Header

Instagram: Idasvensssonn

VÄNNER!

I tisdags berättade jag för er att jag har jobb på ICA veckan ut och att jag sen hade planerat att vara ledig till jag har hittat ett nytt jobb. Den meningen skrev jag med bultande hjärta och panik över att eventuellt vara arbetslös om 1 ynka vecka. För en som har jobbat varje sommar sen hon var 13 och varann helg sen hon var 15 så var det ett extremt konstigt scenario att föreställa sig, det här med att inte ha ett jobb.

Jag har varit så stressad över jobbsituationen och över att inte veta alls hur hösten ska se ut men igår så fick jag ett efterlängtat besked. På måndag börjar jag på Lindström och Sonden och har jobb där december ut. Äntligen kan jag andas igen. Jag fick jobbet jag verkligen ville ha och jag ser så mycket framemot mina arbetsuppgifter, att få träffa mina nya kollegor och för att få rutiner i vardagen med jobb, träning och kompishäng. Wow, livet är verkligen fantastiskt.

Tacksamhet, lugn och förväntan. I got this.

Jag riktigt känner i hela kroppen att jag är precis där det är menat att jag ska vara. Igår drog dessutom volleybollen igång igen efter ett alldeles för långt uppehåll, som jag älskar den sporten. Och jäklar vilken utveckling vi har gjort. Alla har höjt sig sen förra året och det är så kul att se. Själv märker jag att jag personligen kom in i spelet mycket snabbare detta året än förra, och jag är SÅ stolt att se att mina hoppservar som jag kämpade med förra säsongen, sitter.

Jag känner mig så pirrig och bubblig och taggad på allt vad livet har att erbjuda. Jag har en G-R-Y-M höst framför mig och jag är mer än redo!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

OJ vad tiden ha gått snabbt sen jag senast uppdaterade er.

Sommaren har försvunnit med UngDrive och Emax och mer UngDrive och lite Mellbystrand och jobb jobb jobb och nu slutligen med S.H.E, ett internationellt projekt om gender issues - där jag hade äran att vara youth leader för de svenska deltagarna. Fantastiskt. Projektet avslutades igår och jag ser redan framemot nästa projekt i November. Då väntar Australien och temat är cirkus vilket passar mig som handen i handsken. Jag är förväntansfull.

Idag känns det i luften att hösten är på ingång och det gör mig lite ledsen. Att inte återvända till ProCivitas och till vännerna och rutinerna där. Att påbörja den första hösten som vuxen med allt vad det innebär. Skrämmande. Jag har jobb på Ica veckan ut och sen ska jag ha sommarens första semester i 4 dagar innan det är den 1 september och det är höst på riktigt.

Innan dess ska jag ta mig tiden att fundera på hur jag vill att min höst ska utforma sig. Vilka rutiner jag vill börja med och vilka jag ska sluta med. Hur jag ska röra mig och hur jag ska umgås. Hur jag ska planera och prestera. Vilka mål vill jag uppnå under september - oktober - november - december? Var vill jag vara när klockan ringer in 2018? Hur ska jag göra för att försäkra mig om att målen uppnås?

Det är många tankar som snurrar runt idag.

Likes

Comments

Nu ska vi först och främst ta en titt på vad jag har hittat på på sistone:

I lördags och i söndags var jag så ledsen så ledsen så ledsen och jag visste inte varför. Tårarna vägrade sluta rinna med ett kort uppehåll för de 30 sekunderna jag var uppe luften när vi åkte zipline. Zipline var kul hur som helt. Sen grät jag en massa igen. Har fortfarande inte klurat ut varför. Kanske lite framtidsångest delat med en känsla av ensamhet.

I måndags jobbade jag till tre och sen grät jag en skvätt till. Då fick jag nog och körde ut till mamma och pappa i stugan. I bilen på vägen dit åt jag och choklad och funderade över min ledsenhet och väl framme vid Strandhotellet och Mellbystrand hade tårarna som jag sedan länge struntat i att torka bort, torkat in på kinderna. I Mellbystrand är det enkelt att andas och hjärtat kändes lite lättare. I Mellbystrand får man perspektiv på saker och ting. Jag funderade mycket och kom fram till följande:

Att bara för att man är ledsen ibland så gör det inte en till en ledsen människa. Man får inte låta ett gäng ledsna dagar definiera en hel sommar eller ett helt år. Ibland är man glad och ibland är man ledsen. Oftast är jag glad och är jag ledsen tre dagar i rad så suger det men det är inget konstant. Ledsamheten är inte konstant och det är viktigt att komma ihåg.

Nog om det. Igår hade jag en fantastisk dag. Vaknade upp i den smala våningssängen med samma lakan örngott täcke som alltid. Utvilad och förväntansfull. Drog mig och läste ett par blad i min bok som så många gånger förut. Jag har alltid läst mycket böcker och extra mycket när jag har varit ute i stugan. Klättrade ner för sängen, åt frallor till frukost precis som vanligt. Sen åkte jag och mamma på äventyr. Maxi för handling inför kvällen och jag dröjde mig kvar vi böckerna, precis som vanligt. Jag älskar verkligen böcker. Efter Maxi åkta jag och mami på loppis och där ser ni, där hittade jag livets bästa byxor. HAR NI NÅGONSIN SETT NÅGRA SNYGGARE? Jag älskar dem.

Visste ni att jag är extremt dålig på att shoppa kläder? Sen november har jag köpt 5 plagg - balklänning, studentklänning, julblus, nyårslinne och ett par kostymbyxor - men igår så slog jag på stort. Ett par byxor på loppis för en tia och senare 2 tishor från Lindex. Wow.

Idag har det inte hänt så mycket än, jag har kommit hem från Mellby och pratat med Mikis i telefon och ska skriva ihop en text till mitt projekt innan jag jobbar kvällspasset på ICA. Vilket pladdrigt inlägg det blev visst, jag som mest vill visa upp mina nya byxor. Well well. Hejdå!

Likes

Comments

Söndagmorgon.

Utvilad, nyfiken, redo. För mig är lediga söndagar heliga. Jag har konstruerat min Bullet Journal så att mina veckor alltid börjar på en söndag. Söndag blir till en måndag och jag älskar det. Tvärtemot vad många nog tycker så kan jag ärligt säga att måndagar och söndagar är min favoritdagar. Det är något med att få lägga ännu en vecka till tiden, utvärdera och se vad som har funkat och inte funkat, vad som har blivit gjort och vad som behöver göras under nästa vecka för att nå mina mål.

Nå mina mål alltså. I en period när det mesta känns oklart så skalar jag ner mina mål. Fokuserar på det ganska kortsiktiga och det som jag vet att jag kommer att klara av. Skriva två blogginlägg. Ge mig själv rörelse. Träffa en vän. Äta vegetariskt. Check check check check.

När jag skriver idag går fingrarna av sig självt. Stannar inte och tvekar vid formuleringarna, allt känns självklart. Det är en bra skrivdag. Därför ska jag ägna förmiddagen och kanske eftermiddagen åt att göra just det, skriva. Jag ska skriva artiklar till mitt nya projekt som ni ännu inte vet vad det handlar om. Min bebis. Ett lagom projekt som kombinerar saker som jag tycker är kul. Än är jag inte helt nöjd med utformningen men när jag är det så ska jag och min projekt-bebis ta världen med storm. .

Ja, jag tror att vi kan ta världen med storm.

Likes

Comments

För någon dagen sen fikade jag med en fin vän, Ida, som har figurerat här på bloggen från och till sen dess begynnelse. Så skönt att ha en vän man kan prata om allt med, oavsett om man har setts igår eller för ett halvår sen.

Hur som helst så fikade vi på Wärsjönäs, en otroligt fin gammal herrgård som nu huserar butik och cafe. Utsikten är magiskt och vi placerade oss på bryggan precis nere vid sjön. Fantastiskt!

Butiken hade allt man kan önska (dvs flamingos och porslinsballonger) och lite till och världens finaste strukturer i taket. Jag är kär!

I veckan som har gått har jag jobbat en hel del, planerat för ett nytt projekt (ett till tänker ni??) och så har jag spånat på vad jag ska göra i höst. Just nu står det mellan tågluff/jobb eller så hoppar jag på en utbildning i Stockholm. We'll see!

Livet är fint vänner, puss!

Likes

Comments

Livet livet livet livet.

Slutar aldrig att förundra, slutar aldrig att förvåna, slutar aldrig att väcka nya tankar nya känslor nya ideér. Framtidsångesten är inte lika total även om ovissheten är konstant. I veckan som har gått har jag befunnit mig i Mellbystrand och på loppisar och på fest och så har jag målat om mitt rum. Nåja, en vägg har fått ändra färg från oktober-grått till blek-solnedgång-i-augusti-rosa.

Jag älskar rosa och jag älskar känslan av att färdigställa ett projekt. Det är inte ofta jag gör det, att färdigställa ett projekt alltså. Jag har många tankar och ideér och storslagna planer men någonstans på vägen tappar jag motivationen allt som ofta och låter projektet fade:a ut och fade:a bort. Känns fint och bra att faktiskt ha gjort färdigt något. Jag har länge trott att mina förmåga att slutföra är borta och på botten men detta är ett bevis (kanske inte ett stort men ett litet) på att jag faktiska kan. Jag är stolt över mig själv.

Längs denna vägen har jag gått varje sommar i 18 år. Från Strandhotellt mot havet och stugan. Mitt paradis på jorden.

Pappa.....

....och mamma. <3

I Mellby var det ljummet i luften och ljuset var varmt och solen på väg ner. Det finns ingen annan plats som ger mig ett sånt lugn som Mellbystrand. Så mycket kärlek kärlek kärlek.

Likes

Comments

Iförgår när jag hade min lediga förmiddag från jobbet tog jag mitt pick och pack och åkte in till Helsingborg. Väl därinne mötte jag upp Kelly, en tjej som jag har klickat otroligt bra med för en catch up på cirka två timmar. Kul och mysigt och jättebra, mer sånt här tack!

Likes

Comments

INSPIRATION

Hela min kropp är fylld av otålighet. Gång på gång så fastnar jag i tankar om framtiden även om jag har bestämt mig för att inte oroa mig, inte överanalysera och inte överplanera. Var kommer jag hamna. Vilka människor kommer att utgöra mitt umgänge. Vem kommer jag att bli. Tankar om vem vad hur när vilka snurrar runt och runt och runt och jag får liksom inte något grepp, ingen ordning på dem.

Jag vet inte hur jag ska börja bena ut framtiden. Jag vet inte ens om det är rätt sak att göra. Allt är ut och in men samtidigt precis som det alltid har varit. Jag är otålig. Jag känner mig färdig med Örkelljunga för nu, jag vill se något större uppleva något annorlunda. Efter veckan i Göteborg med alla fantastiska, drivna människor så ger Örkelljunga mig en känsla av klaustrofobi, en känsla av att världen krymper runt om kring mig.

Klaustrofobi och otålighet. Ovisshet över vad som komma skall. Jag försöker att njuta av att ha livet oplanerat men det går trögt. Jag vill ha en strategi, en plan för att nå mina mål, jag vill veta vad mitt nästa steg är så att jag kan få sätta livet i rullning. Jag vill utvecklas. Hela tiden utvecklas utvecklas utvecklas, aldrig så still, alltid framåt men ändå njuta av stunden, av livet som händer nu.

Och nu.

Och nu.

Samtidigt är jag trygg i att allting kommer att lösa sig. I att allt kommer att bli så som ska det ska vara. I att jag är precis där jag borde vara just nu. "When nothing is sure, everything is possible."

Likes

Comments

GLÄDJEÄMNEN

Ännu en vecka med UngDrive har passerat och idag var sista kick-offdagen för detta året. Vemodighet, tacksamhet och tilltro är tre ord som beskriver mitt tillstånd just nu. Vemodighet över att dessa fantastiska och enormt lärorika två veckorna är över. Tacksamhet över allt jag har lärt mig och alla jag har mött. Tilltro över att livet kommer att lösa sig.

Under de två senaste veckorna har jag insett 1. en hel del om mig själv och 2. hur mycket kvar jag har att upptäcka. Att reflektera över varför man gör som man gör, känner som man gör och tänker som man gör är lär en så mycket om en själv och jag känner en stor nyfikenhet och vilja att lära mig mer och mer och mer.

Annars så har allt rullat på i 120 som vanligt. Jag borde kanske tagga ner lite till men livet är ju så himla roligt. En annan sak jag har insett under den gångna veckan är att jag måste börja jobba på att älska mig själv mer. På att bli min egna bästa vän. På att sluta säga nej till mig själv. På att inse att jag är grym. Livet alltså. Så enkelt och fint men som går att göra så svårt och komplicerat.

I helgen började jag iallafall projekt "Älska Ida" genom att stanna hemma i fredags istället för att dra ut. Galet tacksam för det när jag vaknade upp i lördagsmorse, efter 11 timmars sömn. Lite senare på dagen drog jag och favoriten ut till Mellbystrand och stugan för att mysa och hänga på stranden. Drömkombinationen.

Nu nu nu ska jag lansera sommarens projekt på Facebook och planera inför framtiden. Puss!

Likes

Comments

GLÄDJEÄMNEN, INSPIRATION

Hej vänner!

Ännu en gång slår det mig hur otroligt värdefullt och fint och fantastiskt livet är. Senaste två veckorna har varit galet intensiva, utvecklande och så jäkla roliga. Jag har märkt att jag mår som bäst när jag är omringad av likasinnade, av folk med driv och passion, drömmar och mål, där jag ständigt får utmana mig själv i mitt ledarskap och i mina tankegångar. Där jag får lära mig när det är bättre att lyssna än att prata, att sätta en annan än mig själv i fokus på ett sätt som samtidigt utvecklar mig själv, Livet är fantastiskt.

I torsdags efter UngDrive och styrelsemöte plockade jag upp Mikis och körde till Göteborg. Efter 2 1/2 intensiva dagar, med en kort break för Liseberg (kul kul!) välkomnade vi i personalen på Emax 2017 upp deltagarna på söndags eftermiddagen. Energin var magiskt!

Dagarna fylldes sen snabbt på med affärssimulering, föreläsningar, case och najs häng med både deltagare och personal innan onsdagen kom alldeles för snabbt....

Emax avslutades sedvanligt med en gala och jäklar vilken kväll vi fick. Jag och Mikis körde vårt vanliga "skratta på 1, 2, 3..." och medan vi roade oss med det välkomnades deltagarna av resterande personal.

Förrätt blev till huvudrätt och strax därpå påbörjades gråtfesten. Måns spelade världens finaste låt och precis när de tårarna hade torkat blev det prisutdelning. 2 av mina 3 lag fick gå upp på prispallen och shit asså - så otroligt imponerad och glad för deras skull och så tacksam över att jag har lärt känna alla dessa fina människor. Därefter var det kört och tårarna slutade (i princip) inte rinna förens jag nådde Falkenberg nästa dag.

Efter galan och städningen och utcheckningen av deltagarna (yes jag grät då med) väntade bara det sista och det svåraste. Det var dags att säga tack och hej till det fantastiska gänget till personal. Efter en lång lunch tillsammans var man, trots att man drog ut på det till det extrema, tvungna att säga hejdå. Inte kul inte kul inte kul. Emax är fantastiskt så till sätt att man kommer människorna man upplever det med så himla nära under tiden. För mig är Emax som att komma hem. Jobbigaste av allt var det att säga hejdå till Mikaela, tjejen som jag har suttit ihop med sen dag ett på gymnasiet. När andra säger sitt adjö på studentdagen hade vi turen att kunna skjuta upp det i två veckor. Nu var det iallafall dags och fy vad ont det gjorde.

Nu har det gått ett par, tre dagar jag kom hem i torsdags och sen dess har allt känts tomt och konstigt och det är inte förens idag jag har fått tillbaka energi och känner mig någorlunda normal igen. Allt känns liksom fjuttigt i jämförelse med Emax. Hur som helst så är en sak är säker iallafall - och det är att även om det tar fyra dagar att återhämta sig, så jag kommer att komma tillbaka till Emax.

Likes

Comments