​Kände bara att jag hade en så mysig ​dag igår och ville bara dela med mig av det. En helt vanlig tisdag eller alla hjärtans dag, beroende på hur man väljer att se det. Och absolut jag har full förståelse för dom som tycker att detta är en jobbig, deppig och oönskad dag för jag har också varit där. Samtidigt som jag känner att varför inte ta vara på den, det är en dag för att uppmärksamma dom vi älskar och bryr oss om. Det betyder inte att du måste ha en pojkvän, flickvän, man eller fru för att kunna göra det. Visa kärlek till den eller dom personer som betyder extra mycket för dig. Så gjorde jag i alla fall och var hos mamma och lämnade en bukett med ett kort på bordet till henne då hon inte var hemma. Åkte förbi min farmor och farfar med lite blommor och blev sittandes där en bra stund och pratade och hade det mysigt. Även pappa fick sig några rosor på sin grav och så klart uppvaktade jag min kille. För att han står ut med min varje dag och gör mig så lycklig. Skulle nog säga att detta är den bästa alla hjärtans dag i mitt liv, mycket för att jag öppnade upp mitt sätt att se på det och fick delat med mig av dagen med dom jag älskar. Så till er som känner att det här är en dag som tynger er, vänd på det i stället och fokusera på att ge kärlek och berätta för de du tycker om vad dom betyder för dig, för det är tyvärr för lätt att ta för givet och glömma bort. 

Likes

Comments

Förra veckan började ganska lugnt och mitt fokus låg väl mest på att återhämta mig från personalfesten som hade varit under helgen. Andades ut i badet, tog promenader med mamma, träffade en kompis och för första gången hennes lilla söta vovve. Har också varit helt fast i den tredje av Maze runner böckerna som jag nu i dag hoppas på att kunna läsa ur, även om det samtidigt är tråkigt att läsa ur en bok som är så spännande.

Spenderade denna helgen som var först med lite jobb och sedan blev det fika och prat om livet med Ida följt av bio mys. Såg filmen Passengers och den var verkligen bra. När jag kollade trailern innan så gav den mig visserligen en annan bild av hur filmen skulle kunna vara än vad det kanske visade sig vara. Men verkligen bra, tänkvärd och effektfull.

I söndags segade jag och älsklingen till en början mest här hemma, men tog oss tillslut ut och kollade bland annat på IKEA och fick storhandlat mat. Alltså vi två, vi skulle kunna säga att vi nästan älskar att handla mat jag och min kille och varje gång när vi kommer hem tänker jag samma sak att nu behöver vi ju inte köpa mer på hundra år för alla skåpen var ju egentligen nästan fulla innan vi åkte iväg. Men men, blir väl så när vi är två för likasinnade och som gillar att både handla och äta mat. Avslutade veckan med att baka chokladmuffins som blev gigantiska och jätte smarriga. Resultatet blev faktiskt över mina förväntningar då jag sedan jag blev vegan knappt har bakat någonting och känner mig fortfarande väldigt osäker på att baka framförallt utan ägg, men det gick ju lysande denna gången så kanske värt att testa lite oftare.

Veckans bästa: Det måste nog ändå vara lördagskvällen med Ida, för att jag alltid trivs i hennes sällskap och för att vi tyvärr ses för sällan.

Likes

Comments

Tog en sväng ner till Ullared och Gekås i helgen som var med Tim. Nja kanske inte bästa planen för helgen efter löning kan man tänka sig, men vi satsade på att vara där till öppningen vid kl 7 och lyckades med det hyfsat bra. Så våra första timmar i varuhuset var ändå rätt lugna och framåt att vi började känna oss klara var det nog som mest folk. Skönt att vara på sluttampen då. Kände också att efter att jag har armbågat mig fram på gatorna i Indien kan nog ingen plats i Sverige vara värre och därmed kände jag mig inte så skrämd av tanken på att det antagligen kunde blir mycket folk. Kom hem med alldeles för mycket saker så klart, men där det mesta är bra saker och sådant där som går åt, som inte är kul att köpa men som ändå behövs. Sådant vi köpte som är roligare än disksvampar och strumpor var bland annat ansiktsmask, som jag dessutom redan hunnit testa en och verkar vara rätt bra. Köpte lite färgpennor och sådant till mig, för att jag det senaste har känt att jag tycker det är rogivande att sitta och måla och liksom rensar hjärnan även om jag inte skulle sägs att det blir så himla snyggt kanske. Tim hittade såklart något spel och lite sådant. Så nu har vi kanske gjort Ullared för ett bra tag framöver känner jag.

Likes

Comments

Älskar att jag tajmar mina lediga stunder med att vara sjuk, men sådan har jag typ alltid varit. Även när jag gick i skolan var det först på lediga dagar och ihop med lov som förkylningar bröt ut så lite van vid det. Började känna av det redan i helgen, men först i måndags som jag på riktig kände mig slut och nästan lite febrig. Så gårdagens lediga dag spenderades inomhus och jag kom så långt som till soffan för att hela dagen ligga där och kolla serien Suits. Så på ett par dagar har jag nu sträck kollat säsong 6 av serien och älskar den. Satt precis med tårfyllda ögon för att dom sista avsnitten är så känslosamma på ett väldigt fint och lyckligt sätt. Är så glad för att min kompis Ida tipsade mig om denna serie för flera år sedan och kan definitivt säga att har du inte sett den än, gör det. Säsong 6 släpptes egentligen i höstas och jag började kolla på den redan då, men blev inte att jag kollade klart innan jag åkte iväg till Indien så jag tyckte det var bäst att börja om från början nu för att inte missa något som jag glömt bort under tiden som gått sedan jag såg senast. Gjorde alltså inget annat igår för jag hade verkligen ingen engerigi över, trots att jag visserligen efter en helt oproduktiv dag kände mig så rastlös var det värt det. Såg också att jag exakt dessa dagar förra året också låg hemma i sängen med te och näsdukar och kände mig krasslig. Så det är väl typsikt den här tiden på året att vara förkyld och så.

Idag har jag istället fokuserat på att få lite sådana där tråkiga saker som tvätt och bädda om sängen gjorda innan jag gav mig hän till dom sista avsnitten av Suits. Vilket var väldigt smart, för nu har jag ju både gjort något bra som får det att kännas lättare i själen och ändå hunnit slappa också. Ska dessutom snart dra till jobbet och därmed bra att ha hunnit ladda om batterierna igen. Min kille kom hem med en handfull medjool dadlar igår som jag har ätligt några av idag och sådant här gör mig så lycklig. Är inte så mycket för att få prylar, men alltså sånt som riktigt goda dadlar är verkligen vägen till mitt hjärta och får mig att smälta. Har även försökt fylla på med nyttigheter som att proppa min smoothie full med grönkål och ingefära och liknande för att kriga emot förkylningen. Hoppas att det ska snabba på tillfriksnandet och om inte annat så känns det redan som att det har gett mig ett mer positivt humör i alla fall. 

Likes

Comments

Har varit bra på att mixa effektivitet och att ta det lugnt den här veckan som gått. Fick i början av veckan hem ett paket med framförallt tvättmedel och liknande som är mer miljövänligt än det traditionella maken som finns i alla matbutiker och liknande. Om jag förstått det rätt så ska alla produkter vara veganska, kommer bli så intressant att testa dessa framöver och se om det funkar något bra. Har sedan tidigare köpt ett sköljmedel i märket Attutude som doftar helt underbart att jag typ vill gå runt och sniffa på alla kläder sedan vi börjat använda detta.

Har haft det ganska chill på jobbet och istället varit mer produktiv här hemma i stället. Fått mer ork och inspiration till att laga riktig mat till exempel som nästan skulle kunna räknas som ett av mina nyårslöften eller mål för 2017. Att äta mer regelbundet och äta bättre mat som håller mig jämnt mätt och är bra för min kropp. Har både lagat snabb men bra mat hemma som pastan med linser och annat grönt på bilden ovan och varit hemma hos mamma och fått ihop en himmelsk god gryta med lite mer finess nu i helgen som var. Julen har jag och killen städat bort till största del, lite dukar och gardiner som får hänga med ett litet tag till bara. Och jag har köpt både en fin bok, framkallat bilder och köpt lite annat fint att pyssla med, mer om det kommer framöver.

Såg en väldigt intressant dokumentär i veckan som heter Food choices, älskar att kolla på dokumentärer men det var så länge sedan jag gjorde det nu. Blev därför så glad när jag på instagram kom över detta tips och kände att jag var tvungen att ta mig an den med en gång. I filmen går dom igenom hur den mat vi äter påverkar kroppen och denna typ av dokumentärer är helt perfekta för mig som är både matintresserad och känner att jag blir mer och mer intresserad och fascinerad av hur vår kropp påverkas av vad vi stoppar i den och utsätter den för. Vill verkligen rekommendera alla att se Food choices.

Veckans bästa: Lördagskväll hemma hos mamma med matlagning och filmmys

Likes

Comments

Beställde i slutet av förra veckan hem två stycken nya smycken till min nos. För att det är kul, det känns som att jag inte kan ha tillräckligt många och vem gillar inte att spendera pengar liksom. Jag skulle ju satsa på att spara pengar va det ja, går lite si och så med det. Men till mitt försvar har jag inte några små tajta ringar sedan tidigare och jag har känt att det är ett hål som jag behöver fylla. Gillar min septum piercing jättemycket och har gjort sedan första dagen och kommit fram till att jag är mest bekväm i ganska små smycken. Jag har ett relativt stort utrymme under näsan och ner till överläppen så det är lätt att hitta smycken som ser nätta ut och verkligen inte hänger ner i munnen på mig. Men jag har också känt att jag vill ha ett smycke som bara sitter där och verkligen inte hänger ner, speciellt inspirera av Linda Hallberg som ofta har en slät liten ring i/runt (?) sin septum och nu hittade jag den. Så är väldigt nöjd över detta, på samma gång såg jag även den till höger på bilderna ovan som precis som den andra är en tajt ring men med fem små stenar på. Bilden gör den verkligen int rättvis men den är i grunden vit och skiftar i olika ljus färg mellan ljust rosa och ljust blå. Båda smyckena är 1,6 mm i tjocklek och 6 mm i diameter och jag är väldigt nöjd med att dom på mig bli tajta men inte för små i omkrets som jag var lite nervös över att det skulle bli. Har sedan tidigare smycken som är mellan 8-10 mm i diameter. Kan inte svara på vad jag kommer tycka om dessa i framtiden då jag är mycket väl medveten om att smak och tankar ändras över tid, men precis som när det gäller smycken i öronen känner jag mig mest bekväm i när det är en detalj och inte så stort att det tar över fokuset helt. Får väl räkna det som att med dessa två är min smyckes samling komplett för ett bra tag framöver.

Likes

Comments

Första veckan på detta nya år har passerat och jag har en bra känsla i magen. Hade en jättemysig jul och trevlig nyår med familj och vänner och är bara allmänt taggad på 2017. Och kanske också lite mer tillfreds med att det gått ännu ett år jämfört med hur mitt yngre jag kände i samma situation. Tänker tillbaka på föregående år som var väldigt svajigt ihop med att sommaren mest regnade bort och jag kände mig allt annat än pigg och glad. Sedan kom vändningen ihop med höst och mys följt av min Indien resa och att komma hem till dom jag älskar. Kanske är det framförallt att jag kom hem från Indien med ett helt annat lugn och trygghet i själen som gör att jag också är mer öppen för att se det positiva i att det blivit nytt år.

Spenderade veckan med att göra sådant där som annars gärna skjuts upp till framtiden som att ge mina växter lite omtanke och rensa igenom garderoben. Bort med alla dom där plaggen som jag ägt i en mindre evighet och som jag trots det knappt använt, eller de som är söndriga och urtvättade med som trots det ändå blivit vikta och åkt in i skåpen igen. Känns så skönt att det blev lite luftigare och att bara få gjort det, så nästa steg som jag inte tagit tag i än är att se om jag kanske kan sälja några av de saker som är fina, men bara inte känns tillräckligt jag för att sparas.

Ihop med nytt år hör ju också för så många ihop med att vi ska börja träna, äta nyttigt och bli helt nya mycket bättre människor. Har känt dom senaste åren att om jag ska ha några nyårslöften så ska dom vara överkomliga och grunda sig i att jag blir en bättre människa på så sätt att jag tar hand om och är snällare mot mig själv. Dom senaste åren har mina nyårslöften handlat om att äta vegetariskt, försöka vara mer öppen, flytta hemifrån, inspirera min pojkvän/sambo att äta mer vego, åka iväg och volontärarbeta. Mål som på olika sätt har utmanat mig, fått mig att växa och som jag har uppnått. Visst jag kan fortfarande finslipa på detta, men jag har kommit en bit på vägen åt ett håll som känns rätt och bra för mig och det gör mig stolt och får mig att vilja fortsätta kämpa framåt och skapa nya drömmar och mål. Nyårslöften eller mål för 2017 har jag valt att främst lägga vikt på vänner och familj. För att människor och relationer är det viktigaste vi har i livet och det är samtidigt något som jag är dålig på att ta hand om. Så jag måste pusha mig själv när det kommer till den där oron och ångesten över att inte vara tillräckligt intressant för att någon skulle vilja lägga sin tid på att vara med mig och trycka extra hårt på denna punkt i år. Och tillbaka till det där första med träningens vara eller inte, jag har som mål att motionera mer. Att få in mer träning, för att det är något jag varit väldigt dålig på speciellt sedan jag flyttade hemifrån. Samtidigt så vill jag inte stå på ett löpband och maniskt tänka på beach 2017 och kanske just därför som jag väljer att säga att jag vill motionera mera. För jag vill träna, röra på min kropp och utmana mig själv fysiskt med målet att jag ska må bra och inte för att gå ner i vikt, vara så smal som möjligt på en strand eller få det att vända sig till min nackdel. För jag vet hur lätt jag blir beroende av saker och vänder det emot mig själv. Något som definitivt hjälper mig på det där nyttiga spåret är julklappen jag fick av Tim som gör det så smidigt att få ihop goda smoothies på ett nafs. Har startat typ alla dagar under årets första vecka med en massa frukt och grönt vilket är något jag tror definitivt får både kropp och själ att må bättre.

Veckans bästa: Ny musik från Ed Sheeran

Likes

Comments

Kastas rakt in i julstök och kyla när man kommer hem så här års. Även om jag tycker att det är riktig kallt ute så det ändå bara ligger runt noll gradig och känner mig ovan vid att klä på mig tjocka ytterkläder hade jag ändå önskat mig lite snö. För att det gör så mycket för stämningen och får mörkret att verka lite mindre mörkt. Mitt uppe i att slå in julklappar och mumsa på pepparkakor och annat som hör till. Var också inne på Life och köpte lite bärmix fullproppad med vitamin C och D för att det känns som att det kanske kan komma att behövas nu i vintertid. I bakgrunden på bilden syns chokladkalendern som pojkvännen var så söt och köpte till mig när jag var borta för att han vet att jag fortfarande är barnsligt förtjust i det där med att öppna luckor i på en julkalender. Vill också tipsa om att dagens lucka i Kicks julkalender är överlacker från Seche VITE till halva priset. Så den och även ett par saker från the Balm fick bli tidiga julklappar till mig själv. Allt med Musikhjälpen i bakgrunden så klart, för att denna veckan måste ju vara bästa veckan på hela året att lyssna på radio.

Likes

Comments

Vet inte alls hur jag ska fixa att sammanfatta mina två månader i Indien på ett rättvist sätt, men vill ändå ge det något form av försök. Mer än att bara säga att jag är hemma och har varit sedan lördagseftermiddag. Så skumt för övrigt att vara tillbaka hemma igen, så mycket att ta in och sådant som jag verkligen ser med andra ögon jämfört med innan jag åkte iväg. Jag förstod ju att det skulle påverka mig att vara iväg, men jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle vänja mig så vid rutinerna och vardagen i Indien att jag nästan glömt bort hur det ser ut och känns att vara hemma. Hur fantastiskt det är att träffa familjen igen och att dessa människor som jag haft så långt borta under en längre tid nu är nära i fysisk person och inte bara på en suddig skärm i min hand. Även som känslan att ha människor runt mig som pratar mitt språk, hur märkligt det kändes när jag gick till gaten för min sista flygning som skulle ta mig hem till Sverige och det helt plötsligt var främande människor runt mig men som pratade svenska. Det var så ovant och vid ett tillfälle när det kom fram en man till mig och frågade det var ledigt att sätta sig bredvid så svarade jag honom på engelska, vilket han måste ha undrat över då han ju frågade på svenska och sedan också kunde höra mig prata med mamma i telefon på svenska. Det hade liksom blivit inarbetat att om jag inte pratar i telefon med dem där hemma så är det engelskan som gäller och jag han därför svara honom innan jag riktigt tog in att han ju frågade på svenska. Vet inte vad han tänkte vidare om den situationen, men det fick verkligen mig att reagera på att ett språk som jag fortfarande inte känner mig helt trygg och säker med ändå har hunnit sjunka in såpass att det är det första som kommer upp i huvudet. Det är något som jag är imponerad över då jag under mina första dagar knappt visste hur jag skulle klara mig och det kändes som att alla ord jag ville få fram tappade jag bort i översättningen till engelskan. Detta är bara en av alla saker som jag är stolt över att jag fixat och tagit mig igenom under denna tid.

Jag har lagt in flera bilder här på alla underbara barn i skolan som jag arbetade på under min resa. Och det är framförallt alla dessa ansikten och energiknippen som jag saknar nu när jag kommit hem igen. Att jag fick spendera mina dagar med dessa och vara en del av deras liv känns så fint och något jag är så glad över att fått ta del av. Jag har förhoppningsvis kunnat lära dem något och dem har definitivt lärt mig massor. Det har varit tuffa stunder och jobbiga känslor under tiden, men jag skulle aldrig vilja göra denna resa ogjord.

Inför min första dag i skolan visste jag inte vad jag skulle förvänta mig och var smått nervös samtidig som jag också var väldigt förväntansfull. Här är skola verkligen något annat än vad jag är vad vid från mig egen uppväxt. Första dagarna i skolan var verkligen intensiva och känslan av att vara helt slut infann sig under hela första veckan. Att sitta på golvet bredvid alla dessa ivriga barn och där ljudnivån är ganska hög. Det är stor skillnad på åldrar och kunskapsnivåer så undervisningen blir mer eller mindre individuellt och innan jag hade fått en bild av vad varje barn kunde och lite tog det lite tid att komma in i vad ska vi göra av dessa blanka sidor i din bok. Där jag har hjälpt till att lära ut engelska och matte framförallt till både dem äldre som förstår sig på vag jag säger och dem små som inte kan många ord på engelska och vi mer eller mindre fått komminucera med andra medel än just vår röst. Dem flesta av dessa barn har inte mer än några pennstumpar att skriva med, trasiga kläder och precis nätt och jämt ett hem att bo i, men det är fantastiskt att se hur dem alla är så fyllda av energi, glädje och alltid med att stort leende i hela ansiktet. Önskar att fler både barn och vuxna hemma såg på livet så lätt och enkelt som dessa barn och var glada och stolta för det dem har istället för att sörja och var bittra över det dem inte har.

Under tiden som jag var där fyllde bland annat en av mina eftermiddagselever år och för att fira hade dem skramlat ihop till lite nudlar, kex och snacks som dem glatt delade med sig av och firade med. Under mina sista dagar var tjejerna dessutom helt uppspelta och ville absolut visa oss runt i deras hem. Så jag och en annan tjej som också var där som volontär blev runt visade till deras hem som ligger precis i anslutning till skolan och jag kände mig både chockad över att kliva in och se dem små rummen med små kokmöjlighetar, överallt förvaring av familjens kläder och små prylar och utöver det en träskiva som fungerade som säng, eventuellt med en tunn madrass på. Det kände så sorgligt på ett sätt att se hur litet och fattigt dem bor samtidigt som deras glädje smittade av sig då tjejerna var så ivriga och otroligt stolta över att visa upp sina hem och familjemedlemmar. Då får man också ha i tanke att dess barn som jag har varit med mår över lag bra, dem har en familj, kläder på kroppen och får någorlunda med mat. Jag vet inte ens om jag vågar tänka på hur många människor som lever med ännu sämre levnadsstandard än det här även om jag vet att det finns för många som gör det i världen. Nedersta bilden är från min sista stund min sista dag i skolan vilket var en känslosam dag. Alla tjejerna var på mig hela eftermiddagen och ville kramas och säga att dem kommer sakna mig så mycket när jag åker. Och jag saknar dem verkligen också, men vi hade också lite kul och dansade till indisk musik tillsammans och åt sötsaker.

Mitt mål innan resan handlade mest om att komma iväg och se något annat än det vanliga livet hemma och bevisa för mig själv att jag klarar av det. Och det har jag absolut gjort och mer därtill, första dagarna överskuggades till största del av tvivel men när jag lät det sjunka in så släppte det och öppnade upp för att se nya saker och ge plats åt andra känslor. Jag har inte bara lyckats ta mig iväg och klara mig på annan del jorden utan att ha någon jag känner att luta mig mot, jag har även fått ett band till människor som lever ett helt annat liv än det jag är van vid. Det är så lätt när man ser reportage på nyheter om dem som har det fattigt och svårt att känna att det är så långt bort och känns verkligen som en annan värld. Jag skulle vilja säga att jag har knutigt ihop det lite mer nu då jag har varit i ett område där fattigdom råder och lagt in egna personliga tankar och känslor i situationen. Att höra om liknande områden i framtiden kommer definitivt träffa mig närmare hjärtat och allra helst just nu när jag kommit hem och Musikhjälpen som drog igång i går där årets tema är Barn i krig har rätt att gå i skolan. För mig känns detta så aktuellt så det ger mig tårar i ögonen att tänka på att barn inte får ta del av denna rättighet och då jag själv precis fått vara med och se barn utvecklas, växa och stoltheten i deras ögon när dem lyckas med något dem inte klarat tidigare. Denna resan har gett mig så mycket på olika plan och detta är verkligen inte någon grundlig sammanfattning, men det är också svårt att samla ner allt till en kort text. Det är däremot en inblick i hur jag spenderat den mesta av min tid i Delhi, med barnen i och runt skolan. Jag hoppas så av hela mitt hjärta att livet kommer bli så bra det bara kan för dem alla. Och även om jag kanske aldrig kommer tillbaka till dessa människor och områden så kommer jag definitivt återvända till Indien.

Likes

Comments

Näst sista helgen i Indien och i början av helgen hängde fortfarande den där störande jag har inga kontanter känslan över mig. Har under veckan lånat pengar för att ta mig fram och tillbaka till skolan där jag jobbar och hittat ställen där jag kan köpa mat till lunch och betala med mitt kort. Men i ett land där så mycket är uppbyggt på att du ska ha kontanter på dig är det så frustrerande att under de två senaste veckorna sedan de gamla sedlarna slutade att vara giltiga har jag inte hittat typ en enda ATM där det faktiskt finns cash. I och med att detta var min näst sista helg och jag har lite ont om tid på veckodagarna att ta mig så långt mellan att skolan är slut och middagen. Kände i går, trots mina endast 600 rupees, att jag måsta ta mig iväg och se någonting. Jag kommer bli galen om jag bara ska sitta här eller promenera runt i parken precis utanför vårt boende. Så promenerade iväg till Metro stationen för att jag i alla fall hade pengar på mitt metro kort laddat. Tog mig till Chandni chowk med förhoppningen att hitta till Red Fort och eventuellt att mina kontanter räckte till inträdet. På vägen dit såg jag en massa människor som stod och köade för någonting och när jag förstod att det var för att ut pengar i ATM så blev jag typ chockad. En automat med faktiskt pengar i alltså, känns som jag nästan har glömt bort hur det är att komma fram till en ATM som faktiskt funkar och som det finns kontanter i. Så efter lite köande men mest smita före, då det finns en egen kö för turister alternativt för mig som kvinna, jag vet inte. Men människor här vill i de flesta fall vara så snälla och hjälpsamma och slutade med att jag ganska snabbt hamnade längts fram i kön och fick tagit ut mina pengar. En helt ny fräsch 2 000 sedel och hela livet kändes helt plötsligt lite lättare.

Med mina nya kontanter hade jag ju absolut råd med att gå in på Red Fort som var någon gammal muslimsk kejsares palats. Det första man möts av är en lång gång med små butiker och försäljare som med sitt tak över gjorde detta till en väldigt ovanlig basar. Nedan finns lite bilder på de olika byggnader och annat som fanns innanför muren som sträcker sig runt området. Men måste nästan säga att jag tyckte att de där övergivna husen i utkanten av området med vildvuxen vegetation runt sig var mer spännande. De som det inte stod några skyltar om och som an inte fick beträda. Men som några gatuhundar hade som viloplats och där en sliten man satt och plockade i några av hans saker på en av trapporna upp mot en port.

Kaoset går knappt att fånga på ett rättvist sätt på bild, men detta måste nog varit bland de mest trafikerade korsningar som jag har promenerat rakt igenom. Fast inser i efterhand att det liksom inte ser så farligt ut på bilden. Jag är verkligen inte förvånad över att nästan alla bilar och andra fordon här i Delhi har stora bucklor och massvis med skrapmärken. För trafiken här är långt ifrån hemma. Bilar kör överallt och det där med filmarkeringar är det ingen som följer, när det knappt är någon som bryr sig om vilken sida på vägen dem kör på. Jag tyckte i början när jag kom hit att det var trixigt att veta vilket håll jag skulle titta åt och förvänta mig att bilar skulle komma ifrån då dom har vänstertrafik här. Men insåg också ganska snabbt att det det där med vänstertrafiken knappt spelar någon roll för det är motorcyklar och rickshaws på alla sidor om vägen körandes i alla riktningar. Så det gäller bara att vara uppmärksam, lite våghalsig och slänga sig ut mitt i allt och hoppas på att inte bli påkörd. För ska man stå och vänta på att det blir tomt kommer man få vänta resten av dagen. Det är en av alla saker som man vänjer sig vid, det är så det är här och det gäller bara att anpassa sig till det. Chandni chowk road ligger i ett område som räknas till Old Delhi och det syns verkligen på byggnaderna i området. Det är också ett område med mycket försäljning och där mer eller mindre marknader flyter ihop med varandra. Där jag hela tiden blev tillfrågad om att komma in och kolla på Sari, pashminas med mera i finaste silke och jag kände bara att just mig är fel person att försöka locka in i sin butik med lovord om fint silke. Vågade dessutom knappt gå in på de där små tvärgatorna från själva huvudgatan för kändes som att jag antingen kommer gå vilse eller typ bli slukad av alla människor. Är inte riktigt den som uppskattar att promenera fram axel mot axel med en massa främlingar. Kändes överlag som en sådan lyckad lördag. Jag kom ut och var iväg hela dagen. Både fick jag tag på kontanter, fick sett Red Fort och lite nya delar av Delhi.

Idag blev det en slappis söndag med en aning träningsverk i benen efter gårdagen. Sov ut ordentligt då det är lika bra att passa på under söndagar då detta är enda dagen vi inte har någon mat serverad på volontärboendet. Alltså inte någon tid att passa för att vakna och äta frukost. Startade sedan långsamt med en massa te spetsat med saften av en citron och massa färsk ingefära. Då min förkylning som jag haft sedan flera veckor tillbaka fortfarande sitter kvar lite försöker jag motarbeta den med allt jag har. Tog mig sedan tillbaka till Chandni chowk och åter ett lyckat besök hos en ATM. Började med att jag ställde mig en den flera meter långa kön och snabbt var den en man bakom mig som knackade på min axel och sa att jag inte behövde stå här utan att det fanns en egen kö för kvinnor. Nu fanns det ju inte någon kö för kvinnor för att det inte fanns några kvinnor där, men det betydde ju bara att jag helt enkelt hamnade först och skapade min egen kö. Fick hjälp av en man och senare också en kvinna då det var andra människor som försökte tränga sig förbi mig och är återigen så glad för alla hjälpsamma människor jag träffat här. I dem stunder jag känner att Indien mest består av tjatiga frösäljare och tyna rickshaw förare tänker jag på stunder som dessa och minns att det finns så många bättre människor. Så lyckades få ut lite mer kontanter och känner återigen, efter två veckor som fattig att jag kan leva och faktiskt få någonting kul gjort. Något mer än bara det absolut nödvändigaste. Så nu går jag in i mina två sista veckor med lite mer hopp, en känsla av hur kunde tiden gå så snabbt och samtidigt en lättnad över att jag ändå snart kommer återvända hem till familj, vänner och ett land där jag vet hur saker funkar.

Likes

Comments