View tracker

Tre dagar kvar i Kina, tre veckor avklarade. Resan genom Kina har varit en riktig upplevelse samtidigt som det varit en av största utmaningarna under denna resan. Att tågluffa landet var lättare sagt än gjort men nu när vi sitter redo på stationen för vårt sista tåg känns det som att jag inte hade velat uppleva Kina på något annat vis. Att få chansen att resa genom ett såpass stort land med tåg har verkligen gjort att vi fått uppräcka detta mångfaldens land.

Under vår tre veckor har vi besökt Peking, Shanghai, Hangzhou, Guilin, Yangzhou och nu slutligen rör vi oss mot Guangzhou. Vi har fått möjligen att besöka magiska platser som jag nog aldrig hade kunnat drömma om att besöka. Att jag vid tjugo års ålder fått chansen att besöka himmelska fridens torg, förbjudna staden, kinesiska muren och sockertoppsbergen känns helt ofattbart. Naturen här är verkligen magisk. Arkitekturen är även den svårslagen.

Utöver alla världsberömda platser vi fått besöka har vi även fått möjligheten att testa massa spännande mat. Jag har fått äta flådig pekinganka, ätit kycklingfötter med the locals och testat på att göra egna dumplings. Nämnvärt är att det blev en hel del pizzahut, starbucks och KFC i Shanghai efter att jag blivit matförgiftad. Fyfan.

Trots att landet bjuder på så fantastisk arkitektur och natur har vi haft en del svårigheter med den kinesiska kulturen. Här spottas det, harklas det, kissas det rakt på gatan och rapas det ljudligt. Att byta blöja i sitt knä på tåget och sen lämna en öppen bajsblöja på golvet tills städerskan plockar upp det är inga konstigheter. Inte är det heller konstigt om du plötsligt förstår varför köer tar så lång tid. Jo det är nämligen väldigt populärt att ställa sig först i kön istället för sist. Och står du tillexempel i en kö för att köpa tågbiljetter är det inga konstigheter om de fyra närmsta personerna i kön står runt dig och nästan "köper biljetten med dig". Att gå på zoo här i Kina kan också vara lite av en utmaning när du är en större turistattraktion än pandorna och ett utmärkt offer för både smygfotografering och selfies med kineser.

Några iakttagelser
• Många kineser har ofta ett engelskt namn och ett kinesiskt namn
• vanliga engelska namn kan exempel vara fish, bicycle och happy
• Barnen har som en öppen springa baktill på byxorna där det antingen sticker ut en blöja eller rumpa
• Vilket förenklar gatpisseriet betydligt
• Det är förbjudet att spela om pengar, men spelandet sker oftast med kort som senare byts mot pengar
• Tutan används ihärdigt även här, dock känns trafiken "säkrare" än i exempel Vietnam och Filippinerna
• Kineserna i söder pratar mycket bättre engelska än de i norr ( de är dessutom mer tillmötesgående och trevliga)
• Det är vanligt förekommande att bygga sönder sevärdheter såsom att täcka för med träd för att man ska vara tvungen att betala för att få tillgång till synen av exempel elephant hills, eller göra grottor och parker till disney world 2.0
• Alla tågstationer känns som flygplatser, det är en securitycheck, metalldetektorer, väntesalar och incheck, precis som på flygplatser
• Securitycheck och metalldetektorer är väldigt populära här, särskilt vid tunnelbanan, vilket kan vara enerverande om det är lång kö, man har lite bråttom och dessutom måste lasta av sin 15 kg väska man precis fått på sig.
• Google, Facebook och alla andra sociala medier är censurerade i Kina vilket varit lite frustrerande ibland
• Även kösystemet på sjukhusen är icke-existerande, efter tre timmar av omkringslussande och kineser som sprang in till doktorn före en fick jag tillslut "strong medicin" mot mina lungor, snacka om riktigt sömnpiller

Trots att vi varit halvsjuka och slitna av resandet har Kina varit en av de häftigaste upplevelserna jag varit med. Jag vet inte om jag kommer tillbaks men det var verkligen något utom det vanliga. Jag har lärt mig massa nya saker som att laga dumplings, spela majong, äta underlig mat och faktiskt även lärt mig mer om hur priviligerad jag är som är född i Sverige.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 150 readers

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Hej vänner,

Nu är vi framme i Kyoto. Jag älskar verkligen Kyoto! Mer traditionell japansk stad får man leta efter. Dessutom är det den perfekt årstiden för att besöka Japan, vädret är behagligt och körsbärsblommorna står i full blom vilket lockar ut många människor bärandes Kimono.

Vår första dag i staden promenerade vi omkring i vårt område. Vi köpte mer gröntte-glass, Linnea åt en växt som verkade leva och röra på sig och vi besökte olika tempel.

Hostelet vi bor på här i Kyoto ligger nära ena sidan av berg och skog, blickar man ut över Kyoto ser bergskedjan på andra sidan staden blåa ut. Det är nästan magiskt. Att besöka Japan är verkligen en superhäftig naturupplevelse. För att få oss en bättre sikt över staden började vi vandra mot ett orange-färgat tempel i bergen. Utsikten var svårslagen och att dessutom toppa den med körsbärsblom och kimonos gjorde det till en stark kulturell upplevelse.

På kvällen påväg ner från templet i bergen åt vi på en sushirestaurang. Det var en sådan rolig restaurang där sushin kommer in på löpande band och man får ta det man vill ha. Kan lätt säga att det var den godaste sushin jag någonsin ätit. En riktig smakupplevelse. Laxen var så fin att den trillade sönder i munnen när man åt den. Nästan bucket-list att äta sushi i Japan. Och ett stort fett bucket-list är ju om det går att pricka in både sushi och sakura i Japan. Vi lever verkligen drömmen!

  • 423 readers

Likes

Comments

Klockan slår snart två på natten och jag kan inte sova. Det liksom bubblar inom mig och jag har svårt att ligga still. Har märkt att resandet har gjort mig väldigt rastlös, vilket jag aldrig varit tidigare. Nu kan jag få myror i benen av att sitta på en restaurang för länge, eller att vara instängd på ett hotellrum när man helst av allt bara vill gå ut och dansa. Jag undrar verkligen hur det kommer bli att komma hem. Om man har förändrats någonting. För mig själv känns det som att allt har förändrats. Jag känner mig mer självständig. Särskilt tydligt har det blivit nu när jag varit ensam den sista veckan. Eller snarare själv. För jag har inte känt mig särskilt ensam, jag har alltid haft mitt eget sällskap. Det känns som att det kan vara en bra sak att lära sig äta middag ensam, gå ensam på stan och planera sina dagar själv. Självklart har jag saknat Linneas sällskap jättemycket. Det känns konstigt att gå och lägga sig själv på kvällarna. Jag har verkligen hittat en vän för livet. Så glad att just vi två är iväg på denna resan.

Den här resan har verkligen fått mig att öppna ögonen för världen som finns därute. Och nu är jag mer säker än någonsin på att jag inte ska plugga till hösten. Det finns så mycket annat jag vill göra först. Innan jag är fast minst tre år på en utbildning. Plugga kan man göra när som helst. Särkilt viktigt tror jag det är att vänta när man inte själv riktigt vet vad man skulle vilja läsa till. Samtidigt undrar jag varför det är så många som känner att de måste plugga direkt. Vi ska ändå jobba hela livet, kan vi då inte skjuta på det några år? Var kommer stressen ifrån? Dessutom blir jag så irriterad av uttrycket sabbatsår. Att man tar ett sabbatsår. Eller när någon säger att den är inne på sitt tredje sabbatsår. Jag förstår inte grejen. Det är inte som att man befinner sig i något vakuum mellan plugg och plugg. Man kanske helt enkelt vill ha lite erfarenhet och jobba. Eller vill investera i sig själv. Kanske vill man arbeta för att kunna resa till alla de platser man innan bara drömt om. Världen är så tillgänglig nu. Jag preacher absolut för att man ska ta vara på det om man vill och kan.

Tankar om framtiden
• Att njuta av Sverige (kultur, mat, vänner & familj)
• Att arbeta i sommar och tidig höst
• Att göra ett working holiday visa år i Aus/NZ
• Att testa att plugga/arbeta i Brighton
• Att läsa japanska
• Att bestämma sig för vilken stad man vill plugga i
• Att bestämma om jag vill bli jurist, lärare, personalvetare eller ekonom

  • 446 readers

Likes

Comments

  • 458 readers

Likes

Comments

Hej igen,

Är som sagt fortfarande kvar i Osaka men vi hoppas och tror att Linnea kommer bli utskriven på söndag. Hon ser så mycket piggare ut och de senaste dagarna har hon vandrat omkring på sjukhuset och vi har tillochmed fikat i cafeterian istället för att endast vistas i hennes rumshörna.

Jag har försökt varva att göra sightseeing med att bara vara. För några dagar sen hade jag en riktig dag på stan där jag besökte Osaka Castle och vandrade omkring i trädgårdarna runt området. Dessutom åt jag mer gröntte-glass och bara njöt av att solen kommit till Japan. Samma dag åkte jag vidare mot turiststråket Dotonbori. Tappade bort mig lite ett tag men hittade snart till rätt gata. Gillar verkligen hur lätt man kan ta sig här och hur lätt det är att vända fel väg till rätt.

I Dotonbori mötte jag upp vår japanska vän Haruma som visade runt mig i området. Vi gick för att äta klassisk Osaka mat, så vi beställde in olika mindre rätter och delade för att jag skulle få smaka på allt. Efter det letade vi efter lite underhållning och mat till Linnea. Haruma ville gärna ge Linnea japanska delikatesser så vi besökte något NK liknande där han köpte med sig bakelser och torkad bläckfisk. Efter det åkte vi mot sjukhuset.

På kvällen gick vi ut och åt middag. Jag fick testa en typisk japansk rätt med ris i botten och en omelettliknanderöra med kyckling över. Dessutom fick jag smaka på Harumas speciella japanska nudelsoppa och sist men inte minst sake!! Sake var väl som vilken stark dricka som helst, svider i några sekunder men den går ner. Vi drack den varm och tydligen ska man hålla för näsan när man dricker den.

En annan dag på stan spenderade jag i området Umeda. Jag kikade på Umeda skybuilding, besökte en world-festival, promenerade omkring i 20 grader och dessutom shoppade jag!! Köpte en längre, varmare klänning för var i behov av något att ha på mig när jag skulle tvätta mina varma kläder senare samma dag. Typiskt backpackerproblem att inte ha tillräckligt med varma kläder. Kan tillägga att varje varmt plagg både sovits i, använts på stan och utnyttjats minst fem gånger mer än vad man hade gjort om man alltid haft tillgång till att tvätta.

Notiser
• Japansk mat är fantastisk
• Dock är den dyr
• vårt hostel är i en fotbollsstadium (se bild)
• personlig sfär existerar inte här
• exempelvis klättrade en japansk dam upp i min våningssäng klockan två på natten, drog undan mitt skynke och försökte pracka på mig massa tabletter och orientaliska pulver för min hosta
• jag tog två tabletter av artighet men slängde resten, damen verkade något hyper och jag ville inte bli likadan
• de flesta pratat japanska med dig oavsett om de märker att du förstår eller inte ( monologer är populära)
• många japaner mumlar schizofrent för sig själv i någon slags väsande ton
• jordgubbarna här smakar som svenska jordgubbar
• idag var vi med om en mindre jordbävning

  • 481 readers

Likes

Comments

När vi tagit oss från Sydkorea började Linnea bli sjukare. Hon hackade tänder något otroligt och skakade av köld, och blev i nästa stund supervarm. Detta varvades med otrolig smärta i högersida mage och ryggen som ledde till att hon knappt kunde ta sig framåt. Jag försökte peppa att vi snart skulle vara framme på boendet och att det var målet, sen kunde vi vila. Linnea var helt borta och jag lyckades på något sätta ta oss dit vi skulle bo. Linnea fick vila medan jag gick och åt + köpte med lite mat till henne. Under natten blev allt värre och vi förstod att det var dags att uppsöka vård. Efter många olika undersökningar kom tillslut svaret att Linnea hade fått njurinflammation.

Hennes värden var skyhöga men jag förstod inte riktigt hur allvarligt läget var tills jag pratat med päronen och en amerikansk tjej som började prata om "kidneyfailure". Då förstod jag hur illa läget var och att det kanske kunde vara så att Linnea behövde åka hem för operation. Jag bestämde mig för att boka kvar mig i Osaka. Från början skulle vi bara vara här i två dagar men att åka från henne när jag inte visste hur läget såg ut och om hon fick ordentlig mat kändes inte bra.

Dock är vården helt fantastisk här. Tur i oturen att vi var i Japan när det hände. Tror aldrig Linnea hade fått hjälp så pass fort hemma. Dessutom är de så vänliga och hjälpsamma och på bara de timmarna jag är på sjukhuset hinner både doktorn och sköterskorna kolla upp henne flera gånger bara för att se hur läget är för stunden. Dessutom är de som arbetar på sjukhuset väldigt lugna och tar verkligen sin tid. Inte direkt som när man är på en vårdcentral eller liknande i Sverige. Det finns dock bara en engelsktalande doktor på sjukhuset men sköterskorna gör så gott de kan för att kommunicera med någon slags blandning av kroppsspråk och japanska med engelska ord ibland.

Trots att Linnea är sjuk har jag lyckats underhålla mig och jag känner verkligen att jag trivs i Japan trots omständigheterna. Japan är rent, strukturerat och människor är väldigt hjälpsamma. Dessutom är trafiken helt underbar här om man jämför med de länder vi besökt hittills. Det finns till och med rödljus här!! Och ingen skulle någonsin köra eller gå på rött. Jag känner mig dessutom säker här. Även om jag promenerar själv eller går i området när det börjat mörkna.

Min första kväll i Japan gick jag ensam till en sushirestaurang. Alla människor på restaurangen var väldigt fascinerade över att jag var svensk och det japanska paret som satt bredvid mig försökte kommunicera så gott det gick. De bjöd mig hela tiden att smaka på deras smårätter de beställde in och jag åt den ena konstiga rätten efter den andra. Själv beställde jag in en tallrik med olika annorlunda sushis såsom yellow tail, havsål och äggplanta. Förutom maten jag beställde fick jag även grönt te, misosoppa och sjögräste. Kan säga att sjögrästeet är något av det vidrigaste jag någonsin smakat. Aldrig igen. Inte ens när det är gratis. Paret jag satt bredvid var supergulliga mot mig och när jag berättade att min vän låg sjuk inne på rummet sprang damen ut. Fem minuter senare kom hon med en påse jordgubbar och någon orange frukt som jag skulle ge Linnea för att krya på sig.

Andra dagen i Japan stannade jag bara i vårt område Nagai. Jag åkte med Linnea till sjukhus, stannade när hon genomgick proverna och promenerade senare tillbaks genom parken mot vårt hostel. Efter en kopp nudlar vände jag tillbaks mot sjukhuset med Linnéas backpack + lite smått och gott som jag köpt med mig. Linnea såg så mycket kryare ut jämfört med samma morgon som hon blivit inlagd. Dock var fortfarande njurens värden dåliga. På kvällen promenerade jag i området mot en restaurang där jag åt ris indränkt i te med sashimi på toppen. Menyn var på japanska så jag hade ingen aning om vad jag beställde. Till det fick jag gratis grönt te och gröntte-glass. Det var nog den bästa glassen jag någonsin ätit.

  • 480 readers

Likes

Comments

På kvällen mitt under hostelets backpacker-balen, där fulast klädda vinner drinkar, var vi tvungna att lämna underbara Vietnam. Kändes verkligen tråkigt att lämna när stämningen var på topp och vi hade hittat ett skönt gäng att hänga med. Något trötta flög vi nattflyget mot ett kallt Sydkorea.

Hostelet var ett sådant ställe som inte riktigt matchar bilderna. Det luktade gamla hockeystrumpor och man kunde se en och annan kackerlacka kalasa på kvarlämnade matrester. Frukosten som skulle ingå var flingor och om man hade tur fanns det mjölk kvar att använda till tallrikarna som kändes äckligare än golvet. Till råga på allt har Linnea blivit sjuk igen. Seoul blev därför lugnt med matupplevelser, strosande i Hongdae som är studentkvarteren och kikande på gatumusikanter och olika marknader.

Redan i Hanoi hade vi varit beredda på att Seoul skulle bli kallt så vi hade handlat på oss jacka och fleecetröja. Väl framme märkte vi att det var extremt kallt så vi fick köpa på oss både mössa och vantar också.

Det positiva med vårt boende var att vi träffade en svensk kille från Göteborg som skulle plugga koreanska ett år. Han gjorde att hostelet kändes mindre obehagligt och dessutom hängde vi med honom på lunch för att äta typisk koreansk mat. Gött med lite inside- information.

Några roliga upplevelser i Seoul
• Äta bimbimbap där man får böta om all mat ej äts upp
• upptäckt att Bubbletea är extremt äckligt
• En majoritet fixar näsan och ögonlocken här
• Korean barbeque är häftigt
• Kan dock tipsa om att inte äta grisskinn (ingen höjdare)
• H&M är dyrt i Asien!!

  • 523 readers

Likes

Comments

Hej, kärt återseende
Nu var det ett tag sen ett blogginlägg kom upp men det har varit två intensiva veckor i Vietnam och vi har verkligen försökt ta vara på vår tid. Jag har varit något sliten och trött, man kan säga att resandet tar på krafterna. Ingen charter direkt. Nu har dessutom internetet krånglat något fruktansvärt och det är först nu ( i Japan) som jag kunnat ladda upp detta inlägg.
*****Saknar Vietnam något fruktansvärt och det härliga backpackerhänget som landet erbjuder.


Vietnam har verkligen varit händelserikt. Vi har träffat så många härliga människor, testat massa ny mat och fått både sol och regn.

Här är en liten punktlista med saker vi gjort och varit med om det senaste:
• besökt Hoi an
• varit på cookingclass och lagat vietnamesisk mat
• träffat släktingar ( tack för de goda drinkarna!!)
• upplevde slagsmål på gatan + sexuella trakasserier ( OBS vi var inte iblandade)
• upplevt the ancient city
• Linnea har antagligen haft dengufeber
• besökt Hanoi
• promenerat mycket till olika sevärdheter såsom templen och museum
• upplevt norra vietnamesers dåliga attityd
• hatat mopedernas eviga tutande
• testat vietnamesiskt kaffe och eggcoffe
• klippt av mitt hår

  • 526 readers

Likes

Comments

Hej,

Efter en relativt smidig fem timmars bussresa var vi framme i Mui Ne. Efter incheckningen begav vi oss ut på mat-jakt och skulle även leta upp en nattbuss för nästkommande dag mot Hoi An. Eftersom resan är på arton timmar går bussarna bara vissa specifika tider så det fanns bara en buss som gick klockan ett på dagen. Vi har trots allt bara två veckor i Vietnam men vi kände att det var värt att stanna en dag extra för att hinna en utflykt till Mui Nes kända sanddyner.

Efter att vi blivit utkastade från bussen av arga vietnameser tvingades vi och några andra västerlänningar hitta vårt boende på egen hand. Det var rätt nära och jag och Linnea höll oss lugna så det var inga problem. Dock har vi märkt snabbt att vietnameserna inte riktigt är som kambodjanerna utan är något ignoranta/irriterade mot oss turister. Synd men förståeligt. Vår första dag i Mui Ne var väldigt lugn i vilket fall och vi hängde mest vid poolen och tog bara paus för att gå och äta mat. Trots vår lugna dag lyckades vi tappa bort varandra, på hotellet. Linnea skulle leta efter mig vid vattnet och det slutade med att hon promenerade typ fem kilometer, medan jag låg vid hostelets strand.

Dag nummer två bytte vi hostel till ett mer livligt boende. Vi åkte ut på tour för att se sanddynerna vid ettiden men vi fick väldigt mycket för pengarna då turen gick både mot the fairy walk och the fishingvillage plus att vi åkte till både de vita och de röda sanddynerna. The fairy walk var lite läskig när vi nästan blev sparkade av en kalv men annars var den riktigt häftig med sin röda sand och utmejslade berg. Annars tyckte vi att de vita sanddynerna var häftigast med sina massiva kullar av sand.

På kvällen firade vi en kille på hostelets födelsedag och ägaren bjöd alla på shots. Efter det hängde vi med ett gäng tyskar och spelade lite fotbollsspel och hängde på the rooftop. Rolig kväll kort och gott med god mat och trevligt sällskap. Våra sista timmar i Mui Ne spenderade vi vid hostelets pool. Så grymt skönt. Det är nästan galet hur bra man bor såpass billigt, nästan hotelstandard. Dock såg sovsalarna ut som sjukhussalar för mentalsjuka men annars så. Men kort sagt The backpacker village är ett bra tips för den som är sugen på att åka till Mui Ne.

  • 645 readers

Likes

Comments