Våra söndagar är verkligen så obeskrivligt slöa. Vi vaknar i ottan, tittar på tv, äter frukost och sen leker kidsen medan jag och Danne dricker kaffe i mängder och försöker prata om allt vi inte hunnit eller orkar prata om under veckan. Barnen bor i deras pyjamas en bra stund in på förmiddagen (ibland lunch och ibland en hel dag) och jag hasar runt i myskläder och raggsockor. Sexy as hell verkligen;)
Det är så skönt att inte hetsa och passa tider i alla fall en dag i veckan. Vi har så tighta vardagar och lördagar är alltid uppbokade på ett eller annat sätt.

Den där tågbanan är det bästa vi någonsin lagt pengar på i leksaksväg. Den har används i stort sätt varje dag sedan Viggo fick sitt första tågset av mamma innan han fyllde ett år.

Nu ska jag fortsätta att dricka kaffe medan kidsen leker med tågbanan, bläddra i nya Mio-katalogen och drömma om allt fint som jag vill fylla huset med.

Ha en skön söndag peps:)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Under hösten 2015 gick vi med Viggo till vårdcentralen för att få en remiss för att få kolla upp Viggos hörsel. Jag hade haft en känsla gnagandes i mig under ganska lång tid att allt inte stod rätt till.

Vi kunde inte sätta fingret på vad det var men hans sätt att inte reagera i situationer där vi borde fått någon form av reaktion, kändes konstig. Hans språk utvecklades mycket långsamt och stundvis kändes det som att han tappade ord istället för att utöka sin ordpalett. Han har också varit svår att läsa av och kommunicera med. När Milo kom så blev det än mer tydligt att det var något som inte stämde.

Trots otaliga uppmaningar om att vi överreagerade, var löjliga och "Språket kommer", "Alla barn är olika", "Jag kände en gång en pojke och han var sen men plötsligt en dag så bara pratade han" osv osv, så gick vi till VC och fick en remiss till Huddinge. Där kunde de inte se mer än att Viggo var röd i öronen och att han hade vätska bakom trumhinnorna vilket många barn har när de är förkylda men de trodde inte att han hade fel på sin hörsel men att vätskan kunde mycket väl påverka hans språk. Vi skulle boka ny tid längre fram.

December kom och natten mot Lucia så drabbades Milo av vinterkräksjukan och hamnade på sjukhus. Danne insjuknade efter ca 1,5 dygn och jag 8 timmar efter honom. Under hela den tiden så ringade min mobil säkert 7 ggr från ett skyddat nummer. Jag tänkte att det var en försäljare så jag blev mest irriterad och lät bli att svara tills gång 8 när jag bara kände att nu räcker det. Nu svarar jag så att vi kan få vara i fred.

Det var ingen försäljare, det var läkaren som vi träffat på VC som hade läst journalen efter hörseltesterna och hade gått och tänkt på Viggo och ville skicka oss till Sachsska på Nacka Närsjukhus bara för att verkligen utesluta andra saker också.

Remissen damp ner i lådan och när dagen för läkarbesöket kom så befann vi oss lite i ett vi-är-kanske-bara-tramsiga-mode så Danne föreslog att vi skulle boka av men jag sa att jag kan gå dit själv med barnen. Jag var ju ändå mammaledig och hade inget bättre för mig. Sagt och gjort. Jag gick dit. Träffade en läkare i dryga timmen och lagom tills att ungarna började tröttna ur helt så häver läkaren ur sig: "Jag tycker mig se Autistiska drag i hans beteenden. Jag vill att vi följer upp det här"

De orden försatte oss i någon form av långvarigt chocktillstånd. Hur hanterar man något så luddigt som "jag tycker mig se", "kanske är det något men inte säkert"?

Vi började iaf gå till en logoped och en teckenkurs i våras. Logopedens och kursledarna gav sina utlåtanden och efter ett telefonmöte med läkaren från Sachsska så beslutar vi att en remiss ska skickas till BUP.

Dit kom vi i oktober i höstas och de gjorde bedömningen att en utredning skulle starta. Det är alltid en läkare på BUP som tar beslutet oavsett om en eller flera andra läkare har rekommenderat eller önskat en utredning.

Vi fick en kallelse i december med följande schema mellan 20 dec och 3 feb:

  • Föräldrasamtal med barnpsykolog-utan Viggo. (tusen frågor ställdes typ)
  • Psykologtesting
  • Lekbedömning
  • Läkarundersökning
  • Förskolebesök. (Kurator är med Viggo en förmiddag på förskolan samt möte personalen).
  • Ytterligare hörseltest i Huddinge
  • Återlämning av utredningsresultat. (3feb)

Så i fredags fick vi beskedet att Viggo har Atypisk autism även kallat Genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation.

Jag grät i nästan ett dygn. Helgen var dimmig och både jag och Danne var som två zombies som inte visste riktigt hur vi skulle hantera allt. Det är svårt att tänka när man ska ta hand om två barn samtidigt. Jag blev ganska förvånad över att jag reagerade som jag gjorde. Trodde jag var beredd. Det har ju trots allt gått nästan ett helt år sedan vi fick första indikationen på att det var just så här det stod till.

Vi har inte fått ett cancerbesked eller något i den stilen, det är jag fullt medveten om men mitt hjärta blöder lika så. Det är vårt barn det handlar om. Vår älskade Viggo.

Jag vet att det är en bra sak. Nu får vi hjälp. Hjälp med att lära oss förstå hur Viggo ser och uppfattar världen. Hur vi ska möta honom i olika situationer. Nu kanske han äntligen blir förstådd där vi inte förstått men jag ska tillåta mig själv att sörja lite till. För det gör ont. Riktigt ont.

/Hanna


Likes

Comments

Viggo är så mammig just nu. Jag ska vara med honom överallt hela tiden.
Sitta bredvid honom när han tittar på tv, gosa med honom så långt från Milo som möjligt, duscha med honom och bara jag får ge honom mat och hälla upp dricka.
Bara jag får hämta honom ut sängen på morgonen och natta honom på kvällen.

Ikväll somnade han bredvid mig här på soffan som så många andra kvällar med hans täcke och kudde.

Danne brukar skämta om att det är tur att det är honom barnen dissar för jag skulle inte hantera det så bra. Jag säger alltid emot honom men vi vet båda att han har rätt.
Oavsett hur mycket man läser eller hör om att barn har sina perioder av mammig- och pappighet och det är fullt normalt och betyder ingenting och bla bla bla, så skulle jag tycka det var skitjobbigt att vara "nr 2".

Imorgon är det dags för Milo att klara sig själv på förskolan för första gången. Usch vad det känns jobbigt men han hanterar säkert det bättre än mig. Det är bad jag hoppas i alla fall.

Sleep tight:)

Likes

Comments

Alltså det här med inskolning är inte så förbaskat stimulerande men desto mer stressande.
Stressande för att min första spontana känsla av hur ostrukturerade och oorganiserade Parks förskolor är, förstärks för varje minut som jag spenderar här.

Stressande för att jag ska lämna mina barn här.

Personalen har inte satt några rutiner än. Allt bara flyter runt. De tjafsar med varandra och glömmer bort tiden jämt. Barnen har tex fått äta 30min senare än det är tänkt vilket resulterar i ledsna och vrålhungriga barn och iskall mat.

Alla ungarna är snoriga men ingen har näsdukar så snoret hänger ner från hakorna på dem och även om de ibland lyfter upp barnen så är det inte en enda gång som jag sett ett barn få en kram.
De är så små och gråter mycket och ibland behöver de bara få en kram. Tanka energi. Tanka trygghet.

Mitt hjärta blöder just nu...

Likes

Comments

Nytt försök att skola in Milo. Han fick feber efter första dagen förra veckan så vi fick avbryta och börja på nytt idag istället.
Känns inte ultimat eftersom på måndag så börjar de båda gå hela dagar. Hade önskat mer tid men men.

Det har gått jättebra idag. Jag är den enda föräldern här istället för 7 som förra veckan så det är mycket lugnare.

Milo har målat, lekt med sand, lagat mat och nu sover han. Gick på 5min. Superskönt:)

Likes

Comments

Dag 2 av första arbetsveckan. Mycket ny information och mycket att ta in. Hjärnan överhettar stundtals men den fick en skön paus och en resa tillbaka i tiden. Till restaurangtiden.
Vi hade provsmak idag för kontoret och kursdeltagarna.
Jag stod på pompan and kept my eyes on the fries;)
Fantastiskt kul och ett välkomnat avbrott.

Kom hem till mina gullungar runt 1730. Man vill liksom bara krama sönder dem. Farmor Karin var här och hade med sig kanelbullar i vanlig ordning. Viggo var skitnöjd;)

Dags för bingen:)

Likes

Comments

Tänk att dagen som känts så långt bort så länge nu lider mot sitt slut.
Första dagen efter mammaledigheten.

Milo vaknade 05 och ville amma och jag märkte efter en stund att blöjan hade läckt. När han var klar och hade somnat om så slet jag av pyjamasen och bytte blöjan. Han vaknade inte så jag bäddade ner honom under vårt täcke nära Danne och klev upp. 0530.
Duschade, gjorde mig klar och hann tänka att jag skulle få njuta av en frukost i min ensamhet men så blev det inte.
Viggo kom springandes, hoppade upp i knät och ryckte mackan i från mig och började nöjt tugga i sig den. Gullunge.

Åkte till kontoret med musiken på högsta. Tog den givna latten och påbörjade sen kramkalaset.
Sen passerade dagen snabbt med intro till min nya tjänst, möten, mailrensning och kramar om vart annat.
Tiden rusade förbi och innan jag visste ordet av så satt jag hemma i soffan med mina pågar igen.

Nu sover guldklimparna och Danne är på fotboll och jag njuter av lugnet.
Hjärnan är helt slut av alla intryck idag men det har varit galet roligt.
Nu ska jag bläddra i mina tidningar och drömma av huset och vår lilla trädgård innan det är dags för sängen.

Imorgon ska kontoret bjudas på hamburgare och jag och Nina står på pompan'. Som den gamla goda tiden;)



Likes

Comments