Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er!
Här har vi en fin solig dag idag och riktigt varmt väder. Trots att jag sov som en kratta inatt och låg vaken mer eller mindre från kl 4 så känner jag mig rätt så pigg endå. Igår var en ganska omtumlande och jobbig dag både psykiskt och fysiskt. På förmiddagen hade jag lunchstallet så matade alla hästar och fixade sedan boxen och maten klar åt Azta. Efter det åkte jag iväg, tillsammans med Oliwer och Jennifer, till Örebro för att provrida en ponny. Allt gick jättebra.
Vägen dit och vägen hem var väl mer eller mindre skuriga men just då vi provred höll det upp, så där hade vi tur! Måste säga att hästvärlden i Sverige jämfört med i Finland är ju någonting helt annat. Hur kan mitt hemland vara efter på så många plan med denhär sporten?

Påvägen hem stannade vi och käkade vid Burger King vilket jag inte borde ha gjort! Min mage gjorde totaluppror och sista biten hem var så hemsk att jag trodde magen skulle spricka! Det drog och slet över hela magen och värken var fan något jag aldrig varit med om förut. En påminnelse om hur jävla onyttig mat dedär är... Vitt bröd och majonnäs är inget för min kropp längre. Kan ju tillägga att jag knappt ätit vitt bröd alls under de senaste halvåret ungefär och den linjen tänker jag fortsätta med.

På hemvägen fick jag ett meddelande från vår hyresvärd (som skulle stanna resten av sina liv utomlands och låta oss hyra huset vi bott i virka en vecka, för resten av våra liv). Nå får se hur det går för nu skall dom tydligen flytta tillbaka till Sverige och jag kan ju inget annat än igen en gång tänka att jag från första början bara borde ha litat på min magkänsla. Ger ett löfte åt mig själv att härefter aldrig någonsin tvivla på den igen, för den har fan aldrig fel! Om beslut, om människor, om allt. Dehär kändes för bra för att vara sant och i värsta fall hade jag rätt. Jag hoppas ju att det skulle lösa sig för deras del så att dom inte behöver flytta tillbaka till huset men just nu vågar jag varken hoppas eller tänka någonting alls. Vi får bara ta dagen som den kommer och se vad som händer. Jag känner dock att jag bara vill bo och leva i lugn och ro för en gång skull och orkar fan inte stressa med andras problem hela jävla tiden. Iallafall inte just nu...

Denhär veckan blir lite annorlunda. Stora dagar är onsdag, torsdag, fredag och söndag (och lördag såklart för då fyller Jennifer år haha) Onsdagen återkommer jag till på onsdag. På torsdag kommer mamma, min syster och min bror hit på besök. På fredagen blir det party party med släkt och vänner och på söndag åker jag och Oliwer till Finland på obestämd tid. Men efter mycket som händer just nu hemma i Sverige kommer vi stanna en kortare tid än vad jag hade tänkt från början. Jag hade tänkt stanna två veckor men nu blir det bara en vecka. Vill inte lämna gubben ensam med allting här och så vill jag ju såklart inte vara borta från honom en enda dag egentligen. Sen börjar de kännas som att mitt liv verkligen är här nu, så jag vill inte ta för lång paus från det. Trots en massa omtumlande skräcknyheter trivs jag bra här och vet att i slutändan kommer allting att lösa sig till det bästa. Everything happens for a reason...
Jag skall försöka njuta till fullo av vistelsen i Finland och i bästa fall kanske allting har löst sig innan jag ens åker iväg. Den som lever får se!

Oliwer 6 år och Maja 4 år! // Ronja chillar inomhus en kall höstdag förra veckan

Likes

Comments

Usch vilken regnig dag det har varit idag. Man har inte haft lust att göra någonting alls och till råga på brist på frisk luft har jag också haft världens huvudvärk hela dagen.

Idag har Oliwer varit i förskolan som vanligt och jag har inte direkt fått något vettigt gjort förutom en del sysslor i hemmet. Stalldagen blev endast skötsel av häst och stall idag eftersom Azta igår hade haft kiropraktiker på besök. Så ledigt för damen blev det och det passade ju utmärkt för hur kär sporten än är så är det faktist inte någon glädje i att rida ut i ett ösregn som skulle kunna hugga hål i skinnet på en. Det öste ner med sån fart idag att jag fick höja volymen märkbart på Tv:n för att alls höra vad dom sa.

Azta verkade inte lida av att vara ledig. Hon kom gladeligen in från regnet också en aning tidigare än vanligt. Jag och Oliwer mockade och fixade mat och hö tillsammans idag och det var jätteroligt att se honom så engagerad i stallarbetet. Och ja, ponnygnället här hemma fortsätter haha!

Imorgon har jag inte stall så fredagen blir städdag och då gubben kommer hem skall det mysas med film och något gott. Det är nämligen första lediga kvällen i huset vi inte behöver stressa med att packa upp flyttkartonger eller möblera. Känns väääldigt skönt att alla saker börjar vara på sina rätta platser nu och man slipper den stressen i vardagen. Nu kan man börja leva påriktigt.

Veckoslutet skall tillbringas i stallet och jag bönar och ber för fint väder så man kan njuta av en riktigt lång prommenad i skogen i det fina höstvädret (inte regn då alltså)

Denhär bilden är från en fin höstdag på ridplanen brevid sjön Haggen för några veckor sedan! Älskar utsikten!

Likes

Comments

Hej på er, nu borde jag vara en smula piggare än vad jag var kl 5 imorse men de vart ju bara ett önsketänkande. Förstod inte till en början alls varför jag mår som en avbruten kratta... Förde sonen till skolan, kom hem, mätte febern och där hade vi orsaken... Hösten är den härligaste årstiden ever, men höstfebern skulle jag nog kunna klara mig utan tack. Som tur brukar de bara vara en dag om ens det och vips så är den borta. Så idag får det bli en chilldag vare sig jag vill det eller inte. Och som start på den chilldagen tänkte jag lätta på mitt hjärta lite (eller ganska mycket faktist)

Jag bor nuförtiden i Sverige, många av er visste redan det men kanske det ännu finns nån där ute som inte hade kommit över den informationen. Hur hittade jag hit då? Tja det var mer som en härlig slump i slutet på ett rent helvete. Jag träffade min nuvarande kille Jesper, som bor här i Sverige i Dalarna. Nu tänker ni säkert "jaha men var är han från Salo då?" Ni skall få ett ärligt men kort svar. Jag hoppas han är så långt borta som möjligt från där jag är!
Vi gör alla någongång i våra liv väldigt dåliga beslut. Jag har gjort en hel rad sådana på en väldigt kort tid vilket resulterade i att hela mitt huvud svämmade över.

Allt började med att jag lämnade min sambo efter ett femårigt förhållande. Varför? Jag tror att största orsaken var det att vi hade så olika prioriteringar i livet: vi passade bra som par trots att vi väl hade en hel drös med andra åsikter emot oss från olika håll. Vi stred väldigt sällan men då vi väl gjorde det var de ordentliga gräl. Jag gillade inte att han rymde från grälen och lämnade dom ouppredda och detta gjorde att jag många gånger kände mig väldigt ensam. Vi tog fram en del dåliga sidor hos varandra nu som då men för de mesta hade vi det så bra som man kan ha det, om inte lite bättre. Jag fick sätta mig ner helt enkelt och fundera, för att senare konstatera att det inte var ett sådant liv jag ville leva. Det kändes som att jag levde för någon annan. Jag gjorde inte de grejerna jag egentligen ville göra i livet. Som vadå? Jag hade ju allting! Så kanske det såg ut från utsidan, som att jag hade allting. Ibland kändes det dock som att jag inte hade dendär friheten. Friheten att ta beslut, att vara mig själv och att leva det liv jag drömde efter.

Efter en knackig period med mycket sårade känslor försökte jag gå vidare med en annan man som jag träffade. Han var snäll och bra på många sätt men det var något skumt över det hela, något jag inte kunde lägga fingret på. Jag flyttade till torpet i Ekenäs den 1.2.2017 och efter ungefär en månad började han vara ganska mycket hos mig. Han åkte hem mellan varven och var alltid "sjuk" då han kom tillbaka. Hängig, svettades, mådde dåligt, sov flera dygn osv... Efter ett tag kom det fram att han var narkotikaberoende. Ingen gräsrökare alltså utan totalt beroende av att injiciera sig själv med de tyngsta man i princip hittar och får tag i. Jag hade någon månad innan fått veta att en bekant hade fastnat i drogträsket så dehär blev liksom lite väl. Jag fick honom att erkänna och det kom fram att han under de två månaderna vi träffades hade ljugit om i princip allting han hade sagt åt mig. Han hade inget jobb som han hade berättat om, han levde bara på att låna pengar av andra, han hade knarkskulder, han träffade inte sin son som han enligt honom själv hade varannan helg... Under samma tid blev jag också "diagnostiserad" med depression och panikångest och fick medicin för detta. Allt rasade för mig. Mitt förhållande till min son mest av allt, något jag aldrig kommer förlåta mig själv för. Det enda jag kan göra åt det nu såhär efteråt är att vara tacksam över att jag har den underbaraste sonen man kan ha och att han förlät mig för att jag inte fanns där för honom då. Dock fanns mitt ex där och var mycket med honom vilket jag för alltid kommer vara evigt tacksam för. Med andra ord behövde aldrig min son se mig dålig, han behövde heller inte se på allt de otäcka med "den nya" och hans mående då han var hos mig osv. Kort efter att allt det kom fram skulle jag åka hem till mamma över ett veckoslut. Killen skulle med och vi skulle bara stanna i Salo (där han bodde) för att plocka upp lite grejer han skulle ha med sig. Medan han gick in och packade körde jag iväg och det var sista gången jag träffade honom. Lämnade lite grejer åt honom efter den helgen men han hade inget i vårt liv att göra mer efter den dagen. Jag kanske var kallhjärtad och elak men denhär personen gick inte att prata med. Jag hade försökt i en vecka innan att bli av med honom och det hela slutade med att han sov hemma hos mig och jag var inte alls där. Han totalt vägrade åka därifrån, så jag såg ingen annan utväg än att göra som jag gjorde.

Denhär tiden i mitt liv har jag pratat om med några personer och jag vet egentligen inte varför jag ens skriver det här och gör det officiellt. Jag känner väl att vad är det för hemlighet? Jag levde dåligt en period i mitt liv men jag vill få fram att en svacka i livet inte betyder livets slut. Jag kan säga att de många gånger kändes som det och tanken på ett bra liv igen fanns inte på kartan. Men tiden gick och det började hända bra saker igen. Först en sak, sen en till, och sen ännu en till! Helt plötsligt var allting påväg uppåt igen. Jag glömde ta mina mediciner och märkte att jag plötsligt varit utan dem en hel vecka. Trots det mådde jag bra. Jag mådde bra igen! Jag blev av med allt det svarta och ruttna och tog en helt ny linje i livet. Detta hade jag inte klarat av utan min familj och några nära vänner som fanns där för mig.

Jag gjorde upp en plan för mig själv och hur jag vill leva mitt liv. Nummer ett på listan var att bli en bättre mamma, för det förtjänade min son. Idag har vi ett förhållande som är bättre än någonsin och trots att han just nu är den trotsigaste och tjurigaste ungen jag mött på länge så är vårt band starkt och tilliten hundraprocentig. Vi vet våra gränser, och vi vet vad som gäller. Regler ger tillit, tillit ger kärlek.
Han går i förskoleklass i en liten skola en bit utanför stan och har fått många nya vänner. Vi bor i ett annat land så de är klart att saknaden efter släkten och alla vänner i Finland kan bli väldigt stor ibland men vi hälsar på så ofta vi kan och snart kommer mamma hit på sitt första besök tillsammans med min syster och bror. Jag flyttade bort från allt som gav mig trygghet och jag gjorde det för att jag ville ta en chans i livet. En risk. Det kunde endera skita sig totalt eller bli precis det livet jag alltid drömt om. Vi jobbar på det tillsammans här hemma och det kunde inte vara bättre än vad det är just nu. Jag mår bra, min son mår bra, min sambo är den snällaste och härligaste människa man kan hitta, jag har fått några nya vänner, jag rider igen och vi har nyligen flyttat till egnahemshus där jag får leva mitt drömliv i inredningsdimman tillsammans med min fina familj. Cheesy? Kanske, men vem bryr sig! Efter regn kommer sol!

Likes

Comments

Hej allihopa!
Blev visst sugen på att blogga lite igen. Nu då livet ser en smula ljust ut igen och det kanske finns nått vettigt att skriva om...

Gubben körde nyss iväg på jobb och jag vaknade samtidigt och kan inte somna om. Typiskt. Känner mig också en smula sjuk idag så får se om det blir något mer eller om det bara är tröttheten som spökar just nu.

Vi har nyligen flyttat till egnahemshus så här finns en hel del att göra. De mesta av grejerna börjar vara uppackade och det börjar nu äntligen kännas som ett hem. Ska berätta lite mer om det senare, efter att jag sovit en stund till.

Likes

Comments

Igår hade vi våra sista sk. ärenden i Ekenäs. Oliwer hade vårfest och så packade jag med lite grejer från Trollböle som blivit där. Allt börjar vara med nu, har bara några bokhyllor kvar men behöver få större bil fixat till det så det får vänta lite ännu 😊

Igårkväll hade vi Erik med oss och åt tacos och chillade! Idag har vi ätit fisksoppa och spelat fotboll och nu skall jag packa väskan inför helgens bravader. Mer om det senare 😊 Kommer iallafall bli en spännande helg med mycket program!

Likes

Comments

Hejsan!
Det var ett tag sen sist, rättare sagt en hel månad sen sist. Jag har haft massor på schemat och dagarna har liksom bara flugit iväg. Har flyttat (igen) och bor nuförtiden i Åbo. Valde att flytta "hem" tillbaka efter allt som varit. Hem och starta om pånytt. Mycket har hänt redan trots att det bara gått knappt 5 månader av de nya året. Mycket glada happenings men också endel mindre positiva saker. Jag har grubblat mycket över om jag alls skall ta upp det här och bollat med tanken att skriva ett inlägg om allt som hänt. Det är händelser som har ändrat mig väldigt mycket som person så jag har bestämt mig för att under maj mänad nu skrapa ihop ett inlägg om allting. Kommer inte bli det lättaste men har ju många dagar på mig 😊

Så mycket extra att komma med just nu har jag inte, så slår väl igång bloggen nu pånytt med lite bilder! 😊

Likes

Comments

Hej tisdag, hej läsare och hej uppdaterade bloggapp! Jag brukar avsky då saker ändrar sig men dehär ser ju riktigt positivt ut 😊

Idag är det ledig dag, som tur, efter en helvetisk natt där jag fick sömn först lite efter 5 imorse. Nå som tur fick jag sova idag så ingen skada skedd men det finns ju absolut inget värre än att ligga där och inte få sömn.

Skall sköta lite ärenden idag. Läsa på ett prov. Laga lite skoluppgifter. Ringa några samtal. Och ja, imorse skrev jag under kontraktet på lägenheten i Åbo! Woop woop! ❤️ Äntligen! Bort härifrån och anta nya utmaningar i livet...

Likes

Comments

Gokväll, eller mer kanske gonatt vid dethär laget!
Här har det ekat tomt igen ett tag. Har haft alldeles för mycket på schemat med skola, jobb och privatlivet. Har helt enkelt inte ens fått upp appen för att börja försöka skriva något för jag har inte haft varken tid eller lust att såsa ihop något inlägg. Tänkte att bättre att jag skriver sen då allt lugnat ner sig, istället för att jag fort lägger ihop några obetydande rader här som ingen endå orkar läsa, haha. Just nu ligger jag i "min" jumpasal hos Anna och Aki i Tavastehus och har nyss tillbringat kvällen med bästa Anna inne i stan. Vi har käkat världens största jäkla hamburgartallrik på Fresno och druckit en cider samt njutit av musik och en massa diskussioner om dittan och dattan. Det är skönt att få prata av sig med henne om allting som pågår i mitt liv just nu för hon om någon förstår mig på dedär speciella viset som jag behöver bli förstådd på. Jag har lite tokiga planer och idéer ibland och hon stöttar mig alltid i vått och torrt - då det går bra och då det kanske går mindre bra. Just nu har det varit mycket, saker jag tyvärr inte kommer ta upp här för anser att det inte är sådana saker jag vill skriva hit. Det känns kanske dumt, varför säga a) då man inte tänker säga b), men jag tror att sedan då allt rett upp sig kommer jag kunna skriva om det även här. Just nu är dock inte rätt tid för det. Ville bara säga att det är en hel del just nu...

Denhär veckan har varit en väldigt rolig vecka. På onsdag körde jag iväg till Tavastehus i värsta urinvägsinfektionen ever. Drog kalsarikännit med Anna in till tidig morgon och hade en jätterolig kväll. På torsdagen fick jag rida hennes häst Choko som jag red massor då jag ännu bodde i Pargas. Hon var precis sig lik, framåt och väldigt ponny haha. Vad kan man inte älska med den hästen liksom... Körde sedan hem på kvällen och på fredagen var jag på kvällstur. Innan kvällsturen var jag i Åbo igen och se på en lägenhet, denna gång nappade det - vi skall bli åbobor!!! Gud så spännande. Home sweet home!

(Somnade med telefonen i handen inatt så fortsätter nu haha)

Ja. Efter kvällsskiftet gjorde jag inte så mycket eftersom jag var dödstrött så jag somnade nästan bums. Igår hade vi planer med Niko men dom blev plötsligt ändrade + att jag är ledig tills 21:30 ikväll så jag tänkte att "vad tusan, jag far pånytt till Renko". Visade sig vara ett bra beslut, det är alltid kul här! Annas gubbe är på jobb enda tills måndag så det blev big time tjejkväll här.

Idag händer inte så fruktansvärt mycket. Skall se på film och äta något gott som min fattiga plånbok har råd med. Måste också städa hela torpet för det ser ut som Jerusalems förstörelse där just nu! Tur är torpet bara dryga 50m2 haha! Det är inte så stort projekt att städa tiptop där... Ja det var den veckan, imorgon är det måndag igen! Nice huh? Alltså varför går dessa veckoslut så himla fort... Nåja, ha en super söndag så hörs vi igen. Ska vara aktivare här nu, jag lovar!

Likes

Comments