Header

Ingen har sagt att livet bara ska bestå av lycka och underbara känslor men den kan inte heller bara bestå av sorg och depression. På utsidan kan man se en ung tjej som är glad och har fullt med energi men insidan är helt tvärtom. Rädsla, sorg ingen självförtroende och depression. Allt är bara mörk. Ingen vet detta och jag vet inte själv hur jag ska få mig ut detta. Vem ska jag säga det till? Mina föräldrar kommer inte fatta, kurator vill jag inte gå till, psykolog har vi inte nån tillgång. Varje dag försöker jag se livet på olika sidor. "Det är tufft nu men det blir lättare sen. Bara 3 år kvar sen kan du flytta. Gör bara ditt bästa och försök att hitta din lycka." Alla dem här meningarna försöker jag säga till mig själv varje gång jag mår dåligt. "Ingen behöver veta att jag är deprimerad och tänker på självmord hela tiden." Mitt hjärta är redan krossad i flera bitar och jag vet inte om jag klarar av mera. För varje dag som går så blir jag alltid arg och vill bara bort. Skulle inte livet vara lättare om man bara försvann? Bort från denna värld och bara vara fri. Jag har funderat mycket på med det där självmord. bara ta en kniv och sticka in den i kroppen. Ta tabletter och trycka in det. Mitt liv är ju meningslös. Vad är meningen att leva kvar när mitt liv är redan förstörd från alla.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Long time no see everybody 😂 det har gått några veckor sen jag började gymnasiet och självklart trivs jag med klassen..typ inte bästa klassen men bättre än A klassen. Hänger med både tjejer och killar och det är det bästa med allt. Så om någon är sjuk så har jag alltid någon att vara med. Tyvärr är vi ojämnt antal i klassen så det är inte så jättebra men alla hänger med alla just nu så det är bra för sig.

Man träffar sina gamla klasskamrater då och då men dem skiter jag i 😂 jag har nya vänner och det kan jag visa upp för dem.

Skolan ger ut så mycket saker och det är så mycket stress men det är bara hålla sig lugn och gör allt i god tid.

Likes

Comments

Första dagen i gymnasiet var helt ok. Känner typ inga från min nya klass men jag är glad att jag har hittat några jag kan hänga med. Blev så himla trött när jag kom hem för jag hade huvudvärk hela dagen.

Imån blir det bara halva dagen i skolan då man börjar över 12.00 xD

Onsdagen är så första dagen man ska följa schemat o jag hoppas verkligen att jag hittar salarna.

Likes

Comments

Det är redan fredag och skolan börjar redan nästa vecka. Nu när jag har sett min klasslista så blir jag inte lika hype längre. men ingen fara! bara håll ut i 3 år till och sen kan jag flytta ut från denna stad till något bättre. Jag har ingen från min gamla klass men jag har två som jag känner och kan hänga med dem så länge. Jag önskar verkligen att jag tog en annan gymnasium så att jag kan vara med en av mina "riktiga" vänner. Men aja så är livet. Jag är lätt åksjuk och de har inte den linje jag vill gå i.

Idag när jag gick upp så såg jag att ett par gjorde slut och mitt hjärta var helt krossad. De var så bra tillsammans och deras serie tillsammans var helt underbar. Men jag förstår att skådespelare har det tufft med deras tajta scheman. De är iallafall goda vänner så det är jag glad över. Önskade bara att de kunde vara tillsammans mera. 

Fick också veta i går kväll att den grannen som hade skit hög musik var en kille som är lika gammal som mig och är hockeyspelare.... hoppas att jag inte möter honom på måndag. 

Likes

Comments

I går var det nog bästa dagen av mitt liv hittills. För första gången åkte jag till Närcon fast bara en dag då och det var helt underbart men så fort lördag blev till en söndag så blev det allt skit dåligt igen. Och jag vet att mitt liv just nu kan bli bättre om några 1000 dagar.

Jag har sett överallt att man inte ska hata sina föräldrar för att de har gjort så mycket till oss, men mina föräldrar är inte så. Jag hatar från hela mitt hjärta, min familj. De vet inte vad rättvisa är för något, var lycka innebär.

I 16 år har jag aldrig varit glad och lycklig. Igår var det lite bättre men på vägen dit och på vägen hem va fruktansvärt. I dag så skyller och skriker mina föräldrar på mig att jag är lat och inte gör ett skit hemma. Men ingenting om min brosa! Liksom jag är så stor så att jag ska vara den personen som ska ta hand om hela familjen? Min fucking brosa är 14! 14!!!! Han kan inte äns laga mat, städa, diska, vika sina kläder! Och de skyller på mig att jag kan inget???? De vet verkligen inte hur man delar upp jobben.
"Du är storasyster så du ska göra mera saker! Han är fortfarande för liten!"
Så de säger att 14 år är för liten? VARFÖR SKREK NI PÅ MIG NÄR JAG VAR BARA 5????? 5 ÅRING SKA KUNNA LAGA MAT OCH GÖRA SAKER SOM EN VUXEN?????

Jag hatar mitt liv! Ibland vill jag bara dö, försvinna här i från. Jag vet inte ens varför jag lever. Allt skulle vara bättre om jag bara dog nu. Jag skulle slippa allt lidande och bara vara fri.

Likes

Comments

Idag hände det igen. de två "vännerna" jag har frågat hela tiden om att gå ut gick själva ut utan att fråga mig. Detta är inte första gången. Så klart jag känner mig utanför, de två personerna jag delar mitt liv med och pratar om allt går bakom min rygg. Varför ska jag säga att de är mina vänner när de inte bete sig som en. De kan har roligt och prata bakom min rygg när jag ändå inte är där

Varför längtar du till gymnasiet så mycket?
För att slippa er! Jag vill inte vara med några när de inte vill vara med mig. Därför ville jag gå i en annan stad så slapp jag träffa dem men näe det gick inte. När skolan börjar kommer jag inte säga något. Bara om de säger så svarar jag men HELL NO att jag ska va den som börjar prata. Hoppas att de tre åren i gymnasiet går fort så kan jag flytta här ifrån. Bo i mitt drömstad och glömma bort var jag kom ifrån. Börja på nytt och hitta riktiga vänner och inte några fake där jag måste låsas le hela tiden.

Finns det fortfarande bra människor kvar i världen? Finns det några som bryr sig fortfarande? Eller är meningen med livet att låsas ha det bra?

Likes

Comments

Alla har någon slags dröm.
Vissa drömmar blir sanna, andra blir kvar som drömmar.
Några jobbar hårt för att de ska bli uppfylld, några låter det vara.
Med tiden så blir allt annorlunda.
Man blir äldre och tänker annorlunda medans drömmarna försiktigt försvinner från våra tankar.

Likes

Comments

Ibland önskar jag att jag var född från en annan familj där allt va tvärtom. Mamman är inte lika rädd för allt och pappan lite mera stötande. Men den önskan kommer aldrig bli sann. Nu är min mamma den som är rädd för allt och pappa är den som trycker ner våran självförtroende. Inte bara det så är vi inte som alla de andra. Vi har inga märkeskläder, kvinnorna i huset använder inte smink, vi bor inte i ett stort hus, vi har inga pengar. Ingen sa att livet var lätt men så här svårt ska det väl inte vara. Jag har inte sagt till någon att vi är fattiga. Men jag ska vara glad att jag har en dator som fungerar och en iPhone 6.

Men jag har också viljan till saker som alla de andra. Men min vilja är inte till någon produkt, det jag vill ha är nöjen. Åka till Närcon! Det är den ända saken jag vill ha. Att åka dit och ha den bästa dagen i mitt liv utan mina föräldrar och bror. Jag vill speciellt åka i år då de har mera saker. Men jag kan som vanligt inte gå. Jag har små pratat lite med mamma men det har bara lätt till bråk. De vet inte att det här är min dröm. Så jag bestämde mig för att gå på högskola i den staden. Om jag väl bor där utan föräldrar så kan de inte bestämma vad jag gör.

Jag har inte bett mycket i mitt liv. En cykel och en draw pad. Det är allt. Men min bror har bett så mycket och de bara slänger pengar till honom som om han var den ända barnet i hemmet. En ny dataskärm, datorn, mus, tangentbord, hörlurar mm. Det är inte lite pengar jag pratar om här. Jag vet att livet inte är rättvis men lite mera jämlikhet måste det vara hemma.

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag vill göra längre. Allt snurrar just nu och kål på mig.

Han killen som va lite konstig tog bort mig som vän för att jag dissade honom men jag visste inte och snapade "days" och skickade till alla. Just nu snapar jag två gånger om dan till honom och det är bra.

Mina "vänner" har inte skrivit något mera om att hängas eller så. De skickar bara massa selfies och inget mera. Jag har sagt mitt om att hängas men ingen svarade så då får dem sköta det. De har ju varit med varandra utan mig men jag bryr mig inte. De tänker säkert att jag är bara elak och skit men om de pratar bullshit så måste man bara stoppa det och säga vad som egentligen händer. De kanske inte räknar mig som vän men jag gör redan inte det. De är bara några personer som jag känner.

Varje dag så tänker jag på min student så att jag faktisk kan flytta och träffa riktiga vänner och inte bara några som dissar en.

Jag tror att jag kommer gilla mitt liv lite mera när jag väl har flyttat än vad jag gör nu. Har verkligen stora förväntningar för framtiden.

Likes

Comments

Ibland önskar jag att bara försvann från denna värld och istället komma till någon fantasivärld där allt är mycket bättre. Som jag känner det så känns det som att mamma gör allt värre. I en hel vecka så hade vi det ganska lugnt hemma. Inget direkt bråk eller skrik. Men så fort helgen kom och mamma är hemma så börjar hon skrika för ingenting. Till och med min pappa sa att det var så lugnt innan tills du kom och börjar bli galen på allt som finns runt omkring. I två dagar var det som vanligt, skrik, bråk och massa annat. Hela tiden säger jag att det är bara 3 år kvar. Efter dem här 3 åren så är det klart. Jag kommer inte vara kvar och flyttar istället till ett helt nytt ställe där jag kan börja om från början och vara mig själv.

Men ibland undrar jag om jag verkligen kan orka 3 år. Hela min uppväxt har varit skit jobbig. Under nätterna så tänker jag på självmord eller bara försvinna. Det är ju så lätt, bara ta en kniv och gör det så är det klart. slut på eländet. Men en del av mig säger nej. Om jag väntar så kan jag försvinna här ifrån och glömma bort denna skit ställe. Bara börja om och allt kommer gå bra. 

Jag har redan kommit in i den linjen jag vill gå i så om jag kämpar så kan jag komma in i mitt dröm universitet och hitta någon studentboende där jag kan bo. Jag har redan planerat så långt. Jag visste redan i 7:an vad jag vill gå för universitet. Mina "vänner" va ganska överraskad eftersom det är 6 år kvar. De kunde säga vad de ville men detta är min dröm och jag ska inte ändrat på det. 

Likes

Comments