Header

Minnen kom tillbaka och plågade mig. Egentligen har minnena aldrig suddats ut dem gör aldrig det. Dem kommer finnas kvar resten av mitt liv. Det var dansfest i min hemstad och jag var där med min bror och hans flickvän. Detta var i Oktober. Jag festade loss. En kille kom med ett glas öl till mig. En annan kille gav mig en flaska samtidigt hade jag en cider som jag ställde på scenkanten. Jag blev full ramlade ihop med min brors flickvän och vi blev utslängda 10 minuter innan det var slut. Vi gick hemåt och jag kände hur jag kokade inombords och ramlade sedan på gatan. Jag skrek, var hysterisk, sparka. Ambulans och polis kom! De trodde jag var drogad. Hamnade på sjukhuset och där hade jag ett utbrott som varade i flera timmar. Blev fasthållen. Av både poliser och vårdpersonal, jag rev rummet och de tog en madrass på golvet och höll fast mig. Min pappa kom dit och han har aldrig sett mig sådan. Han satte sig ner och tog tag i mina händer och tydligen höll jag stenhårt i hans händer. De väntade på beslut om de skulle köra mig hem till Östra i Göteborg eller om de skulle ta mig till Falköping.

De tog mig till Falköping  och där blev jag kvar 4-5 dagar och jag hade flera utbrott. Blev fasthållen. En kväll lyckades jag slänga en klocka i golvet och skadade mig. Personal höll fast mig i flera timmar. Det gav mig bara mer panik. Fick 3 olika injektioner och ändå fortsatte utbrottet. Jag skrek och försökte skada mig exakt hela tiden.  Blev uttröttad och en läkare satt och strök mig över ryggen och tvättade av svett i ansiktet och då blev jag lugnare. Efter ett tag började de släppa mig. Men ett tag satt det tre stycken och höll i mig men så smånngom kunde de också släppa. Men jag ville inte vara ensam så jag tog tag i en killes han och tårarna rann och jag sa att jag inte ville vara ensam.

Han och en tjej satt kvar hos mig. Jag höll i hans han ca en timme innan jag sakta med säkert for in i drömmarnas land och somnade. Vaknade tidigt dagen efter och den dagen fick jag åka till Östra och när jag kom dit tog det max en timme innan jag fick ett utbrott. Jag blev fasthållen ca 60 minuter innan jag blev bältad. Sedan fick jag vak.

Har ingen aning om hur länge jag var inlagd men det var mer än en månad. Kanske 6-7 veckor. Fick erbjudande på en lägenhet jag sökt och den lägenheten flyttade jag till i December 2014 och här bor jag nu. 2015 var ett ganska okej år men ätstörningen blev värre.

År 2016 kommer i ett separat inlägg för det året var turbulent och varierande.​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Fick egen lägenhet i Maj 2010. Gick på ätstörningsklinken. Hade min terapeut en gång i veckan på psykmottagningen. Tankarna började mala runt och jag gjorde ett självmordsförsök under hösten tror att det var i Oktober. Var inlagd några dagar innan jag skrevs ut. Fortsatte på ätstörningskliniken och det blev jul. Jag tog fram julsaker. Tomtar. Stjärnor. Julgran. Belysning. Det kan har varit runt 10 December. Tänkte vänta med granen och satte därför bara i belysning. Sen blev min katt sjuk. Min första egna katt , Casper. Han kräktes, slutade äta och dricka. Var hos veterinären. Fick ta ett tungt beslut och den 20 December 2010 fick Casper flytta till katthimlen. När jag kom hem. Började jag med att slänga kattlådan. Matskålen. Tog hans favoritleksaker och dem har jag kvar. Resten åkte in i soprummet. Jag tog en ask och samlade ihop en tuss med katthår , även den har jag kvar! Sen kom min storasyster ner till mig. Hon hade varit med hos veterinären. Vi tände ljus, satte ett kort bredvid, grät och drack te. Natten som följde var en tyst, tom, iskall och det kändes som att det var den längsta natt jag någonsin upplevt.

Under julen var vi hemma hos mamma. Det var en tung jul och jag grät. Försökte vara glad. Men det var fruktansvärt svårt. Jag tänkte på självmord hela tiden. Jag åkte hem tillsammans med min storasyster. Jag har inget minne av om jag firade nyår det enda minnet jag har är den 2 Januari 2011. Jag tog en överdos. Sen skulle jag ut och frysa ihjäl. Vet inte vem som ringde 112. Men Ambulans kom och jag bad dem att försvinna sen gick jag ut. Kom dock inte så långt förrän de stoppade mig nere vid busshålssplatsen, de stannade där bussen ska stanna och jag fick ett utbrott och polis kom och de slet in mig i ambulansen och tog ifrån mig en massa vassa saker. Jag var helt förstörd jag skulle ju dö. Sparka och slog så två poliser åkte med i ambulansen och höll fast mig. Sen kom jag till akuten och fick dropp, var tvungen dricka kol, sen fick jag liga på mava. Sen blev det psyket. Jag vet inte om det var under denna inläggning som jag första gången blev bältad. Det kan ha varit den inläggningen som var 2009 eller 2010.

Sen fortsatte det. Jag kämpade hela våren med att avsluta livet. Jag ville inget annat än att dö. Polis och Ambulans besökte mig många gånger under 2011 och början av 2012.

Faktum är att jag trots allt fick en Katt i Januari 2011. Hon var bara 6 veckor. Jag har kvar den kissen än idag.

April 2011- Augusti 2011 var jag inlagd en längre period. Med vak nästan hela tiden. Åt inget. Drack kaffe och pyttelite vatten. Blev bältad om och om igen det kunde hända 3 gånger på en dag. Ibland släppte de upp mig och efter 30 minuter låg jag fastspänd igen. De höll fast mig en del också. Usch. Det ilar i hela kroppen när jag tänker på den inläggningen. Bestämde mig i mitten av Juli att jag skulle kämpa för min bästa vän skulle komma i Augusti. Fick permission när hon kom. Var trött och svag och det enda jag fick i mig var näringsdryck och sallad.

Efter permissionen stannade jag inte kvar på avdelningen. Valde att skriva ut mig eftersom de berättade att de tagit bort tvångsvården. Så jag bad om att skrivas ut och det blev jag. Var inlagd några gånger under hösten men inga långa perioder. Våren 2012 var jag inlagd nästan hela tiden. Skrevs ut ett par gånger men hamnade där igen. Det var en kämpig tid. I Mars hade jag tagit en överdos. Jag var ute och gömde mig i flera timmar. Men blev dålig och gick hem för att dö. När jag kom hem var mitt fönster krossat. Två poliser satt i min lägenhet. Jag började skaka och gråta,frågade efter min katt och de sa att hon låg i min säng. Jag gick in dit kröp ihop i sängen och grät. Den ena polisen kom in till mig och sa att det skulle komma en hantverkare och sätta upp en bräda så medan vi väntade på det skulle det komma en läkare också. Så jag hade sen inget val, var tvungen att följa med. De tog mig till vanliga akuten en snabbis där de kollade värden och tog prover och konstatera att jag kunde vänta på psykakuten. Satt ett par timmar på psykakuten innan jag träffar en läkare, kön minns jag inte. Men läkaren tittade på mig och sa: Jag har läst lite i din journal och jag har inte så mycket att erbjuda. Antingen blir det rättspsyk eller så öppnar jag dörren och släpper ut dig direkt. Läkaren ville inte ens höra hur jag mådde så jag sa då får du släppa ut mig.

Åkte hem och drack kaffe och sen hade jag tid hos min terapeut. Jag mådde piss och det var oerhört olägligt att min terapeut berättade att hon skulle sluta jobba på mottagningen. Jag bröt ihop och grät. Jag fick näsdukar med mig. Vi skulle trappa ut samtalen fram till December. Jag var helt förstörd. Den sommaren grät jag floder Hade halsfluss tre gånger. Livet kändes väl trots allt ganska okej. Jag skadade mig ine, jag pratade med min terapeut om det som jag behövde. Sen sa jag att jag absolut inte ville ha någon ny att prata med. Jag ville ta en paus. Fick träffa min läkare en gång i månaden tills även hon bytte jobb. Men det gick lättare när vi sågs sista gången än det var med min terapeut.

Gick en omgång på ätstörningskliniken under hösten 2012 men blev oense med min behandlare och valde at sluta. Bara en vecka senare började jag trappa ner på maten.

Förresten i Juni eller Juli 2012 flyttade jag ihop med min storasyster igen. 2013 var ett bra år. 2014 var bra fram till Augusti då började världen bli suddig igen - tänker inte gå in på varför men det handlade om en person som ruckade mina rutiner, och gav mig minnen som jag trodde var borta men som kom tillbaka.

Jag återkommer om vad som hände under hösten 2014 i ett nytt inlägg

Likes

Comments

Mår oerhört dåligt! Tankar om självmord! Min ätstörning är värre än någonsin och jag vill bara nå en normalvikt och se om jag är nöjd. Vill gå ner 40 kg. Då skulle jag väga 52 kg. Men sättet jag behandlar mig själv på nu, gör att för varje dag, blir jag sämre och sämre. Jag hatar detta, varför blev mitt liv så svårt! Jag vill bara lägga mig ner och sova och vakna och allt är bra...men det funkar inte så!

Likes

Comments

April 2006 hämatde hem mina saker från behandlingshemmet. Några dagar senare hamnade jag på unga vuxna avdelningen i Falköping . Den avdelning var uppdelad. En korridor för ätstörningar och en för andra psykiska problem. Att ständigt höra hur patienter på ätstörningssidan fick ångestutbrott kändes för mig just då jobbigt och jag valde att hoppa över maten för att jag ville bli smal

Ett tag var det oerhört turbulent på båda sidor. Ätstörningspatienter som vandrade och tränade på ballkongen . Många som skadade sig. Jag var där friviligt men i Juni flydde jag och en vän som var inlagd i Borås. Vi skulle hoppa från Angeredsbron tillsammans, men det gick i stöpen då polisen ringde på dörren. Vi var tvungna att följa med polisen. Min vän körde de tillbaka till Borås medan jag fick följa med till psykakuten där jag fick tvångsvård och sedan ambulans tillbaka till Falköping.

Jag fick utbrott i ambulansen och de var tvungna att ha en polis med för att de skulle kunna hålla fast mig. Det var hemskt. Väl tillbaka på avdelningen vägrade jag ta min medicn, försökte smita ut genom dörren, kastade sönder glas, blev fasthållen, fick injektioner och hade vakl en lång period för att sedan må lite bättre och sen blev det sämre igen och jag fick tillbaka vaket. Var inlagd ända till Augusti 2007 då jag flyttade till min storasyster och det var det bästa jag gjort.

Hösten 2007 testade jag massa olika dieter, tränade men vikten gick uppåt och när jag var på vårdcentralen i Februari 2008 och tog prover då vägde jag 135 kg och jag fick reda på att min sköldkörtel inte funkade som den skulle, sedan dess äter jag levaxin..

Hösten 2007 var jag inte inlagd. Under 2008 och 2009 var jag inlagd en gång med tvångsvård i 6-7 månader de andra gångerna var jag inlagd frivilligt.

Min ätstörning förvärrades under dessa år och i Januari 2010 skrev jag en egenremiss till Mandometerkliniken. Började där i April 2010 och var där regelbundet en lång period, jag mådde hemskt psykiskt för gick till min terapeut på psykmottagningen en dag i veckan och det sluta med krachlandning

Likes

Comments

Första gången jag fick symtom på en ätstörning var jag 15 år. Då var jag 154 cm lång och vägde 55 kg. Jag började träna och drog in på maten vilket resulterade i några få kg ner. Men en dag var jag ensam hemma och magen kurrade och hjärnan skrek efter mat och onyttigheter. Min första hetsätning inträffade några månader innan jag fyllde 16. Jag började sedan äta onyttigt, försökte träna mycket men efter ett tag hade jag ont i hela kroppen och kunde inte förbränna allt onyttigt. När jag började gymnasiet vägde jag 65 kg. Under mitt första och enda gymnasieår blev jag psykiskt dålig. I Januari 1999 var jag med om en våldtäkt. Efter där rasade allt och på min 17-årsdag skar ja mig för första gången.

Hösten 1999 var jag inlagd på barnpsyk. Fick en psykos och kunde inte fortsätta skolan, jag hörde röster, såg saker och skadade mig mer och mer. Maten var jobbig och medicinerna jag fick gjorde att vikten ökade. Jag rörde in heller på mig , sov mest, fick mycket medicin. Ett par gånger på avdelningen fick personalen hindra mig från att skada mig genom att hålla fast mig. På den tiden var jag rädd och orkade inte kämpa emot.

Nyåret 2000 hade jag permission och sen blev jag utskriven. Men livet blev bara värre och sen dog min farmor och efter det hamnade jag på vuxenpsyk. Jag var där frivilligt men de hade vak hos mig, de höll fast mig, de drogade mig med olika mediciner som de fick öertala mig länge innan jag tog. Jag fick en psykosmedicn, Zyprexa och jag gick upp från 70 till 95 på tre månader, och förstår inte hur det var möjlligt, levde på tre salta kex om dagen, te och vatten och ibland en frukt. Var inlagd ca 7-8 måpnader under 2000.

Nästa gång jag blev inlagd i början på 2001 då var jag inlagd länge. 10 månader. Under det året gick jag ner till 80 kg och låg däromkring ett tag.. Maten gav mig ångest, tränade på rummet, åt väldigt lite vissa perioder åt jag inget, hade vak ett par gånger och de sa att om jag försökte skriva ut mig skulle jag få tvångsvård så jag stannade och sen blev det 2002 och det året var extremt, svälte mig, men vikten gick ner till 70. Var tvungen att dricka näringsdrycker.

Oktober 2002 flyttade jag till ett behandlingshem. Jag blev sämre där, jag hetsåt utan att kompensera varpå vikten steg till 102 kg. Jag skadade mig nästan varje dag, jag började ta överdoser, jag kände inte att jag fick någon hjälp, ändå blev jag kvar där tillStrax efter nyår 2006. Jag bröt ihop. Tog två överdoser på raken och flydde från hemmet, Ambulans och polis kom när jag ramlade ihop.

Jag blev magpumpad de gånger jag tog överdos och det blev skrik, sparkar, försökte ta mig därifrån, men de tryckte på ett larm och helt plötsligt fanns typ 15 personer i rummet. Jag blev fasthållen och de vann den kampen. Det var hemskt. Sen efter sista överdosen där då hamnade jag på Säter med tvångsvård. Var där kanske 4-5 dagar innan jag skickades hem till psykiatrin i Falköping dit jag hörde. Återvände aldrig till hemmet. Vi hade ett möta och det mötet handlade om regler när jag kom tillbaka och när jag skulle åka tillbaka i Mars gick jag av tåget ii Skövde och sen förde vi en lång kamp innan jag och min lillasyster hämtade hem mina saker från hemmet..

Likes

Comments