#meetoo

Tänkte prata känsliga ämnen idag, yey.

Enligt Nyhetsmorgon på TV4 har 80% av kvinnorna i Sverige blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier, jag skulle gissa på att den egentliga siffran är typ 99.9 men att många sorgligt nog inte vet vad som klassas som sexuella trakasserier då många former av trakasserierna klassas som typ " boys will be boys" eller liknande som normaliseras och tyvärr är det det som gör det "okej" i mångas ögon.


Jag tänkte berätta kort om några gånger jag har blivit utsatt.
Vissa värre än andra, alla dock vidriga.

När jag var ungefär 10 gick jag på en låg & mellanstadieskola i centrala Lund med mina vänner från förskolan. Jag trivdes där.
Vi hade ett antal gemensamma lektioner med närliggande skolor vissa dagar i veckan och på en annan av dom skolorna gick en kille som konstant ville bråka med mig och så fort han fick chansen att göra mig upprörd tog han den.
Vi tyckte illa om varandra alltså.

När jag i femman eller fyran hade stukat foten och hoppade mig genom skolan på kryckor stötte vi på varandra utanför matsalen.
Vi var ensamma på våningen vid tillfället och han tog sin chans att rycka kryckorna från mig och spraka mig på benen.
Jag kommer ihåg att jag fick hoppa mig upp för trapporna till gymnastiksalen för att be min lärare om hjälp.
Men vet ni vad han sa när jag berättade?

"Det är bara för att han tycker du är söt"

Just denna historien har inte med sexuella trakasserier att göra, men det leder fram till det i slutändan ändå.
Läraren som sa detta till mig har nu blivit sparkad pga sexuella trakasserier.

Det var inte sista gången någon sa till mig att våld och trakasserier = kärlek.

Några år senare fortsatte problemen och slutade med en rätt omtalad misshandel på mig och min kompis av ett 30 tal ungdomar, samma personer som jag fått höra av vuxna bara tyckte jag var söt.
Där stod jag och blev spottad på, kvarhållen, mordhotad och kallad h**a.

Men visst, dom tyckte nog bara om mig. Det är väl så man visar det? Uppmuntra unga kvinnor att vara med män som slår och hotar, eftersom det är tecken på kärlek.
Säkert inte alls något som kan leda till många destruktiva förhållanden där trakasserier i alla dess former förekommer dagligen.





Eftersom jag fick detta berättat för mig så ofta började jag tro att detta var ett typiskt oskyldigt pojkbeteende, vilket ledde till att jag sa ifrån mindre när något inte kändes helt okej och försökte ignorera faktiska sexuella trakasserier och till och med övergrepp.


När jag var tretton blev jag första gången utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Detta har jag skämts för i flera år, jag kände mig äcklig, smutsig och har fortfarande inte berättat om innan.

Andra gången var jag femton.

Tredje gången sexton.

Jag vet idag att det inte var mitt fel, ingenting jag ställde till med själv och ingenting att skämmas för.
Men det visste jag inte då.

Kille numero uno försvann från Facebook, Eniro och annan sorts media där man lätt kan kolla upp honom. Försvann i princip från jordens yta.

Kille numero dos gjorde motsatsen. Han åkte hem till mig, tvingade mig prata med honom och sa att "om du känner dig äcklig kan vi bli tillsammans så kanske det känns bättre?"
När då svarade att han var dum i huvudet och jag aldrig vill höra eller se från honom igen så hotade han med att sprida rykten om mig, vilket han gjorde då jag blockade honom och bröt kontakten.


Inte bara handlingar, men också kommentarer och ord jag och mååånga andra fått utstått kan kränka så fruktansvärt mycket. Om jag hade skrivit en bok med vidriga saker snubbar sagt till mig sen 2013 då jag flyttade till Orust så hade den vart lika tjock som en av Stephen Kings böcker i princip.

En intressant konversation som definitivt hade stått med löd så här:
-"Är inte du mamma, hur kan du då se bra ut?"
-"va?"
-"vi är fem killar och en brud i bilen, varför lägger vi inte henne på motorhuven och *** henne?"


Jag hoppas människor kommer bli bättre på att sluta skuldbelägga folk som faller offer för sådant här.
Om min dotter någonsin blir utsatt för något som inte känns okej så vill jag att hon ska våga berätta för mig så jag kan hjälpa henne. Det sista jag vill är att hon tror på vad folk säger om henne eller lyssnar på folk utan vett.
När folk fortsätter att förminska och förlöjliga saker dom anser som något typiskt för pojkar eller något som bara är på skoj så bidrar dom till allt detta.
Det skadar alla. Det är fortsättningen på den machokultur vi har.

Jag vill inte se på #metoo som en tillfällig internettrend. Jag hoppas fler kommer fortsätta våga prata om det mer och inte låta det dö ut om en vecka när nästa hashtagtrend kommer.
Det är ingen rolig trend som bara är tillfällig just nu, det är ett stort problem och folk som har fått nog.
Men kom ihåg att bara för att någon väljer att inte berätta om det så betyder det inte att det inte har hänt.




Har fått kommentarer om att jag ser arg ut på den här bilden, så tänkte att den kunde vara ett bra avslut på detta långa och arga inlägg.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hallå
Har inte skrivit på ungefär två veckor nu pga ångest och en flytt som jag står mitt i just nu.

Fick en sådan riktigt äcklig ångestattack för typish en vecka sedan som jag inte alls var beredd på och trodde det var något annat, och har verkligen försökt ta det lugnt sedan dess.

Började med att jag fick extremt ont i högersidan av magen och sen spred det sig snabbt över liksom hela högersidan av kroppen.
Började få svårt att andas och varje gång jag andades kändes det som om lungorna krossades och min nacke och rygg skulle strypa mig typ.
Fick väldigt svårt för att både andas och röra mig efter ett tag och hängde liksom inte med i vad som hände och sas längre.
Dom i huset blev såklart oroliga och det blev jag tillslut också när jag försökte prata med en på larmcentralen som misstänkte hjärnblödning eller "TIA".
Kändes sådär liksom.
Jag valde att inte åka in då jag fortfarande trodde att det var en hemsk ångestattack bara.

Dagen efter fortsatte allting fast långt ifrån lika illa.
Försökte ignorera det men gick tillslut inte och kände att det kanske är bäst att kolla upp ändå.
Som jag misstänkte så trodde dom också att det var panikångest.


Har försökt chilla lite extra dom senaste dagarna alltså.
Men det är svårt / i princip omöjligt.


Ta det lugnt + flytta nu fort som helvete + sköt skolan + sov och ät ordentligt + svara på sms = går inte.

Så försöker mest dra ner på intresset för allt så ingenting berör mig längre och jag kan skita i allt, men det funkar såklart inte så heller.

Flytten går i alla fall framåt fast allt sker typ i fel ordning.
Köpte vegansk yoghurt och flingor innan jag fått in skedar, skålar eller ens ett bord.

Ska försöka fortsätta med flytten idag och förhoppningsvis komma en bit nu under helgen. Så får se hur det blir med uppdatering.
Försöker uppdatera, men försöker också undvika att få ångest pga dålig uppdatering och vill egentligen inte pressa mig själv att skriva när jag inte orkar men vill göra uppdateringar.


Såå så får det bli, Bye


Likes

Comments

Som det står i rubriken så har jag varit på casting i helgen, och detta borde jag självklart skrivit ett blogginlägg om för ungefär en vecka sedan men har misslyckats med det, obviously.

Blev i alla fall kontaktad av någon som läst mitt cv osv och bad mig komma på casting till en filmroll som jag blev övertaggad på. Det var intressant och jag har inte alls någon aning om hur det faktiskt gick för mig. Men bra hoppas jag väl.

Får mer information om typ en vecka, och om det nu gick bra för mig så ska jag berätta mer, men känns onödigt innan jag vet någonting egentligen.


Förutom det så har jag spenderat senaste dagarna i skolan och på skördefestival.

Så livet dom senaste dagarna har vart helt okej. Tills idag.

Har nämligen gått och blivit sjuk och dessutom inte fått någon sömn inatt.

Så sitter i skolan och försöker svara folk trevligt när dom berättar för mig att jag är blek och kämpar emot för att inte lägga mig ner trots att det är allt jag vill göra just nu.

Men snart ska jag hem och lägga mig och när jag är färdig med att tycka riktigt riktigt synd om mig själv ska jag försöka lägga ut en fortsättning på "mammaprincipen" tänkte jag.


Bye!

Likes

Comments

Klagande och åsikter, Mamalife

Trodde jag skulle bli mycket bättre på att blogga när jag väl flyttat, men icke.

Till mitt försvar så har jag faktiskt börjat plugga igen! Hade ingen förskoleplats till Minou så kändes meningslöst att söka skola men provade fast jag var tre veckor sent ute och fick börja samma dag som jag hade intervjun, så kunde och ville liksom inte göra något annat.
Har också fått reda på att jag slipper gå tre år och kan klara mig på två år till så är fett nöjd.

Förutom skola och sånt så har vi som jag nämnde i tidigare inlägg äntligen köpt en både fin och fungerande ny bil!

Slipper nu ha konstant hjärtklappning och ångest när jag kör någonstans.

Spenderade halva helgen på krogen och andra halvan på loppisar och i sängen, perfekt alltså. Därav dålig update i helgen också.

Idag på mattelektionen satt jag med P3 relationsradion i bakgrunden och lyssnade på när dom snackade om folk aka andra föräldrar som uttalar sig för mycket om vad andra föräldrar gör eller inte gör.
Det är ju inget nytt eller okänt precis och jag tror jag har en miljon historier om som jag hade kunnat dra upp där, men valde att skicka in en som jag fick höra när jag var gravid.

En "kompis" till mig blev sur på mig för att jag hade jeans och sneakers på mig hela graviditeten.
Hon sa att det var farligt att böja sig ner för att knyta skorna och att man inte kan ha tighta jeans på sig om man är gravid/förälder, det följer ju liksom inte den påhittade mammaprincipen som är så viktig att följa punkt för punkt.

Svettiga mjukisbyxor och foppatofflor är det som gäller tydligen.


Väntar fortfarande på att någon ska skicka hem det här infobladet eller boken som beskriver vad som anses okej och inte om man nu skaffar unge. Har i alla fall ofrivilligt fått några kapitel upplästa för mig av folk jag försökt undvika som jag tänkte dra upp så ingen kan gå miste om denna viktiga info som kanske inte alla fått ta del av än:

✔Jeans är ett big no no. Kjol är okej om den går ner över knäna, men den ska helst släpa minst 45 cm i backen. Mjukisbyxor är dock bästa alternativet. Ska du på middag? Mjukisbyxor. Jobbet? Mjukisbyxor. Begravning? Mjukisbyxor.

✔Foppatofflor är dom enda rätta skorna om du funderar på barn, har barn, eller råkar tänka på dom.
Men hallå det blir väl kallt tänker du?
Svar nej, såg fodrade foppatofflor på dollarstore igår.


✔Allt under 30 är en inte okej ålder för att skaffa barn fick jag veta av en anställd på försäkringskassan
Detta berättade hon dock inte förens Minou var tre månader, så kunde inte riktigt göra något med informationen hon gav mig.


✔Någon berättade för mig att jag var tvungen att sälja min katt då man inte kan ha både katter och barn.
Katter river tydligen ut ögonen på bebisar i typ 9 av 10 fall. Nyttig information, har dock inte märkt något sådant än, konstigt då hon var säker på att detta är ett vanligt problem som många har.


Har några fler som jag kommer dra upp i mitt nästa inlägg om den omtalade mammaprincipen, men det får vänta lite då jag ska återgå till att plugga och äta vegansk choklad nu.
Men har längtat efter att skriva lite om det här så det kommer absolut komma fler inlägg om detta och där jag går in lite djupare på ämnet.
Bye!

Likes

Comments

Hallå!

Såå nu har jag officiellt flyttat från Orust!
Men det var inte lätt och ingenting gick som planerat på något sätt.

Skulle vart ute från huset på Orust i torsdags men efter att ha hyrt en släpkärra och lastat den överfull i lördags fortsatte problemen.

Kom iväg typ vid fyra på natten och tänkte börja åka mot Lund men kom inte längre än några km innan generatorn i bilen gick sönder mitt i skogen med en fullastad släpkärra, en arg unge och en katt som bajsat på sig.

Fick bli bogserad till närmsta sovplats i väntan på min pappa som fick åka upp från Lund för att hämta oss.
När han äntligen kom fram i söndags och vi åkte för att hämta släpkärran hade såklart någon fått med sig nycklarna till den vilket resulterade i att vi inte kunna komma iväg direkt utan fick vänta och köra halva natten.

MEN det jobbiga tar inte slut där! När vi äntligen anlände till Lund och jag skulle plocka ut dom viktiga flyttlådorna med alla mina kläder och grejer så visade det sig att dom hade hamnat längst in i det fulla släpet och att det skulle vara omöjligt att få ut dom just då.
Så fick åka iväg med feber dagen efter helt själv och plocka ut varenda grej i släpkärran för att få ut mina lådor och sedan försöka få in dom bra igen.

Lyckades tillslut med det i alla fall och har försökt ta det lugnt dom senaste dagarna.

Dock så är helvetet inte över än. Idag fortsätter krånglet då jag just nu inte har en bil men släpet ska lastas ut och återlämnas i Stenungsund imorgon #yey


Men förutom allt flyttkaos har jag gjort massa skoj med Minou.

Igår var vi på kulturen och fikade med trämat och grillade plastkorv i Muminlandet.

Har försökt vara ute med henne och få något skul gjort varje dag men vädret är piss och tappar livslusten varje gång jag närmar mig ett fönster typ.
Igår blev mycket gjort trots Sveriges äckliga pissväder. Var faktiskt och kollade på en ny bil och har bestämt mig för att köpa den.
Bilen vi hade innan står kvar på Orust och kommer bli såld där då inte en sekund till kommer läggas på att fixa den.


Nu ska jag och Minou fortsätta ligga i soffan och kolla på barnprogram.
Bye!

Likes

Comments

Hallå

Ljuger inte om jag säger att detta är första gången på minst en vecka som jag faktiskt hinner med att skriva.
Men som jag skrev på instagram om ni ens kollar den så har jag ju minst 10 good enough reasons som jag tänkte dra nu!

Jag har varit på dop för Minous kusin i Skövde✔️

Gått på en ångestladdad pinkparty 18-årsfest på en nattklubb i Uddevalla✔️
Ångest pga upptäckte i sista sekund att det enda rosa plagg jag äger är min balklänning och möjligtvis några mjukisbyxor. Köpte då en rosa tröja med blev sur när jag tog på mig den hemma.

Kört fram och tillbaka till Gotland med en bil som vill dö ✔️

Jag har packat ner hela huset i lådor✔️

Flyttstädat med ett argt barn som inte lyssnar✔️

Ja okej det var bara fem men ändå, jag har annat att skriva om.
Så just nu ligger jag i en säng utan bäddmadrasser och med det jag lätt kunde komma åt till täcke och kudde, alltså INTE bekvämt eller najs alls.

Skulle ha flyttat ut från huset igår men det gick inte direkt som planerat, det gick åt helvete istället.

Bilen vi ska köra ner är inte ens ihopsatt och jag kommer inte åt att städa mer då hela huset är fullt av flyttlådor som jag inte kan ställa någonstans för vi har ingen bil och eftersom vi inte har en bil så har vi ingen släpkärra!
Idag är absolut sista dagen att komma iväg, så det måste lösa sig idag och jag hoppas det gör det.


Förutom flytten har livet den senaste veckan varit helt okej. Har valt att inte ta upp dom lite tråkigare grejerna då dom känns lite för personliga men förutom allt det så har det funkat.
Att vara på Gotland ett dygn var som en minisemester i kaoset.
Dock så var vi inte där för det utan för att vi hjälpte till med en flytt, men det var ändå det lugnaste och roligaste dygnet på hela sommaren liksom.

Nu ska jag återgå till verkligheten om några minuter och försöka få fart på alla så vi kan flytta någon gång!
Slänger in en bild från någon av dom senaste dagarna så kan vi låtsas att jag ser ut så idag!

Likes

Comments

Hallå

Sitter på tåget till Göteborg nu!
Känns sådär tryggt eftersom jag var tvungen att ha Facebook och läsa om terroristhot mot tågtrafiken när jag hade bokat tåg och packat väskan, tack för den liksom.

Tråkigt att lämna Skåne men är taggad på att få träffa Minou så det känns ju bra att komma hem igen.


Jag skulle berätta om gårdagens äventyr idag, och det ska jag göra!
Glömde dock sladden till kameran så kan inte komma åt bilderna jag tänkte lägga ut idag (ni får en selfie istället, varsågoda), men dom får komma i nästa istället eller något.


Jag var bjuden på surprise-poolparty för Sannas pojkvän som fyller år, därför hade det vart dumt att skriva ut igår liksom. Oddsen att det nått honom är minimala men ändå, hade sabbat hela grejen haha.

Vi möttes upp hemma hos henne och gick iväg till en av hennes grannar och gömde oss när hon åkte iväg för att hämta upp honom.
Och sen var planen att Sanna skulle vara på toa när vi sprang över och ställde oss utanför för att han skulle vara tvungen att öppna dörren.
Planen gick som planerat och det var en najs kväll förutom att jag råkade ta med mig kranvatten som utblandningsdryck istället för min indian tonic, detta märkte jag dock inte förens slutet av kvällen.

Hade min tonic och en cider att blanda ut dom första glasen med och trodde då att det var min syster som skakat bort kolsyran ur sakerna (ja, hon gör sånt jag vet inte varför) men när cidern var slut och jag bara hade tonic kvar att blanda ut med så tog det mig typ två glas till att förstå att jag drack gin & vatten.

Vaknade imorse av att luften hade gått ur luftmadrassen jag sov på, och eftersom jag inte orkade sätta mig och blåsa upp den igen direkt så var det lika bra att gå upp för tidigt.
Som tur var så var jag inte det minsta bakfull, kanske tack vare allt vatten jag ofrivilligt fick i mig igår.

Kom iväg till den inplanerade brunchen i Stadsparken och sen låg jag hemma på soffan och åt falafel tills det var dags att panikspringa genom stan för att hinna med tåget som jag höll på att missa.

Nu ska njuta av att kunna sitta still när jag åker kollektivtrafik. Att åka någonstans med Minou är jättekul, om man har egen bil + all mat och underhållning hon gillar. Men att åka tåg och sitta är inte hennes favoritgrej så jag ska passa på att göra absolut ingenting för omväxlingens skull.

Bye!

Likes

Comments