View tracker

Näst sista helgen i Indien och i början av helgen hängde fortfarande den där störande jag har inga kontanter känslan över mig. Har under veckan lånat pengar för att ta mig fram och tillbaka till skolan där jag jobbar och hittat ställen där jag kan köpa mat till lunch och betala med mitt kort. Men i ett land där så mycket är uppbyggt på att du ska ha kontanter på dig är det så frustrerande att under de två senaste veckorna sedan de gamla sedlarna slutade att vara giltiga har jag inte hittat typ en enda ATM där det faktiskt finns cash. I och med att detta var min näst sista helg och jag har lite ont om tid på veckodagarna att ta mig så långt mellan att skolan är slut och middagen. Kände i går, trots mina endast 600 rupees, att jag måsta ta mig iväg och se någonting. Jag kommer bli galen om jag bara ska sitta här eller promenera runt i parken precis utanför vårt boende. Så promenerade iväg till Metro stationen för att jag i alla fall hade pengar på mitt metro kort laddat. Tog mig till Chandni chowk med förhoppningen att hitta till Red Fort och eventuellt att mina kontanter räckte till inträdet. På vägen dit såg jag en massa människor som stod och köade för någonting och när jag förstod att det var för att ut pengar i ATM så blev jag typ chockad. En automat med faktiskt pengar i alltså, känns som jag nästan har glömt bort hur det är att komma fram till en ATM som faktiskt funkar och som det finns kontanter i. Så efter lite köande men mest smita före, då det finns en egen kö för turister alternativt för mig som kvinna, jag vet inte. Men människor här vill i de flesta fall vara så snälla och hjälpsamma och slutade med att jag ganska snabbt hamnade längts fram i kön och fick tagit ut mina pengar. En helt ny fräsch 2 000 sedel och hela livet kändes helt plötsligt lite lättare.

Med mina nya kontanter hade jag ju absolut råd med att gå in på Red Fort som var någon gammal muslimsk kejsares palats. Det första man möts av är en lång gång med små butiker och försäljare som med sitt tak över gjorde detta till en väldigt ovanlig basar. Nedan finns lite bilder på de olika byggnader och annat som fanns innanför muren som sträcker sig runt området. Men måste nästan säga att jag tyckte att de där övergivna husen i utkanten av området med vildvuxen vegetation runt sig var mer spännande. De som det inte stod några skyltar om och som an inte fick beträda. Men som några gatuhundar hade som viloplats och där en sliten man satt och plockade i några av hans saker på en av trapporna upp mot en port.

Kaoset går knappt att fånga på ett rättvist sätt på bild, men detta måste nog varit bland de mest trafikerade korsningar som jag har promenerat rakt igenom. Fast inser i efterhand att det liksom inte ser så farligt ut på bilden. Jag är verkligen inte förvånad över att nästan alla bilar och andra fordon här i Delhi har stora bucklor och massvis med skrapmärken. För trafiken här är långt ifrån hemma. Bilar kör överallt och det där med filmarkeringar är det ingen som följer, när det knappt är någon som bryr sig om vilken sida på vägen dem kör på. Jag tyckte i början när jag kom hit att det var trixigt att veta vilket håll jag skulle titta åt och förvänta mig att bilar skulle komma ifrån då dom har vänstertrafik här. Men insåg också ganska snabbt att det det där med vänstertrafiken knappt spelar någon roll för det är motorcyklar och rickshaws på alla sidor om vägen körandes i alla riktningar. Så det gäller bara att vara uppmärksam, lite våghalsig och slänga sig ut mitt i allt och hoppas på att inte bli påkörd. För ska man stå och vänta på att det blir tomt kommer man få vänta resten av dagen. Det är en av alla saker som man vänjer sig vid, det är så det är här och det gäller bara att anpassa sig till det. Chandni chowk road ligger i ett område som räknas till Old Delhi och det syns verkligen på byggnaderna i området. Det är också ett område med mycket försäljning och där mer eller mindre marknader flyter ihop med varandra. Där jag hela tiden blev tillfrågad om att komma in och kolla på Sari, pashminas med mera i finaste silke och jag kände bara att just mig är fel person att försöka locka in i sin butik med lovord om fint silke. Vågade dessutom knappt gå in på de där små tvärgatorna från själva huvudgatan för kändes som att jag antingen kommer gå vilse eller typ bli slukad av alla människor. Är inte riktigt den som uppskattar att promenera fram axel mot axel med en massa främlingar. Kändes överlag som en sådan lyckad lördag. Jag kom ut och var iväg hela dagen. Både fick jag tag på kontanter, fick sett Red Fort och lite nya delar av Delhi.

Idag blev det en slappis söndag med en aning träningsverk i benen efter gårdagen. Sov ut ordentligt då det är lika bra att passa på under söndagar då detta är enda dagen vi inte har någon mat serverad på volontärboendet. Alltså inte någon tid att passa för att vakna och äta frukost. Startade sedan långsamt med en massa te spetsat med saften av en citron och massa färsk ingefära. Då min förkylning som jag haft sedan flera veckor tillbaka fortfarande sitter kvar lite försöker jag motarbeta den med allt jag har. Tog mig sedan tillbaka till Chandni chowk och åter ett lyckat besök hos en ATM. Började med att jag ställde mig en den flera meter långa kön och snabbt var den en man bakom mig som knackade på min axel och sa att jag inte behövde stå här utan att det fanns en egen kö för kvinnor. Nu fanns det ju inte någon kö för kvinnor för att det inte fanns några kvinnor där, men det betydde ju bara att jag helt enkelt hamnade först och skapade min egen kö. Fick hjälp av en man och senare också en kvinna då det var andra människor som försökte tränga sig förbi mig och är återigen så glad för alla hjälpsamma människor jag träffat här. I dem stunder jag känner att Indien mest består av tjatiga frösäljare och tyna rickshaw förare tänker jag på stunder som dessa och minns att det finns så många bättre människor. Så lyckades få ut lite mer kontanter och känner återigen, efter två veckor som fattig att jag kan leva och faktiskt få någonting kul gjort. Något mer än bara det absolut nödvändigaste. Så nu går jag in i mina två sista veckor med lite mer hopp, en känsla av hur kunde tiden gå så snabbt och samtidigt en lättnad över att jag ändå snart kommer återvända hem till familj, vänner och ett land där jag vet hur saker funkar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har velat så fram och tillbaka på om eller när jag ska lägga ut mer bilder och text från resan här på bloggen. Innan jag åkte kändes det som en självklarhet att jag ville göra det, men ihop med att tiden har gått har det samtidigt känts skönt att bara vara här och nu. Även om jag gett någon enstaka smygtitt på Instagram eller Snapchat har det inte varit mycket och jag har förstått att det finns dom av er som är nyfikna på vad jag har för mig och hur jag mår. Så det får bli denna helgens lördagsnöje, att försöka formulera så här i halvlek vad jag pysslar med i Indien. Har ändå inga planer, mer eller mindre alla mina volontärkompisar är på annat håll över helgen och har knappt några kontanter på grund av rådande justeringar när det kommer till sedlarna i landet så kan inte gå ut och spendera pengar heller.

Det känns som att det var en evighet sedan de här bilderna ovan togs. Den 15 Oktober och jag hade min hittills största utmaning precis framför fötterna. Väskan var packad, uppackad och ompackad ett flertal gånger för jag kände att jag hade ingen aning om hur mycket och av exakt vad jag borde ha med mig men någonstans kvällen innan jag skulle åka kände jag att jag fick nöja mig. Vad jag eventuellt skulle kunna ha missat att packa ner så går det säkert lösa när jag kommer fram, förutom de där grundläggande sakerna som passet till exempel. Jag kommer ihåg att jag var förvånad över hur lätt jag hade för att sova den där sista natten hemma och hur lite nervositeten påverkade mig. Jag trodde att jag skulle balla ur och att ångesten skulle ta över totalt så som den alltid gör inför nya saker, men även många gånger inför sådant som jag innerst inne vet att jag borde klara av. Men det inträffade inte, eller i alla fall inte än. Jag kunde däremot inte låta bli att börja grina lite smått när jag sa hejdå till Tim och mamma en sista gång och sedan spenderade jag resten av den dagen i något slags ingenmansland på flygplatser. Först i Göteborg och sedan i London för att slutligen anlända till Delhi. Det hade nu blivit den 16 Oktober och jag hade varit vaken i mer än ett dygn och var trött, hungrig, kände mig ensam och det gick upp för mig ihop med att jag klev utanför flygplatsen vad jag gett mig in på. Två månader i New Delhi, Indien som volontär utan någon jag känner och utan människor som pratar mitt språk. Absolut jag kan en del engelska och har under resans gång kanske förstått att jag nog är bättre på det än jag tyckt själv. Men jag är inte van vid att prata engelska och jag är absolut inte van vid att försöka förstå människor som pratar engelska med alla möjliga sorters brytningar. Det var först nu som ångesten började träda in och mina tankar när jag åkte ifrån flygplatsen var bara att jag så gärna ville att de skulle vända bilen och köra tillbaka. Tillbaka till flygplatsen och tillbaka hem till tryggheten. Jag har ångrat mig, jag vill inte mer. Precis så kände jag det första två dagarna och lagom till den tredje dagen började det så smått lätta.

Fösta veckan var en jobbig vecka på flera sätt. Jag hade så otroligt mycket hemlängtan, allting var så nytt, jag hittade ingenstans, vi hade ett ganska späckat schema och allt kändes bara mycket. Jag och en tjej som heter Emily bodde för oss själva på ett volontärboende och visste att det finns ett till boende i närheten, men inte exakt vart och anledningen till att vi inte kunde bo där var för att den ena av de två lediga bäddarna var i killrummet. Vi två var alltså lite isolerade för oss själva i förhållande till de andra volontärerna. Vad som jag i efterhand också kände spädde på min hemlängtan var att jag inte kunde kontakt min familj nästan något alls då det i vårt boende fanns wifi, men uppkopplingen var extremt dålig och fungerade bara under ett fåtal tillfällen. Vad vi däremot gjorde mycket av den där första veckan var att åka runt och kolla på olika sevärdheter, historiska byggnader, tempel och annat liknande. Som till exempel India gate här ovan och Lotus templet och Qutub minar på bild här nedan. Vi hade ett par dagar då vi gick igenom lite om familjeförhållanden och arrangerade äktenskap och lite smått om ord och fraser på hindi som kan vara bra att kunna. Eftermiddagarna hade vi fria att göra vad vi ville på och de spenderades på lite olika marknader, testa Indisk mat och kolla runt i staden. Frukost och middag alla dagar utan söndagar har vi inkluderade så det är ganska skönt att inte behöva jaga runt för att hitta något ställe att äta på varje dag. Samtidigt så insåg jag med en gång att det blir svårt för mig att hålla min annars veganska mat. Så jag har istället fått tänja lite på gränsen och äta vegetarisk mat. Någonting som de är jätteduktiga på att märka upp här är huruvida mat och livsmedel är vegetariska eller inte med små markeringar som finns på nästintill allt från dom livsmedel du köper i butik till markerat på många restaurangmenyer. Så allt vegetabiliskt plus mjölk räknas som vegetariskt och ägg, kött med mera som icke vegetariskt. Att vara vegetarian här i Indien är alltså hur lätt som helst, bara lite knasigt att vara vegan. Det som jag var mest orolig över när det kom till maten var om min kropp nu skulle reagera på att äta mjölk eftersom att jag inte gjort det på två år, men det verkar vara ganska lugnt på den fronten. Har inte märkt av några förändringar som jag direkt kan koppla till att det skulle vara på grund av att jag ätit mjölk igen, men samtidigt så känns det inte helt rätt. Absolut hade jag kunnat fajtas och krångla mer för att hålla en vegansk diet, men någonstans får man dra gränsen och i just detta läget kände jag att min gräns gick. Hela denna resan är en stor utmaning i säg för mig utan att jag ska kriga för mat. Men det finns inga tveksamheter hos mig över att jag så fort jag kommer hem igen kommer gå tillbaka till att äta endast vegansk mat.

Ihop med att första veckan närmade sig sitt slut så var det dags för mig och Emily att flytta in i det andra volontärboendet och ihop med de andra volontärerna. Så på lördagskvällen packade vi ihop våra väskor och flyttade men inte allt för långt bort. Jag tror att Emily var mest nöjd över att flytten innebar fler människor och för min del var jag mest nöjd över att det nya huset inte låg lika nära en trafikerad väg. För vad jag nästan glömmer att nämna är hur högljudd den här staden är. Vart du en vänder dig eller tar vägen är det människor som pratar högt, djur som låter eller bilar som tutar. Det finns inte en tyst minut och trafiken rakt utanför huset varje kväll då den första veckan höll nästan på att göra mig galen. När hjärnan redan var överkokt av alla nya intryck, ansträngningen med det nya språket och då inte ens få något som liknar tystnad när man ska sova kändes bara för mycket. Nu kunde jag äntligen slappna av såpass att jag faktiskt vaknade och kände att jag var lite piggare än på kvällen när jag gick och la mig.

Vecka två blev första veckan i skolan med barnen och första dagen var verkligen överväldigande. Ut till ett nytt ställe och jag kände mig återigen vilsen, men vi var flera på samma projekt och några hade varit här i flera veckor och hade koll på läget. Jag visste verkligen inte vad jag skulle förvänta mig innan den där fösta dagen i skolan och kände mig en aning nervös, men allt gick bra. De flesta barnen är helt underbara, men självklart finns det något litet busfrö i varje grupp som tycker det är kul att ställa till det lite för alla andra. Där min uppgift alltså är att hjälpa till och vara lärare, men det är långt ifrån hur skolan jag är van vid fungerar. De barn som vi har bor i de mer slummiga områdena i ytterkanten ev New Delhi har fattiga familjer. Skolan är en liten byggnad i tre våningar, jag skulle vilja säga att det är tre rum staplade på varandra där lektionerna hålls sittande på golvet. Det är en ganska stor spridning på ålder och kunskap i varje grupp så att lära ut blir ju väldigt individuellt och oftast vad barnen just för dagen vill göra. Precis som överallt annars i New Delhi så är det högljutt, färgglatt, stökigt och smutsigt men alltid med ett leende på läpparna. Jag är imponerad både över folk jag gått förbi på gatan och över barnen att även de som inte har till synes någonting gör det bästa av det lilla de har. Människor här kämpar på och gör så gott de kan även om det kanske inte räcker hela vägen. Just den här veckan som var min första i skolan var dessutom alla barnen extra uppspelta och exalterade över festivalen Diwali. Detta är någon slags ljus festival och inför dessa dagar så köper många nya kläder, fixar fint i sina hus, sätter upp ljusslingor och köper presenter till varandra. Den sista dagen firas det stort och skjuts raketer så om jag förstått det rätt så är detta enligt den hinduiska tron då det nya året börjar.

För att se lite annat än bara New Delhi så hade jag och Emily bokat in en utflytsresa på några dagar som började just den där söndagen som festivalen hade sin sista dag och vi firade Diwali och välkomnade "det nya året" i Jaipur. Jag som hade tyckt att det var ljussatt och vackert där vi bor och kände verkligen julstämning trots de varma dagarna. Men när vi kom till Jaipur var belysningen på en helt annan nivå och efter en dag med lite sightseeing åt vi middag på hotellet och satte oss sedan för att kolla fyrverkerier som aldrig verkade ta slut. Vi gav det två timmar, sedan var klockan halv tolv och vi kände båda två att det var dags att sova om vi skulle orka upp till nästa dags utflykter. Så vi sa båda två att när nyår väl kommer sista december kommer det inte vara någonting för vi har redan firat ordentligt med smällare och raketer en gång i år. Dagen därpå var vi både på ett aptempel som jag tyckte bara var väldigt läskigt. Visst att jag gillar att djur inte sitter i bur eller hålls fångna för människans nöjes skull. Dessa aporna lever vilt i bergen precis bakom ett tempel, men är uppenbart väldigt vana vid att det vistas mycket människor här. Vi hade någon guide som pratade om stället och absolut försökte få med oss båda två på att vi skulle låta aporna klättra på oss. Men efter lite protest från mitt håll verkade han förstå att jag verkligen inte vill ha en främmande apa klättrandes på mig. För ja, jag tycket att sådant är svårt och lite jobbig precis som med människor jag inte känner vill jag inte heller vara för närgången och på mot djur jag inte känner. Jag är den avvaktande typen som vill känna in läget först. Samma dag var vi även vid Aber Fort som var helt otroligt vackert och för att ta sig upp till fortet fanns valmöjligheten att rida på elefanter vilket jag däremot avstod från. Även om just dessa elefanter såg ut att bli behandlade ganska väl har jag läst för mycket skräckhistorier om hur många elefanter i denna typen av situation behandlas och det tillsammans med mig höjdrädsla sa bara nej det går inte. Så det fick bli en bilfärd upp på berget där fortet låg istället.

Vi åkte vidare från Jaipur till Agra och tidigt på morgonen den 1 November besökte vi Taj Mahal som var så vackert. Det kändes skumt att faktiskt vara här och se det på rigitt efter att ha läst om det i skolan för massa år sedan och tidigare bara sätt det på bild. Men det var verkligen storslaget och fräck även om vi tyvärr hade dålig sikt för att ta perfekta bilder på pågrund av all dimma/rök i luften efter allt Diwali firande. Efter detta åkte vi tillbaka till New Delhi och det har ytterligare gått en och en halv vecka då jag lyckats dra på mig en förkylning som har till största del gått över och i övrigt spenderat mesta tiden på skolan. Finns så mycket mer att säga om de här fyra veckorna som gått, men jag tror inte jag kan formulera mig bättre i kväll. Allt jag egentligen vill säga är att jag mår bra och är så glad över att jag inte fick min önskan igenom den där första dagen. Att jag klarade mig genom den första tuffa veckan för att sedan inse att jag klara mig, jag lever fortfarande, har det roligt och blivit flera erfarenheter rikare. Och fortfarande har jag fyra veckor kvar att fylla med äventyr, om den ekonomiska biten löser sig vill säga. Så kanske dröjer det inte lika läge tills jag uppdaterar här igen, men tills dess ha det fint!

Likes

Comments

View tracker

Så det är inte långt kvar nu, alltså verkligen inte långt kvar tills jag åker. Mindre än ett dygn till och med och sedan lämnar jag Sverige för att åka till Indien och spendera två månader där som volontär. Det kommer bli en stor utmaning, lärorikt, spännande, roligt och fantastiskt också så klart. Jag han tänkt på att jag velat göra något sådant här sedan början av 2014, men så hann jag inte ta modet till innan jag träffade Tim. Och då ville jag ge det lite tid att se vart det skulle leda. Bara att träffa honom och försöka lista ut vad mina känslor sa mig och om dom övervann min osäkerhet på mig själv och rädslan för att släppa in en annan människa så nära inpå som det blir när man har ett förhållande. Så kan ve var det också lite självbevarelsedrift att inte klämma in två stora utmaningar och äventyr på en och samma korta tid. Men så går tiden så snabbt, den springer liksom ifrån en så lätt eller i alla fall kan jag känna det. Och i vintras funderade jag återigen över att åka iväg och volontärarbeta och kände att det är lite nu eller aldrig. Jag vill ge mig iväg på egen hand för att se världen så som det faktiskt ser ut på gott och int. Jag vill utmana mig själv, mina rädslor och tvivel på att jag inte kan eller räcker till. Men det blir också fel att skjuta på att göra en sådan här resa tills jag känner mig redo att hitta ett större boende att investera i och vill ha familj, barn, husdjur, en stor fin bil och allt det där. I så fall hade det fått vänta tills efter att sådant har lugnat ner sig igen och jag vill inte vänta. Så jag bestämde mig för att det är i år det gäller, bokade resan och har fram tills nu bara nyligen tyckt att det ändå inte rikgit känts verkligt. Att det ligger så långt bort på något sätt, att åka till ett annat land med andra levnadsvillkor och faktiskt vara där i två månader utan någon jag känner. Visst har det den senaste veckan börjat gå upp för mig att det är på riktigt och nervositeten kommer smygande i mellan åt. Fast jag är ändå inte så hysteriskt nervös och ångestfylld som jag befarade att jag skulle vara och det känns skönt. Så även om det kommer kännas tufft stundtals och jag garanterat kommer ha hemlängtan ser jag så fram emot att ge mig iväg. Det kommer kännas konstigt att vara utan Tim då vi mer eller mindre varit hopklistrade under dom här dryga två åren vi kännt varandra, men jag tror också att det kan ha en bra inverkan att vara ifrån varandra ett tag. Att längta och få tänka lite på var sitt håll. Jag känner absolut att jag kommer att utvecklas som person under den här resan, men hoppas också på att Tim kan känna det samma på hemmaplan.

Likes

Comments

Bombar med bilder från min och killens ”weekend” i Stockholm förra veckan. Firade ju mig helgen innan min födelsedag, då jag och Tim åkte upp till Stockholm på min födelsedag. Var helt excited förra året ihop med att Justin Bieber släppte singel inför senaste albumet och gick ut med att han skulle komma till Sverige och spela under sin världsturne. Och dessutom ihop med min födelsedag! Jag är inte en jättehysterisk belieber, men jag kan ärligt säga att jag gillar verkligen Justins musik och speciellt det senaste albumet.

Jag var en av de som tyckte att Justin var lite löjlig ihop med att hans karriär tog start framför allt baserat på att jag tyckte att texten i till exempel låten Baby ihop med hanns unga ålder kändes lite patetiskt. Men långsamt ändrades min uppfattning om honom och ihop med hanns julskiva 2011 någonstans började jag gå över till att gilla Justin Bieber. Jag har några starka minnen från den julen. Det var bland annat sista julen jag firade med min pappa, men framför allt kommer jag ihåg när jag och min bror ett par dagar innan julafton klädde granen tillsammans. Vi lyssnade på just Justins julalbum på väldigt hög volym, drack alkoholhaltig glögg, dansade runt skrattandes och känslan av lycka var verkligen total. Jag skulle kunna ge mycket för att få komma tillbaka och vara i det minnet igen.

Det ungefär ett och ett halvt år utan att jag direkt lyssnade något på Justin. Det var vår 2013, jag mådde inte alls bra psykiskt under denna tiden, men just denna dagen var det ändå något som fick det att kännas bra inombords. Det finns mycket olika musik som har hjälpt mig igenom jobbiga situationer där det framförallt har lättat upp en nedtyngande känsla. Just den här dagen som jag tänker på var det Justin Bieber som lättade upp känslorna och tankarna och kanske inte så mycket med hanns musik som med hanns historia. Jag hade köpt godis och hyrt filmen Never Say Never som handlar om Justin allt från när han var liten till hur raketsnabbt hanns karriär sköt i höjd. Tror filmen gjordes 2011, vilket ju ändå är i början och det finns ett par filmer till om honom som är gjorda senare. Denna filmen fick mig för en stund att må så bra och jag blev kär i Justin. Den gav mig hopp och tron på att det finns människor som vill gott. Jag påstår absolut inte att Justin bara har gjort gott, med kändisskapet kommer det mycket ofördelaktiga delar och som jag kan tänkte mig påverkar en som person starkt både positivt och negativt. Och jag kan förstå om han känner sig som ett djur på zoo eller liknande. Allt ska bedömas och jämföras i minsta detalj, när han dessutom har en så stor skara fans där det dessutom känns som att många av dessa har en väldigt bestämd bild av hur dem vill att Justin ska vara. Att det på sätt och vis inte riktigt finns utrymme för han som person att leva som han vill. Så jag är jätteglad att jag fick möjligheten att gå på en av spelningarna han gjorde nu i Stockholm. Visst är jag lite besviken då sångmässigt verkade vara till största del inspelat sedan tidigare, går man på konsert vill jag i alla fall gärna höra artisten sjunga live också. Men överlag var spelningen hur fräck som helst. För min del som mest gått på Håkan spelningar är jag inte van vid alla extra effekter så jag var imponerad och det var verkligen en show han bjöd på.

Nog pratat om Justin, det var jättekul att vara i huvudstaden. Få komma bort lite hemifrån och lite av en utmaning för mig och killen som inte allt för ofta har samma åsikter. Lite fajtande om att jag vill äta på vegan restauranger och han vill kolla i spelbutiker, men vi lyckades sluta fred och kompromissa. Åt riktigt god mat hela vistelsen och var inne på bland annat Goodstore, ett glasskafé och Green Laces och fick köpt lite veganvänsligt. Och det som föll mer i Tims smak var en liten spel/ skivbutik, Disney butiken på Mall of Scandinavia och att det fanns gott om bra Pokémon i spelet att fånga. Massa fler bilder här nedan och jag vill så åka tillbaka igen snart.

Likes

Comments

Min födelsedag är egentligen först imorgon, men jag kommer åka iväg i några dagar och efter det jobba i helgen. Så det var liksom lika bra att köra firande under denna helg som precis passerat. Hade först lite kompisar över på fredagskvällen, med lite tilltugg, vin och massa snack. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men kände att till denna helgen ville jag festa till det lite extra. Jag tycker absolut att det kan vara minst lika roligt och trevligt utan alkohol. Jag står verkligen inte bakom att dricka, då jag själv under en period när livet var svårt gick över från andra metoder till att självmedicinera med alkohol. Då i syfte att dämpa ångest, få mig att slappna av och så. Därav att jag numera väldigt sällan dricker alkohol, även om min mamma kan tycka att jag ska sluta sträva efter att vara så duktig. Att om jag ska vara vegan kan jag ju i alla fall dricka något glas vin till middagen. Precis som att det ska väga upp bägaren, att ha en jämnvikt mellan sina bra och dåliga sidor. En balans där duktigheten vägs upp av att man har lite brister och fel. Jag vet att min mamma inte menar något illa och bara vill mitt bästa. Men för mig är inte alkohol svaret, vilket det sällan är. Jag vet att jag har brister och dåliga sidor så det räcker och blir över för att väga upp den där biten med att tillexempel vara vegan som kanske ligger på duktighets sidan. Men som samtidigt också i vissa sammanhang återigen drar in mig i facket över att vara en omständig och komplicerad person. Jag har förmånen att leva i en tid då det anses "trendigt" att vara vegan, det snackas om det nästan överallt runt om kring en på ett eller annat sätt. Det startar fler och fler uteställen där det är smidigt att kunna beställa en middag eller ett glas dricka som är helt veganskt. Och utbudet i livsmedelsbutiker ökar hela tiden, men ändå är det till och från ett kämpande. Det finns stunder när jag nästan önskar att jag kunde dra tillbaka klockan och inte överväga att gå över till den vegetariska/ veganska livsstilen. Det är ju så lätt att inte tänka för mycket på hur vi människor påverkar andra levande arter och vår planet om man inte sätter sig in i ämnet något vidare. Jag säger inte att svaret är att alla människor på denna planet ska bli veganer, för det tror jag aldrig kommer att hända. Men att fler borde bli medvetna om konsekvenser av våra val, handlingar eller sätt att konsumera med mera . Att vara vegan handlar ju trots allt inte bara om kost. Kan vi inte få med alla på att sluta äta djur, kan vi väl i alla fall försöka få med så många som möjligt på att det är fel att levande varelser ska behöva utsättas för lidande för vår skull. För att vi vill ha en märkesjacka med ett dyrt fint pris som signalerar status eller för att vi ska köpa en ny mascara som blivit intryckt i någon stackars kanins ögon som exempel. Jag kan inte styra vad någon annan väljer att äta eller konsumera, men jag kan försöka hålla något slags hopp vid liv. Och jag kan trots lite motsträvighet, bestämma att alla i alla fall på mitt födelsedagsfirande hållare sig till det jag anser vara det snällare sättet att äta och dricka på.

Därav till dessa tre viner här ovan, två vita och ett rosé. Som jag satt och gjorde lite research på i förra veckan och ja, dom ska vara veganska alla tre. Då det i framställning av vin i vissa fall används till exempel gelatin är inte alla viner eller alkoholhaltiga drycker automatiskt veganska. Jag som inte så ofta dricker har därför inte jättekoll på vad/ vilka som är och inte är veganska och därför till detta tillfälle var tvungen att läsa på lite. Har under helgen hunnit smaka lite på alla tre och kan säga att trots att inget av dessa är dyra prislappar på var dom förvånansvärt goda. Levas rosé och det vita The Crossing något torrare, men inte så strävt som jag befarade utan bara väldigt smakrika.

Hade inte alls väntat mig att kompisarna skulle komma med presenter till mig. Visst jag fyller år, men hade också sagt att jag inte ville ha något märkvärdigt utan bara var ute efter sällskap. Vilket var extra behövligt då Tim jobbade till sena kvällen och även om jag är ganska mycket ensam varg så gillar jag inte att vara ensam. Kan absolut njuta av att vara själv, men det är skillnad på att vara själv och vara ensam och när det blir för mycket av den bättre delen går det lätt över till att bli negativa ensamheten. Därför var jag verkligen jätteglad över att några av dem få vänner jag har hade möjlighet att komma över en stund och snacka och bara vara. Och att jag dessutom fick blommor, ballonger, en bakbok och dessutom vårt balfoto inramat. Det vara bara en stor fet bonus.

Under söndagen blev det sedan att fira med familjen. Och efter en lite motig start gick det ändå rätt bra. Ja precis som jag skriver om tidigare i inlägget blir veganer lite motade ibland, och så även av de som egentligen vill en väl, familjen. Ihop med att vara lite nervös över att allt skulle gå ihop sig kanske och annan orolighet i kroppen resulterade i att mitt humör inte kunde hålla ihop längre, men som styrde upp sig tillslut. Så tacos till alla, för vem gillar inte tacos liksom. Ja jag fyller 23 år och det är det som ligger på toppen över favorit mat. Dessutom r det smidigt att göra till många och bland dom rätter som gillas av många i olika åldrar där grönsaker få ta en naturligt övervägande del. Förutom taco åt vi ju såklart tårta, för vad vore ett kalas utan tårta. Jag är egenligten ingen tårperson. Eller jag har i alla fall aldrig tidigare varit någon tårtälskare. Men jag är kanske beredd att tänka om. Ville göra det lätt för mig och är inte så insatt i att baka med endast växtbaserade livsmedel, så tog den lättare vägen att beställa en tårta. Från Snövit konditori på Hisingen då dem inte bara gör traditionella tårtor och bakverk med grädde, ägg med mera, utan har också ett växande utbud av veganska bakverk. Denna tårtan har gjorts på sockerkaksbottnar och fylld med färska hallon passionsmosse och vaniljkräm. Och så god, är tårta alltid så här god vill jag också ha mer.

​Och sist men inte minst present bordet. Ännu mer paket alltså, vet faktiskt inte om jag förtjänar så här många och fina presenter. Är så glad och tacksam över allt jag fått. Hade lyckats ganska bra med att få ihop en önskelista inför firandet och delat upp den för att inte riskera att det slutade i flera hade köpt samma punkt på önskelistan. Vet inte om det var den taktiken eller om jag bara hade ovanligt tur att fått allt det jag önskade mig och ytterligare ett par saker. Clara Henrys grymma mens bok som ska bli så intressant att läsa, lite lyx med duschskrubb från Lush och ansiktstvätt, fina drinkglas, en hel hög kläder med mera. Blev så mycket mer skrivet här idag än jag först tänkte mig, men antar att det fanns lite som behövde vädras ut. Och kan inte säga nog hur nöjd jag är med helgens båda firande. Är så glad för min familj och vänner, även om jag inte alltid är den bästa på att uttrycka det.

Likes

Comments

Jag ogillar verkligen när det ser ut som en enda röra oavsett vad det gäller, ja jag har lite pedanteri i generna. Men hur ska jag kunna välja vilka gener jag ärver och inte liksom. Något jag tänkt lite extra på nu det senaste är oredan med mina smycken, speciellt i och med att jag numera samlar på mig fler och fler smycken till min septum piercing. Vilket innebär en helt ny kategori som också ska få plats bland dom tidigare. Städade lägenheten i går och har kanske helt enkelt lite feeling kvar i och med att det blev renare och mer ordning på andra saker då. En tanke som jag helt klart kan relatera till i den bok jag för närvarande läser är hur huvudkaraktären reflekterar över sin mammas städning, att det finns ingen som städar så noga som en person som mår dåligt. Jag säger inte att jag mår dåligt nu, utan mer känner mig lite rastlös. Men kan definitivt relatera, det finns ingen gång jag har städat så noggrant och mycket som när jag mått rikligt dåligt. När jag mådde som sämst hittills i mitt liv jobbade jag dessutom med just städning och kanske var det därför som jag så ofta fick höra från dom på kontoret att det var så många som var nöjda med mitt jobb. Men det kommer till en gräns när det blir för mycket och det är dags att ta tag i den verkliga röran som sitter inuti. För i dom lägena handlar det ju alltid om kontroll, i alla fall för mig, att försöka hitta något jag kan ta tag i och styra när allt kaosar i huvudet och känslomässigt. Just den här städningen handlar inte om att jag mår dåligt, utan bara om att jag tycker det är lättare och snyggare när saker ligger på sin egen angivna plats. Att jag får mer energi att må bra när det finns lite struktur på sakerna som omger mig. Dessutom blir det förhoppningsvis lättare för mig att hitta nästa gång jag ska sätta på mig något fint bling bling.

​Rensade alltså undan dom smycken jag inte använder så där värst ofta och skickade ner dom i lådor att ställa upp i garderoben. Varför behöver ett örhänge som jag tappat kompisen till ligga framme och lättillgängligt liksom när jag knappast kommer att använda det i första taget. Istället la jag det som faktiskt används på första parkett och lätt överskådligt. Nu fick dessutom mina septum smycken en mycket bättre plats bredvid örhängena. Och mina nya chokers som jag fick hem igår från Madlady fick plats i lådan. 

Likes

Comments

Jag och killen var för några veckor sedan ute och plockade bär i skogen. Eller ja för att vara exakt har vi varit ute i tre omgångar och fått tag på både blåbär, björnbär och lite lite hallon. Så idag var vi för sugna på att slänga ihop dom där små bären till en mumsig paj. Och testade självklart lite av den där nya drickan som vi köpte igår på Happy Vegan.

Bärpaj

150 g Mjölkfritt margarin
4 dl Vetemjöl
1,5 dl Socker
1,5 tsk Bakpulver
1 krm Salt
Ca 400 g Blandade bär, i detta fall blåbär med lite hallon
1 msk Majsstärkelse
1 msk Vaniljsocker

Smält margarin. Blanda bären med majsstärkelse och vaniljsocker.
Blanda resterande torra ingredienser i en separat bunke. Rör sedan ner margarinet i bunken med de torra ingredienserna.
Häll ner lite av smulorna i botten av formen. Häll sedan på alla bären. Sprid ut resten av smulorna överst.
Ställ in i ugnen på 175 grader i ca 40 minuter.

Likes

Comments

Bilder: WeHeartIt

När regnet öser ner utanför. Dagdrömmer om det där perfekta pastell blå grå håret och lyssnar på Lana Del Rey. Målar i mina målarböcker för att få en illusion om att jag är kreativ och fortsätter gräva ner mig i The O.C. med fantasin om att också ha ett överflöd av pengar och gemenskap men fortfarande tusen problem.

Likes

Comments

Du vet att du är en riktig matnörd när veckans höjdpunkt är att få åka in till stan och kolla in en nyöppnad livsmedelsbutik. Ja jag är en äkta matnörd och har inga problem med att vara det, jag älskar mat och tycker inte att det är något negativt i att vara en nörd. Och inte är detta vilken mataffär som helst, utan en helt vegansk sådan. Dom hade öppningserbjudande i dag med lite provsmakning på en del produkter och 10% rabatt på hela köpet. Happy Vegan ligger på Olivedalsgatan, ungefär längst upp vid Linnégatan och helt klart ytterligare en anledning till att jag skull vilja flytta in till stan. Tog alltså med min andra hälft och lika mycket nörd han, dock i andra ämnen, och åkte in till stan efter att vi båda tagit en riktigt ordentlig sovmorgon.

Inte den största matbutik jag varit inne i, men det var inte heller vad jag hade räknat med. Trots att det till ytan inte var jättestort fanns där ändå en hel del. Mycket som jag sett tidigare i form av mejeri alternativ och en del kött substitut. Även en del mjöl, bönor och sådant men mestadels ekologiskt. Fanns även en hel del som jag inte har sett eller testat tidigare. Till exempel veganska räkor som jag tidigare endast sett på bild, men vet ärligt inte om jag någon gång kommer våga testa då det ser läskigt likt ut riktiga räkor. Fanns en massa Astid och Aporna produkter som jag inte sett i butik innan och givetvis även mycket annat som vanliga stapelvaror och som på bilden spirulina, vetegräs, hampafrö med mera. Kommer definitivt komma tillbaka till Happy Vegan och handla igen när jag har vägarna förbi och hopas att det kommer gå bra för dom så att butiken får fortsätta.

Oftast när jag och Tim är inne i Göteborg slutar det med att vi käkar på Jonsborgs grillen. För att det är så gott, för att det är lätt att ta sig och till min glädje alltid slutar med att Tim äter veganskt med mig. Och så även denna gången. En rejäl cheeseburgare med mixed fries till mig och en kebab tallrik med pommes till honom. Självklart överöst med sallad och dressing. Typ enda gången jag äter sås är när jag käkar burgare för älskar hamburgerdressing.

Har jagat Pokémon genom hela stan, alltså fattar inte att även jag fastnat för detta spel. Och var inne och promenerade runt i Trädgårdsföreningen för första gången insåg jag. Det finns så mycket fina platser som jag aldrig sett. Så även om jag längst upp i detta inlägg skriver om att jag skulle vilja flytta in till stan är jag väl egentligen ingen stadsmänniska i hjärtat. Jag älskar natur, växter, djur och friheten i att vara omgiven av grönska. Älskar därför när det i större städer finns fina grönområden och parker med vackra blommor och plats för fina buskage och planteringar. Det är något jag definitivt saknar i min lilla stad, men å andra sidan har vi ju skog inte allt för långt bort om det skulle kännas för mycket asfalt.

​Så till det vi köpte inne på Happy Vegan. Givetvis två chokladkakor till denna chokladälskare. Vego har jag ju redan testat och vet att jag avgudar, dessutom var det nog något billigare än att köpa den på till exempel Jonsborg. Har också läst av många att den andra sorten, ichoc ska vara bra choklad och jag älskar kombinationen choklad apelsin så när det ändå fanns fick det bli en sådan. Drickorna här ovan köpte jag nog mest för att etiketterna på flaskorna var så söta. En med smaken hallon och en fläder, båda två ekologiska och fanns ett helt gäng med andra smaker också. Hot chorizo från Astrid och Aporna, har tidigare ätit den milda varianten och tycker den är god men inte hittat denna tidigare så tänkte liksom steppa upp lite och se om den är så himla hot.Det sista vi fick med var ju också Violife's ost med mozzarella smak. Jag har inte ätit mozzarella på i alla fall två år när jag blev vegan och blev så sugen helt enkelt. Med vetskapen om att vi har några mogna tomater hemma  såg jag både tomat och mozzarella mackor framför mig eller som ett tillbehör till mat skivad mozzarella, tomat, lite rödlök och ringla lite olivolja på det. Ja det vattnas i munnen på mig när jag bara tänker på det. Matnörd med stot M. Och är riktigt nöjd med dagen och över att det öppnat en helvegansk livsmedelsbutik relativt i närheten. Kommer kanske hänga i Göteborg hela tiden från och med nu bara för att kunna svänga förbi och handla lite godsaker.

Likes

Comments

Jag vet inte om det är för att sommaren är på väg att ta slut. Att den aldrig lever upp till dom där förväntningarna jag har ångest över innan sommaren. Om det är för att det blir mörkare, regnigare och kyligare. För att min födelsedag närmar sig och jag börjar reflektera över om huruvida jag kommit vidare i livet sedan sist jag fyllde år. Om det har att göra med att addera år till våra liv i allmänhet ger oss så många anledningar till att kolla tillbaka och få lite panik över tiden vi har kvar och går in i alla sort åldersrelaterade kriser. Eller för att jag har min hittills största resa framför mig som närmar sig med stormsteg. En kombination av dessa och hormoner och humörsvängningar ihop med pms och mens har i alla fall fått mig att känna mig väldigt låg dom senaste dagarna och ångesten börjar gnaga där på insidan.

Har spenderat dagen med fokus på att bara andas och försöka hålla tankarna i nuet. Det blir så lätt att det skenar i väg när ångesten väl börjar gro och det gör allt bara värre. Har lyssnat på lugn akustisk musik och badat halva dagen. Med hårinpackning och ansiktsmask som luktat så gott att jag nästan var sugen på att äta upp den också. En björnbärs badbomb från Lush som innehåller bland annat bergamott och detta ska verka både avslappnande och upplyftande och kan därför lätta upp ångest, depression och nervositet. Jag vet inte om det var badbombens magiska innehåll eller bara kombinationen av ett varmt bad, lugn musik, en bra bok och levande ljus som fick mig att landa lite i nuet. Att känna att jag inte fortsätter skena iväg i fel riktig, men ja det känns bättre och det kan vara bra att bara stanna upp ibland. Att fokusera på något annat än livets stora frågor, att bryta upp när det känns som att det börjar gå fel.

Likes

Comments