Ibland känner jag mig som en hund. Lite som att någon hela tiden kräver att du ska göra saker utan att faktiskt säga "att" du ska göra något. Det kan också vara så att jag gör massor hemma för att jag verkligen hatar när det ser ut som skit. Oftast så ställs saker bara på diskbänken och det förväntas att jag ska ta hand om det. Inte ens ett "vad fint det blev" i köket när jag har tagit hand om allt och torkat av bänkar och dylikt. De gånger som jag ber om hjälp blir det grinigt som tusan.

Samma gäller det mesta. At gå ut med sopor ( över huvud taget ) är INTE ett alternativ för min sambo. Det kan bli hur mycket som helst och sen kommer det "VI behöver gå ut med soporna". Samma där, soporna står oftast innanför ytterdörren och väntar på att jag komer hem för att gå ut med dom.

Det gäller oavsett om det gäller retursoporna, vanliga soporna eller något annat. Sopor är inte primadonnans uppgifter enligt hene.

Den här månaden har jag bara än så länge lagt undan 800 men de komer lite till. Så än så länge har jag lagt undan lite över 10 tusen. Det känns bra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Klockan är 10.13. Äcklet ska snart ta sin dotter och åka hem, så jag får miin tillbaka. Av någon underlig anledning har mitt barn tytt sig till min sambos ex och jag skyller uteslutande på henne då det ska pratas i telefon med "det lilla äcklet" både nu och då. Vilket är spännande då hon låter dottern prata mer med äcklet än med släkten. jag hoppas bara att det lismande äcklet kör av vägen och dör på vägen hem, men sådan tur har man väl inte? Fasaden är fortfarande uppe. Leendet framme, humöret på topp.  Jag har visserligen fått kaffe. :) Det gör mig lite gladare...

Likes

Comments

Fasaden är uppe. Tojo är här. Jag ler och är glad och skojar. Men innerst inne avskyr jag mannen som sitter och drar fingrarna genom håret på mitt barn. Hade det inte varit vetskapen om att han INTE är pedofil hade jag trott det utan omsvep.  Att den mannen, som är min sambos ex ska ha så stor del i vårt liv kan jag för min värld inte förstå. Jag föraktar honom och deras gemensamma barn, min plastdotter.  Jag har diktat upp åtskilliga scenarion där jag har tagit livet av de båda.  En gång brände jag ner huset för dem. En gång sprängde jag dom. Och jag tog med svärmor och svärfar också. Men åter till "det lilla äcklet", han är en lismande, inställsamt jävla as. Hatet mot honom är förödande och driver mig emellanåt till vansinne. Jag förstår inte varför Lejo tycker att han ska vara en så stor del av vårt liv och jag vill påpeka att det är hon som vill ha det så, inte han. Han förstår inte varför heller. Jag har frågat. Jag har gjort upp oskilliga  scenarion om framtiden. Jag har svårt att se honom som barnvakt åt mitt barn och i huvudet. Nu ligger mitt barn och tittar på film hos han. Hon som aldrig ligger still annars. Kan ni tänka er känslan hos pappa när ens dotter tyr sig till det jävla exet.  Jag hatar han av hela mitt svarta jävla hjärta!

Likes

Comments

Jag går förbi henne i köket, håller på att ställa och lägga in disken i skåp och besticken i lådorna. Jag håller kniven i handen. Det hade varit så lätt att bara stöta till. Hennes rygg och mellangärde är helt öppna och jag skulle med lätthet kunna hugga henne, ja åtminstone en 3-4 gånger innan någon hade kommit till hennes undsättning. Men jag har min lilla tjej här också så jag låter bli.

Jag har börjat hata. Mer och mer. Jag retar mig på människor mer och mer. Och i sin tur innebär det att jag mer och mer föraktar människor. Jag kan nog till och med säga att jag hatar människor. Jag har oftast inte så mordiska tankar. Det är några få människor jag vill se döda. Men de vill jag verkligen se dö. Det är inte så farligt som det låter. Jag är ingen psykopat, jag har inte för avsikt att döda någon eller skada någon, eller ens hyra någon som göra det åt mig. Jag har någon form av moral, tror jag. Lite motsägelsefullt jag vet. Vadå? Är du så jävla perfekt då?

Jag vill se mig själv som en rätt snäll människa. Men innerst inne är jag nog inte det. Jag har en fasad. Den visar upp en glad sida och ett leende. Jag gör vad jag kan för att hjälpa andra människor, men innerst inne är det tvärtom. Jag döljer saker för Lejo, hon jag lever med. Hon tror att jag/vi inte har några pengar så vi måste vända på varenda krona. Men det stämmer inte. Jag har åtskilliga tusenlappar ligger på ett konto jag aldrid visar för någon, inte ens henne.

Det äter visserligen på mig ibland att inte berätta om pengarna för henne. Men så beter hon sig som ett surf*tta och då känns det genast mycket bättre igen. Då känner jag att orken att fortsätta smussla undan pengar till den dagen då "the shit hits the fan" och livet som jag har nu går åt helvete. När hon tror att hon kan ta *** och flytta till en annan stad. Hon är i grund och botten ett jävla as!

Likes

Comments