View tracker

Den 28/6-14 fick vi ett samtal av Håcke om att det skulle stå en gul Vw-buss i Värmland. Vi fick vägbeskrivningen och drog iväg.
Vi hade inte riktigt någon aning om vad som väntade men vi var förväntansfulla och hoppades på att det skulle vara nåt att ha trots att den var av nyare årsmodell än vad vi letade efter.

När vi kom efter grusvägen fick vi se den. Vi slängde oss ur bilen och sprang ner för att inspektera och peta.

Inspekteraren kom fram till att det var en early bay. Från ca 1970-1971.

Frida inspekterar buskarna bredvid som det verkar..

Nu var det dags att lämna bussen för att åka hem och planera hämtning!

Den 4/7-14 var det dags! Våran vapendragare (den enda vi känner som får dra tungt ;) ) Viktor fick äran att vara chaufför!

på rull mot Värmland!

Åsa och Radar åkte i bil nummer 2 och skulle hjälpa oss att dra lös bussen som satt som berget!

 ​Det var punka på ena hjulet, så det byttes ut mot Fridas vinterhjul. Samtidigt slog vi på bromsarna för att få dem att lossna. Vi försökte att slita lös den med en annan bil. Vi lyckades flytta den kanske en meter.. 
På grund av tiden och all mygg var vi tyvärr tvungna att se oss besegrade för dagen. Det krävdes en hjullastare eller liknande för att få loss den.

I vintras hade vi fortfarande inte lyckats komma iväg för att hämta bussen.
​Så en dag satt Magnus på blocket och tittade efter en lämplig kandidat till 52:an när han fick se en splitbuss som var till salu. Bakom den bussen tycktes han skymta den gula bussen. Det såg ut som att någon hade hämtat den! 
Vi ringde Håcke, han åkte dit och kollade och den var tyvärr inte kvar.. Tråkigt när man blivit lovad en buss och plötsligt försvinner den. Men vi hoppas att du som har bussen har nytta av Fridas vinterhjul som egentligen hör till hennes merca. ;)
Det går inte alltid som man tänkt sig, MEN vi har lärt oss en läxa: Snabbast vinner. Oavsett vems det är. Eller?

/ Magnus och Frida

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I juni fyllde min underbara sambo år. Han har länge kikat på en folkabuss i Lego, men han har inte riktigt fått tummen ur arslet och köpt sig en. Så jag köpte en åt honom!
När jag hämtade ut paketet fick jag nästan en chock. Det var fruktansvärt stort! Från när han öppnade paketet på morgonen på hans födelsedag så fick jag inte kontakt med människan för ens han hade fått ihop bussen. Eller jo, ibland skrek han "Neeej Frida! Det fattas en bit..! Nej, jag hittade den!" Det var väl det jag hörde av honom under dagarna han byggde. Haha! Dagen då han fick ihop bussen var vi båda lika imponerade. Detaljer utan dess like!
Och var har vi lego-bussen nu? Jo, den står i SOFFAN. "Det är för att jag ska kunna kolla på den när jag vill" säger Mangan. Joho, jag misstänker att han väntar på att den av en olyckshändelse ska åka ner på golvet så han återigen får slå sig ner och bygga lite! ;)

Rutorna går att fälla ut

Luckan till motorn går givetvis att öppna..

Motorutrymmet.

Bussen är campinginredd med finurliga lösningar som vi kanske kan tänka på när vi kommit längre med vår bäbuss!

Bild uppifrån. Taket är byggt så man lätt ska kunna ta av det och kolla ner i bussen.

​Så, jag är nöjd över att jag hittade en passande present som vi båda tyckte var rolig och att Mangan blev så glad. Det är ju ändå det som räknas i slutändan. En nöjd pojkvän. ;)

/ Frida

Likes

Comments

View tracker

Den 6 september -14 fick vi ett mms av pappa/svärfar Håcke. Det var den här bilden.
Håcke som hjälpt oss otroligt mycket hade fått nys om att det stod en splitbubbla i skogen, Värmland. Han åkte dit och kollade och skickade denna bild till Frida som låg och halvsov hemma i Vansbro. Efter hon sett bilden stod hon upp i sängen och ringde upp mig som var på SHRA. Vi båda var eld och lågor.
Håcke var i början skeptisk till att överhuvudtaget dra ur den ur skogen. För den var i väldigt dåligt skick.
Men han var inte svår att övertala om att åka dit och slå en kik!



Den 7 september (när det äntligen blivit ljust och vi fick äntligen komma iväg efter att vi har studsat runt hela natten av förväntan) åkte vi till Värmland för att plocka upp Håcke som skulle visa vägen. Han berättade om bubblan och vi var förväntansfulla!
Här åker vi, men sen fick vi minsann gå...

..och vi gick..

.. och lite till..

Håcke stannade och sa: "Där är den! Ser ni den?"
Jag och Frida tittade oss omkring och såg faktiskt ingenting. Så rostig och "naturlig" var bubblan! Men oj vad glada vi blev av att se detta (när vi väl såg den)!

Där stod den! Ledsen, väderbiten och bulig i fronten. Troligtvis har någon krockat med den och senare ställt ut den i skogen för att använda den som värmestuga. Det stod nämligen en kamin i bubblan.

Vi bestämde oss i samma ögonblick vi såg den att vi ville ha den här! Nu gällde det att få tag på markägaren och det var en lätt match för Håcke! Samma dag skrevs det kvitto och den var vår! Nu var det dags att planera hur vi skulle få ur den ur skogen och senare hem till oss.
Frida sov inte bra på två dagar. Tre dagar efter detta besök fick vi lov att åka tillbaka för att se att den stod kvar. Det gjorde den och Frida kunde nu sova lugnt tills det var dags att hämta hem den.



Den 12/9 -14 var det dags för den stora operationen. En fyrhjuling, en timmerkärra, två bilar, två släpvagnar, sex hjälpsamma personer och div. hjälpmedel togs med ut i skogen.

De som följde med oss var (fr v.): Håcke, Felicia, Radar, Ben, Stefan och Åsa.

Väl framme lade vi ut reglar under och plastade in den för att kunna vara säkra på att den inte skulle vika sig eller börja tappa delar under färden ut ur skogen.

Sen började arbetet med att försöka baxa upp den på timmervagnen. Bubblan stod på en gammal kälke som visade sig ha perfekta mått och passade ypperligt på timmervagnen. Ben styrde vinschen och vi andra sköt och lyfte på bubblan.

Efter mycket om och men stod den äntligen på vagnen redo för att transporteras. Vägen genom skogen gick relativt smärtfritt. Mycket stenar, träd och trånga passager.

Äntligen uppe på släpet :D Stort tack till alla de som ställde upp med grejer och följde med oss ut på detta! Och ett extra stort tack till Håcke, utan dig hade vi aldrig hittat den!

Bubblan hemma (13/9 -14)

​Inne i garaget och gör bussen sällskap!

Mangan & Frida

Likes

Comments

Den 8 maj bestämde vi oss för att åka till Östersund för att hämta hem denna skönhet från -58. Ja, det var den gången jag höll på att slå en tallrik ur näven på Jon-Henrik Fjällgren på en restaurang i Brunflo. Men jag löste situationen snyggt.

Innan vi hade sett bubblan trodde vi att det var en skräphög. Vi tänkte mest att vi skulle och titta på den. Men vi tog med släp ifall att. Det var det bästa vi gjort eftersom när vi slog upp dörrarna till garaget där den stod blev vi positivt överraskade!
Den var i ett bättre skick än förväntat, nästan perfekt skick för oss! Med tanke på priset så var det inge snack om saken. Vi rullade upp den på trailern och åkte hem mot dalarna igen. Mycket glada givetvis!



Nu var det ju så att denna bubbla inte skulle få vara hel särskilt länge då vi behöver allt som finns undertill på den. Det vill säga hjulhus och neråt.
Vi började med att kapa av taket. Efter det borrade vi ur svetspunkter för att kunna få ut så mycket hel plåt som möjligt som vi sen ska återanvända.
Här hjälper Stefan. Peter och pappa/svärfar oss att lyfta av det nykapade taket.
Högen bredvid är inredningen från bubblan.

Äntligen hade det röjts undan i garaget och gjorts plats för den avkapade (7/7)
Frida fick den stora äran att sitta i och bli bogserad till garaget! Hon skrattade så tänderna fladdrade!

Nu syns det ganska tydligt varför vi har kapat en så fin -58. Vi ska alltså para ihop den med vår -52 som vi hittat i de värmländska skogarna.
Vi började med att höja upp 52:an med hjälp av plankor, för att vi skulle få plats med 58:an under för att underlätta jobbet vi har framför oss. Meningen är att 52:an senare ska hängas upp i taket och det ska byggas någon slags höj och sänkbar krumelur. Något vi har att tänka på. Detta fick bli en provisorisk lösning.

På bilden hjälper Radar oss att HÄVA in bilen i garaget.

Tungt, men lyckat! Så här långt är vi nöjda! :)

/ Magnus & Frida

Likes

Comments

Okej, jag försöker igen. En ny blogg. Igen. Som en nystart i livet. En ny blogg. Kommer förmodligen bli lika stenrik på den här som mina två andra. Jag är världens sämsta på att uppdatera. Jag jobbar och lever livet utan att titta ner i min telefon. Eller ja, kollar väl instagram en gång i kvarten. Hellre det än två gånger i kvarten.

Jag jobbar på skolor/fritids i kommunen och jag älskar det. Jag är som barnen.

Jag och min sambo Magnus har två folkvagnar. En splitbuss från 1961 0ch en splitbubbla från 1952. Vi gör så gott vi kan åt våra guldklimpar och vi hoppas på ett gott resultat. 

Här är våra bebbar. Fränt

Likes

Comments