Det rullar på, veckorna går rätt fort och jag hinner inte brainfucka så mycket. Jag ser till att sysselsätta mig på kvällarna, tränar, packar Marias saker så det ska bli lätt när hon ska flytta. Maria har fått en lägenhet så snart försvinner alla grejer, det är sorgligt och bra. Sorgligt för det blir definitivt och bra för då behöver jag inte påminnas hela tiden utan kan gå vidare.

Helger och kvällar är alltid värre för jag känner mig lätt, ensam. Det är ju inte farligt och inte ens sant men jag gillar det inte och det gör mig ledsen.
Jag har underbara både nya och gamla vänner som vaktar mitt hjärta och lindrar hjärtesorgen när den sätter till, man håller mig sällskap, kommer med blommor. Jag älskar rosor har fått så mycket rosor det senaste, har nog aldrig fått så mycket rosor i hela mitt liv. Andra ringer och kollar läget, jag är inte ensam men känslan smyger sig lätt in hjärtat. Löv you all för att ni tänker på mig.

Det är en del grejer som kommer emigrera får mitt hus såklart, så jag fixar och grejar för att ersätta det och få det som jag vill, är lite kul faktiskt. Har budat på Gröna Anna porslin något vi har nu men som kommer följa med Maria, och jag har vunnit lite aktioner så det kommer snart vara ersatt, saknar dock kaffekoppar. Om nån har ståendes så köper jag dom gärna.

Har också bestämt att jag inte ska ha nån Tv i vardagsrummet och att tv abonnemanget ska bort, kollar inte ändå, klara mig gott på HBO och Netflix.
Där tv sitter idag ska jag ha en jättefin tavla som jag köpt, blir ett mysigt rum gjort för att vara med varandra och prata.


Har varit hos Annelie och fått kvitto på att min rehab går väldigt bra och det viste jag men det är skönt att höra henne säga det.
Det var så bra att det är mer än en månad till nästa träff för jag klarar av att jobba vidare på egen hand.
Har tränat mycket hårdare och mer det sista, klara de flesta övningar och stretch ligger mer aktivt på programmet. Nu handlar det om att öka vikten i övningarna är på god väg. 140 gobletsquats med 20 kgs kulan är att vara på god väg.


Har fått en ny träningspartner eller ny men vi har inte tränat själva ihop förut. Kerstin och jag kör minst 2 ggr i veckan ihop, jag bestämmer vad och sen gör vi det, förstår inte varför nån vettig människa låter mig göra det med dom, men Kerstin lövs it och det slutar ganska ofta med att vi blir liggandes i en hög på golvet med tom blick och helt tillfreds.

Idag ska vi bland annat köra 120 wallball unbroken alltså till varandra, tappar vi bollen så blir det 10 extra. Finns stor risk att vi kommer göra mycket mer än 120 st.


Sist så skrev jag om mat och vikt, big mistake. Folk har tjatat och hållit koll, givetvis jättebra men väldigt pinsamt. Så bara så vi kan sluta med det. Väger över 90 kg igen och äter i skolan varje dag Capisch.

Pälsprinsen har tagit över bevakningen av Sandtorget och korsningen vid American pizza i Skövde, han har nån att vara hos just nu och det är jättebra och en stor lättnad för mig, tusen tack Åsa.
Tyvärr så känns det nog som jag kanske behöver lösa hans varande mer permanent för i längden kommer detta nog bli svårt.
Nån som hör något plz hör av er.


Nej nu ska jag byta om och åka och träna, ska bli så skönt att få lite sinnesro, för det ä precis det jag får när jag tränar sinnesro.



Sköt om er.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej !

Igår började jag jobba, varit hemma sen 1/9-17 och igår var jag tillbaka på jobbet så gött.
Behöver verkligen ha något att sysselsätta min hjärna med, annars blir det bara brainfuckande som inte hjälper något.
Blev helt slut i huvudet av alla ljud och då var ändå det inga elever där.

Förr veckan blev det ett gäng PR, alltså saker som jag klarar av igen efter operationen.
Wallball har jag kanske gjort 10 före förra veckan och förra veckan gjorde jag nog 500, ja inte på en gång utan under veckan.
Träningsvärken i röven, ja jävlar. En kväll körde ena skinkan twerk, japp en skinks twerk, så jävla hett att jag nästan blev sugen på mig själv. NOT.
Så fort jag ställde mig upp gick den igång totala spasmer utan att få kramp, så sjukt. Tänkte filma och skicka till mina vänner men insåg att jag nog skulle skapa torrspyende och ev polisanmälningar. Men skulle det hända igen kanske jag inte kan hejda mig.
Ett par set med tresiffrigt marklyft fixa jag också samt 20 reps av höftlyften jag inte klara alls innan jul, det går rätt bra nu, ja eller med träningen resten vet i fan.


Hjärtesmärta är svårt, det enda som hjälper är låta tiden gå, och medans tiden går får man hålla sig sysselsatt och omge sig med kloka vänner som kan styra rätt när man tappar fotfästen, och det har jag. Både tappat fotfästet då och då och väldigt kloka, goda vänner som styr mig rätt.


Har dock ett annat problem, och det börjar faktiskt bli ett litet problem nu. Jag har ett rätt sjukt förhållande till min egen kropp och min egen vikt, all jävla dietande inför matcher har satt sig i kropp och psyke.
I mitt huvud är jag alltid för fet, kan se i spegeln att det inte är något fel på min kropp eller att jag är fet, men i mitt huvud är jag obsent fet. Alltså är jag det man kallar mentalt fet, det är inte att leka med.

Jag är också tränad till att klara mig på extremt lite energi och ändå fungera, hunger har alltid varit lätt att styra för mig, till och med lite härligt att ha den kontrollen. Ja jag vet det är vrikat och lite sjukt. Detta är väldigt vanligt bland viktsporter och något man skulle behöva prata mycket mer om. Helst skulle hela invägning systemet göras om så folk inte kan banta så in i helvete som dom gör.


Hjärtesmärta och dessa egenskaper samt att jag avskyr att laga mat till en och att äta själv är en kombination för katastrof.
Äter alldeles för lite, mest för jag inte är hungrig och blir jag hungrig så blir det inget ändå.
För jag tycker det är så sorgligt att äta och laga mat till bara mig. Håller mig flytande genom att dricka grädde, gillar grädde och har stått på lchf sen juli så det är bra för mig.

Ställde mig på vågen då jag i spegeln kan se att jag lätt prickat formen för beach 2018 typ 6 mån för tidigt.
Under 90 kg inte alls ok för mig, har dock en förhoppning om att det ska vända nu när jag ska äta med ungarna i skolan.

Får jag lite sällskap så äter jag och då är det rätt gott, Maria ville komma och äta med mig lite igår och det fick hon så klart då vi inte är direkt osams.
Vi har svårt att leva tillsammans. Sorgligt men så är det.
Men äta och prata lite funkar utmärkt, även om jag blir lite ledsen när vi skils åt. Men med lite tid så släpper den känslan hoppas jag.

Så i går blev det en del mat och lite proteinglass efter, eller lite vi dela på burken men Maria åt mest =) , polkagris smak så jävla gott.

Om det skulle vara så att någon har en skärm som den på bilden som dom vill göra sig av med så hör av er kan bytas mot tex en bättre middag eller en liten pengar om man hellre vill det.

Vet att man kan köpa dom, men så här efter 3 mån sjukskrivning och mitt i en separation så är kassan inte så jättestor, har en som sänggavel nu men den ska snart emigrera.


Sköt om er.


Likes

Comments

Hej !


Det blev ju ett himla liv om att jag skulle stänga ner bloggen ett tag, jösses och jag blir ju alldeles mjuk på insidan av alla som tycker om att följa mina galenskaper i livet.

Så vi bestämmer väl att vi kör ett tag till. Som ni märker så har jag bytt plats att skriva på, ska testa och se om jag trivs här, tog med hela den gamla bloggen för gamla och nya bekantskaper att bläddra i.

Ni som varit med här vet att jag precis separerat får min fästmö och att livet inte känns jätteskojsigt så klart. Men igen blir jag ju mjuk på insidan med klump i halsen av alla härliga människor som bara tittar in eller skickar meddelande och undrar hur det är eller om jag behöver något, som sagt klump i halsen.

Mats som titta in och undra om jag vill äta middag med dom, eller världens bästa Kerstin som kommer med födelsedagpresenter. Inte vilka födelsedagpresenter som helst utan dom böcker som berört henne mest, någonsin. Dom köpte hon till mig och ville att jag skulle få läsa, det är omtanke det.

Dagen har bestått i träning kaffe med Daniel, ikväll var det meningen att sonen min och jag skulle ta en bärs på stan men han har talle i näsan och ställde in så nu vet jag inte vad jag ska göra, är det nån som är sugen på en bärs nånstans ikväll hojta till, kommer direkt.








Likes

Comments

Hej.

Igår startade jag dagen som betyder att jag om 364 dagar vandrat på jorden i ett halvt sekel, i 50 år...
Det är en lång tid, men samtidigt helt obetydligt ur tidsperspektiv.
Låg igår i min säng och funderade, kände mig lite ledsen eller egentligen ensam.
Jag tycker om att vara själv, men det är inte samma sak som att vara ensam.

Jag är så klart inte ensam, har få men väldigt goda vänner som alltid ställer upp och finns där, men flera av dom bor inte i samma stad som jag, andra har fullt upp med det som händer i deras egna liv. Men känslan att man nog på sin födelsedag inte kommer bli uppvaktad annat än på ansiktsboken, ja det ger en känsla av ensamhet.

Vad har jag gjort med mitt halv sekel då, fan vet och jävligt mycket.
En sak är dock tydligt, det är svårt att möta mig utan att få en åsikt om mig. Jag är en av dom där personerna dom flesta minns. Antingen tycker man om mig, mycket. Eller också tycker man illa om mig, mycket. Jag är väldigt lite mellanmjölk.

Då och då säger folk till mig att jag inspirerar dom, det är konstigt och väldigt trevligt att få beröra människor, oftast utan att veta om det i stunden.
Och andra sidan sett hör jag lika ofta att dom hatar mig, fast det är ju samma sak fast andra sidan av myntet. För hata är något man måste göra aktivt.

Jävlar vad saker jag gjort på snart 50 år. Deltagit i krig, skapat en människa.
elitidrottat i ett decennium och blivit bäst i världen på det, älskat, hatat, brutit mer ben än vad som är nyttigt, fått ögat utpetat och satt tillbaka det.
Blivit lämnad och lämnat människor jag älskar. Jag är en helt vanlig man, som nog levt ett hittills rätt ovanligt liv, jag har svårt för att bara låta livet passera, bara bläddra dagar gör mig ont.

Det måste inte hända så himla mycket rent fysiskt, men jag måste känna att jag lever på insidan. Att utvecklas och få fundera och diskutera och kanske det viktigaste att våga känna och säga vad man känner.

Sist jag kolla var jag en man, män i vårt samhälle ska inte säga vad dom känner, det är omanligt. Vilken sorts män skapar det, sånt jävla trams, sluta genast. Så mycket sorg som finns i att människor tiger och lider sig genom sina liv och förhållanden. Till vilken nytta, säg vad du vill så att andra får en chans att förstå. Du kanske inte får som du vill men du har åtminstone fått berätta vad du önskar.

Tro mig förvånansvärt ofta får du precis det du vill, för enda anledningen till att du saknat, är att andra inte kan gissa sig till vad du vill.
Men vips när man säger det högt, så har dom inget emot att uppfylla din önskan. Testa får ni se.

Nu var jag inte ensam hela dagen, för jag träna och sonen var här samt min mor, det var bara känslan, känslan när jag låg där på morgonen.

Nytt år nya tag, denna gången öppna jag bloggen för att vi skulle göra min höftoperations resa tillsammans och det är många som varit med och hejat och pushat, tusen tack för det. Har betytt mer än ni kan tro.
Min höft är bra även om det finns mycket att göra än, så är det finlir. Viktigt finlir.

Så med detta inlägg stänger jag ner för denna gången, jag bugar och bockar för eran medverkan. Lovar inte att jag inte kommer tillbaka om jag hittar på något som jag vill dela med mig av.


                                                            Sköt om er.


Likes

Comments

Men hej igen.


Nu har vi snart överlevt julen, och ja den har innehållit några guldkorn. Men också en jävligt stor skopa kallt jävla grus.

En del av er har sett via ansiktsboken att jag och Maria gått åt var sitt håll, även om vissa bloggpersoner i Marias närhet inte kan hålla sig riktigt till sanningen, så har ingen blivit tvingad från sitt hem mitt i julfirandet. Men skulle man vara nyfiken eller bekymrad, så är det helt ok att fråga mig. Hålla på att sprida skit är inte min grej.

Och varför skulle jag göra det, jag tänker att trots att vi inte kan leva tillsammans längre, så har vi ju gjort det i mer än 4 år. Vi har levt och delat vardagen.
Vi har skrattat, gråtit tillsammans och jag har älskat Maria. Och så klart finns alla dom sakerna kvar hos mig, och inte fan ska jag förstöra alla dom fina stunder, minnen och känslor genom att vara bitter och elak för att vi inte kan få det att fungera längre, det är inte ens fel att två träter.

Så nu har jag en tid framför mig som kommer innehålla smärta i själen för det är svårt att separera, två ska bli en och det blir ett tomrum som behöver fyllas med något, annars förblir det bara ett tomrum och tomma rum är allt bra ledsamt.

Så klart finns Nisse här men han tycker att det är konstigt att ingen kommer och puttar bort honom från sängen när det är sängdags, eller från det som från början var hans del av sängen men som dom senaste åren varit Marias, ja inte bara Nisse tycker så. Klart att det blir tomt men i slutändan så har vi nog tagit rätt beslut Maria och jag även om det gör ont just nu.


Jag blir väldigt systematiskt när sånna här grejer händer mig, jag värjer mig genom att organisera saker, packa, städa och se till att det blir ordning i kaoset. Om jag använder för mycket tid till att gägga runt i min hjärna för att skapa ordning så blir det inte så bra, det räcker gott med dom timmar som jag ligger vaken på nätterna och funderar, funderar hur det blev så och som alltid, är detta det bästa sättet att lösa problemet.

Så rent praktiska problem, lägenhet till Maria hör ni nått eller vet nån snälla hör av er. Nisse måste ha en dagmamma/pappa eller ett hem där han kan bo och slippa vara ensam, jag kommer börja jobba 8/1, fan vad kort det är dit och en hel jävla evighet. Risken finns att hela huset kommer vara genomgånget och ommöblerat 8 ggr om.



Tyvärr känner jag mig själv och vet att min hjärna inte slutar att fundera på det innan den tycker att det är utrett, och så stackars Nisse som får lyssna på mig när vi går, ja jag pratar ofta högt med Nils.

Detta året började jävligt bra men min och Marias resa till Filippinerna, men sen har det fan gått utför med hög hastighet, undrar om detta är botten, så man kan se fram mot att få klättra upp ur detta hålet. Skiten är ju inte riktigt slut än heller så, spänn fast säkerhetsbältet än kan det hända grejer.

Nytt år nya möjligheter...

Nej nu ska jag städa kylskåpet, sen får jag ta upp något ur frysen att äta sen. Gör jag inte det så glömmer jag att äta, mest för att det är så jävla tråkigt att laga mat till en. Att laga mat till någon är för mig ett väldigt bra sätt att säga jag tycker om dig, jag har kryddat med en nypa omtanke, det därför det smakar så gott.

Är det nån som är sugen på en kopp kaffe eller kanske lite mat, eller gå med mig och Nisse på nån av våra otaliga promenader titta gärna in, jag kan behöva lite sällskap, och nisses öron lite vila från mig gnetande.


Sköt om er.


Likes

Comments

                                                                 Hej !

Idag ! dagen före doppardagen hände det, som en ljudlig fjärt på nobelmiddagen plötsligt var hon där med 200 m försprång. Racertanten med sina rosa stavar, huvudet i perfekt framåtlutad vinkel för minsta aerodynamiska motstånd, ångandes som en mellandags rea, nu jävlar skulle här tävlas.

Vi backar så det möjligt kan bli något begripligt, alltså dagen starta som vanligt loppan kom med kaffe. Sen rehab med dom nya fantastiska step up övningarna i trappan, gummiband runt knäna, ja hela skiten precis som vanligt. Och som vanligt skulle jag och Nisse ut och gå, behöver träna på att gå, ja gå med hjälp av rövmuskeln inte ryggslutet.

Nisse och jag har gått två ggr om dagen i stort sett sen jag opererades i början halva gatan sen har det byggts på. Dom senaste månaderna har vi legat i snitt runt milen fördelat på två vändor under dagen. Det har varit en del av rehabiliteringen, att lära mig gå ordentligt.

Under dessa promenader så har vi stött på henne, den katrinplommon dopade racertanten med sina rosa stavar. I början blåste hon bara om mig, med fart som fick mig att rotera kring min krycka, och en nedlåtande blick över axeln. 
Så gör man inte, för jag förlorar inte.

Anneli sa snabbt till mig att promenaderna är rehab. Ingen tävling och jag försökte lyssna på det, använde det lite som tröst när hon ominte gjorde mig, retfullt klapprande med sina stavar. 

När jag fått syn på henne så har jag försökt jaga ikapp henne, antingen har hon haft för stort försprång eller också har jag inte klarat det hon har varit för snabb, jävla linfrö doping.

Men idag som sagt 200 m försprång och med en fetkaffe i min mage, nu jävlar.
Vi svänger ut på gångbanan, Nisse stelnar till precis som jag, vi ser henne i samma ögonblick.
Våra sammankopplade sinnen skriker ut, nu jävlar ska vi ta henne.

Nisse tar täten med svansen som en radiobilsantenn gnistrade mot taket far vi iväg efter henne.
Långa starka steg, röven, röven ekar mig hjärna, använd röven annars klarar du aldrig att ta henne i uppförsbacken.

Vi tar på henne jävlar vi tar på henne, Nisse ökar jag ökar röven svider som ett skrubbsår, 15 meter ,10 meter, 5 meter, Nisse kollar inte ens åt henne bara spänner svansen och kör om henne.

Va fan hon ökar ska detta bli ett nos race, kommer vi orka. Jag förlorar inte så i med extra växeln dvs lite ryggslut och kör om, vi bara blåser på och benen går som trumpinnar, Nisses i deathmetal takt, Vi ökar ut ledningen och krossar henne.
Hon får äta vårt damm medans vi stolta som tuppar struttar vidare sida vid sida. Du och jag Nisse du och jag. 

Undrar om någonsin kommer förstå att hon deltagit i detta årets viktigaste race.
Och förlorat finalen =)


                                                   God jul och sköt om er. 


Likes

Comments



                                                                       Hej !


Nu är det en vecka kvar, exakt sen är det igång det är då allt ska ske och vara magiskt, det är då alla klappar och allt annat måste bli perfekt.
Blir det ju nästan aldrig, och en del har inte ens haft nån chans. Va fan säger man som barn efter julen när man lever i en familj utan pengar, där bra jul kanske är en klapp och mat på bordet.

Det jämnförs ju bland barn, har man inte fått jävligt dyra klappar och varit utomlands så. Ja det är lite som om man inte hade video när jag växte upp, fanns det inte i huset ja då var man nära att vara ett socialfall.

Ni är nog nästan lika trötta på min julaversion som min sambo, hon stänger av ljudet när jag säger nått negativt om jul, det bara stängs av plopp, avstängt ren automatik, skönt för henne.

Så låt oss ta ett djup andetag och göra det bästa av det hela, men skulle mina ord dyka upp i huvudet på er när min står där, knädjupt i julklappspapper och undrar va fan hände. Det är helt upp till er om det ska fortsätta år efter år. Krama nån lite extra det hjälper.


För att vara en kille som gnäller en del om jul, så har jag fan julpyntat en jävla massa. Satt upp stjärnor och stakar och bytt en gardin. Sen är det ju den jävla granen som nästan bara är till besvär, måste erkänna att det kan vara lite mysigt med ljusen när allt blivit stilla i huset och man kan sitta i ljusets sken med en lite rom och fundera.

                                                       


Ja ni ser jag är inte ett dugg bättre att stå emot än nån annan, men det skaver, skaver som fan.


Höftjäveln och dess återställande då, går bra som fan. Var hos doktorn i måndags, han var imponerad av återhämtningen och rörelse förmåga.
Så klartecken till att börja stretcha och öka belastning, och det har jag gjort. Sicken jävla träningsvärk man kan få, nästan glömt hur gött det är.

Fick berätta för läkaren vad jag gjort och hur, efter en stund så sa han vilken fantastisk sjukgymnast du måste ha och jag kunde ju bara säga ja hon är grym. Annelie är grym, bara tänk hur det är att ha mig.
Jag vill ju göra benböj dag två och marklyft dag 4, och det ska fan vara tungt för kröppajävel ska få för att den gnyr. Så blir det ju inte när Annelie är chef, utan mer kan du gå på tå, så här. Nej det kan jag ju fan inte. Den svadan med gnäll och svordomar när jag kommer på det, är ju inte att leka med.

Men hon har ju helt rätt, hur fan ska jag lyfta tunga marklyft, innan jag har styrka i rövmuskeln till att gå på tå. Så jävla tacksam och glad för att Annelie guidat mig genom denna rehab, för nu kommer det bli benböj och marklyft på rätt sätt och på ett sätt som jag kan pyssla med i många år framåt.

                                                        Redskap för mental påfrestan

Jag längtar efter att få börja jobba, träffa folk på dagarna. Få arbeta med hjärnan och inte bara gägga runt i min egen. Nisse är ju grymt sällskap och vi har coola diskussioner men vi har gjort det nu i 3 månader, det är färdigt.

Dagarna ser ju väldigt mycket ut på samma sätt, även om vissa dagar är promenaderna väldigt mycket mer vackra, som den idag.


Så 5 dagar till med rutiner, rehab sen kör vi julracet. Sen är vi på rätt sida om året och om vi bara överlever Mars så kommer sommaren och det är bra skit. Och till sommaren är målet 100 kg benböj.


                                                                        Sköt om er.

Likes

Comments

                                                                  Tjena 

Nu är det snart dags för återbesök, ska bli spännande att se vad läkaren har att säga. Det mesta går bara bra det går långsamt men bra. Var hos Annelie och rehaba och allt går framåt med väldig fart. öka mina benpressar både enbens och på balansplatta från 30kg till 50 kg samt från 40 kg till 70 kg och det var typ på 10 dagar, tänk om man kunde ha den utvecklingen i vanliga fall.

Sen blir det tydligare och tydligare att jag programmerat om mitt rörelsemönster för att undvika smärtan i höften, det måste programmeras om igen, suck. Lära sig gå ordentligt, hur kul är det.

Men det finns inget alternativ så bara påt, blir ju vansinnig på min kropp när jag inte klarar sånt som att gå på tå en längre sträcka, men det är sånt vi tränar på. man fattar att det är svårt när man blir trött i huvudet av att gå på promenad med Nisse, trött för att jag koncentrera mig på att gå rätt.

Har försökt se till att jag kan öva på balans och sånt medans jag gör vardagssaker, så dom sitter ihop typ. Brygga kaffe och jobba med Patrikplattan för balans och enbenstyrka tex. Jag dricker lätt 10 koppar på en dag så 10 tillfällen att träna, bra va.



Går oftast 2 promenader med Nils ca 4 km per gång, och det är nu förvandlat till gångträning, så ser ni en idiot som går på tå eller ser allmänt konstig ut på vägen mellan Skövde och Skultorp ring inte polisen det är bara jag som rehab tränar.

Igår var jag med på Adventsrodden i Stöpenskolan en tradition som går ut på att varje årskurs får låna en roddmaskin och ro så långt dom kan mellan kl 09.00-14.00 självklart får personalen en också sen tävlar vi om vem som kan komma längst. Så grymt roligt och det är full fart hela dagen det ro's och hejas. 
Och allt detta görs möjligt genom att Lars på Crossfit Skövde lånar ut sina roddmaskiner till oss, supertack Lars du är en hjälte på många sätt.
I år fick personalen se sig slagna av årskurs 7, bittert men rättvist dom var grymt duktiga.

På kvällen var det Aw för personalen, jättekul att få träffas och prata skit och skratta en stund. Dessvärre packa min röst ihop och flytta, i slutet av kvällen kom det mest väsande ur mig och idag är jag mest tyst.

                                         Nisse är inte nöjd med advent ljusstakens placering.


Ok så till det där med Julen och min relation till den. Först av allt ska det sägas att jag har jättetrevliga minnen av jul som barn, även som vuxen, det är inte det. 

Egentligen så tror jag att det på riktigt började gro inom mig detta julobehag efter att jag kom hem från kriget i Bosnien. Det var väldigt mycket som ändrade sig inom mig efter det, det är en sak att se människors lidande på Tv eller läsa om det det är en helt annan sak att känna doften av lidande, att stå mitt i eländet och ha känslan av maktlöshet.

Så vad har det med jul att göra, jul tycker jag borde vara en tid för tacksamhet, för umgänge och ro. En stunds eftertanke. En ljuspunkt i vinterns förbannade mörker.
Jag känner inte så, Jul startar i typ november och sen är det en enda lång jävla jakt på vad det nu är man tycker att man måste göra, köpa eller delta i. Runt jul deltar vi i så jävla mycket skit vi inte vill men känner oss tvingade till för det är ju jul.

Allt ska göras i överflöd ätas, köpas klappar, vara glada och muntra älska alla tom med släkt och bekanta som vi övriga tider på året flyr som pesten, det är en lögn alltihop för vad ? 
Jag tror ju att det är rätt vanligt att man undrar va fan händer eller också är man så jävla stressad att man inte ens hinner fundera över vad som händer.

Prognosen för världens julhandel ligger i år på... 80 miljarder och detta medans det finns 842 miljoner hungrande människor i världen enligt FN. Hur kan vi glatt bara delta år efter år i denna överkonsumption, och merparten av det vi köper behöver vi ju inte. Det ger oss inget som är oss till gagn. 

Är jag bättre än andra på att låta bli, nej jag deltar men det skaver mer och mer för varje år, förra året hoppa jag över hela skiten och åkte till Filippinerna och det var fantastiskt för mig Maria saknade julen hemma och tyckte att resan var underbar.

Maria är en av dom som har julmagi kvar i sig eller vad vet jag, jag tycker att det ser ut så. 
Vet inte om jag är lite avundssjuk på att den inte finns hos mig, kanske eller...
I år är jag hemma med allt det betyder och jag vet att det kommer bli väldigt få stunder som är riktigt bra, alltså jul bra som det borde vara enligt mig.

Sen är det ju så att det är mitt ansvar att se till att ha det bra, att trivas. Men det är jävligt svårt med det tryck som finns runt omkring oss. Jag har på riktigt fått skäll för att jag är så jävla trist när jag sagt att jag tycker det mesta med jul är skit och fake.

Det är bara att stå ut och försöka på alla sätt att göra det så bra som möjligt, det går ju snart över och sen är det ett helt år till nästa gång, men nästa gång hoppar jag nog över.

Så det var mina tankar kring detta, rätt eller fel inte vet jag men det är så jag känner kring det nu, och nu vet ni.




                                                                Sköt om er.



Likes

Comments

                                                     Tjo hej.

1 månad till julafton,fy fan. Tycker jul är skit men det ska vi tala om nästa gång, fan vad han är negativ då ! Tror ni att jag är själv om det, tror ni verkligen att alla tycker att julhelvetet är fantastiskt. Nej men det finns gott om folk som låtsas. Och som ni vet är jag inte en kille som tiger om jag har något att säga, som vanligt är det frivilligt att läsa. Nästa gång.




Idag ska vi sjunga lovsånger och fundera på det som är självklart.
Rehaben går skitbra och jättelångsamt, eller jag tycker det. Jag vill ju kunna benböja 100 kg och köra skiten ur mig på crossfit passen.  
Vara så där trött som Peter T var i onsdags bara ligga på golvet i en hög och läcka kroppsvätska, är så jävla avundsjuk.



Men jag kan benböja och göra utfall och en massa andra saker, har inte ont hela tiden och sover hela nätter, bara det att få sova 6-8 timmar, gött som bärs.
6 timmar är rätt normalt för mig och då mår jag som en prinskorv.
Gnällde för Annelie sist jag var på rehab, och så talade jag om vad jag gjort den dagen för hon fråga.
Och då insåg jag att det var massa saker, saker som om jag gjort det innan operationen så hade jag blivit liggande i två dagar.

Rehab är ett heltidsjobb tar merparten av dagarna, det ska vattentränas det ska styrketränas och rörlighetstränas och så vill jag ju hitta sätt att bli trött och så får vi inte glömma överkroppen, jag den är det ju inget fel på så den kan fan få sig en rejäl omgång. Idag ska jag köra kortleken, japp på överkroppen, mjölksyra säger bara mjölksyra.

Man kan ju tycka att det är skit med försäkringskassan och att man får så lite pengar när man är sjuk.
Ja så fett blir det inte så klart men jag har mat och tak över huvudet, det saknar väldigt många människor i världen.
Jag får pengar så att jag kan vara hemma och bli frisk och stark igen och det får ta tid, jag har fått 90 dagar på mig att göra det och tänker man så är det ju rätt fantastiskt, och det kommer fan med ett ansvar att se till att bli minst lika bra som innan fast jag vill nog bli lite bättre.

Vi fick ju lite snö i veckan och det har varit halt ute, helt normalt. men jag ska berätta en sak för er. det är ett helvete om man är rädd att ramla eller har lite halvkass balans.
Ja jag har lite kass balans eller jag har vissa stabilisering svårigheter, halt underlag är ett helvete.
Aldrig tänkt på det förut, hört folk gny om det och tänkt jaja.

Men det blir ett riktigt problem om man får lite balansproblem dvs alla äldre typ. Lider med er.
Och då kommer vi till Skövde kommun, speciellt hur det sandas i Skultorp.

                                                                        NI SUGER


Skulle vilja veta vem hönshjärnan som bestämt att vi sandar genomfartsgatan i kvarteret, jaaaa så bra vad duktiga vi är...
Jaha och hur fan ska jag komma fram till den gatan då. jubelidiot, vår gata är ex antal hundra meter, lutar., ordentligt ja fråga sopbilen han brukar sitta fast längst ner ett par gånger varje år.

Så hal, lutande gata. Sandad genomfartsled 200 meter bort... vill ni att jag ska krypa dit, kommer ju se jävligt konstig ut om det ligger folk på alla tvärgator, krypandes ut till sandstigen. Ja jag fattar att det tar lite mer tid att sanda alla gator men va fan det är ju inte så att ni tar lite skatt.

Har aldrig tänkt på det förut men nu vet jag precis hur det är att få vara hemma istället för att gå ut när det är halt, det suger och vad Nils tycker vill ni inte veta.


                                                                  Sköt om er.

Likes

Comments

                                                                    Hej

Här är det mesta bra, lite ensam denna veckan för Maria är på kurs, sen var det nått jävla hopp och skutt med Fort Knox i helgen, ja hästen alltså. Sväljer lika mycket pengar per månad som ja Fort Knox. Tur att merparten inte kommer från min börs.



Men jag och Nisse reder oss rätt bra själva, Marre bestämde sig för att bo här denna veckan även om mamma var borta, gissar att det är lugnt och skönt utan mamma och syster som tjatar på han.

Man kan säga att det går fort framåt nu, kan göra mer och mer saker så det är nu det blir svårt för mig att hålla igen. Om man kan göra benböj varför ska man inte göra det då ?

Ja jag vet svaret på frågan. Och som sagt så fort jag kliver över gränsen så talar kroppen om det, oftas med stora bokstäver.
Förra veckan var jag med och körde lite wodar med min arbetsplats, dom fick testa på CF under en eftermiddag. Skitkul dels att träffa alla och att få köra lite wod, nej det blev inte så mycket benböj men jag körde halva pistolthrusters.

Riktigt go träningsvärk i överkroppen och vä benet hela den veckan. Apropå ben satt på dass och kolla de på mina spiror, dom har ju aldrig varit speciellt grova, men fan starka och hårda.
Jag brukade ju kunna knocka folk med kroppssparkar trots att dom höll gard.
Nu är dom allt bra smala och ynkliga, blir roligt med all träningsvärk som kommer krävas för att få hyfs på dom igen.



Idag ska jag till Annelie, ska få nytt träningsschema och antagligen bastning. Förra veckan var jag och sprang i bassängen, riktigt skönt. Första gången sen operationen, hoppas på att jag kan övertala Annelie till att få köra idag med men misstänker att hon kommer säga ett pass räcker.

Har bestämt att jag ska försöka få till typ 3 pass med rehab och överkroppsträning per vecka nere på CF. Igår tog jag med min gamle vapendragare Daniel, fy fan vad han behövde det och Gud så nära döden han kom på en liten 20 min emom, lätt sadistiskt grin. Undara om han kan stå upp idag, Daniel var osams med både wallball och assult biken igår, sa nått om dålig luft också. Hahaha.

Är tillbaka på min Lchf diet inte riktigt så strikt som 20g kolhydrater och det är stor skillnad i mående för mig, mycket jämnare i blodsocker och mycket mindre om några alls dippar under dagen.
Trivs dessutom väldigt bra på 16/8 fastan.
Detta passar inte alla men mig väldigt bra, har dietat halva mitt liv och är defenitivt inte helt sund när det gäller mat och hur jag uppfattar min kropp. Men genom att äta så här och ta bort socker och bröd och en massa skit ur min vardag det får min kropp och knopp att må väldigt bra, så det fortsätter jag med ett tag till.
Maria säger att jag är utmärglad men jag misstänker att hon är avundsjuk.

Mitt tips om ni nu grejar med kosten, skriv ner hur ni funkar och mår när ni gör saker och testa över tid gärna några månader. Till slut kommer ni veta vad som är bra för er, för det är individuellt hur vi svara på olika saker i livet, testa och lär er tills det blir bra.

Nu ska jag väcka Nisse som sover skönhetssömn bredvid mig, få på mig kläder och en kopp kaffe till innan jag ska till Annelie.

Tänk så fel man kan ha inte så mycket bastning samt en del nya övningar och medgivande att göra en del jag gjort i smyg,  jag fick vara med på bassängpasset.
Efter det gick jag och pälsbebisen en ordentlig sväng i sakta mak, jätteskönt- Nu är jag helt slut.
                                                                       Sköt om er.


Likes

Comments