Ni vet alla de gånger när man verkligen försökt att kämpa sig till något, målat upp en bild, planerat i huvudet hur allt ska gå tillväga, du vet alltså exakt vad du ska göra och hur du ska göra det - men helt plötsligt inträffar något som gör att planen och drömmen du målat upp inte går att uppnå, iallafall inte inom den tidsramen du satt upp eller hur det ska ske. Ni vet den känslan? Jag antar att ni också vet hur skarpt psyke och vilja man måste ha för att överhuvudtaget kunna resa sig igen, att kunna omplanera, var flexibel, hålla huvudet högt när det är som tyngst och att framförallt börja om på ny kula. Jag vet att ni vet. Detta handlar inte enbart om träning och kost, detta kan ske inom andra kategorier också.

Människan är ju skapt för att överleva. Vi lever för att kunna överleva. Och när vi möter motgångar är det oftast lättast att blunda och rada upp förklaringar – ursäkter - just för att vi ser det som den lättaste vägen ut, fast det egentligen är den svåraste.

”Hur fan ska jag ta mig tillbaka? Jag orkar inte. Fan. Vilket jävla mög. Vad gör jag nu? Hur ska jag göra det?! När ska jag göra det?!” Ungefär så kände jag förra veckan, då det gått en vecka efter bilolyckan. Min stora fråga var dock – ”Hur ska detta gå?” och ”Hur ska jag klara det?”. Det jag har lärt mig efter rehab av mina knäskador och misslyckandet att fortfarande inte vara kapabel till att bemästra min kropp på det sättet som mina tankar vill – är att INGEN kommer göra det åt mig. Det är ingen som kan ge mig en magisk dryck eller väcka mig ur min längsta mardröm hitintills där besvären sedan kommer vara som bortflugna – vilket jag länge hoppats på. Eller att en sjukgymnast direkt har en mirakelkur som säger ”Så här ska du göra, om en vecka kommer allt vara bra”, vilket jag trodde när jag inväntade mitt första besök i väntrummet hos min första sjukgymnast (av 6 st – räknar fortfarande) år 2009. Det är alltså bara jag som - i alla fall - kan försöka ge de knäskador en rejäl omgång så att de aldrig återvänder.

Efter min sjukskrivning under 3 veckor i Mars detta året, på grund av mitt uttöjda ledband i mitt vänstra knä, har jag försökt att bygga så mycket muskler efter min förmåga. Överkroppen har verkligen utvecklats; då jag har fått tydligare axlar, vältränad rygg och tonade armar. Underkroppen har sakta men säkert gått framåt, från att ha tappat de lårmuskler och muskler jag byggt upp runt knäna ser jag med min glädje att vänster lårmuskel blygt har hunnit i kapp den högra lårmusklen någorlunda. Detta har byggts upp sedan slutet av Mars och därför vill jag såklart bibehålla dess muskulatur så bra som möjligt. Som min tanke sade mig blev jag portad från att gymma och lyfta tunga vikter som stärker min överkropp, av min nuvarande sjukgymnast. Simning eller crawl som oftast varit hett på tapeten, iochmed att det är en skonsam typ av träning, kommer därför att ersätta de flesta av mina powerwalks (pga knäet) och övningar på gymmet som är påfrestande för nacken. Sedan att simning är en jävligt bra konditionsträning ger bara extra plus i kanten då min kondition inte är något att skryta om.

Jag menar, tiden kommer ändå gå. Livet kommer ändå flyta på. Att strunta i att bygga upp ett hälsosammare liv som i sinom tid förhoppningsvis kommer vara fri från skador – är ren idioti. Likadant gäller överviktighet. Det är väll mycket roligare och dessutom mer njutbart att påbörja ett hälsosammare liv, då tiden ändå kommer att gå. Ju mer tiden går, desto mer missnöjd lär du bli – men en dag kommer du komma till en punkt där du tänker ”Fan, varför tog jag aldrig tag i det?”.

Jag har alltså bestämt mig för att JAG fortfarande en dag ska bli drottningen över MIN egen kropp. Trots alla motgångar, olyckor eller skador jag hitintills mött och kommer möta(hoppas verkligen inte på flera *pepparpeppartaiträ*) ska jag resa mig som en vinnare för varje gång jag stöter på motstånd. Det är JAG som bestämmer.


                          juni/juli 2014                                                      mars 2014

Här är två bilder; då högra bilden är första besöket på gymmet efter 3 veckors sjukskrivning. Den vänstra är bilden är tagen efter rehab med bla special övningar, powerwalks och lite löpning i juni/juli 2014 - ca 3 månader efter. Såklart har det tillkommit fett/vätska på låren också, men mestadels muskler.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Flera undrar hur jag äter och därför hur jag håller formen så bra. Då jag fokuserar på att öka muskelmassan äter jag en protein fokuserad kost, alltså mycket mycket protein så att musklerna har bränsle till att växa. Kolhydrater och bra fetter (enkelomättat & fleromättat; som i fisk och kyckling) följs såklart därefter.

{ Då jag väljer att gå ner fett% i kroppen (måtten är viktigare än vikten) går jag på en energiunderskotts diet (Nicos diet). I den situation min kropp är i nu, gör jag detta då jag vill få mer definierande muskler och bli tightare }

På bilderna är där måltider; frukost, mellis, lunch och middag - som jag äter då jag fokuserar på att öka muskelmassan. Nu är dessa måltiderna inte extrema (man kan äta kyckling heeeela tiden tex) utan jag har valt att ändå "leva" samtidigt, tanken är inte att jag ska kötta med ALLT och tävla mm.

Ugnsbakad lax är för mig en favorit till lunchen/middagen då den sköter sig själv i ugnen (perfekt eftersom jag avskyr att laga mat 🙊) + grönsaker + fullkornsris = perfekt måltid!
Frukost brukar jag äta yoghurt med egengjord müsli (Nicos recept) + knäckebröd med kalkon & ägg = mumsfilibabba!! 😋 (+ tartarus (koffeintablett) och saluplex (multivitamin))
Mellis kan vara kvarg med müsli eller min frukost (älskar den) 💚

Vill DU läsa om något speciellt? Eller har frågor? Maila mig på hanna.kappelin@hotmail.se eller kommentera här nedanför! 👇 inga frågor är dumma eller konstiga!

Likes

Comments

Året är 2012. Det är december månad, vinter - ruskigt, snöigt och så in i helvetes kallt. Det är inte lika ofta under vintersäsongen som man tänker på det, eftersom man har 3 olika lager av kläder. De få gångerna är väl när man ska testa fjol årets vinterkläder som legat in-slängda i garderoben och man får en mindre chock när tyget är tätare inpå kroppen eller när man får spänna ut de dära banden under brösten som markerar "den kvinnliga midjan". Det är de få gångerna man tänker på det, sedan sopar man problemen under hallmattan igen. För visst är det långt till sommaren?

Det är 1 år och 6 månader sedan jag tänkte NU FÅR DET VARA NOG. De jädrans charmiga love handelserna som allt växte sig större och bulan mitt uppepå magen som jag alltid störde mig på, fick nu vara droppen på den självförakt jag haft sedan jag var 13 år gammal. För det är i de åldrarna då man börjar få tankar som "duger jag? är jag bra? är jag tjock? är jag fet? är jag ful? är jag töntig? är jag knäpp?". Träningsböcker där de flesta mått är tagna, vikten inräknad, matligt intag nerskrivet och datum tillsammans med ålder, har jag funnit i mina gömmor, då häpnadsväckande unga åldern som 13 år är dokumenterats.

Under mina tre år på gymnasiet provade jag på ett flertal gånger att gå ner i vikt, vilket jag alltid misslyckades med. Okunskap om hur mycket mat mina måltider skulle bestå av eller hur många måltider jag skulle äta per dag och att kunna hålla dels motivationen uppe - då det är jävligt tufft ibland - och dels inspirationen, var också ett krux. Det blev en del hårdkokta ägg nedpackad i en burk som jag sedan tog med till skolan och kompletterade till den äckliga skollunchen. Men inget hände där heller.

2013 hade jag ett, jag vill inte säga ett nyårslöfte - för jag hade bestämt mig för att det skulle vara mycket bättre och större än sådant - utan ett löfte till mig själv att jag skulle börja att förändra min kropp och att jag skulle bli NÖJD.

Cirka 5 kg blev jag av med själv på 4 månader och gick upp något kg under 1 veckas semester. Sedan kommer jag till den punkt som har mest betydelse i min transformation. Jag scrollade runder på Facebook och får syn på en kompis till mig som fått hjälp med viktnedgång via internet. En online-pt vars namn är Nico Prohorenko hade hjälpt henne i 2 veckor och hon hade tappat otroligt mycket fett% på kort tid.  "Wooooow!! Vilken förändring! Men det kommer aldrig, ALDRIG, att funka på mig.... Eller ska jag ge det ett försök?". Jag hörde av mig till Nico Prohorenko och jag har aldrig ångrat det. Denna superman hjälpte mig i 6 veckor till minus 7 kg!! Grymma scheman delades ut, kunskaper, tips & råd - men framförallt - en otrolig peppning, coachning och motiverande meningar då motivationen inte nådde högre än till marknivå. Med hjälp av Nico, föddes en passion och förkärlek till träning & hälsa - speciellt till kosten. Mitt tankesätt angående mat förändrades helt - i en positiv anda. Helt plötsligt kunde jag äta MAT och fortfarande gå ner i vikt! Det krävdes inte längre svältdieter eller andra specificerade dieter. Utan sunt förnuft och en jävla anamma för att nå de resultat man sätter upp! Jag kan inte tacka Mr. Prohorenko nog för de gånger han lyft, peppat och funnits där under min tid som hans klient! Guld värt!

Under en USA resa som var efter min tid som klient hos Nico, la jag på mig en DEL, alltså mycket, igen! Men efter en 2:a gång som klient är jag på banan igen och betydligt starkare. Mitt mål NU är att öka min muskelmassa (vilket har gått relativt fort) och sedan en deff på det inför sommaren. Benpass med knäböj osv funkar fortfarande inte för mitt/mina knän, men trots allt så har ryggresningar ändå gett ett litet rumplyft - vilket jag är väldigt tacksam för! 👼

Ett råd jag vill ge till alla Er. Oavsett vad alla andra säger, om du är bra som du är eller att du inte "behöver" gå ner i vikt. Det är, som jag skrivit i tidigare inlägg, en känsla som måste komma inifrån. Du måste trivas med dig själv innan alla andra kan göra det. Så kör på ditt eget race, jag är tacksam mot mig själv att jag struntade i vad alla andra tyckte. För trots allt - kolla på mig idag - jag är mycket gladare, lyckligare och nöjdare än vad jag var när jag klev på detta tåget.

Gör det för dig och ingen annan. 💚

Likes

Comments

OKEJ - jag ska försöka klarlägga lite när det gäller hur strikt jag är med mat, träning osv i vardagen!

Många tror att jag är en sådan person som aldrig äter godis, kakor, chips eller glass! Faktum är att jag faktiskt inte gör det heller, inte speciellt ofta! Som jag nämnt i tidigare inlägg så "lyxar" jag till min vardag med lite extra klyftpotatisar eller smör på knäckebrödet - för att nämna några exempel. Då många tror att när man väl ska "unna" sig (avskyr det ordet) - att det måste vara just DET - kakor, läsk eller glass! MEN så är det inte, det är vi själva som valt att det ska vara så. OCH - nu kommer det bästa - detta går att ÄNDRA på! Det finns inga regler som säger vad du ska stoppa i dig eller inte ska stoppa i dig, när du känner att du vill äta något du inte brukar, för att du kanske är sugen. Just därför är det så fantastiskt att inget är hugget i sten och att du själv bestämmer över ditt eget matintag. Många verkar inte förstå detta och krävs därför att upprepas.

I och med att jag jobbar väldigt mycket och varje helg (!) så finns det inte längre dagar som jag döper till ätardagar - vilket som är en lättnad faktiskt! Ofta när fredag och lördag närmar sig så bunkrar man upp med onyttigheter, just för att man ska ha ÄTAR-DAGAR! Cheatdays med andra ord. PROBLEMET med dessa fantastiskt lockande dagar är att jag inte klarar av de. Det blev en sådan stor grej för mig innan - innan jag kom igång på riktigt med träningen - att jag åt ALLDELS för mycket. Min mage exploderade på nolltid och jag blev alltid besviken på hur lite jag egentligen kunde äta av allting jag köpt. Tänk själva, man äter riktigt strikt på veckodagarna och när "ätar-dagarna" väl visar sig så kränger man i sig massor av socker och fetter som magen inte är van vid och VIIIIPS så är den där - foodbabyn! Så jag har valt att plocka bort de helt istället, lättast så. Och det är likadant med mitt kära jordnötssmör, i cant handle it, så jag var tvungen att göra mig av med burken och byta ut den mot något annat i min frukost.

Eftersom jag propagerar så mycket för att byta ut "lyx-onyttiga-produkter" mot nyttigare eller bättre produkter så tror fortfarande personer att jag aldrig någonsin äter onyttiga saker, men det händer att jag gör, ytterst sällan. Det är många gånger man träffar någon i affären eller om man är bortbjuden att man får kommentarer som "Är det där verkligen nyttigt? Det äter väll inte du Hanna?" eller när man väljer att äta lite mer potatis än sallad "Oj Hanna, jag trodde du var sådan fitness-tjej!" - jag ÄR det! Men jag är bara människa. Visst, jag äter väldigt strikt under mina jobbe-dagar osv, men ibland känner även jag att en extra potatis eller lite bearnaisesås FAKTISKT hade varit pricken över i:et.

Det roliga är att det är vi som tar träning & hälsa väldigt seriöst som får dessa frågorna. Det är aldrig Greta på 125kg som får dessa kommentarerna slänga över sig - utan det är vi som REDAN vet hur viktig kosten faktiskt är ur viktnedgångssynpunkt. Jag vet inte ifall det är avundsjuka som gör att dessa personer känner sig tvungna att hävda sig eller för att de vill "sätta dit" en, eller visa att de valt att äta en bättre måltid vid just det tillfället. Men även om er måltid är bättre, så ser man ändå ifall resten av era måltider består av liknande, för man har facit framför sig, din kropp. Man se hur väl du sköter din kropp eller hur bra dina måltider egentligen är.  

Så, klaga inte på någon, ifall du inte är bättre själv. 💚

Likes

Comments

"HAAAALLLÅÅÅÅÅÅ... LÅ...LÅ...LÅ..lå..lå..."

När man oftast tappat motivation brukar man strunta i hela grejen. Varför man började och varför man vill! Försök att aldrig uppfatta att du har tappat motivation, om du gör det så kommer hela kroppen till sist vara med på att ge upp. Vilket du förmodligen inte vill, eftersom motivation har man när man vill något och därför vill du det.

Det handlar om att veta vilka genvägar du kan ta och undvika att gå de. Det handlar om att du för en gångs jävla skull ska få trivas med din kropp. Det handlar om att nästa gång du ska testa den snortajta klänningen inne i provrummet så ska det inte sluta i tårar eller självförakt. Det handlar om att göra de saker du absolut inte vill vid de tillfällena de absolut måste göras. Det handlar om att du ska förstå att det kommer ta tid, så länge du inte hoppar av. Det handlar om dig. Och återigen dig.

Det handlar inte om vad alla andra ska tycka. Det handlar inte om att du inte ska våga gå till gymmet för att alla ska glo. Det handlar inte om att ge upp. Det handlar inte om att detta ska göras på en handvändning. Det handlar inte om att andra ska göra det åt dig. Det handlar inte om att du ska klaga och inte göra något åt det. Det handlar inte om att du ska orka allting direkt. Det handlar inte om att det kommer vara lätt. Det handlar inte om alla andra. Det handlar om dig. Och återigen dig.

******

Om du har tappat motivationen

Om du undviker helkroppsspeglar för att du inte vill kolla på din kropp

Om du skiter i vad du äter

Om du börjat strunta i varför du började

Om du avskyr att köpa nya kläder

Om du avskyr att visa dig naken/underkläder

Om du spyr på allt som har med träning och kost att göra

FAST du ändå VILL

Kan du

Intala dig själv att motivationen är inom räckhåll

Undvika helkroppsspelar

Tänka på vad du äter, skriv upp på ett papper som du vet är nyttigt och gott - gör upp ett eget schema till dig själv

Storhandla - minskar risken att du impulsköper till exempel choklad, micromat, glass etc

Ger dig fan på att ut och gå flera gånger i veckan - helst i början av veckan så du inte skjuter upp det hela tiden

Börja följ fitness-accounts på instagram eller facebook

Börja med delmål - öka succesivt både med resultat, kost och träning

Vid varje delmål så ge dig själv något, till exempel ett par nya joggingskor eller en snygg tränings tischa

Detta handlar om att du ska hjälpa dig själv till att nå de mål som DU har satt upp. Kroppen klarar inte all last själv, därför måste hjärnan hjälpa till väldigt mycket också. Tankarna och kroppen måste tänka och vilja likadant - annars funkar det inte. Disciplin och målmedvetenhet.

Så ta på dig träningskläderna fast dina tankar säger något annat, ta på dig joggingskorna, öppna dörren och stäng den snabbt som fan efter dig, lås dörren och KOLLA! Du är ute och är beredd på att ta din första powerwalk efter att du läst detta inlägg!!

Låter 60 min mycket att powerwalka i? Börja med 30min... Efter 30min - powerwalka 15min till... Efter 45min - ääh 15min kvar till 60min, vi kör!! Se inte powerwalking som något jobbigt, trist och ansträngande. Se det som den mest dyrbara tiden på hela dygnet, då du sätter all fokus på dig själv och ditt välmående. För visst svider inte samvetet längre, när du är tillbaka efter en 60minutares powerwalk?

Du måste tro på dig själv, innan någon annan kan göra det. ✨

ta på sig kläderna fast tankarna säger annat

Likes

Comments

För några månader sedan fick jag erbjudanet av en tjej som heter Sanna att bli medlem i TEAMJUSTCHECK. Teamet består utav tjejer som genomgått en transformation - kroppsligt och själsligt. Helt vanliga personer som tagit beslutet att förändra sin kropp till en kropp de själva mår bra av! Ett väldigt bra sätt för alla inom teamet att hålla motivationen uppe då man motiverar, inspirerar och peppar varandra!

Jag fick en team-tisha för 1 vecka sen!! Supersnygg!



Likes

Comments

DU, ja just DU. Du är vacker. Du är fin. Du är rolig. Du är omtänksam. Du är värdefull. Du är underbar. Du är snygg. Du är het.

Det är SÅ viktigt att kunna ge sig själv komplimanger. Att stanna upp framför spegeln i hallen och tänka för sig själv "Fan vad bra jag känner mig idag! Fan vad bra jag är ALLA dagar i veckan!" För att ifall inte DU ser det... Vem ska då se? Det spelar ingen roll vad andra tycker om dig, egentligen, ifall du själv inte ser det de ser. För hur ska du kunna tro på det som de säger ifall du själv inte tror på det? Det handlar inte alltid om positiva saker, utan även negativa. Personer som trycker ner andra människor och väljer att kasta ord på andras axlar som de egentligen varken förtjänar eller är.

För vem bestämmer egentligen vad DU är förutom du själv? Vem bestämmer att du är kass på att läsa? Kass på engelska? Eller kass på fotboll? Visst majoriteten i flera fall. Men hur ska vi någonsin kunna bli bra på något ifall vi lyssnar på alla andra som trycker ner istället för att höja? Hur ska vi kunna bli tillåtna utveckling och framgång ifall vi låter de bromsa oss?

En stor förändring jag har lagt märke till under min "förvandling"  är att komplimanger jag aldrig trodde jag skulle få höra, hör jag. Att människor jag aldrig träffat eller pratat med berömmer och peppar! Skickar fina meningar om att jag ska vara stolt över det jag åstadkommit. Och det är jag. Jag är stolt som en tupp - inte för att jag känner mig överlägsen på något vis, utan för att jag äntligen bevisade för mig själv att jag klarade av det. Jag tog fan ta mej saken i egna händer, och bara körde!🚗💨

Därför kan det vara svårt ibland att se de folk ser. För att hjärnan har inte förstått ÄN att min kropp har förändrats till det positiva. Att jag fått plattare mage, tightare lår och tonade armar. Jag ser oftast inte det! Därför blir jag chockad varje gång jag postar en bild på instagram och får flera fina kommentarer! [TACK SNÄLLA - ERA ORD OCH KOMMENTARER BETYDER SÅ HIMLA MYCKET]

Det är likadant om jag cheatar ibland - sällan jag cheatar pizza nu förtiden, men när jag har GJORT det - så får jag sådan äcklig mättnads/tjockis-känslan - ja ni vet den!!! När magen inte alls känns mätt men ändå vecklas ut till en ballong och man får nästan upp sista tuggan i halsen igen? Ni vet den dära äckliga matkoma känslan som gör dig snurrig i huvudet och jobbig magont? Joho, jag VET att ni vet! I alla fall - de känslorna - de känns exakt likadant NU som det gjorde DÅ. Så de gångerna jag känner så, så blir det en sådan throwbackthing så jag TROR - detta låter helt sjukt - men jag TROR på allvar att min kagge är tillbaka. SJUKT VA?! Jag tror att jag inte har förlorat de jävla 11 kilona. Så alltid vid sådana här tidpunkter - då de sällan inträffar, förstås (dokti tjaj) - så spanar jag runder så ingen ser när jag, förmodligen mot allas förvåning, för ner handen på magen och känner utanpå för att SEDAN ta in handen under tröjan och känna ifall kaggen verkligen finns! Om den är STILL ALIVE! Och nope, inte denna gången heller - YES!

Alltså, ett cheatmeal, ja jag väljer att vara lite internationell ibland, gör dig INTE tjock liksom ett healthymeal inte gör dig smal. Det är viktigt att komma ihåg.  

************************

One direction har en väldigt fin och betydelsefull låt (i know, right?!) som jag kommer att tänka på när man diskuterar föränding osv. Och jag tycker det stämmer så jäkla bra. Uppnosiga, snoffsiga och egenkära idioter blir aldrig vackrare än sitt skal.

You don't know you're beautiful,
That's what makes you beautiful

Jag fick nämligen fina ord skrivna till mig för någon dag sedan angående denna sidan! Som jag blev otroligt glad över!! TACK än en gång! 🌟

~ Det du har gjort så bra är att du trots att du blivit så snygg, fått uppmärksamhet och ett helt annat självförtroende än tidigare - så är du fortfarande ödmjuk, du har fötterna på jorden och du är fortfarande du ~

Avslutningsvis vill jag till Er ge världens största kram och ett stort fett tack för att ni ger Er tid till att peppa, motivera och inspirera andra.

Du måste älska dig själv före någon annan kan göra det. 💜

Likes

Comments

För 6 år sedan förändrades mitt då aktiva liv. Jag gick i nionde klass på högstadiet och de knäsmärtor jag känt av svagt sedan 2 år tillbaka återkom allt mer oftare. Min syster hade redan då haft bestående knäskador i två år. Så när jag inför varann idrottslektion kom fram till min lärare så var problemet redan känt. "Jag kan tyvärr inte vara med idag på dagens lektion. Jag har ont. I knäna"

Idrottslektionerna blev allt färre så det slutade med att jag fick göra skriftliga kompletteringar för att undvika icke godkänt. Jobbigt såklart att som 15åring inte kunna jogga utan smärtor, spela fotboll utan smärtor, utfallssteg utan smärtor och värst av allt - att inte kunna spela tennis utan smärtor. Under denna tiden skulle jag få äran att börja spela i Ödåkra TKs damlag. Vi skulle vara 4 grymma tjejer som skulle sträva mot toppen. 2 singlar och 1 dubbel vid varje tävlingstillfälle. Men jag kom aldrig så långt, än att kunna tacka ja. För redan då hade smärtorna tagit över båda knäna och det gick inte att utföra några tennissteg utan klagomål nerifrån. Jag fick aldrig spela en enda match i damlaget. Jag fick sluta spela tennis helt den hösten.

Sedan började jag gymnasiet. Det var också då knäsmärtorna blev allt mer påtagliga. Färre idrottslektioner, 3 olika sjukgymnaster, flera läkarbesök, 2 ortopedbesök (som jag kom gråtandes ut ifrån), 2 röntgen och - till slut i tredje ring - även ett uttöjt ledband + kortison i knäet som avslutning -  perfekt till studenten. Jag släppte kryckorna några timmar innan balen skulle börja och gick på smärtstillande.

Jag tror mycket på att mina knäskador försämrades radikalt vid den valda tidpunkten just för jag skaffade en partner vilket ledde till att förhållandeskilona rasade in. Ohälsosamma matvanor, ingen motion (pga knäskador), alkohol i alla dess former och efterrätt till varje måltid. Jag menar ÄNNU MER vikt på de redan stackars knäna klarade de inte.

Det är säkert många som undrar varför det inte kommer så många bilder på nedre delen av min kropp utan bara bilder på mage, armar eller rygg. Det är för att jag inte kan träna nederdelen, än. En knäskada som uppkom för två år sedan, uttöjning på inre ledbandet, återkommer varje år och denna våren var det så illa så det slutade med sjukskrivning. I 3 veckor. Min nuvarande sjukgymnast anar att det kan vara en gammal meniskskada och jag väntar fortfarande på en utredning.

Så nu är jag där jag är idag. Har lyckats gå ner +- 11 kilo, besökt 6 olika sjukgymnaster, 1 akutortoped, 4 ortopedbesök, 3 röntgen och fått ett knä tömt. Och INGET har förändrats invändigt i knäna. Eftersom jag kört rehab på rehab och att jag gått ner i vikt har gjort att jag IDAG har möjligheten till att JOGGA!! Efter 6 (!!) ÅR kan jag äntligen avsluta en jogging/halt/löptur för att jag är UTMATTAD (dålig kondis, såklart) och INTE pga smärtor - vilket är en jävligt befriande känslan!

Jag har efter många år av slit, svett, tårar och misslyckande tagit mig till en plats där jag aldrig någonsin kunnat nå om jag inte hade haft VILJAN till att bli bättre! Och, såklart, ett otroligt stöd som min familj givit mig och för 2 fantastiska sjukgymnasters hjälp och kunskaper. För 1 år sedan blev jag överlycklig när jag kände svett rinna ner från min kropp - just för att jag inte hade kunnat träna så hårt pga smärtorna!

Jag har återtagit makten över min kropp igen. Och denna gången är den makten här för att stanna. 🍀💚

Likes

Comments

"Du är fin som du är, Hanna!" 

"Amen sluta, vart är du tjock någonstans?"

"Allt handlar inte om att vara smal!"

"Alla har fett på magen, det är naturligt"

*****************************************

"Du var inte tjock innan, Hanna!"

"Hur mycket tränar du egentligen?!"

"Du äter för lite!"

"Du finns snart inte kvar, du får äta upp dig igen!"

Något jag har märkt efter att jag har gått ner i vikt och ändrat min livsstil helt, det är att personer som aldrig riktigt brytt sig om en innan, helt plötsligt lägger in sina värderingar och åsikter om i princip ALLT! Allt som handlar om mig tillsammans med träning och kost. Tydligen vet de bättre än vad jag gör om ALLT. Jag påstår inte att jag kan allting eller vet bäst om allt - men jag vet vad JAG mår bra av och vad som får MIN kropp att absorbera både träning och mat till att nå resultat, and that's it. Allt som rör kost och träning är väldigt individuellt. Självklart finns det dieter eller liknande som funkar på majoriteten, generellt sätt. Men det är både bra och viktigt att veta vart ens gräns går både fysiskt och psykiskt, annars kan man hamna i en gråzon som egentligen inte var tanken från början. För att när man tagit beslutet att man vill förändra sin kropp, så är det väldigt viktigt att man inte är helt kunskapslös angående ämnet. Det finns viktiga aspekter man bör ta hänsyn till, just för att man inte ska hamna i någon sjukdom eller liknande.

Vet ni vilken som är den SÄMSTA diet jag någonsin gått på eller testat? Den diet som funkat allra sämst och som fått mig att må ännu sämre angående min kropp än vad jag gjorde sedan tidigare? SVÄLT-dieten! När man struntat i de flesta måltider för man tror att resultatet ska synas dagen därpå. Vilket är HELT VANSINNIGT! Men jag förstår varför jag testat det. Och svaret är enkelt. Jag hade inte kunskapen. Kunskapen om hur MYCKET jag skulle äta, hur MYCKET jag skulle träna, HUR och vilken ordning jag skulle gör allt i. Och vad är inte lättare än att SKITA i att äta helt istället?! För då äter jag i alla fall inte för mycket. Nej precis, du äter inte för mycket, men det är bättre att äta för mycket än ingenting alls! Kroppen behöver sitt bränsle för att göra om fett till muskler, kolhydrater till energi och hjälpa proteinet att bygga upp och reparera kroppens vävnader, celler och muskelmassa. Fit is the new skinny, so to speak.

Synen på dieter verkar därför vara väldigt minimal (enligt icke-vetande)! Så fort man nämner DIET så vidgas ögonen på folk, munnen börjar sakta att öppnas och innan man vet ordet av det så är det där - "Du är inte tjock!". FORT brukar jag ta upp händerna och genast försvara allt - jag vill bli tonad! Men de fortsätter oftast om anorexi, någon de känner som gjort ditten och datten, komplimanger och smickrande kommentarer att jag behöver ju verkligen inte tänka på min vikt. Fast jag inte har någon som helst skyldighet att försvara mig, om jag nu väljer att dieta, så gör jag det ändå. För enligt många har själva ordet diet en negativ klang. Det är likadant som banta, uuugh jag får rysningar i hela kroppen så fort jag hör "BANTAR DU ELLER?".

En klassiker som oftast förknippas med diet är sallad. Det ska ätas sallad, sallad, sallad och sallad - HEEELA TIDEN! Bull. Sallad är nyttigt och bra att komplettera sina måltider med, men inget som bör ersätta varken proteinkällor eller kolhydrater som potatis eller ris! Jag har kikat runder på en del fitness-accounts på instagram och sorgligt nog har jag funnit unga tjejer som fotograferar lite gurkskivor, ruccolasallad och 5 stycken cocktailtomater med bildtext som lyder "On my diet!" - detta är inget jag överdriver, 100% sant! Och jag kan inte hjälpa att tycka synd om de! För de verkar inte ha någon aning om hur GOD mat de kan äta, fast ändå förlora fett% i kroppen! Det svider i mitt medmänniskas hjärta att se vad de gör mot sig själva, för jag vet, jag har också varit just DÄR de är och vet hur vilsen man är!

Ta hand om Er och Er kropp. Ni får bara en.

Likes

Comments