View tracker

Hej allihop! Jag får ursäkta för den hemskt dåliga blogguppdateringen, jag och Julia har varit i Norrland under påsklovet, så jag har varken haft internet eller täckning på telefonen. Det har även varit skitmycket i skolan nu så jag har ärligt talat inte orkat heller.

Men iallafall så tänkte jag skriva lite nu under veckorna som kommer, så får ni lite nytt att läsa om!

Om jag ska berätta om just min upplevelse inom HBTQ världen, så måste jag ju också berätta allt om just min upplevelse. Därför tänkte jag avslöja något för er som kanske inte så många vet om. Inte för att jag inte vill att någon ska veta utan bara den anledningen att det sällan kommer på tal i konversationer. Om man känner mig väl nog så kan man ju märka det på mig också, men för er som inte känner mig så väl, kan jag berätta att jag, är könsneutral. Ordet könsneutral säger sig inte lika snyggt som ordet på engelska, genderfluid. Ordet i sin tur betyder alltså att man helt enkelt känner att man inte tillhör ett kön. Men att man vissa dagar känner sig mer manlig, och andra dagar mer kvinnlig. Såklart är jag kvinna biologiskt, men jag identifierar mig inte med det kvinnliga könet. Men inte heller identifierar jag mig med det manliga könet, jag vill bara vara den jag är, utan att behöva sätta någon klar och tydlig stämpel på mig.

Har ni några funderingar på identitet eller sexualitet? Om ni har det så kan jag gärna svara på frågor som ni har, i den mängd jag kan. Meddela mig gärna!

Ha det bra!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej på er! Just nu har jag haft mycket i  skolan, så jag har inte hunnit tänka så mycket på bloggen. Vi har prov i juridikkursen imorgon så jag har haft fullt upp lära mig massa gamla dammiga begrepp hela veckan.

Jag är dock lite osäker på vad jag ska skriva om här näst, jag funderar på att kanske göra ett inlägg om hbtq världen över, vilka rättigheter och diverse lagar det finns mot hbtq. Eller kanske lite allmänna lokala disskrimineringar, vad jag har hört och sett eller kanske upplevt själv. Kanske ska jag prata lite mer om min könsidentitet? Om ni har några önskemål kan ni ju höra av er?
När jag har bestämt mig så skriver jag, vilket troligen kommer bli imorgon eller under helgen, så glöm inte att kolla in ofta så ni inte missar något!
Ha det bra!

Likes

Comments

View tracker

Hallå! Allt bra?

När jag avslutade det förra inlägget var vi precis vid vårkanten. Men jag glömde en ganska viktig detalj i det förra inlägget, just det att jag hade en flickvän innan våren kom. Min första flickvän alltså, vilket var innan jag hade kommit ut, så det är inte något som alla vet. Inte för att det är något som jag inte pratar om eller som jag inte ville att någon ska veta, men bara av den anledningen att när det hände, så hade jag inte kommit ut.

Men om jag ska fortsätta att berätta om mina upplevelser, så kan vi börja vid 9:ans examen. Det sommarlovet hände det inte så mycket direkt, så jag har inte så mycket att säga om just den tiden, men efter sommarlovet, började gymnasiet. För er som inte vet så går jag på Plusgymnasiet i Karlstad.

Första dagen i skolan, så samlades vi i ett klassrum, vi som skulle gå Samhäll. I min klass var det 2 killar från Sunne, Miki och Bror, en tjej från Kil, Ilham. Sen var det 2 tjejer som kände varandra sen innan, från Årjäng. Men så var det en tjej till, en tyst blond tjej som jag verkligen ville prata mycket med. Så fort jag såg henne blev jag så intresserad av henne, jag ville liksom bara umgås med henne. Det var den där tjejen som kom från Filipstad, men bodde i Karlstad, Julia.

Vi pratade rätt så mycket jag och Julia, speciellt under lektionstid, när vi satt brevid varandra. Veckorna gick, och ibland sov jag över hos Julia efter jag haft hockeyträning, bara för att jag skulle slippa åka hem till Sunne igen. Vi pratade och pratade, ibland tills klockan var så mycket att vi knappt skulle få någon sömn innan det var dags för skolan. Men vi visade inget större intresse för varandra på någon annan nivå än vänner, eller jo, jag hade lite känslor för henne, men det kunde jag ju inte berätta för henne då.

När jag insett att mina känslor var obesvarade, så försökte jag dra mig undan lite, kanske hitta någon annan. Vilket jag efter ett tag gjorde, men med henne blev det något konstigt mellanting där det inte gick och avgöra om vi var vänner eller i ett förhållande. Det höll på så i cirka 3 månader tror jag, men det blev liksom aldrig något mer utvecklat än så. Men jag och Julia började umgås mer igen, för jag saknade kvällarna som vi pratade så länge. Vilket jag även tror att hon gjorde.

Efter att vi börjat umgås mer så fick vi båda lite känslor för varandra, det kunde folk runt om kring oss se också. Jag berättade för Julia hur jag kände, men hon ville liksom inte säga vad hon kände. Hon var så svår, hon visste inte hur hon kände för det hon kände, om ni fattar? Men tillslut, när mina läppar rörde vid hennes, så ville hon erkänna hur hon kände.

Detta var på vårkanten, i januari 2014, sen blev vi tillsammans den 6:e februari 2014. För lite mer än en månad sen, firade vi alltså 2:års dag, och det finns ingen som gör mig så lycklig som hon. Vi är förlovade, och hon är den jag vill spendera resten av mitt liv med. Hon är verkligen den underbaraste som går på denna jord, och inget skulle någonsin kunna slita mig ifrån henne ❤💋


Ha det bra, så kommer jag blogga lite till under veckan!


Likes

Comments

Hej, tänkte starta bloggandet lite nu medan Julia, (min sambo) ser på skräckfilm, för jag är livrädd i vilket fall så jag sitter brevid och bloggar istället 😖 Hon ser på insidious 3, och om jag ser sådana filmer så kan jag inte sova eller gå på toa mitt i natten på ca 3 månader..

Jag är inte helt säker på vart jag ska börja, men jag hade iallafall tänkt prata lite om mig själv och min egna resa genom sexualitet och identitet. Meningen låter lite halv konstig, det är jag medveten om men jag menar att jag tänkt berätta om just min upplevelse. Så förbered er för lite läsning.

- Alla som har känt mig sen jag var liten, kan hålla med om att jag var annorlunda. Jag gjorde vad jag ville och vad som föll mig i smaken. Mig kunde man bara inte trä på en klänning och skicka mig till skolan, jag identifierade mig helt enkelt inte med sådana kläder. Samma gäller spel, sport, leksaker, you name it, jag var alltid annorlunda än de andra tjejerna i min klass. Om jag skulle försöka räkna upp alla gånger som min mamma, mormor och övriga kvinnliga släktingar köpt klänningar till mig, som de säkert tyckt var helt underbara, och passade perfekt till en blond liten tjej, så skulle jag hålla på tills studenten.

Det var liksom ingen som kunde förstå varför just jag, vägrade att sätta på mig dem. Det var inte det att jag inte tyckte de var fina, för det var de säkert, utan jag kände mig bara inte bekväm i att ha dem på mig. Det kändes som att jag försökte vara någon annan när jag hade sådana kläder på mig. Men jag ville självklart inte såra mormor som skickat en ljusblå klänning med blommor på, från Kanadas västkust, så jag ringde och tackade så fort den kom på posten. Men gång efter gång slängde jag in dem i garderoben och kollade aldrig mer på dem. Och ja, det blev några garderober, eftersom jag var min mors enda dotter.

När skolan började, och skolkorten skulle tas, skickade min mamma med mig ett par strumpbyxor i mångfaldiga färger, en jeanskjol, och en söt randig liten topp. Jag vägrade att ta på mig dem på morgonen, så jag fick ta dom i ryggsäcken, ta på mig dom strax innan korten skulle tas, och sedan byta om och fortsätta skoldagen. Allt för att inte se tjejig ut liksom. Istället för att hoppa hage eller vad de andra tjejerna gjorde på rasterna, så lekte jag herre på täppan, snöbollskrig och bytte bort min brors pokémon kort. Men vad hade jag på mig för kläder under hela grundskolan? Jo de som känner mig kommer nog aldrig glömma de typiska mjukisbyxorna, hoddien och mössan. Det var för mig bekvämt, jag behövde ju liksom inte bry mig om att va snygg, det hade jag inte tid med, det fanns ju så många träd att klättra i.

Men någonstans under högstadiet, blev man så utstirrad av de äldre, så viskad om, så jag försökte mer och mer att passa in. Så jag satte på mig jeans och någon topp jag kände var bekväm, men någon dag sådär så valde jag mjukisbyxorna igen, och då sa alltid någon: ja men där är ju Madde! Ja här är jag, men det är era genus-präglade uppväxter som fått mig att ta på mig jeansen från början. Men det var det ingen som förstod, alla var så besatta av allt som pågick i 8:an så man kunde liksom inte ta en titt runt omkring sig.

Vintern 2012, några månader innan vi skulle gå ur 9, så kände jag liksom någon slags värmande grej i magen, det kändes nästan som fjärilar liksom. Men jag kunde inte riktigt lista ut vad det var, för det var ju liksom för en annan tjej jag kände det för, så det kunde ju inte vara kärlek. Några veckor i förnekelse levde jag i, och fjärilarna var kvar. Tillslut berättade jag om känslan för en klasskamrat, som själv var bisexuell. Han sa direkt: Ja men Madde, du är ju kär! - Jaha? Men, nej, det kan jag väl inte va? Tidigare samma år, hade jag haft ett förhållande med en kille i 8:an, så det stämde liksom inte i mitt huvud. Jag kunde ju inte vara annorlunda?

Veckorna gick, och jag började inse mer och mer att det inte var bara denna tjejen jag tyckte extra mycket om, utan det var ju tjejer i största allmänhet? Förvirrad, kan man lugnt säga. Men nu började även illusionen om att jag faktiskt gillade killar, att avta. Tjejer var alltså det jag tyckte om, kan man tänka sig?

Våren kom, och balen närmade sig, tjejerna i klassen började prata om sina beställda balklänningar. Shit. Det var ett stort NEJ från min sida, aldrig tänkte jag. Jag insåg även att om jag ville ha något annat än balklänning på mig, var jag tvungen att komma ut. Åh herrejävlar. Så jag gjorde ett inlägg på min förra blogg, där jag berättade för hela Sunne att jag inte var intresserad av killar. DET, blev snackisen på skolan. Alla stirrade, vissa log, vissa hånlog. Många kramades. Såklart visste mina närmaste kompisar sen innan, de höll mig om ryggen, rättade de som hånlog. Precis som jag gjort för dem, när snacket gick om dom. För stödet jag fått av mina närmaste är jag evigt tacksam, även om vi inte håller kontakten så bra längre.

Om ni ska orka läsa så tror jag att jag måste sluta skriva nu.

Hoppas ni har det bra, så ses vi under veckan!

9:ans bal, för ja, jag vägrade att ha på mig klänning.

Likes

Comments

Hej allihop!

För er som inte läst min presentation, så är jag en 18 typ som har växt upp i Sunne. Nu bor jag i en mysig liten lägenhet med mitt underbara hjärta i Karlstad, där vi båda studerar. Om det inte är underförstått i presentationen så jag alltså homosexuell, eller gay eller vad ni nu vill kalla det för. Just det vill jag ta vara på, kanske ni lär er något om andra människor i denna blogg.

Som ni ser har jag startat en blogg, i syfte att sprida vetskap och kanske lite insikt i HBTQ-communityn. Jag har tidigare haft en blogg, men blev så trött på det eviga tjatet att skriva vad man gör hela tiden. På den här bloggen kommer jag skriva lite om vad jag gör, eftersom syftet är lite det, men inte så mycket så det tar överhanden. Mest kommer det förmodligen handla om problem som uppstår i HBTQ-Communityn, så jag hoppas jag kan ge er förståelse, och problemen ur mitt perspektiv.

Hoppas ni har det bra, och jag hoppas att vi kommer ses oftare här, kom ihåg att denna blogg är mest gjord för att vi aktivt ska skapa ett mer accepterande samhälle. Ha en trevlig dag, så kommer jag göra lite uppdateringar när jag har tid!

Likes

Comments