Jag har lyckats göra fyra dyk under resan och det känns så bra! Det är så roligt att dyka och sån frihetskänsla när man svävar runt nere i vattnet och tittar på alla fina fiskar och koraller.

Jag gjorde två dyk på Nusa Lembongan och två dyk på Gili Trawangan. Hade däremot en riktigt jobbig upplevelse sista dyket på Trawangan. Min regulator lät inte som den skulle (det lät som att jag inte fick luft för varje andetag jag tog). Detta gjorde att jag inte kunde slappna av alls under dyket. Jag förstod att jag fick luft och försökte bara intala mig det hela tiden men känslan av att jag inte kunde ta djupa andetag gjorde att jag fick panik. Och panik under vattnet är bland det mest fruktansvärda man kan tänka sig. Varför gick du inte upp då? Undrar ni säkert. Jo för att man kan inte gå upp hur som helst när man är 20 meter under vattnet. När man är under vatten under högre tryck bildas mer nitrogen i kroppen. Om man går upp för fort hinner detta inte gå ur kroppen och man kan få ’dykarsjuka’ eller ’kvävenarkos’. Vetskapen om detta och komplikationerna gjorde att jag på något sätt ändå kunde hålla mig någorlunda lugn och genomförde hela dyket. Gjorde flera andningsövningar och försökte hålla mig så lugn jag kunde. När vi väl skulle gå upp sen kände jag hur ögonen började producera tårar under vattnet. Vårt safety stop på tre minuter (görs också för att nitrogenet ska gå ur kroppen) kändes som de längsta minuterna i hela mitt liv. Väl uppe vid ytan fick jag en panikattack och började hyperventilera. Mådde dåligt hela eftermiddagen och kunde inte alls släppa det för att känslan satt kvar i kroppen.

Hur som helst fick jag massa stöd av instruktörer och andra när jag kom upp så det kändes bra och pratade massor med Nathalie sen när jag kom tillbaka till hotellet. Lyckades också få tag i Kajsa hemma i Sverige så det kändes bara bra att få ventilera allt. Varför skriver jag allt det här på bloggen då? Jo för att jag ändå vill minnas på ett sätt hur det kändes för att kunna hantera det på ett ännu bättre sätt om det skulle hända en annan gång.

Det är aldrig roligt med panikångest men jag vet att det inte var fel på utrustningen. Fick till mig att regulatorerna kan låta konstigt ibland trots att det inte är något fel på dem. Det är ju bara olyckligt att de kan låta så och orsaka panik och ångest.

Jag tänkte i alla fall försöka dyka i Sverige (troligen i pool) för att få bort känslan och nollställa mig inför framtida dyk. För jag vill absolut inte sluta dyka!

På Lembongan efter första dyket. Precis så här glad vill jag vara efter ett dyk!


Nu är vi tillbaka i Kuta efter några dagar på Gili T samt fem nätter i Ubud. Det är snart bara en vecka kvar innan vi åker hem och det känns så konstigt. Ska man åka hem nu snart liksom? Det här har ju blivit vardag. Känns så konstigt...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vi befinner oss nu på Nusa Lembongan, en ö strax öster om Bali. Enbart 30 minuters fast boat och du är här. Jag har ju varit här innan men det kändes så bra att komma tillbaka alltså. Det är så fint här. Först bodde vi på ett hotell tre nätter. Det låg längre bort än vad det stod på hotels men det var ändå mysigt. Bungalow, en mysig pool och trädgård. Personalen däremot... de talade knappt engelska och missförstod i princip allt vi sa. Väldiga kommunikationssvårigheter. Jaja, så kan det vara ibland. Nu bor vi på ett annat ställe sista natten precis vid havet. Vi har bokstavligen 10 meter till havet.

Vad har vi gjort här då? Första dagen hyrde vi mopeder och körde runt och utforskade stränder och view points. Ja vi körde försiktigt. Och ja vi hade hjälm (verkligen de enda som använde det). Andra dagen tog jag en refreshing lesson i dykning och tredje dagen åkte vi ut på havet. Jag dök och Nathalie snorklade. Bra instruktörer och det var bara allmänt nice. Så kul att få dyka igen! På kvällen tog vi en öl och åt tillsammans med en av instruktörerna.

En av solnedgångarna under tiden här. Så vackert!

Likes

Comments

Äntligen är vi på Bali! Eller ja, vi har varit här fyra nätter redan. Vi är alltså klara med uppsatsen och har nu en månad över som vi ska spendera på Bali och runt om!
Vi började med tre nätter i Kuta. Det är verkligen så olika upplevelser av den staden men alltså jag älskar den. Stranden är bra, finns självklart så mycket finare men den är absolut inte dålig. Så skönt nu med att det inte är högsäsong. Mindre turister men också mindre säljare. Vi bodde på ett SÅ nice hotell ni anar inte. Vi kommer återvända dit de sista dagarna innan vi åker hem för några sista dagars sol, shopping och surfning. Vi provade surfa häromdagen med. Det var så roligt verkligen! Så svårt. Men så kul! Det var första gången för mig så lite trixigt var det ju. Men det gick! Slog mig några gånger dock så är lite blådunkad. Men det var det värt.

Nu är vi i Seminyak, lite norr om Kuta. Igår hade vi otur med vädret här, det regnade och var mulet hela eftermiddagen och kvällen. Men idag är det desto bättre. Ligger på stranden nu och varvar läsning och bad i havet.

Från hotellet i Kuta. DRÖM!

Förresten, skevaste saken hände när vi skulle boka båt till Nusa Lembongan häromdagen. Vi blev kallade ’Fuckers’ för att vi ifrågasatte priset och inte förstod vad snubben pratade om. Verkligen så service minded ellerhur? Jag blev helt chockad och Nathalie skällde ut honom rejält. Alltså. Vem säger så? Liksom ’Fuckers’ till två kunder som han ska hjälpa och som han tjänar pengar på. Helt otroligt. Det löste sig sen i alla fall, inte med honom dock. Douchebagen bad om ursäkt sen dock och sa att han hade druckit väldigt mycket den dagen. JO TJENA på arbetstid tänkte vi.

Likes

Comments

Tänkte berätta lite om intervjuerna vi har gjort till vår C-uppsats. Vi besökte sjukhus och puskesmas (health care centers) här i Yogyakarta för att genomföra dem. Det blev 13 sammanlagt varav 7 på sjukhus och 6 på puskesmas. Vi hade med oss en professor från universitetet vid varje intervju för hjälp med översättning. Ibland gick det hur bra som helst och ibland gick det mindre bra. Det var nästan olika översättare för var dag. Men vi påpekade när det gick sämre och då bytte de ut den personen. Snabba puckar. Vi fick lite dåligt samvete när de bytte ut, men samtidigt, uppsatsen måste ju bli bra, så vad skulle man annars gjort?..

Det var väldigt kul att se hur sjukvårdssystemet fungerar här, man jämför ju såklart med Sverige. De puskesmas vi var på var överfyllda på förmiddagen, lite liknande vårdcentralerna hemma. Men det kändes ändå som att vi har bättre system i Sverige, allt verkade så rörigt här. Men det är ju också för att man inte är 100% insatt i det fungerar. Det är väldigt lätt att vara dömande som priviligerad västerlänning. En annan sak vi reagerade på var att de hade VIP-room på en avdelning vi besökte på sjukhuset. Dessa rum var för de som hade högre försäkringsskydd (och därmed mer pengar). I Sverige hade det blivit ramaskri om man haft liknande haha. Det klart att det finns mycket enkelrum på de svenska sjukhusen. Men de är ju främst avsatta för antingen riktigt sjuka patienter, patienter med allvarlig smitta eller misstänkt smitta eller palliativa patienter.

När man får se så mycket som vi gjort blir man också något otroligt tacksam för hur bra vi har det i Sverige. Att man hade turen att födas i ett så bra land som Sverige faktiskt är, med alla de privilegier och det fungerande samhälle vi har. Vi har religionsfrihet, gratis utbildning och nästintill gratis sjukvård. Man har alla förutsättningar att bli vad man vill. Vi blev så himla glada här nere när vi träffade barn i olika åldrar vid ett tempel som läste engelskakurser. De var så duktiga! 8-9 år och hade bättre uttal än många av professorerna vi har träffat. Tänk vad de gynnar dem att kunna ett till språk och hur mycket bättre förutsättningar de får, och vad det sporrar dem att lära sig mer! De bokstavligen kom fram till oss och frågade "Can we please practice our english with you?". Alla dagar i veckan.

Bilder på mig och Nathalie under intervjuerna. Vill inte lägga upp på våra intervjudeltagare då de är anonymiserade i uppsatsen. Då bör de även vara det här.


Likes

Comments

Första veckan i Yogyakarta undrade vi lite Herregud vad det är för stad vi kommit till. Området vi bor i är relativt konservativt och präglat av religion. Vi vanliga swedes som vill ha öl till maten i värmen, det går inte i vårt område. Inte ens på sushirestaurangen som är riktigt hipp och som har öl på menyn, men när vi frågar om två Bintang så säger de "Sorry, we don´t serve alcohol". What the ... , makes no sense att ha det på menyn tycker ju vi. ’Ge oss öl’ på repeat hade vi velat skandera högt, men näe, det gjorde vi inte. Haha. Man kan ha större problem alltså...


Men hur som helst, efter en vecka och ha åkt biltaxi som tar hundra år för varje resa man tog (trafiken är hemsk) så var vi på väg att ge upp. Tills vi fann Grab. En Uber-liknande app där man kan beställa sin mopedtaxi och det har lite utav räddat våra liv här. Det går så snabbt att numera ta sig runt i staden i jämförelse med att åka bil. Visst, ibland får man sådan sjuk dödsångest när man åker. Men det är det värt, tänkte jag skriva. Det är det ju inte, men det är värt att kunna komma fram samma dag som man åker.

Turiststråken ligger lite längre söderut i staden än var vi bor med, läs: här kan ni finna öl och gött häng. Häromkvällen var vi ute på en så kallad bargata och tog några öl. Ett band spelade diverse reggiemusik, folk var utklädda (pga halloween såklart vad annars?). Stämningen då? Den var god.

Våra danshjärtan har även bultat sedan vi åkte hemifrån så därför har vi hängt med locals och dansat salsa, bachata och kizomba 1-2 gånger i veckan mellan plugget. Det har varit så kul! Överlag är människorna här otroligt öppensinnade och gästvänliga, vill verkligen hjälpa till och om de inte själva kan hittar de någon annan som kan.

Jaja nu får hon snart sluta... Men hursomhelst, området vi bor i har ändå vuxit och vi tycker mer och mer om det. Det är ganska mysigt och lugnt ändå. Och förutom sushirestaurangen (förvisso utan öl) har vi även en indisk restaurang som är bokstavligen to die for. Varför äter ni inte indonesisk mat? undrar ni. Jo för att det är inte SÅ gott helt enkelt. I alla fall inte det vi ätit. Och jag kommer ihåg detta från förra gången jag var i Indonesien också. Många asiatiska länder har verkligen så nice matkultur men Indonesien verkar inte tillhöra den kategorin.

Likes

Comments

Ja hör och häpna. Jag befinner mig på andra sidan jordklotet. Närmre bestämt i Yogyakarta på ön Java i Indonesien. Vad gör jag här då? Jo det är så att jag skriver C-uppsats här med Nathalie på ett partneruniversitet som GU samverkar med. Vi har varit här i en månad nu typ. Åkte hemifrån 1 oktober.

Funderade igår på om jag faktiskt skulle börja skriva här ändå igen. Bara för att man glömmer så mycket detaljer när man reser och det är faktiskt så kul att kunna gå tillbaka och läsa här. Som den offentliga dagbok det faktiskt är.

Vad är det vi skriver om då? Undrar säkert några. Vi läser ju båda (såklart) till sjuksköterska och ämnet vi skriver om är Health promotion and prevention of cardiovascular diseases related to smoking. De röker som borstbindare här nere, speciellt männen. Drygt 60% av alla män röker och enbart 2 % av kvinnorna. Varför det är sådan skillnad är inte det vi skriver om. Men det klart att det är intressant med. Men själva studien vi gör är att intervjua sjuksköterskor här nere på vårdcentraler och sjukhus om hur de just arbetar med hälsopromotion och prevention relaterat till ämnet. Det har varit jättekul och jättetråkigt. Vissa dagar orkar man ju nada medan många dagar det bara flutit på. Hur som helst har vi fått vår sista feedback av vår handledare hemma i Sverige så i eftermiddag ska vi sitta och pilla klart med allt.

Och sen på torsdag hörni, då flyger vi till Bali för 1 månads semester. Börjar med tre nätter i Kuta och sedan får vi se vart det fortsätter.

Kan faktiskt redan rekommendera andra studenter att åka utomlands för att studera/skriva C-uppsats/whatever för det är så himla värt. På ett sätt har det ju redan varit semester för oss i en månad. Vi har lagt upp vårt schema i princip själva (med lite inputs och ändringar från universitet UGM här) och vi har verkligen kunnat chilla med.
Nu ska jag sluta skriva. Bifogar några bilder som många säkert redan sett på fb.

Likes

Comments

Mötte upp Nadia i lördags för middag! Det blev libanesiskt och en massa prat! Efteråt gick vi och tog en öl med i Majorna. Så mysigt!

Likes

Comments

Tog ett glas i måndags efter jobbet för att skåla lite för att Anna har fyllt år. Hon bjuder in till brakfest senare i augusti så vi ska fira henne lite mer då! Mysigt att träffa tjejerna mitt i veckan. ❤️

Likes

Comments

Det blev middag hemma hos Anna i tisdags kväll. Vi lagade fish tacos med massor av grymt goda tillbehör och drack vitt till det. Så mysigt att få ihop hela gänget!

Idag ska jag träffa Helena för att gå till Sockerbruket6 bland annat, en kaffe blir det nog med kan jag tro. Det finns ju en extremt ball glassbar borta i Majorna med så man kanske ska lura dit henne.

Hoppas ni får en bra dag!

Likes

Comments

En rosablå himmel för några kvällar sedan.

I måndags började jag gå själv på jobbet och det kändes så himla bra även om det är mycket att hålla koll på. Den här sommaren kommer bli super på KAVA och det känns som att jag kommer lära mig så mycket. Ska bli skönt att komma in i tugget liksom. Mycket kneg men det lönar sig sen! Får ta vara på de lediga dagarna och försöka utnyttja de till max! Vad ska ni göra i sommar? :-)

Likes

Comments