Ibland känns saker o ting rätt omöjligt. Som att kliva upp från soffan o göra något kreativt. Spela gitarr, byta däck på bilen eller bara städa upp i köket. Möjlighet att känna glädje är ingen självklarhet för alla. Jag illustrerar detta "tillstånd" med två bilder. Tror de talar för sig själva.

Jag jobbar mer o mer med mej själv på att leva i den högra bilden. Försöker lyfta blicken och se vägen som faktiskt ligger där o väntar på mej. Att ta in. Se möjligheten och göra något av den.

Har hittat ett område inte långt från där jag bor, som är så otroligt variationsrikt och spännande att utforska. Vandringarna gör så otroligt mycket med själen! Har sett en Tjäderhanne som är så groteskt stor som gör att jag återvänder mest varje dag för att få en bild. Har inte riktigt lyckats än men den dagen kommer...

Mitt hem, mitt fantastiska hus, öppnas upp i mina sinnen efter en vandring, och plötsligt ser jag tallriken på diskbänken, leksaken på golvet eller dammet i trappen. Det känns inte längre fullständigt omöjligt att faktiskt städa hela huset.

Vi lever i ett land där vi har allt. ALLT! Ändå kan saker o ting kännas fattigt och omöjligt. Olyckliga och deprimerade går vi bland överflöd, guld och diamanter. Sparkar förstrött på freden. Oförmögna att ta till oss det som de flesta på jorden bara kan drömma om. Relativismens moder gör sig påmind.

Borde vi inte alla bara vara lyckliga då? Nä. Det sitter inte i det. Att undvika döden, Apples produkter eller kilovis med kött på bordet gör ingen lycklig, som aldrig upplevt något annat. Jag tror på givandet. Att ge är att leva. Att ge ger livet mening. Tror det sitter djupare i oss än vårt förstånd. Annars hade det nog sett annorlunda ut här på jorden.

Det jag ger er här är en liten inblick i mitt liv just nu. Jag kommer att lägga ut bilder på den här bloggen lite titt som tätt. Barn, knasiga saker, vackra saker och kanske en groteskt stor, vacker Tjäderhanne?

​Saft o bulla på en sten. Smakar liiite bättre än hemma. Faktiskt!

Likes

Comments