View tracker

Adventsbudskapet !

Betraktelse över andra söndagen i Advent,  hämtat jag från Jesaja 61:1-2 samt Lukasevangeliet 4: 18 f f.

Vi tänder vårt andra ljus i stillhet - stillhet eftertanke och ödmjukhet med orden.

Helige Ande, uppfyll i dag våra tankar och våra begär, hjälp oss att alltid se det rätta och villigt handla därefter. Var kvar hos oss även när våra händer och våra tankar är upptagna med dagens många plikter. Behärska oss helt och råd över oss. Så att vår kropp blir ditt tempel och våra gärningar vittna om Guds makt.

Låt oss gemensamt tillsluta våra händer i en stunds Tystnad för inre bön utifrån var och ens tankar…
Tystnad…
AMEN.

Nedtonad, rogivande orgelmusik.

P.
Sv. ps. 431:1

Dig vare lov, o Jesu Krist,

som människa blev, dock utan brist.

I oskuld dig en jungfru bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!
AMEN…

Min betraktelse utgår från Jesaja och Lukas.

Med all säkerhet gick en andens stöt genom församlingen, då timmermannens son reste sig upp för att föreläsa ur Jesaja bok.

Jes. 61: 1-2 Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande.

Efter orden om ett “nådens år från Herren” följer några ögonblick av andlös tystnad - tystnad - tystnad.

Vilka ögonblick av klarhet. Vilket strålande advent! Där låg nu hans uppgift framför honom klart formulerade i orden: “Idag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.”

Lukas. 4:21. Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."

Vad Herren Jesus såg och kände i Nasarets synagoga, det var den uppgift Fadern lagt på honom som sitt folks Messias, som världens Frälsare.
Adventskonungens uppgift ligger då först och främst i hans budskap till en i nöd hårt kämpande värld. Ännu har kärleken inte helt kunnat släckas. Ännu finns det människor i vilkas inre låga brinner - människor som vill offra allt för att följa efter Mästaren på den uppoffrande kärlekens väg. Adventskonungens jublande budskap innebär : det är inte hopplöst ute med oss. Visserligen tycks hatet regera världen, men en god makt kämpar mot mörkrets makter. Ännu finns det kristna som vill hjälpa och offra.
Låt oss stanna vid ett annat av Frälsarens budskap: frihet för de fångna.
Lukas. 4:18 Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda.
Adventskonungen vill möta ditt och mitt hjärtas längtan efter frihet. Genom förlåtelsens underbara makt vill han befria ditt och mitt liv från allt, som tynger och hämmar, Genom makten i sin ande vill han ge din och min svaga vilja kraft till förnyelse, till förvandling. Han vill omskapa ditt och mitt inre till en helt ny människa, från syndens makt frigjord människa.
Men också vi har våra uppgifter - desamma som då “De var församlade i synagogan.” Vi måste alltså samlas på nytt i Guds hus, i tempel och gudstjänstlokaler, till gudstjänst och bön, till andakt och nattvard. Vi måste mötas kring Guds ord i detta advent för att få våra ögon och hjärtan öppnade.
“De hade sina ögon fästade på honom” -
Lukas 4:20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig . Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
Mitt i all ångest och nöd har vi endast ett att göra: vi måste stadigt hålla våra ögon riktade mot Jesus Kristus. Med blicken fäst på honom kan en människa gå genom lidande, kors och död - och hon går ändå till seger.
“Och de gåvo honom sitt vittnesbörd”.
Lukas 4:22 Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun.
Vilken uppgift: vi ska i allt leva så, att vårt liv blir vittnesberättelse om, att du och jag är en människa som hör Kristus till.
Vi ska inte blygas att kännas vid vår egen synd och svaghet. Men i stället ska hela vårt liv bli en vittnesberättelse om, vad Frälsaren uträttat: hur han vänt våran sorg i glädje, hur han frigjort våran själ ur syndens tvång och fångenskap, hur han öppnat Dina och Mina ögon och givit oss våran syn åter.
Gud vare tack.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara,
från evighet till evighet.
Amen.

F.

Sv. ps. 431:7,
Hans kärlek till oss var så stor
att han allt detta för oss gjort.
Så gläd dig nu, o kristenhet,
och lovsjung Gud i evighet.
Ära vare Gud.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

ADVENT bådar ett nytt Herrens år!

Paulus brev till Romarna! Talar till mig under i min förberedelse inför en ny advent vecka. !

Rom. 13:11-13.

Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.

Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning.

Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund.

Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

Till de kristna i Rom skriver Paulus att det var på tiden att de vaknade upp ur sömnen. Väckelse behövs inte bara bland ogudaktiga människor. Likaledes de kristna behöva det framför allt. Ty de måste vara vakna, eljest äro de ringa. Men sömnen smyger sig omärkligt på en. Det kan ha många orsaker och sker på olika sätt. Det kan vara omsorg om köttet>>, som aposteln säger strax efteråt, “ Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund “ som gör, att synden får makt och samvetet får oss i slummer och beröva oss medvetandet (själen): Det kan ock vara misströstan, som kommit en människa att tappa modet och somna i håglöshetens och missmodets sömn. Då behövs det också väckelse.

Aposteln skriver: “ Natten går mot sitt slut och dagen är nära.“ Natten är framskriden, och dagen är nära. Vilket frimodigt ord ! Om vi ändå vågade tro det ! Det är allt bra många ibland oss, som flytta om ordet och påstå: Dagen är framskriden, och natten är nära. Ondskan växer, fienden flyttar sina positioner allt längre fram. >> “ Hjälp, Gud, de trogna äro få och synas dagligt färre. Vad ont, som stora här och små Bedriva, ser du. Herre. De tala blott onyttiga ting; Lögn, skrymtan, arghet griper kring Bland mänskors barn allt värre “ >>, står det i en vemodig i psalm Kyrkan och nådemedlen psalm Sv.ps.176:1. År1937. Det är icke morgonrodnaden som färgar himlen röd, utan aftonrodnad som bådar natten. Det är en farlig inställning för de kristna, och en falsk inställning.

Underligt nog tycks somliga människor nästan anse det vara mer kristligt att se mörkt på både samtiden och framtiden än att se ljuset och hoppfullt. Förvisso hör till verklighetssinnet att våga se, hur svart och svårt och farligt allt det mörka är. Men dit hör sannerligen också att se, hur stark och allmänmänsklig och trofast GUD ÄR.

Natten är framskriden, och dagen är nära. ADVENT bådar ett nytt Herrens år, en ny lång arbetsdag för Kristi arbetare, en dag omstrålad av väldiga löften och alltså en dag med stora möjligheter. Nu gäller det att vakna, nu gäller det att taga vara på dagen som bryter in. Möt honom som >>ger de svaga mod>>, och gå sedan vidare efter honom. Då han går före, behöver du ej frukta. Ty för honom är allt möjligt.

Rom. 13: 10, Kärleken gör intet ont mot Nästan: alltså är kärleken lagens uppfyllelse.


Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara,

Från evighet till evighet. AMEN.

Sv. ps 421:4.

Han kallar oss till helig strid

Med mörkrets makt, för ljus och frid.

Säll den hans maning följa vill,

ty honom hör Guds rike till.




Likes

Comments

View tracker

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT.

Ett nådens år!

I Faderns, Sonen + och den heliges Andes namn.

Amen.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet. Se folken kring dig bida att nå din salighet. Så börjar jag min betraktelse till Eder alla inför intåg till ett nådens år!

Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
Matteusevangeliet 21:9.
"Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!"
Lukasevangeliet 19:38.

Så må vi hälsa denna dag advent. Välsignad vare han som kommer i Helig advent, väntan och hoppets saliga tid! Välsignad och välkomnat vare det nya kyrkoåret, som är ett nytt nådens år från Herren! Gud vare tack för de gåvor han under detsamma vill giva oss, i ord och sakrament och inbördes gemenskap hos samtliga gudstjänstbesökare vid de olika tillfälle under det kommande året . Må hans Ande helga våra gudstjänster, hans välsignelse beskydda våra hem och hans kärlek besegra våra hjärtan.

Vad livet vore fattigt utan kyrkoårets rikedom! Det vore som att leva utan årstidernas växling. Är det inte som om livet börjar med en ny påminnelse i dag, när vi få sjunga Hosianna! Och i fjärran ana vi redan änglakören över stallet i Betlehem… Sedan skall vi omsider åter få vandra genom fastetidens allvarsamma förgårdar in i den stilla veckan och långfredagens allra heligaste för att därpå träda ut i påskdagens flödande ljus, där vägen sedan går över himmelsfärdens berg till pingstens, förnyelsens och den himmelska kraftens högtid.

Och så har alla kyrkoårets söndagar var och en sin rikedom och var sitt budskap till oss, ända från denna advents första dag fram till doms - söndagens dova slutackord.

Det är synd om alla som är så fattiga, att de stå utanför allt som händer detta händelserika år som vi påbörja första söndagen i advent det nya kyrkoåret. Må vi se till, att vi tar vara på gåvorna. Må vi bli uthålliga i Herrens hus, där han möter oss DIG och mig i församlingen. Må vi bli hjälpta därtill, att Guds lov där ljuder med frimodighet. Måtte Guds ord icke vara oläst och ohört i våra hem! Må framför allt våra hjärtan vara öppna för Herren. Eljest blir allt det andra bara en formalitet. Det är Herren allena, som i våra hjärtan kan göra det till en levande rikedom, som skall bära frukt till evigt liv. Må vi börja detta nya kyrkoår med bön om att kunna rätt mottaga dess välsignande gåva.

Allsmäktige evige Gud, håll oss vakna och väntande, så att vi bereder vägen för din Son och med glädje kan möta honom när han kommer. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

“Frid vare med eder”
AMEN.
©.H/H.

Låt oss tillsammans mötas i psalmen!

Bereden en väg för Herran!

Bereden en väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stå opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom
i Herrens namn.
Ps. 103.1 - 4.

Likes

Comments

Advent - vänta - på vem!

Livet bjuder människan på många upptäckter. Det lilla barnet upptäcker ganska snart sina händer och fötter. Barnet reagerar mot sin omgivning på gott och ont. Det registrerar skillnader på kalt och varmt, ömhet och hårdhet. En del upptäckter kommer genom andras hjälp. Så pågår det hela livet. Men den viktigaste upptäckten är att få veta vem Jesus Kristus är. Lära känna Honom och få tro på Honom.
”Se din konung kommer till dig” står det i en av adventstexter som vi kommer att möta. Nog hyllades Jesus då han red in i Jerusalem på sin åsna för över 2000 år sedan. Men det dröjde inte länge förrän samma grupp människor ropade ”Bort med Honom” ”Korsfäst Honom”.
Hur kommer det sig att man ena stunden välkomnar Jesus och den andra stunden avfärdar Honom? Kan det bero på att vi människor inte upptäcker vem Guds Son verkligen är. Man har kanske felaktiga förväntningar eller man tvingades in i ett möte med Honom och blev negativt inställd. Eller människan ville kanske aldrig lära känna Honom. Gemenskapen blev ytlig och man fick aldrig del av den gudomliga förlåtelsen, glädjen och friden. Jesus fick aldrig komma in till oss. Han ställdes utanför vårt hem och vårt liv.
Men nu kommer på nytt Jesus Kristus, adventets konung till oss med ett nådens år, tänk om vi alla fick upptäcka honom på nytt. Vara med och hylla honom med hela vårt liv så länge vi lever i nuet. För att det ska bli möjligt behöver vi bjuda Honom hem till oss i våra olika hem och i våra liv.
Vi behöver möta honom i kyrkorna och i gemenskapen med andra som sjunger Hosianna sången, i bön och bibeltexter som berättar om Honom.
Tänk om vi alla i var och ens hem började hylla Jesus, tänk om Sveriges folk började hylla Jesus, tänk om alla människor på jorden började hylla Jesus. Ja, ja, då skulle världen förändras, då skulle människor leva i fred och frid med varandra, då skulle ingen behöva känna oro.
Det onda i världen beror inte på Gud utan på oss människor som inte låter Jesus få komma till oss och förändra våra hjärtan. Utan vi lever i vår egoistiska lilla värld utan engagemang för omvärlden.
Låt DIN adventstid som kommer att möta dig fyllas med den glädje och frid som Jesus Kristus kan tillföra Dig. Upptäck Jesus Kristus, vem han är och vad han vill. Han kommer ibland förklädd, därför gäller det att vara uppmärksam och leva öppen mot sina medmänniskor. Ty Jesus säger” Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig.”
Låt därför Jesus Kristus vara den adventskonung, som hjälper Dig att uppleva livet rikt och meningsfullt.

Likes

Comments

Uttryck din tacksamhet, det gör oss lycklig.

Det finns så mycket att vara tacksam över !

När jag uttrycker min tacksamhet så kommer det faktiskt att kännas hur lyckan sprider sig i kroppen. Jag tänker då ! När vi minst anar och vet om det, när vi minst märker och kan förstå, när vi minst känner det på oss är vi som lyckligast.
Den oskattbar framlidne Biskop Bo Giertz var min mentor, som går ut på en personlig utveckling i teologisk utbildningen. Mentor är ett begrepp som beskriver en person som med hjälp av sin erfarenhet och kunskap stödjer, instruera - och visa vägen.
Relationen mellan mentorn och kandidat är alltid frivillig och utgår från kandidats situation och behov. Tillsammans arbetar man för att nå det gemensamt överenskomna mål. Det stora mål nås alltid via att uppnå mindre delmål, på den valda vägen på olika sätt att handla och bemäktiga sig kunskap m.m.
B.G. har varit för mig en länk och borne mentorn som uppmuntrade att pröva nya teorier och metoder.
Med sin mångåriga erfarenhet och som stor andlig ledare, hade han själv sett många nya idéer bli accepterade sanningar, och han hade en enorm överblick över olika område.
Hans böcker har jag fortfarande i mitt förvar samt mina anteckningar, för en ung teologie student - kandidat har de varit den första introduktionen i vissa ämne.
Dessutom var B.G. med sitt lugna och vänliga sätt, en god lyssnare och en omtänksam handledare en rådgivare och kunskapsbank för mig.
Jag tänker i mitt innersta, Jag är så tacksam för att jag fått mottaga och utifrån ödmjukhet förvalta och vidmakthålla denna kunskapens gåva utifrån min förmåga.

Jag tänker ofta - den kunskap som förmedlas i samband med inriktad studier, från personer med gedigen kunskap som en lärare har och i detta fallet Bo Giertz, och är som en “odalman” (lantman) med frökorg som strödde mellan orden och av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.
Han var speciell, och har varit värdefull för mig.
Det gör mig lycklig !’

1 Kor 12:1, 7-8
Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.... Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. . .

Jag tänker ofta på Bo Setterlind, som för så många även för mig en kärleksfull karismatisk författare, huvudsakligen poets ord i en av hans dikt.

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
/Bo Setterlind./

/Harry Harrysson/







Likes

Comments

I Guds närvaro sann tillbedjan!

Fader vår.

Bönen har kraft att förändra oss och vår omgivning. Därför är mitt budskap uppriktig och varm att förmedla vidare under denna stunds samvaro.

Jag vill återge Luk. 11:1-4.

En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga: Far, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse."

Nu skall Jesus få lära oss några saker om bön. Det första han gör är att lära oss bön. I Lukas evangelium säger lärjungarna uttryckligen till Jesus: “Lär oss att be.” Att de säger så är lite konstigt, för de bad jämt, de gick i synagogan, de bad morgon och aftonböner. När de säger till Jesus “lär oss att be”, svarar Jesus inte med att ge några instruktioner, utan han lär dem en bön. Och han säger: “När ni ber skall ni säga `Fader vår som är i himmelen.

Skall man verkligen behöva lära sig att bedja?

Det låter så slentrianmässig: När nöden kommer, eller glädjen flyr hjärtat, och något oförutsett händer då börjar bönen välla fram omedvetet av sig själv “Gud hjälp! hjälp! hjälp!, känner ni till uttalandet möjligtvis? Vid något speciellt tillfälle har jag hört uttalandet i ångest och oro hos personer i armod, svårighet.

I alla händelser är bönen ej något, som endast den stora sorgen eller den stora glädjen hör till, utan den skall vara det andliga livets dagliga livsyttring. Därför hör bönen till “gudaktighetens övning”. Tag vid denna “övning” emot den hjälp, som gives av dem som kommit längre in i bönens hemlighet i den kristna församling du tillhör. Använd den lilla bönbok, som finns i slutet av psalmboken. “En liten bönbok att bedja i dag” som vi här och nu håller i vår hand eller ligger framför oss, det finns andra bönböcker som uppmuntra människor till bön och hur man kan få uppleva bönesvar. Eller vid hemkomst forma DIN bön utifrån din egen inre tanke, och kom ihåg att en stor del av våra psalmer i den Svenska psalmboken helt enkelt äro böner. Vi har även Jesus egen psalmbok, Psaltaren i vår Heliga skrift bibeln. Visst skall du också bedja “med egna ord, men det är förunderligt, hur en bön, som kanske är flera hundra år gammal, kan hjälpa oss människor känna fritt spelrum, åt just den nöd, den oro, den sorg eller den glädje och tacksamhet, som hjärtat känner. Så var det till och med för Jesus själv, Jesus använde Psaltaren.

I nattvardssalen sjöng han ”Lovsången”, det vill säga Ps 115-118, tillsammans med sina lärjungar. Tre av Jesu sju ord från korset är psaltarcitat. På samma sätt har trons folk genom historien alltid återvänt till Psaltaren för att söka tröst, uttrycka sin tacksamhet eller för att finna väg genom de trånga passagerna i livet. Och Psaltaren innehåller allt detta, glädje och sorg, tro och tvivel, klagovisor och lovsånger. Jean Calvin sa att Psaltaren är en slags anatomi där själens alla delar finns med.

När Jesus skulle lära sina lärjungar att bedja, gav han dem en bön: Fader vår. Det är en omätlig bön. Den har inget av heta känslors svall, men den omspänner hela det andliga och lekamliga livet och se så djup, att ingen någonsin blir färdig med den. Den är på samma gång en prövosten för tron och en hjälp för tron. Den håller den hälsosamma oron vid makt, och den ger samtidigt åt hjärtat den ro och trygghet, som finns allenast i den himmelske faderns hand. Den prövar vårt liv: hur förverkligar du det du beder? Sker Guds vilja “även hos oss”? som Luther säger i Lilla katekesen. Och den bönen ger oss hopp och mod: Gud vill förverkliga den “ även hos oss”, ty riket är hans och makten och härligheten i evigt.

Fader vår;

upphöjd i din skapelse

ljuv i din kärlek

riket i din arvedel


som är i himmelen,

glädjens krona

härlighetens glans

salighetens skatt


helgat varde ditt namn,

Och som honung för vår mun

ett välljud i örat

ett jubelrop i hjärtat


tillkomme ditt rike,

glädjen utan gräns

friden utan ände

tryggheten bortom all fara


ske din vilja, såsom i himmelen, så och på jorden,

så att vi hatar det du hatar

älskar det du älskar

gör det du bjuder


Vårt dagliga bröd giv oss idag,

livets nödtorft

sanningens ord

brödet från himmelen


och förlåt oss våra skulder,

mot dig

mot varandra

mot oss själva


såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro,

dem som sårat oss i ord

genom oförrätter

genom trolöshet


och inled oss icke i frestelse,

köttets*(1)

världens

djävulens


utan fräls oss ifrån ondo,

   det nuvarande

det förflutna

det framtida.


Ty riket är ditt och makten och härligheten I evighet

Amen.


Låt oss knäppa våra händer och bedja Herrens bön!

Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske,

på jorden så som i himlen.

Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.

Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,

utan rädda oss från det onda.

Jag vill i tron säga mitt Amen, Amen; det är; ja, ja, det skall så ske.

AMEN.


Sv. Ps 526:1

Att be till Gud han själv oss lär.

En utväg i vår nöd det är.

Den som med troget hjärta ber

blir hörd av Gud, som hjärtat ser.

Kan någon lycka likna den

Att gå till Gud som till en vän.


Låt oss alla gå i frid !


Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,

så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara

Från evighet till evighet. AMEN.

__________________________

Köttets*(1)

Rom 7:18 Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött.

Viljan finns hos mig, men inte förmågan

att göra det goda.

© Endast för egen del.

Harry Harrysson.

Likes

Comments

Korset är kärlekens boning, lidandet kärlekens stav.

Och för smärtan en stödjande stav.

Glädjen är kärlekens heliga skål.


Vem är du Harry?

Personlig presentation inför mitt första blogginlägg detta är en hel liten vetenskap för mig, så jag ber om överseende med och om felaktigheter anträffas. Tack!

Jag heter Harry Harrysson, är uppväxt i Kristdala. Jag är en lugn och stadig person, ambitiös och noggrann kan till viss del kalla mig en person som är mycket noggrann i allt jag företar mig.

Med gediget intresse för kunskap om religion för att förstår tillvaron bättre. Religion berör allt från världspolitik och samhällsliv till människors sökande efter lycka och mening. Religion handlar om värderingar och attityder och är för många en nyckel till identitet. Utan kunskaper om religion blir historiska skeenden, dagspolitiska händelser och kulturella uttryck ofta obegripliga. Min uppväxt präglades i en kristen miljö med släkt såväl som vänner. Därför var det en självklarhet in i min egen tillvaro. Då jag känt mig vara anpassad och kallad för läro - och herdeämbetet, utifrån det nytestamentliga brev där Paulus skriver i första korintier -brevet 12:28 “Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål.”

Så ägnar jag min tid åt bibelvetenskap, exegetik, samt i vidare mening även arkeologiska frågor- och undersökningar av bibliska platser.

Småland platsen som var mitt hem.

Jag växte upp till största delen på gården Applekulla i Bråbygden, där ett gammaldags Småland med en sällsynt flora och fauna möter sina besökande på liknande sätt i dag.

Applekulla Kristdala socken Kalmar län ligger nordväst om Oskarshamn med den vackra landskapsblomman Linnea.

Där har min släkt bott i många generationer. Jag kommer från släkten Sabelskjöld Bråhult, Bjälebo, Bråbo, långt tillbaka på min mormoders sida.

Min morfar kom från en släkt på orten där flertalet var bönder med egna gårdar men även präster har förekommit i släkten. Och själv var han hemmansägare som det står i hans dödsruna.

Dödsruna.

“Sven Oskar ALEXIUS Nilsson hemmansägare från Applekulla, där han under många år ägde en av gårdarna. Han var en duktig jordbruk- och skogsbrukare samt präktig och rättskaffens på alla sätt. Till sitt sätt var han mycket fridsam och hjälpsam och han gjorde sig därför avhållen av grannar och andra som hade med honom att göra“.

Genom denna “rättskaffens” mor - far fick jag min fasta uppfostran, som har följt och följer mig i jordelivet.

Här på gården börjar mina stapplande steg här i livet!

Efter min faders bortgång på grund av svår sjukdom, och kort tid därefter insjuknade min mor i sjukdom där hon blev till viss del rullstolsbunden för en längre tid. Då blev min morfader och mormoder kärleken i mitt liv tillsammans med min mor. Jag var endast tre år vid denna tidpunkt då allt detta hände hade själv under ett år vistats på Målilla sanatorium, där man främst isolerade och behandlade patienter med lungtuberkulos.

Vad det betyder att förlora och inte ha en biologisk pappa den känslan och erfarenheten har jag verkligen burit med under hela livet, även i skrivandets stund.

Med åren följer inre tankar i en ung pojkes önskningar som många gånger blir till önskan som aldrig blir som man tänker sig.

Men för min del har Gud alltid varit vid min sida, även om jag i min obetänksamhet handlat i oförstånd där synd i såväl tanke, ord- och handling har varit förkastlig utifrån min tanke, om så handlingarna varit oförarglig, ofarliga.

Men med respekt och värdighet speglar Guds omtanke mitt innerst, där jag i ödmjukhet vill vandra vid hans sida som lärjunge. En fulländad lärjunge kan jag aldrig bliva.

Med åren har även jag blivit vuxen genom Guds nåd!

Med stor ömhet säger därför vår Frälsare till oss: - Frukta inte. Låt ditt ljus lysa för människorna jag är en av dessa människor.

Jag fick den möjligheten att läsa social grundutbildning med teologisk inriktning som gav mig i Guds tjänst till en diakonvigning. Efter ytterligare studier in i prästkallelsen.

Jag har aldrig upphört med mina studier därför det finns så mycket att lära, men även lära andra så därför fick jag en formell folkhögskollärare - examen vid Linköpings universitet 1986. Jag kan inte säga att jag är filosof men har studerat de mest grundläggande frågorna. Men däremot teolog och har under många år ägnat mig i bibelvetenskaplig grundtext i bibeln dess historia inom judendom - kristendom, om dock i mitt eget tycke begränsad i mina kunskaper ”Man blir aldrig, aldrig helt fullärd”.

Vist har jag mycket mer att vara tacksam för men nu lämnar jag denna historiska, återblick, och låter min tanke i tystnad men ändå formas i ord till kärlekens föräldrar.

Tystnaden är kompakt! Endast fåglars kvitter hörs. Jag vandrar ensam som alltid på en slingrande stig, den gamla ålderdomliga vägen som leder genom utkanten av gården som är bevarad med en porlande bäck som slingrar sig i fjärran, till en oändlig plats vid stranden till den lilla sjö där jag har fiskat ofantligt många gånger i min ensamhet, där flötet till mitt metspö guppat upp och ned i sorg och glädje i samband med tankar och åter tankar inom mitt innersta.

Jag är framme vid den välformade sten där jag alltid suttit, skådar över det spegelblanka vatten där små skräddaren går på vattnet precis som Jesus, men hittills har det varit en gåta hur den lilla insekten bär sig åt. Då tänker jag på tiden som varit och i mina tankar möter jag min morfar åter som många, många gånger förr.

En försvunnen tid i mina tankar vid detta vattenbryn med vackra vita näckrosor (Nymphaea alba) som låter mig fortsätta i en ljusfylld ömhet inför livet. Och in i döden jag tänkte än: vad jag är lycklig! Vi ses igen till mina närmast kära och vänner.

I avskild andakt som bygger på Guds ord och bön med början:

Herren är vår hjälpare, han som har skapat himmel och jord (Ps 124:8) jag tar god tid för att lyssna till Guds ord. Där efter öppnas mina tankar.

Kära Morfar!

Jag saknar dig. Vi är båda i dagarna i samma ålder som när du fick lämna den jordiska tillvaron i Guds händer. Jag saknar tiden. Då vi slöt våra händer inför den öppna spisen i det stora rummet som gav värme och närhet och med slutna händer till bön.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer. Lyckan går, du förbliver, Fader vår. AMEN.

Tiden när du log mot mig Morfar. Tiden när det bara var du och jag. Tiden när jag kunde prata med dig långt in på kvällen. Och ändå vakna livlig och glad, i din kärleksfulla närhet och famn. Tiden när vi delade allt, allt. Tiden när du sade att du älskade mig av hela ditt hjärta. Jag saknar den tiden och den närheten. Och den kommer aldrig tillbaka. Men inom mig finns minnesbilden. Du Morfar och Mormor alltid i mitt och vårt vackra hem. "Mitt älskade hem". Då min far dog i en mycket ung ålder i tbc. och min mor var svårt sjuk under en mycket lång tid. Då var och har mina morförälder varit en fast tillvaro i min inre tillvaro som gav mig min Gudstro. Som idag ger mig inre styrka.

Vist har familjens omgivningen stor betydelse, i omtanke och närmiljön där den lägger grunden i en människas liv och livsstil.

En uppskattad dikt:

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjord.

Han bar en frökorg i sin hand

och strödde mellan orden

För livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han kom.

Hur ångestfull jag var inför hans vackra

Sång!

Då tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

/Bo Setterlinds/


Likes

Comments

​ Välkommen till min nystartade blogg. // Harry Harrysson

Likes

Comments