Tänk att jag får vara din. Det är jag så tacksam för, att vi valt varandra och att det är vi två 365 dagar om året. Du är den mest omtänksamma person jag någonsin träffat. Du sätter alltid mina behov framför dina egna och för dig är det så självklart.

Jag är så lycklig tillsammans med dig. Det bubblar i mig av kärlek till dig. Du är min bästa person! Älskar dig <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag var vi på ultraljud! Har väntat på denna dag sååå länge verkligen och det har känts som att tiden stått still senaste veckorna. Att få se lilla bebisen var verkligen det häftigaste i hela mitt liv!! Bara log hela tiden när man såg den sparka, dricka vatten osv. Lilla hjärtat slog snabbt och det gjorde nästan ont i mitt eget av längtan till denna lilla plutt. Vi fick också reda på att det var en liten kille i magen! Så mysigt. Jag har alltid sagt att jag velat ha en tjej men när hon sa att det var en liten grabb så kändes det ändå så självklart. Jag har drömt hela graviditeten att det är en kille så kanske visste jag det undermedvetet ändå. Han var så söt och nu känns allt så mycket mer verkligt. Jag har inte riktigt kunnat relatera till att det verkligen växer en bebis i magen men när man såg det idag så förstod man på ett annat sätt. Såååå kul och mysigt! Nu får tiden gärna gå fort så vi får träffa våran lillkill 💙

Hehe på första bilden dricker han fostervatten! Fick även veta att min moderkaka ligger i framkant så det är därför jag inte känt av bebis ännu. Barnmorskan sa att fet kan dröja flera veckor till men att det absolut inte var konstigt då moderkakan ligger som en krockkudde mellan bebis och min mage. Bebis var frisk och mådde bra så långt hon kunde se vilket såklart var det bästa med hela dagen!

Likes

Comments

Hej bloggen! Nu var det verkligen längesen jag tittade in här, alldeles för längesen kan tyckas. Anledningen är enkel, jag har inte orkat. Dock känner jag nu att det vore roligt att uppdatera eftersom det händer mycket i livet nu, eller kanske snarare i min lilla kropp. Jag väntar på bebis och nu börjar det verkligen att synas och känns"på riktigt"! Vi backar tillbaka lite, mest för min egen skull så att jag kan läsa detta senare...

Jag började misstänka att jag var gravid i början på mars, men förnekade det några dagar innan min mens var sen och jag på riktigt undrade om det verkligen var så att jag var gravid. Den 6 mars, en söndag efter att vi kommit hem från Varberg, köpte jag ett test, nej jag ljög nu - jag köpte två! Testade mig och såg ett svagt streck, förstod egentligen redan då att det växte ett litet liv i mig men gjorde ändå ett till, och dagen efter ännu ett. Alla känslor ni någonsin känt kände jag på samma gång, givetvis glädje men också sorg, ilska, ångest osv osv. Hela min värld vändes upp och ner både på ett negativt sätt men också positivt. Dagarna som kom var som en berg-o-dalbana. Jag ville så gärna behålla bebis men samtidigt fanns det andra saker som stod högt upp på min lista innan jag skulle bli mamma.

Efter cirka två veckors velande och tänkande bestämde vi oss för att vår bebis skulle få komma till världen. Men som min mamma sa dagen efter jag gjort testet och ringde till henne och grät, jag hade redan bestämt mig då, det enda jag ville var att Samuel skulle säga ja, det är klart vi ska behålla det.

De första veckorna (1-7) av graviditeten var helt ok. Jag var riktigt trött hela tiden men annars så var livet som vanligt. Drömde dock hemska drömmar om att jag drack massa alkohol fast jag visste att jag var gravid men kunde inte sluta, förstår ni ångesten när man vaknar! Usch, drömmer det än idag ibland.

Vecka 8-14 var mindre roliga, jag spydde varje dag. Dock var det inte outhärdligt och jag mådde inte så illa utan kunde bara inte behålla all mat.

Vecka 15-19 har varit lätt fysiskt men ganska hårda psykiskt. Det känns lite som att tiden står still och jag oroar mig för att bebis inte mår bra, att jag inte ens är gravid osv. Dock börjar det nu synas och jag tror allt jag känt bebis i magen två gånger, svårt att avgöra bara eftersom det bubblar och fladdrar till så inga tydliga sparkar direkt.

Jag är nu i vecka 19, går in i vecka 20 på torsdag och då alltså gjort halva graviditeten. Hur sjukt?? Jag har alltså varit gravid i över 4 månader och det känns som igår jag satt med graviditetstestet i handen och var chockad över plusset som sakta visade sig.

Allt känns så fantastiskt roligt och spännande och vi längtar mer och mer efter Pluttis varje dag. Det känns så overkligt att vi två snart blir tre och att vi ska få dela hela livet tillsammans. Nästa vecka är det dags för ultraljud och det ska bli riktigt häftigt att få se det lilla livet för första gången.

Sååå, vilket långt inlägg det blev tillslut! Lovar att uppdatera er om livet och såklart om Pluttis så ofta jag kan!

Likes

Comments