Hallå!
Min 20-årsfest / middag gick bra tycker jag, hade det bra och mådde skit dagen efter!

Eftersom jag hade så mycket kul att göra i helgen så sköt jag upp allt jag borde göra och nu har jag det hundra gånger stressigare än vad jag brukar ha. Alltså jag brukar ju alltid vara stressad med smått panik, men nuu asså.
Tänker inte ens gå in på det då bara det ger mig hjärtklappning, så visar en bild från helgen istället och låtsas att livet är chill osv.

Hoppas att det släpper i Mars eller något! Nu ska jag återgå till pluggandet och hoppas på det bästa.

Får bli ett klagoinlägg eller något annat kul när jag har några minuter över, sånt är alltid trevligt.

Bye!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hallå hallå!
Idag firar jag sista dagen som tonåring någonsin. Kul blir det väl att gå på systemet eller något, mindre kul blir det att jag redan har åldersnoja och det brukar ju inte direkt bli bättre med tiden har jag hört.

Ska faktiskt ha en tillställning som det så fint heter. Har planerat dåligt som vanligt men det blir väl kul ändå skulle jag tro.

Kom också på att jag inte ens skrivit att jag ska flytta igen, så som vanligt bor jag i en labyrint av biltemakartonger.
Har faktiskt fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Lund, helt sjukt.

Har ju hyrt i andrahand nu och varit överstressad att jag inte skulle hitta något innan kontraktet löper ut meeen det gjorde jag!
Så imorgon får alla ta varsin flyttkartong och sitta på. Nä så illa är det inte riktigt, men nästan asså.

Nu ska jag baka pajer och tårta utav bara helvete samtidigt som jag gömmer lådor,pluggar, dekorerar och städar, det ska bli intressant!


Bye

Likes

Comments

Klagande och åsikter

Jag skojar inte när jag säger att jag varit sjuk i över tre veckor nu. Trodde jag höll på att bli frisk, men sen kom den 19:e november och jag fick feber igen. Okej, kanske så var det inte därför jag blev sämre igen, but it would make sense liksom.
Har tagit alldeles för mycket ipren och gått upp minst fyra kilo då jag endast lever på lussebullar.

Som tur var så var det studiedag idag, så jag slapp få mer frånvaro men vad hjälper det när jag anmält mig sjuk varannan dag i tre veckor egentligen?


Så blir förmodligen inte frisk den här veckan heller verkar det som men har i alla fall ork nog att klaga lite här på bloggen.

Kommer ihåg för några år sedan när jag satt och räknade ner dagarna till min födelsedag och klickade på notisen den 19:e november och hoppades det var ett skämt.
"Men varför ska internationella kvinnodagen få firas men inte internationella mansdagen?"
Jo för att ETT, man FIRAR inte internationella kvinnodagen. Meningen med dagen är inte att du ska gå runt och säga grattis till kvinnor och ge dom en pannkaka med sylt eller något. Dagen finns för att vi ska prata om och uppmärksamma ojämställdheten.
Det vore rimligare att beklaga än att säga grattis egentligen.

Internationella mansdagen handlar om uppmärksamma mäns bidrag till samhället och uppmärksamma manliga förebilder, men kan vi inte alla vara överens om att 364 dagar om året är tillräckligt?


Aja, nu har jag äntligen fått ventilera mig lite om det.

Sitter just nu i soffan med Minou, äter lussebullar såklart och kollar hela säsonger av Greta gris.

Minou har blivit så artig att jag knappt klarar av att säga nej till 4 bullar och två säsonger av barnprogram, hon utnyttjar mig säkert av den anledningen men så får det vara nu när jag är segast i världen.

Men nu när jag (duktig som jag är) har orkat koppla in laddaren till datorn och starta den så ska jag påbörja det jag borde gjort under dagen, så adiós så länge!

Likes

Comments

Aloha!

Var ett bra tag sedan jag skrev nu, som det brukar vara.
Har vart en snabbis i London och sitter på flyget påväg tillbaka till Köpenhamn just nu.
Stressade som in i,sen var flyget väldigt försenat ändå.

Bodde vid oxford street så hade inte direkt ont om saker att göra eller så.

Jag och Stella övade på manspreading och hon hade nästan ihjäl en person när hos svingade iväg en påse från forever21 i typ 70 km/h som hamnade under foten på en stressad kontorssnubbe. Har haft det bra alltså.

En kille som sålde cannabisklubbor flörtade med min mamma och jag hittade världens bästa godisaffär som sålde cinnamon crunch.


Då jag faktiskt har wi-fi på flyget ska jag passa på att lyssna på creepypodden som jag brukar göra när jag flyger, bästa tidsfördrivet.
Bye!

Likes

Comments

#meetoo

Tänkte prata känsliga ämnen idag, yey.

Enligt Nyhetsmorgon på TV4 har 80% av kvinnorna i Sverige blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier, jag skulle gissa på att den egentliga siffran är typ 99.9 men att många sorgligt nog inte vet vad som klassas som sexuella trakasserier då många former av trakasserierna klassas som typ " boys will be boys" eller liknande som normaliseras och tyvärr är det det som gör det "okej" i mångas ögon.


Jag tänkte berätta kort om några gånger jag har blivit utsatt.
Vissa värre än andra, alla dock vidriga.

När jag var ungefär 10 gick jag på en låg & mellanstadieskola i centrala Lund med mina vänner från förskolan. Jag trivdes där.
Vi hade ett antal gemensamma lektioner med närliggande skolor vissa dagar i veckan och på en annan av dom skolorna gick en kille som konstant ville bråka med mig och så fort han fick chansen att göra mig upprörd tog han den.
Vi tyckte illa om varandra alltså.

När jag i femman eller fyran hade stukat foten och hoppade mig genom skolan på kryckor stötte vi på varandra utanför matsalen.
Vi var ensamma på våningen vid tillfället och han tog sin chans att rycka kryckorna från mig och spraka mig på benen.
Jag kommer ihåg att jag fick hoppa mig upp för trapporna till gymnastiksalen för att be min lärare om hjälp.
Men vet ni vad han sa när jag berättade?

"Det är bara för att han tycker du är söt"

Just denna historien har inte med sexuella trakasserier att göra, men det leder fram till det i slutändan ändå.
Läraren som sa detta till mig har nu blivit sparkad pga sexuella trakasserier.

Det var inte sista gången någon sa till mig att våld och trakasserier = kärlek.

Några år senare fortsatte problemen och slutade med en rätt omtalad misshandel på mig och min kompis av ett 30 tal ungdomar, samma personer som jag fått höra av vuxna bara tyckte jag var söt.
Där stod jag och blev spottad på, kvarhållen, mordhotad och kallad h**a.

Men visst, dom tyckte nog bara om mig. Det är väl så man visar det? Uppmuntra unga kvinnor att vara med män som slår och hotar, eftersom det är tecken på kärlek.
Säkert inte alls något som kan leda till många destruktiva förhållanden där trakasserier i alla dess former förekommer dagligen.





Eftersom jag fick detta berättat för mig så ofta började jag tro att detta var ett typiskt oskyldigt pojkbeteende, vilket ledde till att jag sa ifrån mindre när något inte kändes helt okej och försökte ignorera faktiska sexuella trakasserier och till och med övergrepp.


När jag var tretton blev jag första gången utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Detta har jag skämts för i flera år, jag kände mig äcklig, smutsig och har fortfarande inte berättat om innan.

Andra gången var jag femton.

Tredje gången sexton.

Jag vet idag att det inte var mitt fel, ingenting jag ställde till med själv och ingenting att skämmas för.
Men det visste jag inte då.

Kille numero uno försvann från Facebook, Eniro och annan sorts media där man lätt kan kolla upp honom. Försvann i princip från jordens yta.

Kille numero dos gjorde motsatsen. Han åkte hem till mig, tvingade mig prata med honom och sa att "om du känner dig äcklig kan vi bli tillsammans så kanske det känns bättre?"
När då svarade att han var dum i huvudet och jag aldrig vill höra eller se från honom igen så hotade han med att sprida rykten om mig, vilket han gjorde då jag blockade honom och bröt kontakten.


Inte bara handlingar, men också kommentarer och ord jag och mååånga andra fått utstått kan kränka så fruktansvärt mycket. Om jag hade skrivit en bok med vidriga saker snubbar sagt till mig sen 2013 då jag flyttade till Orust så hade den vart lika tjock som en av Stephen Kings böcker i princip.

En intressant konversation som definitivt hade stått med löd så här:
-"Är inte du mamma, hur kan du då se bra ut?"
-"va?"
-"vi är fem killar och en brud i bilen, varför lägger vi inte henne på motorhuven och *** henne?"


Jag hoppas människor kommer bli bättre på att sluta skuldbelägga folk som faller offer för sådant här.
Om min dotter någonsin blir utsatt för något som inte känns okej så vill jag att hon ska våga berätta för mig så jag kan hjälpa henne. Det sista jag vill är att hon tror på vad folk säger om henne eller lyssnar på folk utan vett.
När folk fortsätter att förminska och förlöjliga saker dom anser som något typiskt för pojkar eller något som bara är på skoj så bidrar dom till allt detta.
Det skadar alla. Det är fortsättningen på den machokultur vi har.

Jag vill inte se på #metoo som en tillfällig internettrend. Jag hoppas fler kommer fortsätta våga prata om det mer och inte låta det dö ut om en vecka när nästa hashtagtrend kommer.
Det är ingen rolig trend som bara är tillfällig just nu, det är ett stort problem och folk som har fått nog.
Men kom ihåg att bara för att någon väljer att inte berätta om det så betyder det inte att det inte har hänt.




Har fått kommentarer om att jag ser arg ut på den här bilden, så tänkte att den kunde vara ett bra avslut på detta långa och arga inlägg.

Likes

Comments

Hallå
Har inte skrivit på ungefär två veckor nu pga ångest och en flytt som jag står mitt i just nu.

Fick en sådan riktigt äcklig ångestattack för typish en vecka sedan som jag inte alls var beredd på och trodde det var något annat, och har verkligen försökt ta det lugnt sedan dess.

Började med att jag fick extremt ont i högersidan av magen och sen spred det sig snabbt över liksom hela högersidan av kroppen.
Började få svårt att andas och varje gång jag andades kändes det som om lungorna krossades och min nacke och rygg skulle strypa mig typ.
Fick väldigt svårt för att både andas och röra mig efter ett tag och hängde liksom inte med i vad som hände och sas längre.
Dom i huset blev såklart oroliga och det blev jag tillslut också när jag försökte prata med en på larmcentralen som misstänkte hjärnblödning eller "TIA".
Kändes sådär liksom.
Jag valde att inte åka in då jag fortfarande trodde att det var en hemsk ångestattack bara.

Dagen efter fortsatte allting fast långt ifrån lika illa.
Försökte ignorera det men gick tillslut inte och kände att det kanske är bäst att kolla upp ändå.
Som jag misstänkte så trodde dom också att det var panikångest.


Har försökt chilla lite extra dom senaste dagarna alltså.
Men det är svårt / i princip omöjligt.


Ta det lugnt + flytta nu fort som helvete + sköt skolan + sov och ät ordentligt + svara på sms = går inte.

Så försöker mest dra ner på intresset för allt så ingenting berör mig längre och jag kan skita i allt, men det funkar såklart inte så heller.

Flytten går i alla fall framåt fast allt sker typ i fel ordning.
Köpte vegansk yoghurt och flingor innan jag fått in skedar, skålar eller ens ett bord.

Ska försöka fortsätta med flytten idag och förhoppningsvis komma en bit nu under helgen. Så får se hur det blir med uppdatering.
Försöker uppdatera, men försöker också undvika att få ångest pga dålig uppdatering och vill egentligen inte pressa mig själv att skriva när jag inte orkar men vill göra uppdateringar.


Såå så får det bli, Bye


Likes

Comments

Som det står i rubriken så har jag varit på casting i helgen, och detta borde jag självklart skrivit ett blogginlägg om för ungefär en vecka sedan men har misslyckats med det, obviously.

Blev i alla fall kontaktad av någon som läst mitt cv osv och bad mig komma på casting till en filmroll som jag blev övertaggad på. Det var intressant och jag har inte alls någon aning om hur det faktiskt gick för mig. Men bra hoppas jag väl.

Får mer information om typ en vecka, och om det nu gick bra för mig så ska jag berätta mer, men känns onödigt innan jag vet någonting egentligen.


Förutom det så har jag spenderat senaste dagarna i skolan och på skördefestival.

Så livet dom senaste dagarna har vart helt okej. Tills idag.

Har nämligen gått och blivit sjuk och dessutom inte fått någon sömn inatt.

Så sitter i skolan och försöker svara folk trevligt när dom berättar för mig att jag är blek och kämpar emot för att inte lägga mig ner trots att det är allt jag vill göra just nu.

Men snart ska jag hem och lägga mig och när jag är färdig med att tycka riktigt riktigt synd om mig själv ska jag försöka lägga ut en fortsättning på "mammaprincipen" tänkte jag.


Bye!

Likes

Comments