View tracker

Vårt sista stop på resan var Brasilien och staden RIO DE JANEIRO!! Vi såg alla fram emot några sista dagar med strandhäng, bad och god mat. Tyvärr mådde vi alla dåligt i omgångar när vi var här, antagligen slog utmattningen efter inkaleden till. Men vi försökte att göra det bästa av alla dagar och se så mycket vi orkade.

Flyget landade mitt i natten och vi började vistelsen med att vi kom fram till ett hostel, där vi var tvunga att ligga/sitta och sova i receptionen några timmar innan vi kunde checka in. När morgonen väl kom visade det sig att vi hade blivit körda till fel boende… Men snäll personal fixade så att vi fick varsin säng i en sovsal, där vi kunde stanna alla nätter.


Vi hade blivit varnade under hela resan att ta det försiktigt i Rio, och även när vi kom fram varnade alla oss för rånare. Så när vi gick ut på dagarna hade vi pengarna fördelade i strumporna, skorna och bh:arna. Att besöka stranden på kvällen var ett stor NEJ, då i princip alla som gjorde det blev påhoppade och rånade. Vi hade tur och klarade oss, men sen såg det nog inte ut att växa diamater på oss heller, så vi var kanske inte första målet..


Första dagen åkte vi upp till den berömda Jesus-Statyn "Cristo Redentor". Den ligger på ett litet berg så för att ta sig till toppen fick vi åka ett gammalt tåg i 20 minuter. Det kändes som att åka upp på vägen till toppen av en berg- och dalbana fast att vi aldrig kom till toppen, haha. Vi höll tummarna på att rälsen höll! Väl framme fick vi gå upp för några trappor och sen var vi på toppen! Statyn var verkligen hur stor som helst och man fick nästan nackspärr av att kolla upp på den.. Det var en mäktig känsla att kolla upp på den och sedan ut över Rio. Man får verkligen känslan av att Jesus skyddar hela staden. Det var huuur mycket folk som helst och alla var helt galna över att få en bra bild. För att få med hela statyn var den som tog bilden tvungen att ligga ner på rygg, så det gjorde folk lite överallt. Såg väldigt roligt ut, haha!

Dagen efter var det strandhäng som gällde på Copacabana!! Stranden var verkligen fin, och hur lång som helst. Det pågick väldigt mycket aktiviteter på stranden och det var mycket liv och rörelse - kändes kul efter all stillhet på inkaleden! Vi hade för det mesta tur med vädret så vi fick några sista soltimmar. En dag träffade vi ett gäng friidrottare från Chile som skulle vara med i OS och tävla. Dem kunde knappt engelska så vi fick staka oss fram med kroppsspråk och knagglig spanska, men vi hade trevligt med dem några timmar :)

Resten av tiden förderv vi med att äta på restaurang, gå vilse, besöka lite museum och upptäcka staden helt enkelt. Jag tror vi alla hade lite för höga förväntningar på Rio och i kombination med att vi inte mådde prima så blev vi lite besvikna. Men vi hade absolut mysigt och sista kvällen avslutade vi med filmmys och gos!!


Flygresan hem till Sverige tog nästan 24h. Den gick bra men vi landade på Kastrup trötta och lite sorgsna. Det var blandade känslor att vara tillbaka… Så konstigt att allt var slut, och så himla tråkigt verkligen. Vi har gjort vår livs resa och sett så otroligt fina platser. Vi har träffat männsikor som vi kommer minnas för livet. Vi har lärt oss om varandra utan och innan, och vi har helt enkelt haft det så HIMLA BRA! Vi har också rest med människor som gjort den här resan till den bästa någonsin. Karro, Amanda, Johan och Linn - VILKA MÄNNISKOR, och vad kul vi har haft!! Nu signar vi ut för den här gången (nästan med en tår i ögat i skrivande stund) och inväntar nya äventyr. TUSEN KRAMAR TILL ER SOM HAR FÖLJT VÅR RESA!!!


Att se snygga och frsächa ut är något som vi alltid gjorde, eller hur? ;) Här är vi pigga och glada innan flyget går till Rio

Linn är inte bara snygg utan även riktigt cool!

Tåget påväg upp mot statyn!

Copacabana!!

Här har vi dem, OS-Killarna!!

Bra ide att öva att stå på händer tyckte jag, vad tycker ni?

Nöjda med våra snygga hörlurar på flyget hem!

​Avsked på Kastrup, mindre roligt!! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Då var den sista dagen av vandrande här!! Den sista stigningen mot slutdestinationen av inkaleden - Machu Picchu!! Detta var den morgonen som vi gick upp tidigast, runt klockan 3 på natten blev vi väckta. Anledningen till att vi blev väckta så tidigt var för att vi var tvungna att gå till ett ställe där vi skulle sitta i kö i drygt en timme. Det var en port som var ingången till den sista vandringsleden som leder till den berömda “Sun Gate”. Det är en sista trappa och den enda ingången från inkaleden till Machu Picchu. Anledningen till att vi behövde köa här ett tag var för att alla ville vara vid “Sun Gate” precis innan soluppgången, för att få den bästa utsikten.

Eftersom det var så tidigt på morgonen var det fortfarande kolsvart ute och vi fick gå på tighta led med några få ficklampor för att ta oss fram. Alla ville som sagt vara där i tid så vi fick gå i ett väldigt fort tempo, man såg knappt vart man satte fötterna och regnet öste ner (enda morgonen som det var dåligt väder, såklart, haha). När vi väl kommit igenom den första porten var det fortfarande snabbt tempo som gällde, för att hinna fram i tid. Terrängen var som tur var inte så jobbig den här dagen! Efter ca. 1 timme kom vi fram till den sista, inte så långa, men nästan 90 grader branta trappan. Väl uppe på toppen var vi framme vid den kända “Sun Gate” och vi såg nu ut över hela Machu Picchu. Det är den absolut häftigaste, mäktigaste och finaste utsikt/plats som jag någonsin har sett. Jag får rysningar nu när jag skriver om det, och det hade vi i flera minuter när vi stod där uppe också. Det var nästan så att man blev tårögd faktiskt (hur töntigt det nu låter, haha). Vi sa att det kändes precis som att vi var med i en bild på google, för det såg ut exakt som vi hade förväntat oss - plus mycket mycket bättre!!

Vi kom fram till precis lagom i tid, några minuter innan solen gick upp över bergen. När vi först kom dit låg det som ett moltäcke över hela Macchu Picchu, men när solen kom över bergen försvann det och vi kunde se hur bra som helst. Vi fick höra en historia om att Macchu Picchu kallas för den “gömda staden” och att staden är byggd efter hur molnen rör sig. Vi kunde njuta av den häftiga utsikten i 15 minuter ungefär men sedan var moltäcket tillbaka. Och såhär är det varje dag, år efter år. Det var molnen som skyddade staden och gjorde den osynlig för fiender.

Efter att ha andats in atmosfären och verkligen blivit tagna av utsikten och stället begav vi oss ner för att gå in i själva “staden”. Här fick vi vandra runt både själva och med Nason som guidade runt oss lite. Till Machu Picchu kan man åka över dagen med buss så det var väldigt mycket folk, lite för mycket för vår smak. Men det kändes som att gå runt i en bubbla och vi kunde inte riktigt förstå att vi faktiskt var här?? Såklart var det häftigt att se staden men jag tror vi alla tyckte att vägen dit och allt vi fick se och uppleva då var häftigare på något sätt!

Efter flera timmar gick bussen tillbaka ner till Cusco, där vi kunde duscha, sova i en ordentlig säng och använda rena kläder, haha! Den kvällen somnade vi alla på några sekunder och jag tror inte vi fattade då, eller kommer göra senare, vad vi egentligen upplevt!!



Snygga som få i regn, mörker och kö :)

Här är "the Sun Gate"

På Machu Picchu fanns en restaurang där vi unnade hos lite kakor, SÅ GOTT!

För att ta oss tillbaka till Cusco åkte vi först en bussresa sen ett tåg. Vid bytet från buss till tåg stannade vi 1 timme för att ta en pizza och en öl, ni kan ju tänka er hur gott det var??

Likes

Comments

View tracker

Dag 3 innebar också tidig uppstigning och snabb uppladdning. När vi vaknade var det inga lugna puckar utan teet skulle drickas upp fort, för att sedan packa ihop tältet, på med utrustning och in i ett annat tält för att äta frukost. Som sagt var det väldigt kallt på kvällen och morgonen så första timmen när vi vandrade hade vi långbyxor och raggsockor. Men såfort solen kom fram slängde vi av oss kläderna till shorts och linne! Vi hade väldigt tur med vädret och hade klarblå himmel och sol varje dag, förutom en morgon.

Vår guide var väldigt duktig på att berätta historia och stanna på många ställen under vägen. Ibland blev det lite längre stop och när vi fick sätta oss ner efter lång tid utan vila var det lätt att man blev lite trött. Så ibland var det svårt att hänga med på historien (iallafall för mig och Nelly, Linn var lite mer på hugget haha!). Eftersom vi ofta gick lite efter resten av gruppen fick vi mycket “egen tid” med guiden, där han kunde ha lite privatlektioner med oss så att vi kunde ställe egna frågor o.s.v.

Den här dagen tror jag var den som vi gick längst, men det var inte alls samma höjdstigning på som dagen innan. Vi hade lånat stavar som vi gick med, vilket gjorde det mycket lättare att ta sig framåt :) Varje dag gjorde vi ett stop där vi åt lunch som vårt lilla “team” hade lagat åt oss, och ett stop där vi åt middag och även stannade över natten. Maten var inget 5-stjärningt men absolut över förväntan! Vi kanske gillade den så mycket för att att vi blev så otroligt hungriga när vi gick så mycket, och att all mat alltid är godare ute i naturen. Vi fick b.l.a äta omelett, kycklinggrytor, Perus specialrätter och vissa kvällar fick vi till och med popcorn som efterrätt, riktigt mysigt!!

Överallt där vi gick, där vi hade våra stationer eller bara satt ner för att vila kunde vi stöta på både lamor, alpackor och åsnor. Vissa av dem var mer rädda än andra, men de flesta vågade komma riktigt nära - vilket var en häftig känlsa!

Vi hade ett litet “matsalstält” där vi åt alla måltider och umgicks på kvällarna. Som sagt orkade vi inte vara uppe så länge eftersom man var helt slut. Men vissa kvällar spelade vi kort, pratade och fick höra lite skräckhistorier om försvunna tält och mördare som gick lösa haha! Varje kväll innan vi gick och la oss stannade vi ute ett tag för att kolla på stjärnhimlen Det går inte att beskriva med ord hur otroligt häftigt det var!! Vi har aldrig sett så mycket stjärnor innan, det var mer vitt på himlen än det var svart och omgivningen lystes upp av ljuset. Vi sa att det såg ut som en bild från en sagobok, med bergen i bakgrunden - riktigt magiskt verkligen!!

Pigga och snygga klockan 4 på morgonen!

På ett ställe fanns det en "toalett", vilken lyx va?

​Ingen av våra "porters" hade använt en kamera med blixt innan, det märktes haha!

Likes

Comments

Efter en natt, med bättre sömn än vi förväntat, började vi dag 2 med att bli väckta av en av “porter”. De knackade på utanför vår tält och frågade om vi ville ha coca tea, vilket kom att bli en rutin varje morgon. Detta är ett te som är gjort av löven från en (som det kallas på engelska) “Coca plant”, som ska ge mycket energi och ork. Vi fick lära oss att de som bor uppe i bergen eller vandrar där mycket äter väldigt mycket av de här bladen, som bara växer på vissa ställen i Sydamerika. Antingen kan du ha det som te, eller så kan man stoppa in flera stycken i munnen och tugga på det 1 timme ungefär. Detta fick vi också testa, och det var en upplevelse i sig haha. Det var inte oätbart men löven smulades sönder i munnen och efter ett tag var det faktisk ganska svårt att tvinga sig ha kvar det i munnen. Vi kunde se på våra “porters” att de hade en stor bula på ena sidan av kinden, fullt med coca leaves!!

Vi fick höra en historia om en springtävling som hade varit på inkaleden. En “vanlig” man som inte kom från bergen hade klarat av att springa hela loppet på runt 7 timmar. Några år senare ville en kille från bergen testa att springa, och klarade det på runt 3 timmar!!! Det sägs att detta är p.g.a. bladen från coca plantan, så för att få delta i loppet får du inte äta coca bladen på 2 år, haha!


Anledningen till att vi fick äta så mycket coca blad just idag var för att detta var den tuffaste dagen. Vi gick ca. 1,5 mil i bara uppförsbacke och en höjdstigning till 4200 m. Det var coolt att känna hur höjden påverkade oss, vi kunde ta kanske 10 trappsteg på vissa ställen (i väldigt långsamt tempo) för att sedan behöva sätta oss ner och vila ett tag. Alla i gruppen gillade att gå i lite olika tempo, vi föredrog att inte skynda bara för att komma fram snabbt, utan att istället gå lite långsammare och stanna och njuta av den sjuka utsikten. Det går knappt att beskriva i ord hur häftig naturen var, det kändes som att vi var med i en film, där naturen var redigerad haha!


Den här dagen nådde vi den högsta punkten på leden, där vi stannade ett tag för att njuta av utsikten och få i oss lite mat. Nu väntade en lika lång väg som vi hade gått, fast den här gången nerför. Det var absolut skönare än uppåt, såklart, men att gå nästan 1 mil i trappor neråt, det är underskattat alltså haha! Men vi hade väldigt roligt på vägen ner med skönsång, fotostunder och njutning till max helt enkelt! När vi kom fram till lägret började jag känna att jag mådde dåligt, hade haft huvudvärk senaste timmarna men inget allvarligare än så. Vid middagen blev det värre och värre och tillslut hade jag sådan huvudvärk att jag såg suddigt och mådde jätteilla. Jag fick gå ifrån för att lägga mig i tältet, och där började 3 timmar av huvudvärk och illamående som jag aldrig känt innan. Jag kunde knappt prata, öppna ögonen eller röra mig för jag hade så ont - det kändes som att huvudet skulle sprängas. Och som råga på allt spydde jag, vilket gjorde att jag fick ännu mer ont. Guiden och våra “porters” sa att jag hade fått höjdsjukan och att det bara var att vänta ut det. Så mina två sjuksköterskor Nelly och Linn assisterade med tabletter från en läkare i gruppen och kalla handdukar! Tillslut kunde jag somna lite och sakta men säkert försvann det. Har nog aldrig uppskattat att må bra igen som jag gjorde efter den här gången alltså! Men tur i oturen var ju att jag fick det när vi väl var framme på lägret!


Vi frågade Nason hur det funkade om man skulle bli akut sjuk, bryter ett ben eller liknande. Då förklarade han lite nonchalant att du blir buren hela vägen ner. Vi kollade på honom och började nästan skratta, såklart han måste skämta? Men det var inte ett skämt! Våra “porters” var de som fick hoppa in och hjälpa till om en akut situation skulle uppstå. Ca. 5 stycken turades om att bära den skadade personen på ryggen medans de andra 4a sprang bredvid. Så gjorde man såhär, hela vägen till slutstationen. Vi såg en kväll att en tjej fick transporteras ner på det här sättet.. Man får helt enkelt hoppas på att det inte händer något allt för farligt!


Likes

Comments

Då var dagen med stort D här, vi skulle börja gå självaste inkaleden. Vi började dagen med att bli uppplockade av en minibuss som vi åkte med i ca. 2 timmar. Vi stannade i en liten by på vägen upp för att äta frukost. Det var tidigt på morgonen och fortfarande väldigt kallt, så vi satt alla och huttrade och vaknade verkligen till. Väl framme på “startstationen” gjorde vi oss redo, gick på en riktig toalett för sista gången på några dagar och satte fast ryggsäckarna ordentligt. Första dagen gick vi runt 13 mil som vi då tyckte var ganska jobbig terräng, men då visste vi inte vad som väntade oss de andra dagarna. Vi tog också tusen kort för vi tänkte att, "finare än såhär kan det ju inte bli" - där hade vi också fel haha.

På vägen mot sovplatsen mötte vi barn, åsnor och vuxna som såg ut att vara lokalinvånare. Vår guide berättade att de här människorna bodde här uppe och gick in till byn (mer än 1 mil) varje dag för att jobba eller gå i skolan. Lite annorlunda väg till skolan än vad vi hade när vi var små haha! Vi var en grupp på åtta personer och en guide som höll ihop alla dagarna. Det var Jag, Nelly och Linn, ett ungt par från England, ett äldre par från Litauen och vår guide Naser.

Vi hade även en grupp med “porters” som hjälpte oss att laga mat, samt bära på viss packning. Vi tyckte detta var lite konstigt och jobbigt i början, nästan så att det kändes som om de var våra slavar. Men Naser lugnnade oss och sa att de här männen (30 cm kortare och mycket mindre än oss) har gjort detta i flera år och att de älskar det. Vissa ryggsäckar som de bar på vägde 50 kg, vi tyckte det var jobbigt att gå med våra som vägde 6 eller 7 kg…. Vi blev verkligen förvånade över deras konditon för trots packningen gick det säkert tre gånger så fort som oss, så när vi kom fram till sovplatsen var alla tält redan uppsatta och maten serverad. Detta hade vi inte väntat oss så det var väldigt lyxigt!! 

Det blir mörkt väldigt snabbt uppe i bergen, redan runt 19 på kvällen. Så det blev tidiga kvällar och tidiga mornar. Vi sov alla tre i ett litet tält, med undertsäll och tjocka fodrade sovsäckar - hur mysigt som helst!


Likes

Comments

Hejhejheeeej!! För att vänja oss vid höjden innan vi startade vandringen på Inkaleden var vi tvungna att vara i staden Cusco som ligger på ca. 3400 meters höjd. För att ta oss hit flög vi ett väldigt litet propellerplan från Lima, och landade i ett soligt Cusco. Efter en halvbra guidning på spanska av vår taxichaufför åkte vi genom staden, fram till vårt hostel. Här trodde vi att vi bara skulle stanna en natt, men det visade sig bli två - vilket inte gjorde oss någonting. Vi trodde att Cusco bara var en stad där alla “mellanlandade” som skulle gå inkaleden, men det var mycket mer än så! Kulturen, befolkningen och maten var hur häftigt som helst!! Vi ägnade våra två dagar till att strosa runt på gatorna och speciellt de stora matmarknaderna. På marknaderna fanns verkligen allt och ingenting. Det började med att vi kom in och möttes av hemmastickade koftor, vantar o.s.v av alpackaull, otroligt fina grejer! Och det var så himla billigt, en kofta som skulle kostat över 600 kr hemma kostade runt 30 kr här haha. Så trots att våra ryggsäckar var SMOCKfulla så köpte vi allihopa med oss lite för mycket saker hem.

Det fanns även stooooora häftiga fruktstånd, allt var väldigt häftigt och fint. Men sen svängde vi runt hörnet och kom till köttmarknaden…… Vi alla backade nästan två steg, dels av lukten men också av synen. Det låg allt från hela grisar, grillade marsvin, åsnemular, inälvor och klövar överallt… Samtidigt som det var lite äckligt var det häftigt att se, men vi kan nog garantera att hygienreglerna inte är samma där som hemma i Sverige haha..

När vi kom fram till vårt boende såg vi att det var bäddat med duntäcken och stora tjocka filtar. Vi tänkte alla “men herregud, har de tänkt att vi ska sova med de där??” Och skrattade lite åt dem, men det fick vi snabbt ångra. Vi insåg att i Cusco kan man gå runt i linne och shorts på dagen, medan det ibland blir minusgrader på kvällarna.


Sista kvällen på boendet fick vi information och utrustning till inkaleden som vi skulle börja klockan 6 morgonen efter, vi somnade alla mycket förväntansfulla och längtade efter vad vi hade framför oss!

Längdskillnaderna var enorma i Cusco, "taken" på den här marknaden var till och med så låga att vi fick ducka för dem haha...

Som sagt, härliga längdskillnader!

Glada miner efter storshoppingen (detta var innan vi försökte packa ner allt)

Likes

Comments

Nu ska jag fortsätta berättelsen om hur vi lyckades bli kompisar med flygpersonalen. När vi (efter mycket om och men) kom på flyget var vi ganska uppspelta och pratade i mun på varandra. Vi hörde därför inte när flygvärden skulle börja säkerhetsgenomgången men efter ett tag hör vi i bakgrunden hur någon säger (i högtalarna i hela planet) “Can I get everybodys attention please” Detta hör vi inte men sen ser jag hur han kollar på oss och säger ännu högre och tydligare “EVERYBODYS attention please”. Då brister det fullständigt förr oss och vi börjar skratta så vi inte kan hejda oss. Till vår förvåning början även flygvärden att skratta så tillslut får han vända sig med ryggen mot oss och läsa säkerhetsinstruktionerna i en bok för att kunna koncentrera sig. När han är klar skrattar han högt rakt ut och efter det börjar vi prata och skratta med varandra. Flygresan var på 5 timmar så vi hade gott om tid att prata med 2 av flygvärdarna men också med första och andra piloten haha. Så detta är en flygresa som vi alltid kommer minnas!

Vi kom fram väldigt sent på kvällen så vi åkte till hotellet och la oss nästan direkt. Dagen efter detta gick vi på upptäcktsfärd i Lima och alla tre blev överraskade av hur fint det var. Vi hade föreställt oss Perus huvudstad som väldigt smutsig, mycket folk och inte så mycket för turister att göra. Men vi hittade en otroligt fin väg till stranden och även själva stranden var mysig. På kvällen mötte vi upp gänget som vi träffade på flyget och åt middag med dem på deras hotell. Det var ett av de finare hotellen i stan så vi kände oss lite felplacerade när vi kom trippandes på våra flipflop haha. Men vi hade en trevlig kväll och det var kul med lite mer “lyx” än vad vi haft på resten av resan!

Som pricken över i:ET hade vårt bagage hamnat på specialbagage. Så de kom inte med de andra väskorna. För några sekunder trodde vi att vi var utan packning haha!

Nervöst samtal från vårt hotell till hotellet där vi skulle möta upp flygpersonalen!

Vi hade väldigt fin ljus på hotellet där vi bodde. Viktigt att få till en bra bild!

Likes

Comments

Efter fantastiska månader i Centralamerika var det nu dags att bege oss mot en annan världsdel - Sydamerika. För att ta oss dit hade vi bokat ett flyg hela vägen upp till Florida, USA, för att sedan flyga därifrån. Detta sparade oss några tusenlappar och vi tyckte att det var en lite rolig omväg. Så på 24h var vi nu redo att göra så många “typiskt amerikanska” saker som vi hann med. Vi började med att ta oss till en hamburgerrestaurang där det var amerikansk fotboll överallt och där portionerna var stora som berg. Vi trodde vi kunde hålla oss på amerikanernas nivå så vi beställde in varsin stoooor tallrik med mat och 3 efterrätter. Vi tänkte att “men vi tar tre stycken så kan vi dela lite på allt”. Saken var bara den att EN efterrätt var lika stor som tre stycken hemma i Sverige haha… Så vi fick ta hem nästan allt i en box!

Dagen efter var det 5 timmars shopping som stod på listan. Vi åkte till ett stort köpcenter där allt och lite till fanns. Vi började ganska lugnt men insåg snabbt att om vi ville hinna med alla våra ärenden så fick vi dela upp oss, nästan springa mellan butikerna och ta snabba beslut. Tror aldrig jag shoppat så snabbt, effektivt och billigt på en gång - en bra kombination helt enkelt.

Väl framme på flygplatsen fick vi slita upp alla våra väskor för att packa om, alla påsar från shoppingen skulle få plats. Detta tog lite längre tid än vi trodde så när vi står i kön till säkerhetskontrollen hör vi hur personalen ropar ut vår destination och om någon ska med. Vi ger varandra en nervös blick och sträcker försiktigt upp händerna. Vi uppfattar då att vår gate är stängd. Vi får tränga oss före hela kön och när vi kommer fram till incheckningen blir flera personer inblandade. Det skreks över disk till disk “I HAVE THREE PEOPLE OVER HERE, THE FLIGHT HAS CLOSED”. Men efter (vad vi tror) var en manager kommit fram och snabbt som tusan skrivit in våra uppgifter kom väskorna tillslut med. Nu var allt lugna puckar tänkte vi, så väl framme vid gaten hade vi några minuter över. Perfekt tillfälle att ta lite wifi tyckte vi så vi satte oss bekvämt i varsin stol. Inne i mobilvärlden sprang tiden iväg så plötsligt hör vi i högtalarna “Ms Hanna Strindhag, Nelly Franzen and Linn Larsen - can you please come to the gate”. Vi hoppade upp ur stolarna och kom tillslut på planet, sist av alla. Nu kan man tro att äventyret slutar här - men där tror ni fel! Vi hamnar på platserna längst fram i planet och där lyckas vi på något konstigt sätt bli vänner med flygpersonalen. Detta berättar jag mer om i nästa inlägg - vilken cliffhanger vaaaaa!?

Det var mycket mat, men gott - det kan vi lova er att det var!

Vi hittade till rosa himmelen på Victoria secret!

Såklart avslutade vi vårt besök i USA med McDonalds!!

Sista stressen innan flyget går - varför stressa när man kan äta brownie liksom?

Likes

Comments

Hola!!
Vårt sista stopp i Costa Rica blev stället "Manuel Antonio". Här var planen att bara ta det lugnt och njuta av våra sista dagar. Men som vanligt med vår trio så går inget son planerat och det händer alltid något roligt. Trötta och flummiga efter resan hit trillade vi in i vårt nya rum och träffade ett gäng killar från Argentina. Bara en kille i gänget kunde prata engelska och de andra förstod knappt ingenting (inte ens hello...). Men trots språkproblem hade vi en trevlig kväll med poolbad, mycket skratt, sång/munspel och "efterfest" inne på vårt rum.

Killarna hade hyrt en bil så dagen efter trängde vi alla in oss i den (som luktade en blandning av svett, blommor och russin). På vägen pratade vi om hur man tar körkort i Argentina vs Sverige. Vi fick veta att i Argentina åker man till ett ställe, säger att man vill ha ett kort och betalar runt 8 kr. För att "köra upp" får man gå ut och visa att man kan parkera samt köra runt bilen i en cirkel - sen är det klappat och klart!! När vi frågade hur de vet vad alla skyltar betyder sa dem bara att "nej men vadå det behöver man inte veta, det är bara att köra". När vi berättade om hur det går till i Sverige och att man måste läsa teori i flera veckor fick vi som svar - "men vad händer om man inte kan läsa då?" Det är då man märker hur stora kontraster det verkligen är mellan länderna..

På vår utflykt åkte vi till en nationalpark där vi fick se massa häftiga djur. T.ex trillade det ner en illgrön (över 1,5 lång) orm från ett träd bara 30cm från Nellys fot. Vi alla fick fullständig panik och sprang i ilfart därifrån. Men efteråt var det faktist en ganska cool upplevelse!! Vi såg också sengångare, apor, tvättbjörnar och massa ödlor. Det fanns väldigt fina stränder här och vi hade helt enkelt en asbra dag. Vi avslutade dagen med att spela fotboll på stranden i SPÖregn och åska! På kvällen bjöd vi gänget på mat. De trodde att de fick svenska köttbullar men vi gjorde bara spaghetti och köttfärssås. Men det var för svårt att förklara för dem vad de fick så vi lät dem bara tro att det var köttbullar haha! Vi avslutade kvällen med lite fest och hade hur kul som helst 😊

Dagen efter detta åkte vi iväg med deras bil tillbaka till Jaco där vi kom ifrån. Killarna ville se den stranden och vi hade inget emot att åka lite bil, lyssna på musik och komma tillbaka till vårt favvoställe. Väl framme hyrde vi 7 surfbrädor och gjorde vårt bästa för att surfa (troligtvis sista gången på den här resan). Totalt har vi surfat 7 gånger och det är lila roligt varje gång!!!
På kvällen var det vår tur att bli bjudna på Argentinsk mat. Vi kan inte säga annat än att de slog oss med hästlängder! Vi fick äta färsk fisk, en jättegod svamp/löksås, bläckfisk, hemmagjort potatismos och baguetter. Sååå söta och fina killar! Vi har verkligen haft hur roliga dagar som helst med det här gänget och förhoppningsvis kommer vi ses igen!

Några nattbilder från första kvällen med gänget!

Nationalparken 👇🏼

På stranden fick man se upp för tvättbjörnar och apor som tog dina saker om du inte hade uppsikt på dem!

Här är en Argentinsk drink som smakar nästan som te. Har tyvärr glömt namnet men det var kul att smaka iallafall!

Gratis frulle och livet leker! 👇🏼

"Svenska köttbullar" on the way!

The creeeeeew! 🤘🏻

Sötisarna ville stolt visa upp sina nya hattar!

Argentinsk mat on the waaaaay!

Med KÄRLEK lämnar vi nu Costa Rica och beger oss mot Peru!

Likes

Comments

Helllooo my friends!
Nu ska ni få höra om våra dagar i Jaco. Här är det som på så många andra ställen fest och surf som gäller (inget vi tackar nej till!). Första dagarna bodde vi på ett lite mindre hostel som var väldigt mysigt och fräscht. Vi hade några lugna dagar när vi hängde vid en asnice pool och gick på bio på kvällen. Alla filmer utom en var dubbade på spanska så vi fick helt enkelt gå på den som vi kunde förstå. Det var en väldigt sorglig film så kvällen slutade med att vi alla gick ut rödgråtna ur salongen haha. En kväll var vi på "ladies night" där alla tjejer hade gratis dricka hela kvällen. Väldigt lyxigt och bra för vår backpackerplånbok. Vi hade en extremt rolig kväll med massa galna saker som hände och där vi träffade ett gäng killar från Australien som vi hängde med! Vi fick följa med dem till deras hus som de hyrde, på typ 7e våningen med en asstor balkong med utsikt över havet. Därifrån såg vi soluppgången ihop och när de första surfarna kom krypandes till stranden!

Vårt andra boende hette room2board och är ett lite mer populärt boende där många backpackers bor. Här träffade vi många människor från hela världen och några som vi verkligen klickade med. Två systrar från Canada, tre kompisar från Texas och några tjejer från Montreal. Vi gick ut flera kvällar och bokstavligt talat dansade så att svetten rann haha! En kväll stod jag och Nelly plötsligt i mitten av en dancebattle och heeeela klubben kollade på oss. Så det var bara att göra det roligaste av situationen och bjuda på oss själva! Visa lite svenska moves helt enkelt 😊

Det är så kul att träffa folk från andra länder som man känner att man verkligen har kul och kan umgås med. Men det är lika tråkigt när man ska säga hejdå och vet att man kanske aldrig ses igen... Men förhoppningsvis möts våra vägar någon gång i framtiden 😊

En kväll på det "lugna" boendet längtade vi lite extra efter svensk mat så vi gjorde ett försök på att laga köttbullar.

Vi hade genom vårt lugna boende tillgång till en beachclub med asnice pool och mat. Så vi lyxade till det där några dagarbete mat och en och annan drink :)

Vi blev lite lata och orkade inte laga så mycket mat så en dag när vi "bara skulle ta lite yoghurt till kvällsmat" köpte vi två stora pizzor med ostfylld kan från pizzahut. Vi har alla upptäckt vår passion för ost och kommit fram till mottot "det kan aldrig bli för mycket ost".

Room2board är det dyraste boendet vi har bott på på resan (hela 157 riksdaler för en natt, vilket är mycket för oss haha). Men det var så värt det för vi hade pool, rooftop och utsikt över havet. Till och med varmvatten :):):):)

Vi vet inte riktigt hur men till varje nytt ställe vi kommer lyckas det bli kaos med alla väskor och saker efter 5 minuter. Städerskorna frågade oss om det var 6 eller 3 personer som bodde i rummet haha..

Nu ska ni få se några riktigt lökiga bilder från dansgolvet!

Här har ni en bild på Nelly, Nya, Mellisa, Linn, en kille jag inte kommer ihåg namnet på och Jessica. Ett gäng som vi hade såååå himla kul med och sol verkligen bjöd på sig själva :)

Efter några av resans roligaste dagar (känns som vi säger så hela tiden haha) bar det tillslut av mot Manuel Antonio.

Likes

Comments