Header
View tracker

Min mamma fattar ingenting.
Att få ett fast jobb är väldigt svårt, iaf i den delen av Sverige jag bor i, i det yrke jag valt.
Jag kämpar och sliter för att ens få ihop några timmar i månaden, och nu har jag fast i 13 veckor. Men min mamma kan aldrig glädjas av det, utan hon ska alltid trycka ner mig. När jag berättade att jag fått fast i 13 veckor (sommarjobb) så sa hon bara "men sen då"
VADÅ SEN?!! Jag lever väl i nuet? Hon tror typ att jag är r-tard som tror att jobben kommer åt mig... Det hon inte vet är att jag söker jobb hela tiden, så fort jag är hemma kollar jag datorn efter jobb, ringer arbetsgivare samt sökt jobb i andra län men hon tror jag sitter hemma och rullar tummarna. Jag söker alla olika jobb inte bara det yrke jag vill hålla på med utan alla lediga jobb som finns.

Mitt cv är inte det bästa då jag har väldigt svårt att få till ett lockande cv, så brukar ringa istället för att dom ska få en inblick av mig. Helst av allt åker jag till jobbet och visar upp mig så jag är ingen person som sitter och rullar tummarna då jag hatar att inte ha något att göra. Men inte ens detta förstår min älskade mamma som jag hatar för tillfället.

Blir fan galen för ni förstår inte att detta är varje samtal jag ringer åt henne (vi bor 60 mil ifrån varandra)
Vad ska man göra?!?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 35 readers

Likes

Comments

View tracker

Barn är något som jag värdesätter högt här i livet och jag börjar bli less!

Såhär är det, jag har väldigt många unga vänner och bekanta som har barn, tyvärr har dom inget förhållande med mamman/pappan längre, och det är här jag blir förbannad!
Oftast har ni skaffat barnet för erat förhållande inte va perfekt innan så ni tänkte lösa de med ett litet oskyldigt barn... Men ni skapar ett liv, inte en lösning på era problem!
Ni har valt att gå egna vägar men ni har fortfarande ett ansvar över ett litet barn och då ifrån något NI valt att skapa.
Men eftersom ni föräldrar valt att gå skilda vägar så gör ni allt för att de ska drabba motpart så mycket som möjligt och detta gör ni genom att dra in barnet, det ska bli ensam vårdnad.. Ena part får inte träffa ungen... Hittar på lögner och sprider till andra för att ena parten ska få de så jobbigt som möjligt. Men vad i helvete är erat jävla problem?!? Ni gör det inte jobbigt för andra parten utan för erat barn som kommer få växa upp med lögner, svek och tillit på noll.
Säger bara en sak och de är skit i era problem och ta hand om barnet som minns allt de tragiska den upplever, tänk på det ni själva minns! Skärpning!
Ni behöver inte ha kontakt med erat ex, FÖRUTOM när det gäller erat lilla oskyldiga barn... Bli vuxna tack, och dom föräldrarna som ni en gång ville va!

  • 72 readers

Likes

Comments

View tracker

Är det bara jag som bryr mig äcklig mycket om dem som står mig nära? Jag skulle inte kunna somna om jag visste att någon av mina vänner mådde dåligt. Jag åker dit på stört och tröstar dem, jag pratat med dem i telefon tills de vill lägga på, jag letar upp dem om de är ute och går själva... Jag gör allt de ber mig!
Men när man själv mår dåligt känns de som alla tar för givet att man vill vara själv.. Men nej! Vart är min vän som ringer på min dörr och bara kramar om mig utan att ens fråga vad som hänt för personen kan läsa av mig? Vart är vännen som skulle veta att något är fel av att bara kolla på en? Vart är personen som skulle leta efter mig om jag gick ifrån problemen?
Tragiska är att jag har inte en enda vän som förstår mig till hundra procent.. Anledningen varför jag drar mig hem till ensamheten är för att jag vet att ingen kommer fråga "vad är det som tynger", och om de är någon mot all förmodan som frågar sitter de med mobilen rätt i facet.. Som om de inte hade någon betydelse va jag säger..
Jag mår riktigt dåligt över att ge så sjukt mycket till alla andra, men så fort de gäller en själv får man inte ett jävla piss tillbaks..

Och skulle nu någon av mina riktiga vänner läsa detta så kan ni ta in de här och förstå att jag är precis som NI!

  • 85 readers

Likes

Comments

Min ångest kommer med käftsmällar... Hjärtat slår kraftigt, oron kommer, man känner att man inte får ro. Paniken som säger åt en att fly, men vart ska man fly för att få smärtan att försvinna? Gräva ner sig å sova, nej för de blir sömnlösa nätter.. Hungrig? Äcklad? Går till och från. Känna att någon bryr sig? Nej ingen jävel ser detta.
Jag vet varför min ångest för det mesta kommer, som många andra inte vet.. Jag kan bearbeta den men det tar tid.. Å min ångest beror på människorna jag har runt om kring mig.. Duger jag inte får jag ångest, blir folk sur på mig utan att säga varför så får jag panik.. Paniken som leder till ångest.. Folk som trycker ner.. De gör så mina tankar krockar och jag får paniken som blir till ångest...

  • 105 readers

Likes

Comments

Kommer det bli någon skillnad att ta flyktingar till olika länder? Löser det verkligen problemet? Jag är inte rassist och inte emot att hjälpa de stackarna som måste fly sina länder, men jag förstår inte hur de ska lösa problemet... När deras länder är tomma ifrån folk, ska vi låta de andra kriga sönder den delen av våran jord? Är det lösningen?
Sen jag jag riktigt less på att flyktingarna får all hjälp (inte less på att vi hjälper dem men...) men hade vi varit ett gäng 10000 svenska ungdomar som kämpar med boende hade de inte stängt av hel partybåt för att vi skulle få ha tak över huvudet. Jag som söker jobb varje dag och aldrig får nå resultat får ännu mer konkurrens. När ska vi börja behandla alla lika? Det är jätte synd om flyktingarna men de finns annat folk som också är i behov av tak över huvudet, mat och faktiskt hjälp av vården.. Kan vi försöka hjälpa alla och inte bara vissa?
Lägga ännu mera tid på att lösa problemen i deras länder, få slut på krig och egot inom vissa.

Hoppas ingen hatar utan förstår vad jag menar! Tänker på våra äldre, våra uteliggare, folk som mår så dåligt att alkohol och droger är de enda de känner att de vill lägga pengar på, menar att de finns fler problem än bara de stackars flyktingar.

Likes

Comments

Dagarna går segt just nu.
Jag har köpt en lägenhet och jag trivs jätte bra i, men dagarna går för segt.. De är dåligt om jobb de här månaderna innan julruschen så jag sitter bara och samlar energi och de gör mig less.
Hösten kommer och de blir mörkare tider och därför hamnar jag väldigt lätt i deprimerande perioder. Just nu är jag faktiskt riktigt rädd för att förlora min bästa vän pga av ett eventuellt förhållande.. De gör mig riktigt ledsen, för min trygghet försvinner helt ifrån mig nu. Känner att vi försvinner ifrån varandra fast de inte ens gått en dag sedan jag fick beskedet om detta... Jag kanske överdriver, men jag känner att jag tappar mig själv genom att känna denna rädsla. Mina vänner är som sagt de jag lever för och då kan jag säga att jag lever livet lite extra för mina närmsta vänner.
Jag måste få bearbeta denna rädsla och förstå att jag inte kommer förlorar min bästa vän. <3

  • 146 readers

Likes

Comments

I fredags var jag med om min första trafik olycka. En mardröm man aldrig trott man skulle få uppleva, något man inte tror ska hända en själv. Man förstår inte kraften av fordon förens de skett. Jag far ner med fronten i gräset och släpet väder ekipaget 180 grader.. Sen tippar vi.. Alla i olyckan mår bra dock med smärtor i vissa delar av kroppen. Vi överlevde och det är det som gör att jag kan säga att de gick bra!
Men denna natt har jag ångest, jag körde ett fordon som faktiskt va med, något som kunde sluta mycket mer illa än det va.. Det är ingens fel så klandrar inget, inte ens mig själv. Men tankarna går, vad kunde man ha gjort för att de inte skulle blivit som de blev.. Men de finns inget vi kunde ändrat på för alla tänkte gott, men de blev bara skit. Jag är rädd för min första tur efter detta.. Är rädd att jag inte ska våga. Men jag ska försöka!

  • 165 readers

Likes

Comments

Som ni kanske märker är jag en person som kan gå upp och ner.
Ena dagen är mitt liv så underbart men nästa är allt bara skit.
Ja och för mig beror de på människor...
Känner jag mig omtyckt och älskad så är mitt liv underbart och då kommer mina fina texter.
Men ibland kommer de negativa inläggen och då är det något som tynger ner mig t.ex. att de är något struligt med en kompis/familjemedlem/någon annan människa. Och det är så jag fungerar.
Idag mår jag allmänt dåligt, känner mig så nere som man kan bli, och idag vet jag faktiskt inte anledningen... MEN! Det kan bara bli bättre.

Likes

Comments

Kärlek för mig är en rädsla. Jag är alltså rädd för kärleken, och kärlek finns överallt.. Inom vänner, familj och personen i ditt liv. För på något sätt så sviker alla de här kategorierna dig på något sätt. De enda jag litar på i kärleken är min familj, för hur mycket man bråkar/hatar varandra så är man alltid en familj ovansätt vad. Medans vänner kan komma och gå, samma gäller "personen i ditt liv"
Som jag och mitt ex... Tillsammans 2 år och vi kan knappt hälsa på varandra om vi råkar gå förbi varandra. Han som betydde mest för mig och som jag verkligen älskade kan inte ens säga ett litet ynkligt hej.
De vänner man bryr sig mest om kan vända på klacken i vilken sekund som helst. Men de kan vända tillbaks lika fort.. Men är det kärlek? Att kunna vända på klacken och bara kunna skita i någon för några dagar/veckor/månader/år?

Kärlek för mig är rädsla! För de som jag visat kärlek till släpper inte jag på 2 sekunder. De finns alltid kvar i mitt hjärta på något sätt. Jag tror aldrig jag varit den vännen som vänder på klacken och vägrar höra av mig, utan de är jag som gör så vännerna vänder tillbaks. Jag dumpade inte mitt ex utan jag blev dumpad. Jag kan inte svika personer som jag visat kärlek till. Och de leder till att jag oftast blir sårad när det gäller kärlek.
Känns som jag är den enda som kan stå för att de jag en gång älskat kommer jag alltid att älska. De vänner som valt att lyssna på rykten å skit och valt att lämna mig ni ska veta att de känns! Jag valde att bli vänner med er, inte att vi en dag skulle bli ovänner.

Alltså en rädsla!


Likes

Comments

Kan man vara mer glad över livet?
Jag har en mamma och en pappa som älskar mig (och jag älskar dem).
Jag har 4 underbara syskon, som jag älskar.
Jag har alla mina underbara vänner, och även dem älskar jag.
Jag har en vilja, jag har ett tålamod, och jag är en person som använder sina sinnen.
Jag har tak över huvudet och tillgång till vatten och mat.
Går en utbildning som jag bara älskar.
Jag har en häst som betyder sjukt mycket.
Jag har nästan allt utom pengar... Men vet ni vad. Så länge jag har det som gör mig glad så skiter jag i om jag inte har råd med mitt tak över huvudet, maten som man vill kunna äta... För de som betyder något för mig är det som mitt hjärta tillsammans med huvudet beslutar är värdefullt.
Men just nu kan inget bli bättre, för jag är så mega jävla lycklig.

Likes

Comments