen får lyssna på just deras favoritlåt, eller att dom förstår uppgiften som dom ska göra , eller får hålla i ett instrument för första gången.

Jag får ofta frågan (av dom äldre eleverna) "varför har vi musik för? Jag ska inte bli någon musiker"
Då brukar jag säga " nehe ! Men har du tänkt och bli slöjdlärare kanske? Eller en fysiker? Eller biolog? Eller mattelärare osv.
Det heter ju faktiskt GRUNDskola och det betyder ju att man ska få med sig ås mycket av grunderna i så många ämnen som möjligt.
Då blir dom oftast tysta..:)

Men tänk dom gångerna när någon säger dom där magiska orden , att dom tycker det är roligt med musik. Eller vilken rolig uppgift osv.
En kille som går i ettan har sagt nu två veckor i rad hur fin han tycker jag är. Då blir man ju alldeles varm!
Jag försöker verkligen sprida energi på jobbet och musikglädje.
Sen kan jag bli jättearg och jag kan nog vara ganska sträng i vissa lägen samtidigt som jag släpper på vissa grejer. En bra kombo av det hela är nog bra tror jag. Det viktigaste är att man har pondus på något sät, för kommer du in och visar minsta tecken på osäkerhet så äter dom dig på ett nafs! Då är det snart dom som styr lektionen.

Jag är tacksam att jag har fått möjligheten och hålla på med det jag gör och har inga planer på och sluta!⭐️

Likes

Comments

Igår såg vi en dokumentär om Whitney Houston. Hon är den som har varit den största förebilden för mig inom musiken och framförallt i sången.
En mer teknisk duktig sångerska har jag knappt hört. Beyoncé är ju nära alltså men Whitney hade en nerv i sin röst som inte går att beskriva.
Den svenska motsatsen när det gäller att ha den där nerven i rösten är Sarah Dawn Finer enligt mig.

Det var så tragiskt och se den här dokumentären dock.. Att hon kastade bort sin fina röst med droger och sprit. Och alla som tryckte ned hemne runt omkring, och gjorde henne mer osäker.
Att höra alla hennes bandmedlemmar , livvakt och vänner prata om henne och hur hon var som person var väldigt berörande. Alla dom här små privata klippen dom visa från början när hon blev känd så var hon så himla glad ! Sen ser man på dom senare klippen hur olycklig hon såg ut..
Usch, sånt där berör verkligen mig.

Kan verkligen tipsa alla om och se den här dokumentären. Man kan se den även om man inte är musikintresserad eller kanske inte tycker om just hennes musik. Finns på Netflix!

Likes

Comments

Möttes av en sådan härlig kvällssol påväg till affären.. så jag ville bara delge den här fina bilden och be er alla att verkligen ta vara på varje dag. Varje timme räknas! Gör det som känns spännande och roligt! Tveka inte.. utan lev varje dag som om det vore den sista!❤️

Likes

Comments

Då var det äntligen bestämt att det skulle bli ett snitt iallafall. Och det var så underbart och få höra att jag inte skulle behöva kämpa längre, utan nu skulle det äntligen vara över.
Det som kändes mest konstigt indetta läget var att nu längtade jag inte efter att träffa mitt barn längre utan att bara få slippa smärtan och få sova. Jag var helt slut.
Efter 1 timma att det blev bestämt för kjesarsnitt så låg jag inne på operationen. Dom fyllde på min redan satte ryggbedövning med spinalbedövning vilket gjorde att jag kände inget från bröstet och neråt.
När jag låg där med armarna rätt ut med massa olika slangar och liknanade så kände jag hur jag började skaka. Jag frös ! Har aldrig skakat så mycket i hela mitt liv. Jag försökte bara andas djupt och försöka slappna av men det var helt omöjligt. Kroppen sa ifrån nu! Det fanns liksom ingen ork eller energi kvar.
Kristian satt vid mitt huvud och såg spänd ut! Det gick väldigt snabbt tills det att vi hörde lite barnskrik bakom duken.. 15:41 föddes vår älskade Adrian. Då tittar jag upp på Kristian och ser hur tårarna rinner. Jag hade föreställt mig en bild om att jag skulle också gråta och bli tagen av stunden, men nu så var allt så konstigt. Jag var så slut att jag knappt reagera. Kristian fick Adrian i sin famn och tog honom intill mitt ansikte. Han var så fin!! Men efter några sekunder så kände jag att ja klarar inte av och ha honom nära. Jag hade fullt upp med och försöka överleva.
Kristian gick iväg med Adrian till barnmorska och fick klippa navelsträngen.

Första bilderna på vår fina lilla Adrian❤️

Under den här tiden så mådde jag bara sämre och sämre.. ett illamående kom smygandes och för en aom har kräkfobi så är illamående väldigt ångestfyllt. Ligger du sedan på rygg och inte kan röra dig och skakar i hela kroppen så är ångestmätaren hög. I det här skedet kändes det verkligen som att jag skulle dö. På riktigt.
Kristian kommer ut igen med Adrian och frågar ifall jag vill hålla men det fanns inte en möjlighet att jag skulle orka hålla mitt barn. Mer och mer illamående blev jag och sa det till narkosläkaren. Men det var bara medicinen som skulle hjälpa min livmoder att dra ihop sig som gjorde att jag mådde illa. Du kommer inte spy!
Efter 5 min så känner jag att nu måste ja spy. Liggandes med huvudet på sned så rinner det spy nerför kinden.. Kristian sitter med Adrian i en famnen och försöker hjälpa mig medans han försöker få någon läkare och hjälpa honom!! Dom stod där i bak och pratade om något helt annat.
Efter detta kommer jag inte ihåg så mycket. Tiden gick på och barnmorskan sade åt Kristian att han och Adrian ble tvungna att gå. Snittet tog långre tid för att min livmoder hade jobbat så mycket att den inte ville dra ihop sig vilket ledde till att jag förlorade mycket blod.
När dom tillslut var klara så fick jag informationen att jag var tvungen och köras till uppvaket för att dom behövde hålla koll på mig. Dels för jag låg fortfarande och skakade ( jag hade fått feber) då kroppen hade slagit ifrån och att jag förlorat så mycket blod.
När jag kom ned dit fick jag 3 täcken och ett element över mig så jag tillslut kunde slappna av och somna en stund. Jag vaknade redan 1 timma efter och ville bara komma till Kristian och Adrian!! Kändes fruktansvärt och behöva ligga i över 2 timmar för och komma upp till min familj. Kände mig hyfsat pigg ändå tyckte jag med tanke på vad jag hade gått igenom. Dom hjälpte mig och byta om , byta lakan då allt var nerblodat.
Tillslut, kom dom och rullade upp mig till min älskade familj. Känslan när dom sedan rullar in mig i rummet på BB och jag få se en stolt Pappa står med våran fina son är obeskrivlig. Den stunden var ren och skär lycka!

Vårat första möte!❤️

Stolt pappa hugger in på den berömda brickan

Likes

Comments

Jag tänkte en gång för alla försöka sätta en punkt för den här graviditeten och förlossningen som jag gick igenom när jag väntade Adrian. De var en jobbig tid och förlossningen är inget jag förknippar med lycka.. Efter en hel del samtal med psykolog och framförallt att en hel del tid har gått så känns det som stt det är dags och försöka gå vidare. Det ända jag inte har gjort är att skriva om den.

Det började egentligen flera veckor innan det blev "dags". Jag hade sådan fruktansvärda förvärkar, att jag trodde det var dags för bebis varje dag. Man laddade och peppade sig själv för att " nu är det dags! Det kommer bli tufft men det är värt de!". Men det kom aldrig någon bebis.. Bara en massa pinvärkar och alldeles för lite sömn. När det var 2 dagar kvar till BF(beräknad födsel) så var vi in till specialistmödravården i skövde för typ, 11:e gången. Ne men inte riktigt så många gånger men många, så fick vi äntligen ett datum för igångsättning ifall inte bebisen valt och titta ut innan. Den 28 September. Dagarna dit kändes oändliga men det kändes skönt att ha ett mål! Natten till den 28:e sov jag som en prinsessa, så när vi kom dit så kände jag mig utvilad och redo för det som skulle hända.

Doktorn informerade oss om vad som skulle ske och vilka risker det innebar. Utdragen förlossningen och större risk för kejsarsnitt. Okej tänkte jag, det tar vi när vi kommer dit isåfall. Kl var då 09:00 och vi blev ivägskickade till förlossningen. Där blev vi mötta av en barnmorska som visade vårar rum och gjorde ett CTG. ( man lyssnar på bebisens hjärtslag och kollar mammans värkar). jag hade en del värkar när vi låg där men syntes INGENTING på mätaren. minns att jag tänkte då hur j...kla ont ska jag behöva ha egentligen?

Allt detta var klart ungefär vid 10:00 tiden. Sedan satt vi och väntade......När man väl fått ett besked att man ska få hjälp och bli av med sina smärtor och framförallt träffa sitt barn så vill man inte sitta och vänta på att dom ska göra någonting. kl 15:30 kommer äntligen läkaren in som skulle sätta in den där katetern som skulle vidga och öppna upp min livmodertapp. Vi hade blivit väl informerade vad som skulle hända och hur jag skulle bete mig efter ballongen hade satts in. Upp och gå!! Så barnet skulle trycka på och hjälpa till.Den här ballongen skulle liksom trilla ut av sig självt. När den hade åkt ur så skulle jag vara öppen 4 centimeter och man skulle då ta hål på vattnet. Bara det att när dom hade satt in den där "ballongen" höll jag på att dö av smärta. Det sa verkligen PANG!! Jösses vilka värkar.... Vi hann ner till pressbyrån innan jag sa till Kristian och Linda som också var med att det här går inte. Vi måste gå upp igen ... När vi kom upp på rummet så satte jag mig duschen och hade det varmaste som gick! Det funkade!!! Men efter ungefär 4 timmar så hjälpte knappt inte duschen. Barnmorskan kom in 1 gång( läs 1 gång på 6 timmar????) och drog i slangen för och tänja lite extra. då var kl 21. När hon hade gått så ploppa ballongen ut!! åå yes tänkte jag! Nu är vi på gång. Jag fick nya krafter och blev laddad över att nu äntligen händer det något.

Det var bara de att nu hade barnmorskorna inte tid med oss.... för vi hade ju haft sååå mycket hjälp och besök av dom tidigare under hela dagen?? nej... Dom kom inte förrän 1,5 h och då var det försent att ta hål på vattnet för då hade min livmodertapp krympt ihop igen. vi stod alltså på ruta 1 igen... om inte värre för när jag kom in så hade jag öppnat mig 2 cm men nu var jag inte öppen någonting. Jag kände bara hur jag vill sjunka genom golvet och åka hem... Dom hade ju lovat och hjälpa oss med detta. Men nu var klockan för mycket och dom hade för mycket och göra så du får ta 2 alvedon och sova så får vi ser vad vi gör imorgon. Kristian var vansinnig... med all rätt!! Efter mycket ångest så försökte vi sova iallafall men jag tror vi sov högst 3 timmar...

Sista magbilden .. och lite kul hade vi iallafall innan vi visste hur det skulle sluta den första dagen.

På morgonen så kom det inte in någon till oss förrän kl 9:00 första gången. Barnmorskan berättade att dom nu skulle testa en annan metod. En gele som skulle utplåna tappen. Jaja tänkte ja.. man var i ett väldigt konstigt läge rent psykiskt. Och fsykiskt för den delen med.. men det kändes som allt kunde kvitta typ. Jag var så trött på och ha ont , trött på huvudvärk , trött på och vara på sjukhus.. Jag såg liksom inte ens fram emot mitt barn längre. Iallafall, så fick jag den där gelen vid 11 tiden. Sedan gick vi ned till fiket på sjukhuset och träffade Kristians syster Marita som jobbar på sjukhuset. När vi satt där så kände jag hur värkarna kom mer smygandes till skillnad från dagen innan då det bara sa pang boom! Det här kändes mer hanterbart. På eftermiddagen kom värkarna tätare och tätare , starkare och starkare. Satte mig i duschen igen för och lindra värkarna. Under alla dom här timmarna fram till kl 23 på kvällen så såg vi nog 1 barnmorska 1 gång... helt sjukt. Man var inte högprioreterad direkt och jag förstår det också, men någon hade väl kunnat komma in någon gång för och kolla hur vi hade det. Kl 23 hade jag väldigt ont . Då kom nattpersonalen in (samma som kvällen innan hade talat om för oss att det är bara slå ihop kiosken idag och vänta tills imorgon) och gjorde undersökning. Jo men nu hade jag allt öppnat mig 4 cm! Tjoho! Det bestämdes då att en narkosläkare skulle komma för och lägga en ryggbedövning (eda) innan dom tog hål på hinnorna(vattnet) för när de väl är gjort så blir värkarna mycket kraftigare. Det var bara så att medans barnmorskan hade undersökt så hade hon rispat upp den där hinnan , så vattnet började läcka ut.. och nu började göra ONT. Narkosläkaren kom ganska fort som tur var men att sitta helt blixtstilla med en krokande rygg med värkar var inte det enklaste. Att det sedan drog ut på tiden då hon hade svårt att sätta gjorde inte saken bättre.. men tillslut var den på plats. Halleluhja!!!!! Så himla skönt. Jag fick beröm att jag hade lyckats sitta still så bra som jag gjorde ändå. Efter detta så kopplades ett värkstimulernade dropp på för att hjälpa mina värkar på traven. Under 4 timmar så känns det faktiskt bra. Och under den här tiden så skulle jag upp och gå för och få ner bebis. Men jag var helt slut.. dom här veckorna och dygnet på förlossningen innan hade tagit slut på mig. Mycket smärta som hade tagit väldigt mycket enrgi och ta sig igenom. Men jag kämpade på. Stackars Kristian fick inte mycket sömn... han fick sitta bakom mig så jah inte skulle stupa på pilatesbollen...

Framåt 05 på morgonen så började jah känna den där smärtan igen.. ajaj.. det går verkligen inte beskriva hur ont det gör. Sedan sitter ju smärtan på olika ställen beroende på vem de är. På mig gjorde det ont neråt om man säger så. Som ett fruktansvärt tryck mot bäckenbenet samtidigt som någon stod och kramade om magen så hårt det gick.. kl 08:30 så fick jag lustgas iallafall. För min del så hjälpte det inte så mycket i själva värken men det var väldigt skönt emellan för då var man någon annanstans..:) avslappnande. Jag fick även påfyllt ett par gånger i min eda men de hjälpte inte så mycket. När dom sedan gör en undersökning vid 09 och säger att jag endast är öppen 5 cm så höll jag på och dö.. 1 cm???!!! På 10 timmar?!! Det borde hela förlössning ta?!

Tiden efter nu är väldigt luddig för mig då jag bar i lustgasens land... men jag vet att det var en ren kamp för överlevnad kändes det som. Kroppen var helt slut. Jag trodde att jag skulle vara en sådan där person som skrek vid värkarna men snarare tvärtom.'jag tror jag var väldigt lugn och gick in i mig själv för att hantera smärtan. Kristian var verkligen en klippa i det här. Han hjälpte mig med dricka och såg till att jag fick pauser i lustgasen. Han var till och med så vaksam att han förstod att jag hade nog värkar lite för ofta. Man ska ju 5 st på 10 minuter. När barnmorskan kommer in så säger Kristian detta till henne och då bestämmer dom att sätta in en annan slags värkmätare på mig då dom har haft svårt och läsa av. När den väl var på plats så såg dom att dom hade dragit på för mycket värkstimulerande så jag hade för många värkar. Trots detta så syntes inte barnmorskorna till.. dom var inne högst 2 minuter per gång i snitt och kanske 4 ggr på sin höjd.. men dom flyttade fram själva beslutet om det skulle bli kjesarsnitt eller inte hela tiden. Men när klockan var 14:00 så kom det en läkare in och kände att jag har nog knappt öppnat mig 6 cm. Alltså hade jag stått still på 5-6 cm i 15 timmar?! Nu kan vi snacka om att hoppet var borta.

Det bestämdes att ett snitt skulle göras och nu gick det fort må ni tro!!

Själva kjesarsnittet är en egen historia så de får ni läsa om imorgon.

Likes

Comments

Inatt har min systerson sovit här! Det är mysigt och låna dom ibland. Den här gången var det bara Theodore som sov här. Konstigt det känns och ha ett barn som klarar sig själv i stort sett och som kan hjälpa till. Tar ordning efter sig när man ber om de osv.
Mysigt och ha alla i sängen när man vaknar för en liten stunds morgonmys!

Theodore hade fotbollsmatch på eftermiddagen så vi packade in oss i bilen. Mormor och mamma följde också med. Det var lite småkyligt dock..

Jag blir så stolt när jag ser Theodore springa omkring där ute och spelar. Man får mycket minnen till när man själv spelade fotboll. Tänk, om några år kanske Adrian speinger där ute? Om pappa får bestämma så blir det så iallafall. Men vem vet, han kanske vill rida? Eller spela handboll? Han kommer få göra det som han vill göra. Och jag kommer aldrig tvinga honom till något.

Nu till något helt annat..... middagstips!!
Ett recept som går varmt här hemma är mina egenkomponerade Enchiladas!
Dom jag brukar göra är med kyckling i men då dom inte hade någon kyckling kvar där jag handlade så körde jag på köttfärs idag.

Enchiladas med köttfärs

Det första man gör är att steka köttfärsen. Krydda den med salt och peppar.

Under tiden färsen steks så skär du upp purjolök och diag så rev jag även morötter och blandade i.
Lägg detta sedan i den färdigsteka färsen så purjolöken och morötterna kan värmas på snabbt.

Häll krossad ananas i en bunke.

Sedan häller du på den stekta "röran" med köttfärs,morot och purjolök i bunken. Låt detta svalna! När det är gjort så häller du på creme freich så det blir som en röra. Den får inte vara rinnig utan den ska vara fast. Salta och peppra lite till. Även lite cayennepeppar.
Sedan tar du tortillabröd som du penslar med tacosås. Valfri styrka. Jag brukar ta medium. Sedan tar du lite av röran och lägger på mitten som du sedan rullar ihop till ett litet paket.

Till sist, pensla lite mer tacosås och strö på riven ost. In i ugnen på 200 grader i 10 min typ. Tills osten är smält och du tror att dom är varma.
Servera med helst guacamole ! Men idag hade sweetchilisås

Ja gjorde även en liten sallad med en hemmagjord "vinegrette". Jag tog färska örter , basilika och persilja. Som jag sedan mixade tillsammans med lite olja, vitlök, creme freich ,vatten, salt och peppar. Blanda ut detta i valfri sallad.

Tyvärr så kände jag inte smaken då jag är döööööförkyld!!! Tror jag har åkt på bihålsinflammation för första gången i mitt liv.. men men. Mina matgäster (Kristian och Moa) sa att det smakade väldigt gott!

Imorgon är det kör igen!!!!🙏🏻 hur ska det gå med min förkylning?
Trevlig söndagkväll

Likes

Comments

Underbart det är med helg!!

Idag när vi vaknade så var det underbart väder ute. Riktigt varmt ute. Vart kom det ifrån?
Vi tog en härlig runda på staden med mamma och mormor som är här på besök. Vi strosade först omkring på loppisen här i Lidköping där vi hottade lite vinylskivor. Min sambo Kristian har blivit en riktig vinylfreak.. så nu kände jag att jag var tvungen och fylla på skivhyllan med min musiksmak. Dock var det ganska dåligt med just det jag sökte efter. Jag suktar efter en riktigt bra jazz skiva som verkligen sprakar sådär skönt när man sätter på den. Tänk, julafton. Ljusen brinner och det är mörkt ute. Julgranen står och lyser fint med sitt ljus och kulor. Det luktar gott av all julmat som håller på och bli klar. Gäster anländer bland marshaller som lyser fint ute, och i bakrunden hör man en härlig lugn låt från en jazzvinyl.. det som fattas är den där braskaminen.. Visst längtar man till jul ?:)

Sedan gick vi vidare mot torget i den härliga höst solen.
Införskaffade mig lite grejer för att slutföra mitt roliga projekt/pyssel jag höll på med hemma.
I torsdags kväll var vi nämligen hemma hos ett föräldrarpar som vi gick tillsammans med i "mammagrupp" som jag kallar det. Den gruppen man träffar innan förlossningen.
Dom har en så mysig son som heter Oliwer.
Han fyllde 1 år så Jenny var fullt upp med att dekorera och ordna inför ettårskalas.
Då fick jag syn på en sådan häftig "månadsgirlang" som hon hade beställt. En girlang med ett kort från varje månad fram tills dess att Oliwer fyllde 1 år.
Såå häftigt tyckte jag!
Sådan ville jag med ha! Men alla ni som känner mig vet att jag är urusel på att vänta och tycker de är roligt och göra själv. Så jag tänkte , att så svårt kan det inte vara och göra en egen? Sagt och gjort! En girlang blev det!⭐️ väldigt nöjd med slutresultatet måste jag säga.

De enda du behöver är färgade papper, limstift,träklädnypor, sidenband , framkallade kort, penna.

För er som ändå vill köpa så tror jag att de var den här sorten som Jenny hade. Hon hade beställt sin från partytajm. Finns säkert på fler ställen.

På eftermiddagen kom min systerson som gärna ville sova hos moster och Kristian. Theodore är så förtjust i Adrian och är så himla go mot honom.
Han hade slagit in paket och klätt ut sig till tomte. Så söt.
Vi gick ut i trädgården och lekte lite då Moa kom på snabbesök.
Nu har vi bara myst framför tvn oc käkat massa godis från hjertberg( väldigt viktigt) och popcorn. Theodores favoriter.
Helger är allt gött!

Likes

Comments