Vad hände egentligen med den här hösten? Allt gick så fort och nu är det helt plötsligt vinter och dunjackan ska fram. Jag tycker verkligen att veckorna flyger fram! Visst ser jag fram emot jul och allt som hör till men det är lite läskigt när tiden verkligen går allt för fort så man inte riktigt hinner reflektera vad man har gjort eller gör. Jag måste bli bättre på det, att ta mig tid att reflektera och inte bara köra på. Det tror jag är att ge sig själv en stor tjänst.

Jag har alltid älskat julen. Julen för mig handlar väldigt mycket om traditioner och i min familj har vi firat på samma sätt under hela mitt liv. Ibland lite förändringar men i det stora hela är allt på samma sätt år efter år. Julen är min absoluta favorithögtid för på något sätt blir allt man gör mycket mysigare och jag uppfattar att folk blir mer ödmjuka. Julen har för mig aldrig riktigt varit relaterad till stress. Kanske är jag lyckligt lottad.

Snart får man i alla fall börja göra allt det här juliga på riktigt. På söndag är det faktiskt den stora skyltsöndagen på NK och alla gator i Stockholm tänder sin julbelysning. Jag blir som ett barn varje år, det liksom pirrar i kroppen. Sen är faktiskt december runt hörnet och då får man även börja baka julgodis, pynta, gå på julmarknader och dricka glögg. Som jag har längtat!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det här med kärlek. Är det någonsin enkelt? Ska det ens vara enkelt? 

Jag och min pojkvän har ju just nu ett distansförhållande sedan i maj i år så idag är det ganska exakt 6 månader sedan han flyttade till USA. Jag har aldrig riktigt trott på distansförhållanden tidigare och hade någon frågat mig för ett år sedan, om jag kunde tänka mig kärlek på distans, då hade jag nog sagt aldrig i livet. Men sen kom Han in i bilden och här sitter jag nu hundratals mil ifrån honom och måste ta tillbaka varenda ord jag har sagt. Det fungerar visst och jag vet att man kan få det att fungera. Såklart att det inte är enkelt, vore det för enkelt skulle det vara konstigt. Distansförhållanden är en fight och en utmaning för både sig själv och förhållandet. Jag tror att ett förhållande behöver utmaningar och att ett förhållande behöver sättas på prov då och då för att se om det är äkta. Det här är verkligen ett prov, ett prov som vi hittills har alla rätt på.

Vi träffades under julen förra året och redan då nämnde han hans plan om att åka till USA och jobba. Jag reflekterade inte så mycket över det där och då men desto mer vi umgicks insåg jag hur jäkla bra han var och att jag absolut inte ville släppa taget. Han golvade mig totalt. Månaderna tillsammans flög iväg och maj månad började närma sig. Min klump i magen blev allt större och jag blev rädd för att jag i och med det här skulle förlora honom. Jag ville inte att han skulle sätta sig på det där planet och lämna mig här hemma, vi hade ju nyss träffats och hade det ju så bra. Första veckorna när han hade åkt var nog bland de värsta jag har upplevt. Jag saknade honom något enormt och ingenting kändes längre roligt eller meningsfullt. Jag var både arg och ledsen. Arg på situationen och ledsen över att han var borta och jag kände en saknad som jag tidigare inte hade upplevt. Det skulle då dröja hela 10 veckor tills vi skulle ses igen, 10 veckor som då kändes som en hel livstid.

Precis när han hade åkt hade jag som tur var fullt upp med min dåvarande praktik och skola. Det tog upp en stor del av min tid och det blev lättare att då tänka på annat och försöka ignorera saknaden. Men jäklar va svårt det var och under den första tiden kände jag mig lite som ett vrak, jag grät vid minsta lilla och kände mig bara tom. Jag såg inte alls ljuset i tunneln. Tunneln var kolsvart.

Det tog några veckor innan jag kunde känna mig stabil igen. Jag såg inte längre saker som omöjliga och det var där och då som jag började kämpa på riktigt för att få allt att fungera. Jag kände hopp och min tro på oss blev blev allt starkare. Vi skulle klara det här, det var det inget snack om. Det här var inte slutet utan snarare början på en framtid tillsammans. Han behövde åka iväg och jag ville inte vara den som stod i vägen för det.

Ända sedan han åkte har det såklart gått väldigt upp och ner och vissa dagar är såklart jobbigare än andra och saknaden större. Jag har lärt mig att acceptera de stunder där allt känns skit för jag vet att det blir bättre. Jag ignorerar inte längre saknaden utan finner mig i den. Jag ser saknaden som något som fört oss ännu närmare varandra och inte som något negativt och outhärdligt. Under den här tiden ifrån varandra har jag blivit mycket bättre på att vara ensam, något som jag tidigare gärna undvek. Vi båda har även fått en chans att utvecklas på olika håll och det tror jag kommer att göra att vi blir starkare tillsammans.

Jag vet att det inte kommer vara så här för evigt och vad är egentligen en kort period ifrån varandra när man vet att man vill spendera resten av sitt liv tillsammans? Ingenting.





Likes

Comments

Veckorna går verkligen i ett. När man väl är inne i rutiner så hinner man knappt blinka innan det är fredag och ännu en helg på ingång. Helgen som kommer är min första lediga helg på länge och jäklar vad jag ska njuta av det. Jag jobbar extra på J Lindeberg vid sidan av skolan och vanligtvis jobbar jag på helgerna. Jag gillar verkligen att jobba på helgerna så jag har inget emot det men ibland kan det vara skönt att vara ledig när alla andra är lediga också. Nu i helgen fyller min äldsta vän år så det ska firas men sen kommer helgen även bestå av långa frukostar, en och annan lunch på stan och sen lite träning. Jag hoppas även på fint väder så att jag kan vara utomhus! Ska försöka få in en och annan promenad runt Djurgården också, vackraste tiden där är verkligen nu!

Jag är inne i ett bra tränings-flow just nu. Tidigare har jag nästan enbart hållit på med löpning och matat mil efter mil men nu har jag lagt om träningen en hel del och lagt in mer styrketräning. Mitt mål är att åka Vasaloppet nästa år och då måste jag verkligen öka på min styrka, främst armstyrka. Målet är att varje vecka köra tre konditionspass och 3 styrkepass. Jag älskar att träna och träningen har alltid varit en rutin för mig vilket jag är oerhört tacksam för och även stolt att jag har nått dit. Träningen får mig verkligen på bättre humör, ger mig mer ork och sen är jag ju en extrem tävlingsmänniska så en och annan utmaning måste jag ha i livet och då är träningen perfekt! Jag har även lagt om kosten en del för att få bättre resultat (med lite goda råd från min pojkvän). Jag äter fortfarande vegetariskt och tänker göra det ett bra tag till men därmed har det blivit viktigare att få i mig mer protein och även fler mål mat per dag. Nu äter jag 5 gånger om dagen och försöker att äta ungefär var tredje timme. Det är mer än jag tidigare har ätit men jag vill hålla ett jämnt intag för att inte bli sugen på fel saker vid fel tillfälle. Under den här veckan har jag verkligen tagit mig an matlagning på ett helt annat sätt och jag tycker faktiskt att det är ganska kul! I tisdags lagade jag och Linnea exempelvis ihop en så grymt god lunch. Vi gjorde egna bowls med bland annat sötpotatis, grönkål, spenat, avokado och mango, och sen hade jag tofu på min. Så gott och så enkelt då det går att slänga i vad som helst!

Det var ett litet inlägg om träning det!

Likes

Comments

Jag har levt lite i en bubbla sedan jag kom hem. Allt gick så snabbt och nu sitter jag hemma i min soffa igen och vill inget annat än att åka tillbaka. Just nu känns det väldigt tomt, jag känner mig halv.

Så fort man kommer hem från en resa sätts vardagen igång direkt och lika så gjorde den nu. Idag har jag varit i skolan och i helgen ska jag jobba så det kommer vara fullt upp. Men just nu är fullt upp det bästa, att låta tankarna försvinna och fokusera på annat än att sakna. Att ha fullt upp innebär också att tiden går fortare och att vi snart ses igen.

Innan jag gick hem idag var jag förbi torget och köpte en bukett blommor. En fredagsbukett! Förut brukade jag alltid ha minst en bukett färska blommor hemma men jag har varit slarvig med det under den senaste tiden. Det ska det nu bli ändring på för det finns ju inget härligare än en stor bukett snittblommor i en vas!

Jag har även blivit frälst i olika "bowls" så till middag slängde jag ihop en egen variant med bland annat sötpotatis, kikärtor, morotspasta och svart ris! Mums!

Likes

Comments

Nu har den här veckan kommit till ett slut och det är dags för mig att åka hem. Det här har varit den bästa veckan på länge och det är verkligen med blandade känslor som jag åker härifrån. En del av mig vill verkligen inte åka. Alls. Om det bästa med ett distansförhållande är stunden när man väl ses igen så är den här stunden den absolut värsta. Jag hatar den. Även om jag vet att dagen kommer komma så är jag aldrig förberedd och jag kommer nog aldrig att vara förberedd heller. Här spelar det ingen roll hur mycket jag övar, tomheten kommer alltid att dränka mig. Det värsta är att inte veta exakt var, när och hur vi ses nästa gång. Att det inte ska dröja allt för lång tid vet vi båda men inte mer än så. I sådana här lägen försöker jag tänka positivt (mycket lättare sagt än gjort, jag vet), jag försöker tänk på att vi kommer att ses snart igen och att jag faktiskt har väldigt roliga saker att komma hem till. Jag ser fram emot att gå till jobbet och göra sista rycket i skolan och jag ser även fram emot att gå till gymmet och ta mig an mina nya träningsmål som jag kommer att börja med så fort jag kommer hem. Så pepp! Jag har även fått så mycket matinspiration här borta och den ska jag ta med mig hem och försöka bli en jäkel i köket! Sen börjar vi även närma oss december och jul, min absolut bästa tid på året.


Jag kommer att åka tillbaka hit snart så någon Hej då blir det inte utan snarare på återseende!

Typ som den här pizzan med brysselkål och svamp!

Likes

Comments

När jag besöker nya städer så älskar jag att bara gå och hamna där jag hamnar. Det är då man hittar de där guldkornen och sådant som man kanske inte annars hade upptäckt. Det är mitt bästa restips, ta med ett par bekväma skor och gå! Igår hade vi en sådan dag där vi bara gick runt i DC och utforskade. Lunchen blev en veggie-burgare på ett av mina bästa hamburgar-ställen, Shake Shack! No words needed för hur den smakade! Vi gick även runt i butikerna i Georgetown och köpte en kaffe på Dean and Deluca. Georgetown är så mysigt och påminner om en liten skidby men i storstadsmiljö. Här finns den bästa shoppingen i Washington! På kvällen lagade vi middag hemma tilllsammans och just där och då kändes vårt förhållande normalt och som alla andras. Gud vad jag saknar det alltså.
Shake shack är alltid ett måste!

Likes

Comments

10 timmar i luften. Så långt är det just nu mellan mig och min pojkvän. Många tycker att jag är galen och ständigt får jag höra "Hur orkar ni?" eller "Det skulle jag aldrig klara av". Nej det är inte någon optimal situation och det är inte roligt de stunder jag längtar ihjäl mig efter honom, men älskar man någon så spelar det väl egentligen ingen roll var i världen man befinner sig eller hur många mil det är mellan sig själv och sin livs kärlek? Att ge upp det vi har på grund av en distans finns inte på världskartan för mig. Så här sitter jag nu, i Bethesda, Washington. Det var nu drygt 2 månader sedan vi sågs och att få träffa honom gör att jag känner mig levande igen, pusselbitarna i mitt liv är äntligen för en stund på plast igen. Men... mer om distansförhållande i ett annat inlägg snart! Nu, mer om Washington!

Från flygplatsen tog jag en taxi till Bethesda som är en förort till D.C där han för tillfället bor. Jag var glad och spänd på samma gång, äntligen skulle jag få träffa min älskling igen! Den lyckan slår allt och är en av de positiva sakerna med att ha ett distansförhållande (ja, det finns faktiskt positiva sidor!)

Efter en kram som jag aldrig ville skulle ta slut gick vi och köpte mat från ett ställe i närheten av hans jobb. Vi gick raka vägen hem och la oss i sängen, åt mat och bara pratade. När jag låg där på hans bröst med en take-away sallad i famnen så insåg jag verkligen att det är sådana här stunder jag verkligen saknar. Enkla stunder.

Dagen efter hängde jag på hans jobb och skrev det sista på min hemtenta innan den skulle skickas in. Dagen efter åkte vi in till D.C och gjorde allt man ska ser som turist, så som Vita huset, Lincoln Memorial och Washington Monument. Sen har vi såklart även ätit massa god mat och det låter jag bilderna berätta om!





Likes

Comments

Mitt allra första inlägg. Vad passar inte bättre då än att säga hej med en liten kort presentation om vem jag är. Jag heter Hanna, född 1991 i Stockholms innerstad. Jag har svårt för att inte vara i rörelse och mitt liv står aldrig riktigt stilla. I mitt liv händer det alltid något nytt, bra som dåligt, väntat som oväntat. Men det är väl det som är just livet? Just nu kombinerar jag plugg, jobb och träning och försöker samtidigt fylla min vardag med roliga aktiviteter och resor. Effektivitet har blivit lite av min grej! I den här bloggen kommer jag att skriva om allt som händer i mitt liv, litet som stort!

Så kul att ni har hittat hit!



Likes

Comments