Kramar. Hugs. Umarmungs. Étreintes. Abrazos. Det finns många ord för det, ord som alla betyder en och samma sak; två, eller fler, personer ställer sig så tätt intill varandra att deras kroppar nästan rör vid varandra och sedan slänger man armarna runt den (eller de) andra som också ska utföra ritualen. Som en klumpig bläckfisk, med lemmar som sticker ut åt alla håll, står man då där. Mysigt tycker vissa. Rogivande anser andra. Obekvämt stelt säger jag.

En snabb sökning på internet kan ge en definitionen av verbet 'krama': "1) trycka (ngn) mot den egna kroppen med hjälp av armarna i syfte att visa ömhet (...) 2) ... klämma ihop (ngt) med händerna i syfte att pressa samman, utvinna vätska" (Nationalencyklopedin, krama. http://www.ne.se (hämtad 2017-09-12)). Att krama har alltså en hårfin gräns mellan att vilja visa "kärlek" och att vilja tömma någon på deras blod. Armar/ händer, potato/ patato. Vill en visa ömhet [får uppstötningar i hjärnan] kan en väl använda gåvan given till oss som kallas talet. Ord. Prata. Låt dina känslor komma från dina stämband, inte armar.

Vi kan, i utbildningssyfte, sätta oss in i en situation där två personer ska utföra denna ritual. För att göra det mer visuellt förståeligt liksom. Känsliga läsare varnas för grafiskt och genant innehåll i nedanstående text.

Först och främst har vi den stela situationen INNAN själva momentet. 'Vill männskan att vi ska kramas nu? Vilken sida ska jag ha huvudet på? Vad ska jag göra av vänsterarmen? Högerarmen? Handen? Klappa? Hålla still? Borde jag säga något?' Sedan har vi det ännu värre momentet, det när man har kroppskontakt och de privata bubblorna hos alla inblandade parter har spruckit som såpbubblor. Själva KRAMEN. 'Okej, hur länge ska vi stå här? Skulle jag säga något, eller hur var det? Vad håller vi på med? Hade det inte räckt med en handskakning? High five? Hur hårt kramas jag? Har jag klämt ihjäl personen, vi har ju stått här i en evighet nu? Nej nu får det räcka.' Och slutligen så har vi ögonblicket efteråt. Det som aldrig tar slut. Det som kan ge en men för livet. 'Vad gör jag nu? Borde jag gå? Jag vill gå. Borde jag säga nått? Kan inte du säga nått? Kan inte du bara gå härifrån? Snälla någon, skicka ett sms. Ring. Hjälp mig ur situationen!'


Poängen med att kramas? Finns ingen. Det är därför smarta människor finns. Smarta uppfinnare som kommit på handslaget, high five, leende, ord, klappar på huvuden och så vidare. Vill man absolut komma nära någon och leka klumpig bläckfisk så kan man leta rätt på närmaste brottningsklubb. Där kan man med största sannolikhet hitta andra likasinnade personer som är lika benägna att utsätta sitt psyke för något så groteskt.

Likes

Comments

Sittandes i soffan med sin stickning och Kent i öronen ger upphov till vissa tankar. Tydligen. Några av dessa tankar ligger i grund till detta första inlägg. Enjoy! (Or not, upp till Dig.)


En av dom värsta frågorna man kan få? "Vem är du? Berätta lite om dig själv." Det är då, under tidspress, man börjar fundera över vem man egentligen är. Okej, namnet vet man och förhoppningsvis hur gammal man är. Men resten då? "Vad gillar jag att göra?" Ingen aning. Man låter ju sådär intressant om man börjar med att säga: "Jo, jag tycker väl om att kolla på filmer och serier..." Sanningen? Visst. Intresseväckande? Knappast. Vissa av oss har ju ibland en hobby, typ någon sport man utövar, eller att man sitter med Tumblr och lyssnar på musik hela dagarna, men om detta skulle kunna definiera en person på ett bättre sätt ja det vetefan.


Men mer då? Är det allt man gör här i livet? I princip, ja. Om man tänker efter så är ens liv inte fullt så viktigt som man själv tror eller hoppas. Tragiskt, men sant. Dom flesta av oss är ju så klart tillsammans med sina så kallade vänner och har skoj. Men hur kul kan det vara när det egentligen bara är ett rollspel alltihop? Det är nog få som verkligen kan hitta en vän som dom kan lita på i vått och torrt och vara sig själv med utan att det kommer in en massa andra folk som förstör den vänskapen. Nej, det låter nog som att det är bäst att vara en enstöring livet ut. Har man tur så kanske man kan hitta en till sådan som man kan gifta sig med, för att göra mamma nöjd liksom. Att tillsammans bli en tvåstöring som kan reta sig på resten av världen tillsammans är nog den egentliga definitionen av #lifegoals.


Alla har vi åtminstone en dröm, något man vill uppnå med livet. Det kan väl vara typ vad som helst, allt ifrån att bli fotbollsprofs till att få en livstids förbrukning av gratis BigMac på McDonald's. Utan dessa drömmar så borde ju livet bli ganska tråkigt. (Ännu mer) Meningslöst. Men oftast så är det bara det, drömmar. Så med eller utan drömmar kan man egentligen bara sitta och vänta på att domedagen ska komma. Och samtidigt kan man ju också passa på att lägga upp en bild på katten på Instagram bara för att se hur många "likes" en katt kan få. Förmodligen fler än vad en bild på en själv skulle (ja, även med femtioelva noggranna utvalda filter).

Likes

Comments