Okey let's face it, jag har glömt hur man bloggar men I'll do my best <3

För att ni ska förstå någonting av det här måste jag börja med att förklara vad jag gjort på senaste. Börjar med the background facts. I slutet av september hade jag varit arbetslös i typ 2 månder efter att ha slutat som telefonförsäljare. Letade verkligen sååå mycket jobb, mejlade säkert 50 olika företag och tjänster. Så där, i slutet av september dök det upp en annons i en jobbgrupp på facebook om att något företag kallat Dyson skulle öppna i Mall Of Scandinavia och att de sökte stylister och butikssäljare. Visste inte vad fan Dyson var men efter lite googling kände jag igen deras hårfön, ni har säkert också sett den på Youtube eller så, en svindyr sak med ett hål i? Yeah that's Dyson. Skrev till rekryteraren som bad mig mejla CV och PB och om jag verkade intressant skulle han återkomma. He did, och då skulle jag göra en 1 minuts video på mig själv och berätta varför jag skulle passa i rollen hos dom. Videon skulle gärna göras på engelska men var inget måste, så självklart gjorde jag den på engelska. Vad annars? Blev sedan överlycklig när han sedan någon dag senare återkom och kallade till intervju. Efter lite strul blev det i alla fall bokat och jag var sjukt taggad. Läste på massor om företaget och produkterna innan dagen kom. Asså hörrni den morgonen inför intervjun var KAOS, literally. Jag bokstavligen sprang till bussen i 10cm klackar och ramlade rakt över ett övergångsställe när benen vek sig, precis då bussen svängde in på rondellen bredvid mig. Min jacka gick sönder och det gjorde fett ont men jag var för stressad för att bry mig så fort upp på benen igen och springa. Hann med bussen och slutade 40 min tidigt till intervju.

Jag satt jätte jätte svettig uppe i Convendums reception här i Stockholm och var både jätte varm och jätte nervös. Najs combination, plus en trasig jacka. Visserligen inget stort hål, men det såg ju inte bra ut. Sedan kommer VD'n från norden och intervjun gick jätte bra. Han var jäkla trevlig han och verkade som en skön människa rent allmänt. Påpekade hur viktiga detta team skulle vara, den absolut första butiken i hela Norden och teamet skulle ha otroligt mycket krav och press på sig. Låt oss kalla chefen J, sa att jag påminde honom om han själv i min ålder och avslutade samtalet med "you did represent yourself great, good job". Kändes helt okej alltså, men efter allt han sagt om hur den kommande butikens team skulle vara avgörande för hela företaget på den nordiska marknaden var, så hade jag aldrig några förväntningar på att faktiskt få jobbet. Men jag höll tummarna i två veckor och skulle fått besked fredagen två veckor efter intervjun. På söndagen hade dom fortfarande inte hört av sig -tills kvällen kom. Fick ett kort mejl med en snabb fråga om hur intresserad jag var att jobba för dom. Jag svarade 7 min efter mejlet kom att jag var mer än intresserad. Dom ville ha mig, fatta känslan?! Oj vad glad jag var.

En vecka senare började dessa två veckor av utbildning. För det första, vilka företag har två veckor av utbildning för ett jobb som butikssäljare, och dessutom få betalt för det? Let me tell you, this is not an ordinary company. Turen var med mig och första veckan av utbildning var på höstlovet, alltså förra veckan så jag kunde närvara hela veckan. Allt var så jävla nytt. Att varje dag befinna sig på ett kontor med tunga föreläsningar varje dag om helt nya grejer, teamet för butiken där vi är ett gäng helt underbara människor, och bara sjukt mycket nya intryck. 09-17 varje dag måndag-fredag vilket ledde till att jag om någon inte hade ett lov. Klagar däremot inte, det var en fantastisk vecka, men väldigt utmattande! Hela Dyson teamet är t.h.e b.e.s.t. Mina kollegor som är mitt team i butiken, är amazing. Våra chefer som står bakom oss är amazing, allt och alla så familjära. Det är bara cirka 6 pers i Sverige på företaget, och nu vi i den kommande butiken. Alla är sådana coola, inspirerande människor med olika bakgrunder, åldrar (jag är yngst med mina 17 år vilket är fett) och erfarenheter. Och vad som gör en så peppad är att chefen varje dag påpekar att VI är företagets största satsning på denna marknad, VI är de viktigaste som finns här och att de handplockat OSS för att de tror starkt på varenda en av oss. Det coola är att det inte bara är ord, inte massa bullshit chefen säger ba "ni är viktiga", utan vi känner det. Jag och mina kollegor har pratat mycket om det, hur otroligt uppskattad man känner sig och det märks att det inte bara är ord. En sak att säga att vi är viktiga men helt annat att faktiskt som här, visa att vi är prio 1.

Dessa två veckor har varit galna, helt tagna från ett annat liv i princip. På vägen hem från kontoret idag fick jag världens lyckorus. Nu vet när man inifrån och ut känner sig genuint lycklig? Liksom inte en sådan glädje som när man köper ett snyggt plagg eller råkar få bra betyg från ett prov. Fy fan vad härligt. Det kan lika gärna bero på min pms hahahah och att jag nyss började med p-piller (började nästan grina på kontoret också när jag inte vart 100% nöjd med mitt framförande, lol), MEN i vilket fall är jag mega glad. Jag har lärt känna helt underbara människor och är så himla tacksam att få jobba med varenda en förhoppningsvis lång tid framöver.

Vilket bibel det blev hahaha.... Ville bara kasta ur mig allting. Samla lite tankar och ändå ge mig själv cred. Att jag tagit mig hit och att detta bara är början av denna resa som jag kommer gå all in i.


Likes

Comments