Jag har lärt mig så mycket genom att vara på resande fot ensam. Eller ska jag säga själv? Visst har jag ibland känt mig ensam men vart jag än bott/jobbat så har jag haft människor runt mig som tagit hand om mig och fått mig att känna mig hemmastadd. En sak jag lärt mig är att vara mer som min mamma, att välja att vara själv och tycka om det. Kunna göra saker själv och inte tänka att jag önskar jag hade frågat någon att följa med, utan nöja mig med att umgås med mig själv och kunna välja exakt vad jag vill.

Att komma själv till ett land du inte känner någon i är märkligt. Typ det enda jag visste om Australien innan jag åkte var att det sades vara bra väder, mycket vattenaktiviteter och att det skulle finnas kängurur. Och visst var det sant att dessa saker fanns, men oj så mycket mer! Jag kände ingen och det enda jag visste var att min (första) värdfamilj skulle hämta mig på flygplatsen och sedan skulle resten lösa sig. Visst gjorde det det, även om det ibland var komplikationer.

Jag lämnade den familjen efter 3,5 månad. De var inte de värsta människorna på jorden och jag har egentligen inget ont att säga om dom så här långt efter. Jag är glad att de valde mig som au pair (av hundratals sökande!!) även om jag inte riktigt trivdes i deras sällskap. När jag sen kände mig tillräckligt stark att sätta ner foten, så gjorde jag det. Jag hade ett helt nytt kontaktnät med både au pairer och vänner från innebandyn som stod bakom min rygg. Jag hade människor som lyssnade och förstod min situation. Jag blev upplockad av Ida som också var en svensk au pair, och hos henne fick jag bo i några nätter. Lyckligtvis så kunde jag sedan fortsätta mitt äventyr, ner mot farmen i Jerramungup några timmar söder om Perth.

På farmen så lärde jag mig mycket, dels hur det är att leva utan wi-fi/bra teckning men även allt vad det innebär att jobba långa timmar och hur människor faktiskt bor på landsbygden. Jag hade officiellt flyttat hemifrån. När jag ser tillbaka på tiden i Jerramungup så är jag så tacksam att jag valde att lämna familjen och åka dit, samt så himla tacksam att Ida tog mig under sina vingar som om det vore en självklarhet efter 2 möten.

Det var slitigt att köra traktor dag ut och dag in i 5 veckor. Jag jobbade runt 60-70 timmar nästan varje vecka och blev så fruktansvärt irriterad på alla flugor som vimlade omkring och försökte bli uppätna/sitta på ögonvitan. Det går inte att beskriva hur flugor på landet under sommartid beter sig här.

Efter 5 veckor så tog jag bussen tillbaka upp till Perth där jag hade fått ett nytt jobb som au pair. Min nya värdpappa hämtade mig på stationen och bara några dagar senare hade jag spenderat min första jul i ett varmt land, utan min familj. Visst var det en konstig känsla att inte sova ikapp till Kalle Anka i soffan eller att småbråka om när vi faktiskt ska öppna de där klapparna. Men jag trivdes ändå, även om jag helst hade varit med mina föräldrar och bröder.

Under de 3 månaderna jag bodde hos familjen så spelade jag och dömde mycket innebandy, hängde på stranden, gjorde weekend trips och tog mig runt till diverse ställen i Perths närhet. Badade i diverse vattenhål, sjöar, pooler och hav. Dansade på helgerna och drack billigt (och gott) vin. Jag firade nyår och Australia day med mina australiensiska vänner och fick ta del av deras kultur på det viset också. Jag lekte i lekparker och lekland med Dyllie, gick på zoo, bytte massvis av blöjor på Luca och hade myskvällar så det heter duga. Jag klappade kängurur och koalor, snorklade och gick på konserter.

Mars gick mot sitt slut och mina värdföräldrar skulle åka till Los Angles och gifta sig i hemlighet. Mitt au pair jobb var över och jag skulle tillsammans med Louise uppleva Melbourne och Sydney. Cup utanför Melbourne med Western Australia stod också på schemat.

Vi möttes i Melbourne, och för första gången på 8 månader så träffar jag någon jag känt sen innan. Lollo som jag spelat i samma lag som sen förskolan. Jag hade varit lite skeptiskt till att resa med Lollo eftersom jag inte hade en aning hur vi skulle funka tillsammans, när det bara var vi och inga lagkompisar runtomkring. Men det gick så bra så. Om du läser det här Lollo: tack för att du frågade mig om att resa ihop, du var en grym resekompis! Vi gick på mysiga restauranger, hängde på några barer, kollade på street art, gick på kända Victoria Markets, kollade Footy och åkte båt. Jag blev även förtjust i Chris.

Efter drygt en vecka i Melbourne så åkte jag på cup, som vi lyckligtvis rodde hem! Det var så fruktansvärt roligt att spela den cupen alltså. Dels att bo i en stor lägenhet med lagkompisar, men framförallt hur hårt alla jobbade för att kunna slå från underläge. Med "finalens lirare-" och "bästa center i cupen"-priser så tog jag mitt bagage upp till Sydney, där jag och Lollo möttes upp igen.

I Sydney möttes vi av en airbnb lägenhet betydligt sämre än den fantastiska läggan i Melbourne. Där stank rök och lakanen såg inte direkt rena ut. Vi fick pengarna tillbaka och valde att bo i en lägenhet på ett väldigt lyxigt hotell där de kallade mig "Madame Ådahl" varje gång jag ringde ner till receptionen. Vi gjorde alla turistiga saker vi var sagda att göra, Bondi Beach, Darling Harbour, Manly, Royal Botanic Harden, diverse museum, The Blue Mountains och Opera huset, där jag även såg The Lumineers live. Chris spenderade även 3 dagar med oss, vilket var väldigt skoj.

10 dagar passerade och vipps var frågan där igen. Vad ska jag göra nu? Jag hade sökt så många farmjobb för att kunna fullfölja min dröm att kunna söka andra års visum. Jag skulle behöva göra 13 veckor av farmjobb och eftersom jag redan gjort 5 så återstod 8 veckor. Men INGEN farm ville ha mig just då. Mars/maj är ingen högsäsong för att anställa arbetare, men jag tänkte att något borde jag kunna få efter så många mail jag skickat runt. Att mjölka kor i Adelaide för dålig lön sa jag nej till och jag undrade vad jag skulle ta mig till.

Jag valde att betala det där svindyra flyget tillbaka till Melbourne för att bo hos Chris tills jag hittade jobb. Jag kan inte förklara hur tur jag hade att träffa någon som honom, en kille som jag gillade, som gillade mig tillbaka och erbjöd mig att bo med honom trots att vi inte känt varandra länge alls. Jag sökte jobb, fick jobb som skulle starta flera veckor senare. Jag behövde ju något just då!

Jag fick sedan ett jobb med start 4 dagar senare!
Där slutade jag ju bara för 2 dagar sen så ni minns ju förhoppningsvis hur jag gillade det. Att vara såpass nära Melbourne och den kille jag gillade (gillar) var perfekta lösningen. Samtidigt som jag kunde jobba 5 dagar i veckan, tjäna pengar, lära mig massvis med nytt samt få den där signaturen som säger att jag nu jobbat 13 veckor/3 månader på farm. Äntligen!

Jag saknar så många personer och saker där hemma så det ska bli skönt att komma hem snart. Jag är ledsen att jag missade studenten, förlåt till alla er jag lovade att komma. Min plan var ju att stanna till mars men ibland spricker planer och det är då tur att man kan vara flexibel även om det betyder att man måste säga nej till en del saker.

Mitt år har varit fantastiskt lärorikt och jag kan inte vänta med att se var jag kommer stå om ett år.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej!! Nu sitter jag på flyget och ska snart upp i luften! Mot Malaysia och Kuala Lumpur. Som alltid så blev jag stoppad i security, denna gång pga glömde lägga min nagelsax i resväskan. 8 timmars resa och jag har laddat upp med podcasts, filmer och musik. Eftersom ramadan är sista dagen idag så kommer det tydligen vara värsta matfestivalen när jag är där!! Kul!

Har sagt hejdå till Chrisen och gråtit som jag antog, många många tårar. Men 3 veckor och sen är vi tillsammans för ett tag igen. Minns inte om jag skrivit det tidigare men när Chris kommer så kommer vi hänga i Sundsvall samt göra en road trip genom Norge och västkusten! Mer om det senare.

Hej då Australien!

  • 20 readers

Likes

Comments

Hej på er! Här kommer ett långt filosofiskt och flummigt inlägg, ett sånt där inlägg som kommer upp när Netflix inte vill sammarbeta och min bok ramlat ner under sängen. Jag inte har kraft att plocka upp den.


Jag har ett så konstigt förhållande med TIDEN just nu. Ibland så känns en dag som ett år och ibland så flyger flera dagar iväg utan att någon riktig märkbar notis. Känns som det var bara några få veckor sedan jag lämnade Perth, samtidigt som det känns som att det var jättelänge sedan. 3 månader. Har hunnit med så mycket. Turistat i både Melbourne och Sydney, hittat någon jag gillar och kommit tillbaka till Melbourne. Jobbat 2 månader på farm och däremellan levt ett vanligt storstadsliv.

Jag har 2 dagar kvar här på farmen i Lismore och 4 dagar i Australien. 2 dagar kvar i det lilla rum jag bor i fullt av smuts och spindlar. 2 soluppgångar kvar och 2 dagar jag vill ta slut - samtidigt som jag vill att tiden ska stå still. När jag tänker efter så älskar jag att vara här, samtidigt som jag hatar det. Hatar att inte riktigt vara nära någon, att jag spenderar varje kväll själv, att kliva upp varje morgon innan solen gått upp. Men älskar att se allt så vackert, lyssna på naturen, fåglar, vind och får(!), höra historier från förr och lära mig saker jag aldrig ens fantiserat om att jag vill/kommer lära mig. Saker som jag kommer ha nytta av hela livet, samt saker jag aldrig kommer använda mig av igen.

Tiden är så märklig, vissa minnen förblir detsamma, medan andra sinar bort med tiden. Man måste inte vara gammal för att glömma bort saker som alltid varit en självklarhet. Jag har glömt många saker, många saker som skrämmer mig att jag glömt. Jag är ju inte ens 20! Sen beror det väl på vad man lägger märke till samt vad man faktiskt vill minnas. Men när man inte sett någon på 1 år, känt en doft på 1 år, hört någons röst på 1 år eller befunnit sig i samma situation på ett 1 år så sinar vissa saker bort. Känslor, namn, dofter. Framförallt skulle jag säga språket, jag har aldrig varit så dålig på svenska som jag är just nu, och samtidigt aldrig så bra på engelska. Men det kommer tillbaka snabbt säger "de". Jag undrar hur mycket av farmen jag kommer minnas om 1 år, eller om bara några månader. Mycket av tiden i Perth är redan som ett stort blurr.

Det känns verkligen inte som 11 månader sedan jag sa hejdå till mina föräldrar på uppfarten, gråtandes klev jag in på Biltema med min bror för att köpa den sista pusselbiten - en uttagsadapter. Tårarna forsade ner för mina kinder, självklart för att jag inte ville vara ifrån min kära familj, men också (vad jag insett i efterhand) - nervositet för vad komma skall, att lämna tryggheten. Jag är inte en person som i vanliga fall gråter mycket, tror inte jag gjort det någon gång annat än när jag varit på väg till ett nytt, oklart äventyr. När jag lämnade min första familj i Perth som jag inte direkt tyckte om, så grät jag. De var ju trots allt min trygghet mina 3 första månader i ett helt främmande land. Jag jobbade sedan på farmen söder om Perth, och när jag lämnade så grät jag på bussen tillbaka till Perth, jag hade ingen aning om hur min nya familj skulle vara. När jag lämnade den familjen, som visade sig vara helt fantastisk, så grät jag med Dylan i famnen i över en timme. Henne saknar jag ju. Men jag visste heller inte vad som skulle hända efter 3 veckors semester, min trygghet var återigen svävandes. När Chris lämnade i Sydney för att åka hem och vi inte visste när vi nästa gång skulle ses, så hände det igen. Kombinerat med, återigen, ovisshet - det var då jag flög ner en dag senare och bodde hos honom i två veckor för att sedan komplettera mitt farmarbete.

Är jag nu 2 dagar från gråt då jag lämnar farmen? Och 4 dagar från gråt igen då jag lämnar Australien för några dagar i Kuala Lumpur, innan jag flyger hem? Jag vet inte. Jag vet ju ungefär vad som väntar där hemma, att tryggheten finns där. Samtidigt som jag har en annan typ av trygghet här nu. Kanske gråter jag på söndag på grund av andra anledningar. Förmodligen. Det kommer bli otroligt jobbig att lämna, även om jag ganska säkert vet att jag kommer vara tillbaka snart för ett tag. Chris kommer ju även och hälsar på om mindre än en månad, vilket borde göra att det känns enklare också.

Trots att jag varit ifrån så många människor jag älskar under hela den här tiden så är jag fullt övertygad om att jag haft de bästa 11 månaderna i mitt liv. Trots att jag vissa dagar varit så less på allt, så har jag aldrig känt mig så bekväm i mig själv och med mig själv som sällskap, som det senaste året. Jag har inte känt att jag behöver bevisa något för någon utan bara fokuserat på vad som får mig att må bra.

Jag tackar mig själv för att jag vågade ta steget ut i världen, till andra sidan jorden. Jag tackar mig själv för att jag förändrat min livssituation och svingat mig ut, utan trygghet- och insett att jag snabbt finner ny trygghet i min tillvaro. Jag tackar mig själv för att jag gjort precis som jag vill och trott på att jag klarar nya utmaningar.

Jag tackar er för att de flesta av er trott på mig och velat följa mitt första år i Australien. Tack.

Det ska bli spännande att komma hem om 9 dagar även om det skrämmer mig. Jag är nog mest rädd för att försöka passa in i den identitet som inte passar in på mig längre.

  • 181 readers

Likes

Comments

Hej på er! Hoppas allt är bra. Jag har knappt tagit några bilder sedan förra inlägget men jag har kollat på när Don som jag jobbar med mycket rakat av några fårs ull, suttit upp staket och sopat golv.

Under helgen så har jag ätit pizza, strosat runt på Melbournes gator, ätit vegetarisk indiskbuffé för 40 spänn(!!!), myst, kikat runt på fina stränder och promenader (planen var att surfa men himlen blev svart), köpt LÖSGODIS på en australiensisk (!) matvarubutik samt lagat filippinsk chokladgröt med Anna.

5 dagar jobb kvar, blandade känslor. Är så underbart vackert och stillsamt här, ingen stress och otroligt vacker natur. Samtidigt som jag längtar efter massa saker där hemma. Har haft ett så bra år i Australien, trots motgångar så är det nu jag ser tillbaka på allt jag varit med om. Hur mycket jag växt och förändrats. Hur jag utvecklat en enligt mig, bättre version av mig själv. Hanna 2.0.

Godnatt.

  • 120 readers

Likes

Comments

Helloo! I helgen var det långhelg- måndagen ledig på grund av Queen Elizabeths bday woop. Aus som inte ens tillhör uk längre? Aja.

På fredagen så mötte jag Chris för middag, vi gick på en asgrym indisk restaurang. Jag hade googlat och enligt tripadviser (4,8 av 5) så skulle det vara billig, god mat i en halvful lokal. 65 spänn för 3 "små" rätter, obegränsat med naanbröd och chaite. Kanoners.

Mötte sedan upp Anna för shopping medan Chris och Alex såg Brasilien - Argentina. Senare på kvällen så kollade vi fyra film, åt chokladdoppade bubbar och drack lite vin.

På lördag så åkte vi till Yarra bend park, där det finns en fin bro över Yarra river (aka selångersån), samt att det bor tusentals fladdermöss där som vi kikade på. På kvällen så åkte vi till ett italienskt café som var suuuper busy men väldigt omtalat. Helt ok!

På söndagen så tog vi det lugnt på morgonen, fotade cv bilder till Chris och lagade frulle. Efter lunch åkte vi till Philip Island som ligger 1,5h från Melbourne. Där promenerade vi och kikade på den fina naturen, samt kollade på Penguin parade- vid solnedgång varje dag så kliver pingviner upp från havet och går och lägger sig i små hyddor. Dessa är världens minsta, 30cm höga. Vi trodde det var gratis men tydligen behövdes biljetter som var i våra ögon dyra. Så jag och Anna sa att vi var 15 och fick därmed halva priset, haha. Trodde att det skulle vara en häftigare upplevelse men ändå helt ok, gulliga små djur!!

På måndagen så behövde Chris jobba trots röd dag, men vi hade morgonen tillsammans och under dagen så tog jag det mest lugnt och kollade film. Vid 18 tiden så körde Chris mig till Geelong där jag åkte med mekanikern tillbaka till farmen igen.

7 dagar jobb kvar!

  • 165 readers

Likes

Comments

Hej! Orkar inte skriva långt men här kommer bilder från helgen.

Fredag: mötte Chris på hans jobb, gick och käkade summer sunset burgare (med avokado och ananas) på grilld (<3) och åkte sedan hem för lite fix och klädbyte innan vi åkte på fest hos en av C's jobbarkompisar, sen vidare till en pub där en annan av hans kompisar hade hyrt hela övervåningen. Vi var skittrötta och ville bara hem men eftersom Chris lovat att skjutsa så såg vi glada ut och höll ut, haha. Kul att träffa människor men känner mig som en dryg tant som vill sova varje fredagkväll :-)

Lördag: Jag och Chris var på turisttur i Royal Botanic garden som hade jättefin natur/blommor. Vi åkte upp i Eureka Tower som är 300m högt och även högsta byggnaden i Aus. Vi åkte till Shire of Remembrance, där man minns de som dog för sitt land i första och andra världskrigen. På eftermiddagen/kvällen vad Chris på svensexa så jag shoppade (nej jag har inte plats i väskan) kläder. 3 tishor bland annat.

På söndagen så åkte jag, Chris, Alex (som alltid bor med chris) samt Alex's flickvän från Filippinerna som bor där nu också, till Dandenong ranges som är en liten bergskedja(?) öst om Melbourne. Väldigt mysigt med små byar i bergen och fina utsikter. På kvällen så åkte jag tillbaka till farmen.

Blev inte så kort. Aja. Godnatt!

  • 257 readers

Likes

Comments

Min senaste jobbvecka har varit väldigt varierande, drenchat får (på bild ser ni baggarna med svinstora horn), tagit bort jord från stora borrade hål, hjälpt till att transportera höbalar till diverse hagar mm. Såg en relativt stor spindel i början av veckan samt att fåren börjar få lamm nu så det skuttar runt små små vita varelser överallt, ska försöka ta bättre bilder nästa vecka. Inom 30 dagar så kommer det bo ungefär 5000 lamm på farmen <33

I onsdags fyllde Don, som jag jobbar med mycket, år. Han bjöd in mig och mekanikern som är några år äldre än mig (inte de andra backpackersarna!!! Känner mig omtyckt) att käka middag på en pub i närheten med hans fru och 2 andra äldre par. Skoj!

Nu är jag snart i Melbourne, ska ta vara på de sista helgerna. 4 veckor till Sverige!

  • 307 readers

Likes

Comments

Hello. I helgen har jag som vanligt hängt i Melbourne. Vi tog det mestadels lugnt, var för molnigt för att åka upp i Eureka Tower så vi gick på promenader, åt goda frukostar (smoothie!!!).

Chris bjöd mig på en väldigt bra restaurang där alla satt bredvid varandra i ett runt långbord, vi valde att beställa bankett och fick därmed 5(?) mindre rätter att dela på samt efterrätt! Väldigt gott och mysig kväll.

På söndagen åt vi middag hos hans föräldrar och åkte sedan till Ballarat på sent på kvällen, fick inte så många timmars sömn då jag blev hämtad 05.15 av managern på farmen. Blev halvsjuk under natten och dagen har varit lååång med huvudvärk och täppt näsa/hals. Hoppas det blir bättre till imorgon.... Tydligen så kommer gubbarna från förra veckan tillbaka för att jobba 3 dagar till.... Tråkigt. Men kanske bra om jag är sjuk att göra ett enkelt, ickefysiskt jobb..

Lagade nyss tacos och ska snart borsta tänderna (7.36! Tiden här på bloggen är fortfarande Perth zon, försökt ändra men verkar ej funka från telefonen).

Hejdååååå

  • 379 readers

Likes

Comments

Sitter på ett väldigt försenat tåg till Melbourne. Så varför inte slänga in ett inlägg :P

Efter att ha suttit x antal timmar så hinner man fundera på typ allting så jag har funderat på vad jag saknar med Sverige i matväg och har kommit fram till följande:

1. Soyghurt på 1L förpackning och inte barn size som är svindyrt samt skitsvårt att få tag i.

2. Färskpotäter med dill

3. Bullens pilsnerkorv

4. Morsans kyckling i ugn

5. Cheese crunchers CHILI

Saker jag kommer sakna med Australien i matväg:

1. Grillade sizzles på fest (Köttkorv)

2. Timtam (superfrasiga kakor med choklad överdrag, går ej att beskriva)

3. KFC (snabbmatskedja som serverar diverse friteringar av kyckling)

4. Nandos (portugisisk restaurang som serverar Peri Peri chicken och svingoda sötpotatischips)

5. Whispers 30 kronors vin som är det godaste vinet jag druckit (seriöst)

Det var det. Här får ni några selfies jag tog för ovanlighetens skull. Herrå.

  • 415 readers

Likes

Comments

Hej! I veckan har jag jobbat med FÅR! Faktiskt varje sekund av de senaste 32 jobbade timmarna. Inte någonting annat.

I måndags kom det tre män till farmen som jobbar med "foot paring", de är inhyrda under veckan för att trimma fårens klövar eftersom det är en ond insekt som gör att de får infektion. Om de bär på infektionen så får de medicin och får en röd sprayad prick på pannan, om de är friska så får de en blå och släpps in i en annan hage. Mitt jobb i detta har varit att göra "drenching", dvs ge de förebyggande maskmedicin genom att föra in en stor sprutliknande grej i deras svalg och trycka på handtaget. Jag har även hjälpt till med att styra fåren var de ska gå, ganska coolt att "leda" en grupp får på typ 100 stycken. Förstår nu varför man säger att man ska "räkna får" - är så jäkla svårt!!!

För att kunna klippa klövar så behöver ju fåret vara upp och ned, så vi använder oss av ett stort stål "verktyg" som gör att fåren kliver in en och en, de trycks fast (ser ut att göra ont men de har så mycket ull att det är bara ullen som egentligen håller sig fast) och sen snurrad runt för att hamna upp och ned. Jag drenchar då fåret och två av männen klipper 2 klövar var, den sista mannen för fåren framåt och vi delar på uppgiften att ge själva infektionsmedicinen. Det tar max 1 minut per får, de får en färg sprayad och släpps sedan ut igen för att genomgå fotbad och sedan fortsätta sitt liv som vanligt får.

Har varit väldigt intressanta men ack så tråkiga dagar. Har lärt mig mycket, drenchat ca 2000 får på 4 dagar, men for real, det är fruktansvärt tråkigt att stå upp i 32 timmar och göra samma syssla hela tiden. Kan tänka mig att tomtenissarna på julafton känner liknande, att jobba i en fabrik och ha en syssla som sitt jobb är inte svinskoj. Men självklart en upplevelse i sig!

I morgon är det fredag och därmed sista arbetsdagen för veckan. Får se när jag kommer iväg till Melbourne, verkar som mina skjutsar ska jobba sent.. Inga stora planer för helgen, vet att vi ska käka grekiskt på en restaurang som alltid är uppbokad när vi planerar att boka, samt att vi ska upp i Eureka Tower, som är den högsta byggnaden i Melbourne.

På söndag har jag blivit inbjuden av gubbarna jag jobbat med att kolla på när de klipper av ullen på får, det är dock en bit bort så får se om vi tar oss dit. Vore häftigt att uppleva! Föresten, farmen jag jobbar på är ingen "köttfarm" utan de tjänar mestadels pengar på att sälja dess ull. Ibland säljs får som är äldre för att de ska para sig med en annan typ av får men de säljer inte får som mat.

Hur som helst. Nu ska jag fortsätta kolla på Netflix nya serie 13 reasons why, så bra men hemsk serie! Tips. Huvudpersonen Hannah Baker är från samma förort som jag bodde i när jag bodde i Perth!! Star struck. Ses!

  • 424 readers

Likes

Comments