Godmorgon,
Jag har varit vaken ett bra tag nu då jag skulle vara hos tandläkaren vid 7.40 imorse som ligger i Helsingborg. Fy vad jag saknar detta stället!!
För dom som inte vet bor jag just nu i Kävlinge tillsammans med min pojkvän.
Jag funderar på vart jag och baby ska bo någonstans, vi kommer nog stanna kvar i Kävlinge tills jag gått klart skolan. Men sen vill jag ut i världen, jag går en kurs för att bli Montessori lärare, och det finns i hela världen att arbeta med typ Sri lanka, Rom, Indien, Australien, Brasilien.. och så vidare. Det enda jag vet är att jag vill bort från Sverige och utforska världen!! För att inget serveras på silverfat.
Därför har det blivit lite segt på bloggen för jag har så mycket plugg plus att jag ligger lite efter...:(
Men igår stannade jag kvar i 2 timmar efter alla hade slutat och bara rå pluggade. Blev klar med ganska mycket men vi får nya uppgifter varje dag så de kvittar hur jag endå försöker komma ikapp så kommer jag endå ligga efter. Men nu vet jag iallafall hur jag ska planera upp nästa termin för nu den 24de "slutar" första blocket och under tiden kommer vi ha praktik och observation, plus att jag ska arbeta och plugga under tiden. kämpa kämpa kämpa! Jag är så oerhört glad att jag fått denna chansen.
Varje chans jag får så ska jag uppdatera, promise!



Love H.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Kan vi bara andas och tänka igenom det här med fishnet trend?
I am hooked and not that hooked. I love it but I hate it. I need to buy it!


(bilder tagna från google).

Likes

Comments

Godmorning gooooodmooooorning! (eller ja, om man får säga det klockan 13.23 på eftermiddagen.)
En sak är säker, jag kommer INTE att skriva på bloggen varje dag, that's not me! Jag tar det i min takt och så får vi se vart vi kommer helt enkelt.


Idag vaknade jag upp och bara ''varför rättar jag mig efter andra'' och har dragit ut kläder, smink, nagellack you name it på golvet och börjat rensa, (jag har en helt fantastisk liten tjej som bor vid mamma som älskar ''min stil'' så jag kan lika bra skänka till henne så slipper jag kasta allting. Så tar hon vad hon vill ha och resten skänker jag till ett barnhem i Litauen.)

Saker som jag köpt för mina egna pengar som jag inte ens tycker OM? För att skönhetsidealet idag säger så? Varför kan man inte få vara sig själv utan att dömmas? Jag har aldrig varit den här typiska tjej-tjejen utan haft mer en ''hård'' stil har jag fått höra och jag kan inget mer än att hålla med till 100%. Jag älskar mode, kläder, smink osv men jag passar inte i den här gulligull stilen, med blusar, lager på lager och vet ni vad det är faktiskt HELT okej. Jag har brytt mig för mycket om vad andra människor anser som ''feminint''. Innan jag började bry mig så mycket gick jag runt i pösiga byxor och en hoodie liksom, även om jag inte skulle satt på mig det idag (just tillsammans) så är det fortfarande en del av VEM jag VAR och jag trivdes med det. Jag använder fortfarande pösiga byxor och hoodie men det är när ingen annan ser. VARFÖR?! Låt mig vara ifred och låt mig gå klädd hur jag vill!

Inte konstigt att människor har/fått dåligt självförtroende NÄR JAG INTE FÅR LOV ATT VARA MIG SJÄLV ENLIGT EN PÅHITTAD LAG?! ''Det är inte tjejigt hit, inte tjejigt dit. Du borde kanske ha tighta byxor på dig istället, du ser ut som en kille, varför har du inget smink på dig du ser sjuk ut, mår du kanske inte så bra? Vad är det DÄR för tröja egentligen. Kolla på hennes skor?'' Varför ska andra veta bättre än mig? Vad jag passar i och ska ha på mig, hur jag ska se ut? Nej nej nej. Det fungerar inte sådär längre, det bara slog mig när jag vaknade idag och insåg. Varför gör jag så mot mig själv? Vad tjänar jag på det och hur mår jag utav det? Missförstå mig inte nu, jag älskar den söta stilen med blusar och lager på lager och allt som finns i den kategorin MEN det passar inte mig vilket är tråkigt! Men jag har utvecklat något tvång mot mig själv om att jag MÅSTE ha det jag inte trivs i för att idealet säger så? Det är sjuk och fel. Och det sätter jag stopp för idag! Jag har en väldigt blandad stil och hädanefter kommer jag köpa det JAG tycker är fint och det JAG tycker passar på mig. Om andra inte tycker om det fine, I couldn't fucking care less! Skönhetsidealet idag kan ta sig någonstans och snälla tjejer, ni som läser det här. Var er själva, fall inte för samma sak som jag gjort och har ni gjort det så skaka av det och var den du är, gå i vad DU trivs med. För att just du är vacker när du är dig själv!

Kram på er ❤

Likes

Comments

Godmorgon!
precis lämnat av Izabell vid centralen i Lund då hon ska åka iväg över helgen.

Men måste bara tillägga, HUR FINT ÄR DET INTE HÄR? Jag älskar Lund. Jag hade gärna viljat bo här, kanske ska lägga fram det som förslag till pojkvännen? 😉

Likes

Comments

Likes

Comments

Till en början när jag träffa dig trodde jag aldrig att jag kunde vara så kär som jag är nu. Men här står jag 3 år och 3 månader efter och säger samma sak om och om igen. ''Jag älskar dig.''
Jag har aldrig varit mer kär i dig än vad jag är just nu. Att falla för dig på nytt på olika sätt varje eviga dag är som att uppleva vår första kyss (och det var nervöst kan jag lova..) Du ÄR min första och riktiga kärlek och det känner jag nu. Hur du kan få mig att börja skratta när jag känner mig ledsen, eller tar mig i dina armar när jag gråter pågrund av min panik/ångest eller dagar som inte är så bra bara. Dagar jag inte vill resa mig från sängen och du ligger kvar hos mig och bara håller om mig och försöker endå få mig till att göra något bättre, försöker få mig att hitta på saker. Även om det inte går så ger du alltid mig ditt trygga leende och säger ''okej, då ligger vi kvar här så länge du känner för det.'' Det ger mig glädje att du fortfarande försöker efter så här lång tid, hur du inte slutar kämpa för mig.
Du ger mig trygghet, du ger mig värme, glädje, skratt & tårar. Jag ska ge dig allt jag kan och lite mer för att det är du värd. Vi är inte perfekta vi har och kommer ha våra upp och ner dagar, våran egna lilla berg och dalbana men det är okej för vi hittar alltid tillbaks, vi hittar alltid varandra igen. Vi kanske inte har mycket idag men titta på oss som vi lyckats till skillnad från innan! Vi klarar oss och kommer alltid att göra. Att vi är så olika men fortfarande så lika, det är något jag hoppas på att aldrig glömma, att aldrig glömma hur lycklig jag är med dig, hur du får mina fjärilar i magen att FORTFARANDE pirra efter 3 år, hur bara tanken på att jag skriver detta får mig att bli helt generad, hur du får mina fjärilars fjärilar att bli helt till sig bara med tanken på dig. Hur du får mitt hjärta att hoppa över slag vilket är ganska obehagligt när man tänker efter fast det är okej eftersom det är du, hur du får hela min värld att stå stilla när du kysser mig, hur du ser på mig.. det är första gången jag verkligen märker att någon ser just MIG. Ser mig för vem jag är och ''vad jag är'' även om det är svårt att vara med mig ibland så stannar du och har gjort hela tiden. Många gånger har jag frågat mig själv ''är jag värd denna kille?! är han inte värd något mer än mig!? Han är så bra, helt underbar på så många sätt som jag inte kan förklara. 
​Hur kan man någonsin ge något tillbaka till en sån här person och framförallt hur gör man? 

Min älskling, min första och förhoppningsvis sista kärlek. ❤

Likes

Comments