Header

Här med deklarerar jag att det är vår.

Jag har försökt att skriva på sistone. Arkivet av blogginlägg samsas med utkast av halvfärdiga, halvbra, helpersonliga och sårbara inlägg. Det är lite svårt, det här. Hur mycket man ska bjuda på sig själv, sina tankar och sina känslor. På något sätt vill jag hitta tillbaka till det peppiga, det glada men samtidigt så känns det inte sant för mig längre.

Jag är många flera nyanser och det är de nyanserna som jag vill inspirera med, som jag vill väcka upp sockerdrickan i erat blod med och få er att känna mod. Få er att inse att er potential är oändlig och att världen ligger framför era fötter. Få er att inse att om så dagens största achievement var att du tog dig upp ur sängen så duger du precis som du är.

Nog om det. Idag har jag legat däckad i förkylning. Det suger. Först sov jag i 12 timmar och när det var gjort så har jag läst ut De polygotta älskarna som jag har skymtat på varenda blogg i ett halvår. Jag tyckte om den, den var lätt att läsa och språket var fint. Den hade inget lyckligt slut och de tre olika berättelserna som boken innehöll vävdes samman på ett naturligt sätt. Huvudpersonerna var knepiga och otrogna och på något vis flyende och miserabla och storyn var annorlunda och fängslande och ibland förvirrande. Well - lästips!

Medans majoriteten av dagens händelser utspelade sig mellan bokens blad kommer morgondagen gå i verklighetens tecken. Två möten om framtida projekt, en nätverkslunch och sen kompishäng i Helsingborg får avrunda dagen. Fantastiskt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

TEXTER

Dina hjärnspöken är så välbekanta att du inte ens reagerar när de knackar på. Du bjuder in dem som en saknad vän, låter dem nära sig på dig dina tankar. Som en parasit. Som en parasit tär dem på dig, hyllar dina tårar och ditt sinne, dina begränsningar och dina drömmar som krymper för varje knackning. Varje påhälsning. Varje tanke som snabbt och obemärkt kommer till dig och som gör dig mindre. Mindre värd. Mindre stolt. Mindre dig själv.

Lyssna.

- Håll käften Ida, vem tror du att du är? Varför skulle du lyckas? Kom ner på jorden för helvete. Varför skulle just du klara av att driva ditt egna företag? Skärp dig, du fattar väl att du måste prestera för att någon ska tycka om dig. Var inte så jävla mycket feminist, det är inte så man får kompisar. Tagga ner lite, försök att inte sticka ut. Klart du inte har kompisar, varför skulle du? Ta en mindre portion nästa gång va, eller ännu bättre - skippa den helt.

Prestationsångest. Panikångest.

Tankar om allt jag skulle göra om jag inte var så jävla livrädd för vad andra ska tänka och tycka. Klackar till vardags, apelsinjuice i champagne-glas och dyrt läppstift varenda jävla dag. Jag visualiserar och drömmer och får fjärilar i magen av allt det förtjusande jag vill uppnå upprätta skapa. Byta efternamn, byta garderob, byta det tunga, det som ibland gör det svårt att andas mot något ljust och lätt men som fortfarande är jag, som forfarande är utmanande. Jag vill leva med sockerdricka i blodet, vända upp och ner på människors föreställningar om dem själva, om omvärlden. Krossa varenda glastak som finns och dela ut kärleksfulla käftsmällar av förändring. Av uppvaknade. Av storslagna visioner.

Eufori.

Likes

Comments

Klockan är 20:11.

Jag lyfter det höga champagneglaset som är ett minne av studentdagen mot min läppar. Glasets innehåll ser inte lika inspirerande ut som det gjorde när jag föreställde mig det nuvarande nuet framför mig tidigare utan mer som något från forna tiders häxblandningar man hittade i föräldrarnas diverse skåp. Jag minns dom där svindlande fredagarna som så här ut retrospektiv drabbar mig med en känsla av saknad och en tomhet i magen, där man ägde världen som då var begränsad till Örkelljunga, på samma gång så ofantligt stor var världen som känslan av att man måste bort bort bort. Då 15 år och vuxen. Nu 19 år och yngre än någonsin.

Jag fastnar i bilderna på datorn. Scrollar förbi den första kyssen, den första kärleken. Den första fyllan, de där festerna med mitt hus fyllt med folk jag egentligen inte kände, som jag aldrig skulle hälsa på idag. Jag scrollar igenom ett år, två år, tre år och gymnasiet är över. Nu utkristalliserar sig detaljer och förändringar som då flöt samman med varandra, men som jag nu kan se början och slut på. Ätstörningen. Break-upet som gjorde så ont, som fick mig att gråta i veckor, månader. Vintern och festerna, en Ida som försökte trösta sig själv med för mycket träning och för lite mat, för mycket fest och för lite återhämtning. En Ida som försökte laga sig själv med prestation på prestation på prestation.

Jag bryter mig loss från scrollandet och fyller på mitt glas. Rosé. Mousserande. Svalt mot gom och läppar. Bilderna som fyller skärmen blir lite ljusare. Färre bilder i nattklubbsmörker, färre bilder med spända muskler och för lite underhudsfett. Jag mår bättre. Jag skalar bort och prioriterar om. Spenderar tid med min farmor och min farfar, min mamma och min pappa. Det känns fint. April 2016 kommer och jag mår bra, jag är lycklig och på en fest där jag inte ens hade planerat att vara börjar ett nytt kapitel. Det är ett och ett halvt år sen dess och idag börjar ytterligare ett. Idag börjar kapitlet där jag älskar mig själv.

Likes

Comments

Hej bloggen,

Jag har saknat dig. Saknat att få sätta mina tankar på pränt, låta dem strömma från hjärnan genom armarna ut i fingertopparna. Sen senast har jag jobbat jobbat jobbat på mitt nya jobb. Eller det är ju inte speciellt nytt längre, jag är inne på min andra månad och det går bra, jag trivs. Mina kollegor är positiva och drivna, trevliga och peppiga, det är en bra kultur där. En kultur som får en att göra sitt bästa och lägga sig i tid och vilja anstränga sig och jag har kommit fram till att det är jätteviktigt för mig att vara omringad av positiv energi.

Att kunna komma hem på eftermiddagarna och vara ledig, att inte behöva plugga och att ha lediga helger är ett nytt fenomen som fortfarande gör mig helt pirrig. Fast jag är ganska duktig på att fylla mina lediga stunder med andra saker, kul saker så som styrelsearbete och volleybollspelande och projekt projekt projekt. I veckan blev jag irriterad på mig själv som aldrig kan vara nöjd, som alltid vill mer och som aldrig står still, men jag tror att det är en bra egenskap.

Jag är orolig för att jag ska stagnera, att jag ska sluta att pusha mig utanför min egna comfort-zone och jag har i veckan funderat på exakt vad det är som skulle pusha mig utanför den berömda zonen och jag tror jag vet vad det är. Lika länge som jag har drömt om att föreläsa har min största skräck varit att prata inför människor. Min puls höjer sig bara jag tänker på det och jag får svårt att urskilja om det är fjärilar eller ett illamående som tar över min mage. Det är att börja föreläsa som kommer att pusha mig utanför min comfort-zone och då är det det jag ska göra.

Vi får se hur det här slutar men jag är 100 % på att det kommer att bli något bra av det.

Likes

Comments

Instagram: Idasvensssonn

VÄNNER!

I tisdags berättade jag för er att jag har jobb på ICA veckan ut och att jag sen hade planerat att vara ledig till jag har hittat ett nytt jobb. Den meningen skrev jag med bultande hjärta och panik över att eventuellt vara arbetslös om 1 ynka vecka. För en som har jobbat varje sommar sen hon var 13 och varann helg sen hon var 15 så var det ett extremt konstigt scenario att föreställa sig, det här med att inte ha ett jobb.

Jag har varit så stressad över jobbsituationen och över att inte veta alls hur hösten ska se ut men igår så fick jag ett efterlängtat besked. På måndag börjar jag på Lindström och Sonden och har jobb där december ut. Äntligen kan jag andas igen. Jag fick jobbet jag verkligen ville ha och jag ser så mycket framemot mina arbetsuppgifter, att få träffa mina nya kollegor och för att få rutiner i vardagen med jobb, träning och kompishäng. Wow, livet är verkligen fantastiskt.

Tacksamhet, lugn och förväntan. I got this.

Jag riktigt känner i hela kroppen att jag är precis där det är menat att jag ska vara. Igår drog dessutom volleybollen igång igen efter ett alldeles för långt uppehåll, som jag älskar den sporten. Och jäklar vilken utveckling vi har gjort. Alla har höjt sig sen förra året och det är så kul att se. Själv märker jag att jag personligen kom in i spelet mycket snabbare detta året än förra, och jag är SÅ stolt att se att mina hoppservar som jag kämpade med förra säsongen, sitter.

Jag känner mig så pirrig och bubblig och taggad på allt vad livet har att erbjuda. Jag har en G-R-Y-M höst framför mig och jag är mer än redo!

Likes

Comments

OJ vad tiden ha gått snabbt sen jag senast uppdaterade er.

Sommaren har försvunnit med UngDrive och Emax och mer UngDrive och lite Mellbystrand och jobb jobb jobb och nu slutligen med S.H.E, ett internationellt projekt om gender issues - där jag hade äran att vara youth leader för de svenska deltagarna. Fantastiskt. Projektet avslutades igår och jag ser redan framemot nästa projekt i November. Då väntar Australien och temat är cirkus vilket passar mig som handen i handsken. Jag är förväntansfull.

Idag känns det i luften att hösten är på ingång och det gör mig lite ledsen. Att inte återvända till ProCivitas och till vännerna och rutinerna där. Att påbörja den första hösten som vuxen med allt vad det innebär. Skrämmande. Jag har jobb på Ica veckan ut och sen ska jag ha sommarens första semester i 4 dagar innan det är den 1 september och det är höst på riktigt.

Innan dess ska jag ta mig tiden att fundera på hur jag vill att min höst ska utforma sig. Vilka rutiner jag vill börja med och vilka jag ska sluta med. Hur jag ska röra mig och hur jag ska umgås. Hur jag ska planera och prestera. Vilka mål vill jag uppnå under september - oktober - november - december? Var vill jag vara när klockan ringer in 2018? Hur ska jag göra för att försäkra mig om att målen uppnås?

Det är många tankar som snurrar runt idag.

Likes

Comments

Nu ska vi först och främst ta en titt på vad jag har hittat på på sistone:

I lördags och i söndags var jag så ledsen så ledsen så ledsen och jag visste inte varför. Tårarna vägrade sluta rinna med ett kort uppehåll för de 30 sekunderna jag var uppe luften när vi åkte zipline. Zipline var kul hur som helt. Sen grät jag en massa igen. Har fortfarande inte klurat ut varför. Kanske lite framtidsångest delat med en känsla av ensamhet.

I måndags jobbade jag till tre och sen grät jag en skvätt till. Då fick jag nog och körde ut till mamma och pappa i stugan. I bilen på vägen dit åt jag och choklad och funderade över min ledsenhet och väl framme vid Strandhotellet och Mellbystrand hade tårarna som jag sedan länge struntat i att torka bort, torkat in på kinderna. I Mellbystrand är det enkelt att andas och hjärtat kändes lite lättare. I Mellbystrand får man perspektiv på saker och ting. Jag funderade mycket och kom fram till följande:

Att bara för att man är ledsen ibland så gör det inte en till en ledsen människa. Man får inte låta ett gäng ledsna dagar definiera en hel sommar eller ett helt år. Ibland är man glad och ibland är man ledsen. Oftast är jag glad och är jag ledsen tre dagar i rad så suger det men det är inget konstant. Ledsamheten är inte konstant och det är viktigt att komma ihåg.

Nog om det. Igår hade jag en fantastisk dag. Vaknade upp i den smala våningssängen med samma lakan örngott täcke som alltid. Utvilad och förväntansfull. Drog mig och läste ett par blad i min bok som så många gånger förut. Jag har alltid läst mycket böcker och extra mycket när jag har varit ute i stugan. Klättrade ner för sängen, åt frallor till frukost precis som vanligt. Sen åkte jag och mamma på äventyr. Maxi för handling inför kvällen och jag dröjde mig kvar vi böckerna, precis som vanligt. Jag älskar verkligen böcker. Efter Maxi åkta jag och mami på loppis och där ser ni, där hittade jag livets bästa byxor. HAR NI NÅGONSIN SETT NÅGRA SNYGGARE? Jag älskar dem.

Visste ni att jag är extremt dålig på att shoppa kläder? Sen november har jag köpt 5 plagg - balklänning, studentklänning, julblus, nyårslinne och ett par kostymbyxor - men igår så slog jag på stort. Ett par byxor på loppis för en tia och senare 2 tishor från Lindex. Wow.

Idag har det inte hänt så mycket än, jag har kommit hem från Mellby och pratat med Mikis i telefon och ska skriva ihop en text till mitt projekt innan jag jobbar kvällspasset på ICA. Vilket pladdrigt inlägg det blev visst, jag som mest vill visa upp mina nya byxor. Well well. Hejdå!

Likes

Comments

Söndagmorgon.

Utvilad, nyfiken, redo. För mig är lediga söndagar heliga. Jag har konstruerat min Bullet Journal så att mina veckor alltid börjar på en söndag. Söndag blir till en måndag och jag älskar det. Tvärtemot vad många nog tycker så kan jag ärligt säga att måndagar och söndagar är min favoritdagar. Det är något med att få lägga ännu en vecka till tiden, utvärdera och se vad som har funkat och inte funkat, vad som har blivit gjort och vad som behöver göras under nästa vecka för att nå mina mål.

Nå mina mål alltså. I en period när det mesta känns oklart så skalar jag ner mina mål. Fokuserar på det ganska kortsiktiga och det som jag vet att jag kommer att klara av. Skriva två blogginlägg. Ge mig själv rörelse. Träffa en vän. Äta vegetariskt. Check check check check.

När jag skriver idag går fingrarna av sig självt. Stannar inte och tvekar vid formuleringarna, allt känns självklart. Det är en bra skrivdag. Därför ska jag ägna förmiddagen och kanske eftermiddagen åt att göra just det, skriva. Jag ska skriva artiklar till mitt nya projekt som ni ännu inte vet vad det handlar om. Min bebis. Ett lagom projekt som kombinerar saker som jag tycker är kul. Än är jag inte helt nöjd med utformningen men när jag är det så ska jag och min projekt-bebis ta världen med storm. .

Ja, jag tror att vi kan ta världen med storm.

Likes

Comments

För någon dagen sen fikade jag med en fin vän, Ida, som har figurerat här på bloggen från och till sen dess begynnelse. Så skönt att ha en vän man kan prata om allt med, oavsett om man har setts igår eller för ett halvår sen.

Hur som helst så fikade vi på Wärsjönäs, en otroligt fin gammal herrgård som nu huserar butik och cafe. Utsikten är magiskt och vi placerade oss på bryggan precis nere vid sjön. Fantastiskt!

Butiken hade allt man kan önska (dvs flamingos och porslinsballonger) och lite till och världens finaste strukturer i taket. Jag är kär!

I veckan som har gått har jag jobbat en hel del, planerat för ett nytt projekt (ett till tänker ni??) och så har jag spånat på vad jag ska göra i höst. Just nu står det mellan tågluff/jobb eller så hoppar jag på en utbildning i Stockholm. We'll see!

Livet är fint vänner, puss!

Likes

Comments

Livet livet livet livet.

Slutar aldrig att förundra, slutar aldrig att förvåna, slutar aldrig att väcka nya tankar nya känslor nya ideér. Framtidsångesten är inte lika total även om ovissheten är konstant. I veckan som har gått har jag befunnit mig i Mellbystrand och på loppisar och på fest och så har jag målat om mitt rum. Nåja, en vägg har fått ändra färg från oktober-grått till blek-solnedgång-i-augusti-rosa.

Jag älskar rosa och jag älskar känslan av att färdigställa ett projekt. Det är inte ofta jag gör det, att färdigställa ett projekt alltså. Jag har många tankar och ideér och storslagna planer men någonstans på vägen tappar jag motivationen allt som ofta och låter projektet fade:a ut och fade:a bort. Känns fint och bra att faktiskt ha gjort färdigt något. Jag har länge trott att mina förmåga att slutföra är borta och på botten men detta är ett bevis (kanske inte ett stort men ett litet) på att jag faktiska kan. Jag är stolt över mig själv.

Längs denna vägen har jag gått varje sommar i 18 år. Från Strandhotellt mot havet och stugan. Mitt paradis på jorden.

Pappa.....

....och mamma. <3

I Mellby var det ljummet i luften och ljuset var varmt och solen på väg ner. Det finns ingen annan plats som ger mig ett sånt lugn som Mellbystrand. Så mycket kärlek kärlek kärlek.

Likes

Comments