Tänka sig! Ännu en blogg startad som ingen kommer läsa. Ännu en person som fått för sig att vår världen är i behov av en till individs åsikter och tankar nedskrivna i en digital dagbok.


En blogg. Ett kreativt utlopp,eller ett resultat av extrem egoism och prokrastination. You choose, hur som haver så finns nu en till.


En till blogg, som denna gång är skapa av mig själv i hopp om att bli av med de snurrande tankar som lever i mitt huvud. Här skall saker skrivas som jag ännu inte riktigt vågat yttra högt eller stå för helt och hållet. 

Delvis för att jag inte är bra på att vara särskilt öppen, varken i det riktiga livet eller online, varken verbalt eller via skrift. Men speciellt verbalt, orden snurrar runt i mitt huvud rullar runt på tungan och sugs upp igen.


Jag insåg för en ungefär en veka sedan att skrift funkar SUPER när man är arg och frustrerad, efter ett dumt sms och ett orimligt bråk med min mamma,fann jag mig själv i en situation som jag finner mig då och då. Instängd i mitt rum,hyperventilerandes med bubblande ilska i min bröstkorg. Och istället för att jag skrek på min mamma, sparka på mina kuddar eller smällde i dörrar så satte jag mig ner i min säg och skrev på anteckningar i min mobil.


Jag skrev allting som jag tänkte precis när jag tänkte det. Och jag ska vara ärlig och säga att jag kände mig ganska "angsty teen-esque" när jag satt där,frustread,med mina tummar som hastigt tryckte på telefonen strax under min näsa men BOi did it work. Helt plötsligt kände jag hur alla min känslor som en gång tryckte över min bröstkorg långsamt överfördes ut genom mina flåsande näsborrar och ner i min spruckna iphone skärm.


Jag har alltid, i min ilska, varit väldigt skeptisk till alla metoder av bearbetning som inte är våld och skrik, men i mitt nu väldigt "o-arga" tillstånd kan jag garantera att detta funkar. Men inte bara emot ilska , "skriv bort det metoden" fungerar även toppen emot sorg,glädje,förvirring och uttråkning. Iallafall för min del.


Så därför har jag nu en blogg, jag är lite orolig för mig själv. Jag tror inte att jag alltid bearbetar mina tanka eller känslor. Och det är inte det att jag inte har tillgång till det. Jag vet folk som jag kan vända mig till. Men jag kan inte. Varför vet jag inte, och det finns säker en förträngd anledning någonstans som förhoppningsvis kan komma uta via denna dumma blogg.


Ännu en anledning till mitt bloggstartande är min extrema livs-och dödsångest. Jag har insett och är medvetn om att döden är oundviklig och därmed onödig att älta men jag jag gör det ändå.För jag vill inte dö och jag vill heller inte glömma. Jag vill minnas allt . Alla bråk,alla fester.alla snedsteg alla kaffe varenda jävla cigg. ALLT. Så förhoppningsvis ska det finnas lite utrymme för foton på mina fantastiska vänner och min kära familj som alla är med och påverkar denna period i mitt liv.

Här ska jag lägga upp bilder och filmer som får mig att minnas min sista termin på gymnasiet och mitt liv som nybliven 18.


Jag har vid ett flertal tillfällen stannat upp i mitt skrivande och skämts över mig själv i förtid. Men sedan insett att jag skriver för att sluta göra det. Så att jag kan ta mig själv seriöst och sluta förlöljliga allting jag gör. För att våga stå för något.


Med det sagt hoppas jag verkligen att jag komer skratta åt detta om några år.

Likes

Comments