Header
View tracker

Dagen kom då min tid på farmen var över. Min sista banan var doppad helt enkelt. Jag jobbade absolut så lite jag kunde göra för att få ett andra års visum, dvs exakt 3 månader på dagen. Det var en sådan lyckofylld stund, att aldrig mer behöva sortera bananer tills handlederna gjorde ont. Att aldrig mer stå i ett hav av spindlar och kackerlackor eller att aldrig mer behöva ta en order av min hemska chef. Underbart! Men, såklart var det på något jäkla sätt sorgligt också. Att inte längre jobba på en farm innebar att inte längre bo på mitt working hostel vilket i sin tur innebar att säga hejdå till alla..

Men som tur är har jag underbara vänner som efter min sista dag på jobbet hyrde en bil och åkte med mig in till Cairns där min sista natt i Australien (!!?) skulle spenderas. Då till en början tänkte jag mig en lugn kväll på hostlet med en liten shoppingtur innan kanske men istället blev kvällen då en så himla kul utekväll! Dagen efter var dock riktigt hemsk, tiden var inne att säga hejdå. Usch vad vi grät! Saknar mina tjejer så otroligt mycket. Men jag vet att vi absolut kommer ses flera gånger i livet (kanske tidigare än vad man tror).

Flygturen hem var hemsk. Men inte alls till en början. Redan i taxibussen påväg till Cairns flygplats mötte jag två australienska tjejer som kom från en stad nära där jag jobbade och bodde under farmtiden. Dom var väldigt söta och efter incheckning åt vi lite frukost tillsammans. Första flyget var 7 timmar och enligt engelsk tid (vart jag skulle) var det sovsags. Utan problem sov jag också nästan hela flygningen. Killen brevid mig sa i slutet innan vi landade 'Im so impressed, you've been alseep for almost the whole trip!'. Men inte så konstigt kanske med en utekväll i bagaget, en stulen kudde från hostlet och ingen person mellan mig och andra killen. Perfekt!

Och flytet fortsatte (typ) i Tokyo. Det enda lite jobbiga var att jag var tvungen att ta mig genom hela flygplatsen (med mycket förvirring och japanska skyltar) och checka in igen. Dock behövde jag inte släpa min incheckade väska utan den skulle klara sig själv hela vägen (eller?). Men när jag i alla fall kom fram till gaten hade folk redan börjat borda planet. Vad händer då? Jo mitt allt kommer en gammal skolkompis till mig fram och säger 'Men... Hanna?!". Så himla roligt! Hon och jag skulle alltså på samma plan som jag till Abu Dhabi. Flyget skulle vara 12h men tog ca 10h vilket gjorde mig väldigt förvirrad. Detta innebar mycket tid att döda på Abu Dhabis flygplats men som tur va hade Jenny också lite tid att döda innan hon skulle hoppa på sitt flyg mot Berlin och sedan Sverige. Såklart blev mitt flyg dryga 3h försenat och det kändes som att jag spenderade halva min tid borta från Sverige på den där flygplatsen (ca 10h, men ändå).

Efter mycket om och men landade vi i Manchester. Fast vad händer då? Jo, min väska hade tydligen bestämt sig för att stanna i Abu Dhabi (eller åka till ett annat land, vad vet jag) och jag står efter 1,5 timme i väntandes på mitt bagage och fyller i en lapp med namn och nummer på "lost" avdelningen. Förseningarna gjorde att jag missade mitt tåg som skulle ta mig till York men snälla tåg-killen lät mig åka på nästa. På tåget hamnade jag med några andra medelålders svenskar (räknas 50 år som medelålder?) som skulle spela på en konsert i närheten av York där då Joe bor (som jag träffade på farmen). Så söta var dom, pratade om deras musik och hur dom kände ABBA och allt var det var.

TILLSLUT kom jag fram till York där Joe stod på perrongen och väntade på mig. Utan väska och utan fräscha kläder som jag så väl planerat att byta till, men ändå med det största leendet.

Jetlagen var inte alls farlig. Jag somnade vid 22 tiden och gick upp vid 8 tiden ute större problem. Men det första som behövdes göras var att åka och köpa kläder (som försäkringen inte täckte, yey) då vi direkt skulle hoppa på ett tåg igen och åka på en dagsfylla/barrunda i en närliggande stad med Joes vänner. Fy att handla smink och kläder i stress. Men jag lyckades ganska bra tycker jag!

"The day sesh" var otroligt speciell och kul då jag fick träffa Joes alla nära kompisar och se hur engelskmän dricker (vilket är en helt sjuk syn). Att jag efter en 46h resa nästa dag kan piffa till mig och börja dricka kl 12 på dagen är jag imponerad över. Och nästan ännu mer imponerad att jag dagen efter det sätter mig på ett dop och lyssnar på en timmes lång gud vet vad (haha). Min fokus var inte på topp.

Resten av veckan jag skulle vara där spenderades i York stad för det mesta där Joe agerade min tour guide. Något underbart vi gjorde var att ta in på ett riktigt lyxhotell på landet. Det var såå vackert och jämför med alla hostel vi bott på, herregud. Det var ett himmelrike! Värt varenda krona.

Att åka hem innebar att säga hejdå till Joe vilket enkelt sagt var hemskt. Men jag tror vi ses snart igen. Sent fredagskvällen den 8e Juli satte jag mig på det nionde flyget under min åtta månaders resa för att bege mig mot Stockholm (och för att överraska min syster som inte trodde jag skulle komma hem förens den 10e då en möhippa anordnades den 9e😍). En smärtfri 2,5h resa jämför med alla tidigare resor.

På flygplatsen stod min bror och väntade på mig vilket jag inte alls hade väntat mig så jag och mamma pratat om taxi. Jag blev så lycklig! Klockan var ändå 00.30 så jag förväntade mig verkligen inget. Hemma hade mamma blåst upp "welcome home" ballonger och gjort en banderoll med samma text. Så fin! Det belv efter massa kramar bumbs i säng för att nästa dag ha möhippan för min syster!

Men nu är jag alltså hemma! Hur ska detta gå...

Puss.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej alla fina där hemma!

Jag har nu bott 5 veckor här i Cardwell på ett "working hostel" vilket helt enkelt innebär att jag bor med ca 40 andra backpackers som också jobbar på farm. Totalt jobbar vi på 4 olika farmer, 3 bananfarmer och en som hanterar prawns. Lite udda! På bananfarmerna jobbar vissa som "humpers" (skär ned bananklasarna) och vissa som "bagers" (sätter på stora påsar på bananklasarna så dom är skyddade) och dessa får lön per bananklase eller per påse. Jag jobbar på en ekologisk bananfarm så mitt jobb är lite annorlunda. Vad jag gör mestadels av tiden är att doppa topparna av bananerna i rött wax. Varför? Bra fråga haha.. Med det är för att dom ska synas lite bättre i butikerna så man hittar då snabbt samt att dom ser lite "bättre" ut, ekologiska som dom är. I början trodde jag det var på grund av att man skulle skydda bananerna lite mer eftersom man inte besprutar dom på samma sätt... Men nej, ren marknadsföring tydligen.

Hur ser en jobbdag ut då? Jo om vi har tur jobbar vi fem dagar i veckan. Detta har hänt tre veckor medan de andra två veckorna har vi bara fått jobba tre dagar. Tyvärr har efterfrågan på bananerna gått ned lite nu på sista tiden så dom behöver oss inte lika mycket. Men jag är ändå ganska nöjd med hur mycket vi jobbat hittills, skulle säga att vi på min farm (4 tjejer totalt) får jobba lite mer än på de andra farmerna där de andra jobbar.

På en "normal" fem-dags vecka brukar vi dom tre första dagarna doppa bananer. Jag skulle säga att det är helt okej. Tråkigt som fan och tiden står i princip still. Dessutom vill chefen att vi inte ska prata vilket innebär att det blir sjukt mycket tid att tänka på. Jag tror jag har gått igenom hela mitt liv och min framtid så nu har jag inget mer att tänka på... Det har gått så långt att jag börjat gå igenom alfabetet med desserter. A = Apelsin cheesecake B = Bananbröd C = Creme Brulée D = Daimtårta osv... Haha det är hemskt!

Vi blir upphämtade strax innan 06.00, får skjuts till farmen som ligger ca 20/25 min bort. 06.30 prick börjar vi med ett tre timmar pass, sedan blir det 30 min "smoko" som dom kallar det. Sedan tre timmar till av doppande, 30 min lunch och sedan köttar vi de sista två och en halv timme innan vi slutar kl 16.00.

Dom två sista dagarna på veckan "dislar" vi. Vi går runt med dunkar disel på ryggen som är kopplade till en lång sprut-sticka (haha bra förklaring). Vad vi gör är att gå längs dom långa bananraderna efter några indier som skurit bort som små skott som kommer upp runt stora bananstammen som bär bananklasen. Man vill helt enkelt ha bort dessa då de tar energi från stora stammen. Så vi stoppar ned denna sprit-sticka i roten och sprutar in lite disel så den dör. Låter väldigt ekologisk, ellerhur? Jag föredrar i alla fall att disla framför att doppa för man har inte chefens ögon på sig 24/7, man kan prata och man kan till och med lyssna på musik!

Det är verkligen ett skitjobb men vad gör det. Det är en erfarenhet och jag måste säga att hostlet gör allt. Man kommer hem till sin stora familj liksom. Alla från olika länder och kulturer. Man lär sig så otroligt mycket och jag känner hur givande detta är! För det mesta är det engelskmän på hostlet följt av Italenare och fransmän. Sen är det två från Japan, Danmark, Sverige, Tyskland och några fler. På kvällarna görs alla möjliga olika maträtter i köket. Sushitårtor av japanerna, pasta av italenarna, bönor på toast av engelskmännen. Fransmännen spelar fransk rapp i köket och danskarna bakar kanelbullar.. Engelskmännens dialekter varierar som bara den och jag har lärt mig otoligt mycket random grejer (ex att det är stor skillnad på biscuit och cookie för engelskmän). Dom älskar även sitt te. Herregud vad dom pratar om te. Fransmännen kan viska vad som helst i ens öra och det låter sexigt och holländska är världens flummigaste språk. Själv så har jag Isak, en norrlänning från Kalix, vilket känns så skönt! Någon att prata svenska med i alla fall.

Denna veckan jobbade vi bara tre dagar vilket innebär fyra dagars ledighet, lite skönt ändå haha. Det finns ju inte hur mycket som hellst att göra i denna lilla staden men igår hängde vi i en skatepark, vi åt glass och sedan spelade killarna fotboll och tjejerna kollade på (jag kände mig som 14 år igen). Sedan avslutade vi med en springtur upp i bergen. Väldigt mysigt ändå. Ikväll är klassiska fest dagen då alla dricker och går till stadens pub. Sist var det jättekul!

Hoppas ni alla har det bra där hemma <3 Massa pussar på er.

Likes

Comments

View tracker

Heej alla där hemma! 

Nu var det ett litet tag sen jag uppdaterade och jag tänkte lite snabbt skriva ett inlägg om Cairns! 

Vi var i Cairns i ca en och en halv månad, kanske två till och med? Herregud, tiden går så fort så de är sjukt. Man har knappt koll på dagarna tillslut. 

I Cairns började precis som vi gjort i alla städer: med att vara lite turistiga. Vi åkte på en guidad tur i regnskogen där vi såg spindlar, slängde med håret framför milla milla falls och åkte i en naturlig rutschkana i ett annat vattenfall. Helt otroligt vackert! Såklart. Vi hoppade fallskärm i Innisfail vilket var en adrenalinrush delux! Och sist men absolut inte minst; jag dök (och vi båda snorklade) i barriärrevet. Det är helt klart med på top 10 listan av de häftigaste sakerna jag har gjort i livet. Jag kan knappt förklara hur vackert det var. Hur färgstarkt revet var, hur fina fiskarna var eller hur blått och klart vattnet var. Tänk er alla de fina bilder ni sett på barriärrevet och täntk: shit, de måste vara redigerat. Det är exakt så som det ser ut på dom bilderna. Fast i verkligheten och inte redigerat. Det var så vackert att jag måste nog göra det igen! Innan jag lämnar Australien. Och låna en Go Pro kamera så jag kan visa er! 

Dessa tre aktiviteter bockade vi av på ca en vecka. Sen var vi bara där, och semestrade i princip. Cairns som stad är väl inte en favorit egentligen. Man kan inte bada i havet precis vid staden och har man inte bil är man ganska fast. Det är inte någon jättestor stad men det finns ett shoppingcenter, flera restauranger och caféer att njuta av samt ett bra festliv. Hur som helst, vi  skulle i alla fall stanna i Cairns ett tag då vi ville ha jobb. Vi började med att leta lite farmjobb tillsammans men var vi än ringde var det inte säsong eller så behövdes inte tjejer.. Vi insåg att vi måste försöka hitta något jobb i staden och testade på en av de större klubbarna som heter Woolshed. Vi hade hört att dom kanske sökte "jellyshot girls" på kvällarna/nätterna och vi tänkte: varför inte? En kväll gick vi i alla fall dit med våra CVn, pratade med en av cheferna och fick båda komma på provanställning inom några dagar. Vi tänkte att vi skulle få test jobba som glasplockare/diskare eller liknande.. Men icke. Vi fick hoppa in i baren och göra drinkar och servera öl osv. Utan erfarenhet! Snacka om att vi var nervösa. Bartenders liksom? Hur tusan skulle de gå... Men vi klarade det! Testjobbade i 4 timmar och fick veta direkt efter att vi klarat av det bra och skulle komma tillbaka inom några dagar. Jobbet på woolshed var väldigt speciellt och slitsamt om något. Med samtidigt ett av de roligaste jobben jag haft! Ofta jobbade vi ca 22.30-05.00 men det kunde variera lite. Lönen var okej (18$ på vardagar och 28$ på helger - 47$ i timmen på påsk! Dvs ca 300kr i timmen. Hell yeah!) men sen så fick man ju behålla sin dricks också. En kväll lyckades jag få 41$ i dricks och den veckan lyckades jag bara handla mat för min dricks vilket kändes väldigt skönt! Dessutom bodde vi även gratis då vi arbetade på hostlet med att städa 8h två gånger i veckan. Helt okej jobb men jävligt svettigt och tråkigt. Städa andras skit is not my thing you know..?

Efter några veckor hade Sofie bokat sin hembiljett och jag fick jobb på en farm 2,5h bort. Det var dags att skiljas åt... Fy fan säger jag bara. Sämsta på hela resan var att säga hejdå. Att nu vara i Australien utan Sofie känns så konstigt. Det saknas något liksom! Men det känns otroligt bra att veta att hon väntar på mig i Sverige❤️

Men ja, vad händer nu då? Jo, Sofie är alltså hemma i Sverige igen och jag är i världens minsta stad som heter Cardwell där jag i princip är en slav på en bananfarm. Men mer om det en annan gång! Massa pussar på er där hemma, snart kommer jag! 

Likes

Comments

​Hej alla! 

Jag sitter här i sängen på hostlet i Carins och har försökt blogga i en timme snart. Istället har jag ätit vindruvor, chips, snapchattat och lyssnat på 90-talslåtar. Ni vet, det vanliga som förgyller livet lite. 

Jag tänkte i alla fall kort skriva om när vi besökte ön Magnetiv island efter Whitsundays. En otroligt liten och söt liten ö man fick ta färja för att komma till. Som ni ser på bilderna låg ju hostlet helt otroligt vackert precis vid stranden. Eller ah, PÅ stranden! Dessutom bodde vi i söta små bungalows, loved it!

På själva ön finns inte överdrivet mycket att göra och just därför blev det lite som semester från semestern. Det vi dock gjorde var att hyra en Barbiebil! UNDERBART. Så himla söt, rosa liten minibil som vi åkte runt i och kollade på kängrus, wallabies och Koalor. Och så badade vi ju så klart. I den hettan som var dog man typ om man inte bada. 

När vi efter två nätter skulle lämna ön insåg vi att killen på Happy Travels hade bokat vår bussbiljett på fel dag vilket innebar att vi inte hade något boende för natten.. Men med lite hjälp av en snäll UK kille bokade vi om bussbiljetten och allt blev så bra ändå. Två nätter var vi alltså på denna ön vilket då kändes lite men de var nog ändå lagom. Gillade ön supermycket i alla fall!

Nästa stop: Cairns.


Likes

Comments

Ibland tror jag att jag har dött och kommit till himelriket. Whitsundays var en såndan upplevelse.

Bussresan till Airlie beach, Whitsundays, tog ca 14 timmar. Det låter jobbigare än vad det var då det var en övernattningsbuss. Vi sov altså mestadels av vägen. Kanske inte skönaste sättet att sova på men det dög!

I Airlie mötte vi upp ett mindre gäng från Fraser Island. Vi badade i Airlie lagoon och grillade vid havet på kvällen. Tidigt nästa morgon hoppade vi på det som vi länge längtat efter - en sgelbåt! I tre dagar skulle vi då segla ute på havet och crusa mellan vackra öar. Vi var 22 personer från 8 olika nationaliteter som trängdes på båten. Sofie och jag sov i en dubbelsäng och jag tycker det gick jättebra att sova på båten. Jag var främst orolig för att må illa helatiden men på natten låg vi på så lugna ställen och på dagarna var vi mest på upper deck. Det var nångång vädret ville leka hela havet stormar men illamåendet gick över ganska snabbt.

På dagarna snorkade, badade och dök vi. Allt var så vackert. Som i ett vykort. En stor sköldpadda simmade förbi under mig när vi snorklade och en enorm fisk åt bröd ur min hand. Barriärrevet bjöd på vackra färger, fina snäckor och kritvit sand. Den berömda stranden Whitehaven beach tog priset. Sanden är så fin så man kan göra sina tänder vitare med det (yes, vi testade).

Sista kvällen var något unik. Vi satt med två st från besättningen och drack vin, lite senare in på kvällen viskar den ena att om vi vill kan vi åka ut med den lilla båten (den som dras efter stora båten) till en strand i närheten. I mörket när resten gått och lagt sig. Ingen fick veta. Shyyy. Så efter mycket viskande och väntande på att resten skulle gå och lägga sig smög vi ned i den lilla gummibåten (kan förövrigt nämna att hoppa 2m tyst och smidigt ned i en annan båt på guppande vatten lite på kanelen är en STOR utmaning). Men vi lyckades alla komma i och puttade ifrån oss så vi gled iväg några meter innan vi satte på motorn på båten. Efter ett snabbt besök på stranden bestämde vi oss för att istället bada ifrån båten. Världens bästa idé (inte ironisk). Det är nämligen något speciellt med vattnet här, algerna lyser när dom rör sig. Man ser dom inte, man känner dom inte utan det enda som händer är att när du rör dina ben och armar (vilket är en ganska normal rörelse när man badar mitt ute i havet) lyser algerna upp! Det blir som massa, massa små lysande prickar under och brevid en. Helt sjuk upplevelse. Dessutom att ha finaste stjärnhimlen över sig var pricken över i:t. Jag såg 9 stjärnafall när vi senare bara satt i gummibåten med vin och lakan om oss. Jag kommer aldrig glömma den kvällen! Kommer inte heller glömma hur rädd jag var för hajar och maneter hahah... Man måste ju normalt sett bada med våtdräkter. Och det hade vi ju inte kan jag säga. Oops!

Hela upplevelsen var så overklig så jag tror jag knappt förstår vad jag gör och har gjort!

Trots att vi nått vår slutdestination på denna förbokade resa är det inte slut än, de kommande tre dagarna är intensiva:

Tisdag: Uncle Brians tour (vattenfall och... Ahh.. Det var så lönge sen vi bokade så jag kommer inte ihåg haha!)

Onsdag: Vågar jag inte säga om mamma ser... Men det har nått med 14000 fot att göra.

Torsdag: Dyka i barriärrevet.

Nu ska vi grilla här vid havet i Cairns med vårat Fraser gäng igen. Hoppas ni får en bra dag där hemma! Puss på er <3

Likes

Comments

Hej allihopa!

Efter några intensiva veckor har vi nu nått vår slutdestination: Cairns! Tyvärr har jag inte alls hunnit med att blogga mellan Noosa och Cairns men här kommer en uppdatering med start från Fraser Island!

Så efter Noosa åkte vi alltså till en liten stad som heter "Rainbow beach" och när jag säger liten menar jag verkligen mini-mini. Några caféen, en större bar, ett supermarket och,,, en strand? Det var väl typ de! Inte alls så mycket att se förutom den fina sandstranden men det var inte riktigt därför man var där heller. Precis utanför kusten ligger nämligen Fraser, världens största sandö!

Vi var en grupp på kanske 30 personer som blev indelade i fler mindre grupper (hur vi skulle åka i bilarna på ön) och vi hamnade i den helt klart bästa gruppen. Det var vi och tre st från Ireland, två från Wales och en från UK. Ett riktigt härligt gäng som vi skrattade mycket med. Det finns inga vägar på Fraser så som ni ser på en avbilderna över kör man på stranden, lite anorlunda! Jag fick ju inte köra utan körkort såklart (lika tur de)... Men agerade DJ istället och blev kallad Avicii hahah. TUUUNE. På ön var det fullt ös medvetslös, vi gjorde saker konstant!

Bland det första vi gjorde dag ett var att besöka Lake McKenzie som är en sjö bestående av regnvatten. Vattnet är så klart och rent så det var knappt som att man stod i vatten när man kollade ned på sina fötter. Efter det så lunchade vi i regnskogen där vår guide berättade hur man för några år sen började att riva ned dom flera 100 år gamla träden, men att hippies tog sig till ön och kedjade fast sig runt träden vilket var en otrolig tur! Idag vet man bättre och Fraser island är ett av det mest skyddande området i Australien. Jag hörde att man inte ens får åka dit om man inte har en guide med sig. Senare åkte vi till ett stort skeppsvrak (som till och med var större innan man använde det som måltalvla då militären skulle övningsbomba) och även till ett sand tempel som betyder otroligt mycket för ursprungsbefolkningen. Kolla vad jag kommer ihåg! Efter det blev det dock lite suddigare när Goonen plockades fram (Goon = 9-11% vin som kostar ca 60 kr för 4,5 liter). Riktigt kul hade vi och väldigt speciellt blev det då vi bestämde oss för att gå ned till stranden mitt i allt. Det var nämligen oväder borta vid horisonten som lystes upp i orange då det blixtrade nästan varje sekund. Över oss var det dock så stjärnklart så man såg vintergatan, så himla vackert!

Efter ca fyra timmar sömn var det dags igen. Vi besökte Champagne pools, en otroligt fin utsiksplats och en flod där det var så strömt att man kunde man glida ned längs hela floden, antingen genom att bara ligga på mage eller att åka badring som vi gjorde. Sjuk grej egentligen, det var precis som på vattenland. Senare den eftermiddagen sandborade vi. Det är som snowboard fast ned för en brant backe av sand! Sofie och jag satte oss på en som en pulka och åkte tillsammans ned, annars hade nog alla ben i mig gått av om jag skulle ge mig på att stå upp... Vågade inte riskera något haha.

Efter yttligare en natt med få timmars sömn åkte vi till en till sjö som låg en halvtimmes promenad bort... När man blev jagad av hästbromsar hela vägen och med åtta timmars sömn på 48 timma så kan jag säga att humöret inte låg på topp. Men vi klarade oss ända fram och väl i sjön fick vi i princip en spa-behandling. Det bodde nämligen sånadär spa-fiskar där, som äter död hud. Sjukt random!

Fraser island var verkligen superkul, lätt top tre på resan och mycket tack till att alla i vår grupp var så roliga att umgås med. Det är så synd att man måste sära på sig efter, jag vill göra hela resan med alla! Men två av tjejerna vi träffade där har vi faktiskt nu även träffat längs hela vår resa upp till Cairns och jag känner att vi absolut kommer ha kontakt ett bra tag.

Hoppas ni har det bra där hemma. Ta hand om er, puss!

Likes

Comments

Hola!

Nu är vi on our way! Tidigt på morgonen gick vi upp och hamnade tillslut i Noosaville, hur bondigt låter inte de! Noosa kan man ju annars säga om man vill att de ska låta lite mer.. Hippt. Fast undvik att nämna hippt.

Tre nätter spenderade vi här och lyckades få ganska dåligt väder. Storm till och med. Men som sofie sa till mig idag så har vi ändå haft ganska tur i oturen. Vi har kunnat gå på nästan en mils promenad utan regn, badat och gått på zoo i moln och sol tills då vi var klara och helvettet brakade loss!

Vi bor på ett hostel med ett väldigt bra läge, mitt i smeten. Dom 6 andra vi delar rum med är väldigt trevliga och även renliga. Så toaletten och duschen har varit helt okej fräscht vilket alltid drar upp boendet en del. Köket där emot. Nej tack.

Första dagen kom vi hit ganska tidigt och bestämde oss för att gå i Noosa National Park. Så med ca 4 timmars sömn i bagaget gick vi dryga en mil längs kusten till något som kallas Sunshine Beach. Trots att energin kanske inte var på top (speciellt inte på slutet av promenaden) så gick det bra! Det kändes som att klimatet på promenaden ändrades hela tiden. I ena stunden gick man typ i regnskog. I andra stunden var det öppna ytor med stupande klippor. Sen gick man på stranden och efter det besteg man berg. Det var en bra mix helt enkelt! Väl framme vid Sunshine Beach tittade solen fram en aning, såklart! Det var en sån härlig vibe på den stranden. Folk som lekte med sina hundar, familjer som stod och kastade boll till varandra, surfare som stod och snackade i vattnet. Så härligt glatt folk bara! Senare den kvällen somnade jag snabbt i min säng. Så otroligt skönt.

Andra dagen i Noosa dag gick vi på zoo! Jag var lite osäker på om jag var sugen först då det var ett ganska saftigt pris plus att det skulle bli storm igen. Men vad glad jag är att jag följde med! Vi såg massa coola djur som krokodiler, noshörningar, giraffer, ormar osv. Men sen såg vi även en tiger show, matade kängrus samt höll och gosade med koalor! Såååå underbart! Koalan var min favvo och sen kängrusarna. Dessutom hade vi supertur med vädret för precis när vi var klara började det storma helt GALET! Gud så det regnade och blixtrade. Tur i oturen igen alltså.

Vår sista dag var lugn. Och varm! Jag svettades mer på en 100m sträcka än vad jag gjorde när jag sprang tjejmilen. Seriöst. Så Sofie och jag gick till Main Beach och guppade i vågorna ett tag. Det var så varmt! Jag frågade badvakten och han trodde ca 24/25 grader. De du mamma! Där hade du kunnat bada :* Vi såg dock de mörka molnen dra in och när badvakterna ropade ut att stranden skulle stänga när stormen börjar så vi gick upp för att torka. Till vilken nytta? 5 minuter senare började det vräka ned! Min klänning droppade! Men jag klagar inte, jag gillar att gå i spöregn. Lite "känna att du lever" känsla liksom. Den kvällen mös sofie och jag på rummet och spelade lite kort med våra kanadensiska, schweiziska och engelska roomies. En helt skum utländsk version av vänd 10. Shithead kallar dom den tydligen.

Nu sitter vi på bussen mot Rainbow Beach där vi ska vara en natt innan vi åker ut till största sandön - berömda Fraser island! Det ska vara GRYMT säger alla. Men sen ska ju stormen fortsätta och vi ska tälta så håll tummarna för oss. Rainbow Beach har även fått sitt namn av en anledning och jag ska minsann lista ut varför, jag har hört lite olika förslag... Fortsättning följer på den.

Puss på er sålänge! <3

Likes

Comments

Hej alla fina där hemma!

Idag är det Australiens nationaldag! Hipp hipp hurray! Sofie och jag satte larmet tidigt för att INTE missa 12-slaget med kanonerna, nationalsången och flagghissningen vilket vi inte gjorde (wohoo). Massa glatt folk med viftande flaggor och australienhattar fyllde Circular Quay. Båtar med spelande liveband åkte runt i hamnen och även ett enormt stort krigsfartyg låg mitt i smeten. Foodtrucks, kängurus (tyvärr inte riktiga), gatuartister, aboriginer, marknader och massa mer fanns i området. Riktig folkfest! Vi åt lunch och begav oss sedan hemåt igen för att fixa lite med packningen eftersom vi åker snart! SÅ EXALTERAD!

På Torsdag ska vi alltså mitt i natten försöka komma upp för att bege oss till flygplatsen och till Brisbane igen. Där kommer en buss vänta på oss för att ta oss vidare ca två timmar norr ut till regionen (?) Noosa. Där kommer vi spendera 2 nätter för att sedan åka till Rainbow beach där man sen tar sig ut till vårt första äventyr - Fraser Island. Där kommer vi sedan spendera två nätter i TÄLT, mitt i vildmarken (håll tummarna) och åka i jeep på stranden (då det inte finns vägar). Sen lite övergripande kommer vi åka till massa olika stränder, till yttligare en ö (Magnetic Island) samt segla i något som heter Whitsundays. Jag ska verkligen försöka uppdatera ofta men eftersom vi nästan byter boende varannan dag känner jag på mig att inläggen kommer trilla in när vi nått vår slutdestination: Cairns.

Men jag gör mitt bästa!

Nu ska Sofie och jag försöka sova efter att ha stött på VÄRLDENS STÖRSTA SPINDEL i hallen. Jag skojar inte. Det är den största jag sett i mitt liv. Typ 1 dm mellan benen är inte att överdiva för 5 öre. Herrejesus vilken sjuk jävel... Sååå ah nemen god natt då. Eller nått.

Puss!


Likes

Comments

Hej alla fina!

Bara sex dagar har gått sedan jag skrev det senaste inlägget men ändå har jag massa att skriva om! Förvånade? Vi får helt enkelt gå i tidsordning.

Förra veckan startade ganska lugnt, vi jobbade ju. Upp tidigt varje morgon (usch, det hade kroppen glömt bort hur man gjorde) för att sedan stå och kopiera papper efter papper. Men som jag tror jag nämnt var det ett väldigt okej jobb! Bra pengar för lite effort och så var alla vi jobbade med väldigt trevliga och så. MEN, på torsdagen händer något vi inte riktigt var beredda på. Jobbet tog slut. Lådorna vi skulle kopiera var alla klara och det fanns inget mer att scanna. It's over. Dom sex veckorna som vår chef trott det skulle ta gick (betydligt) snabbare än beräknat och att något mer skulle komma inom närmsta tiden var inte troligt. Så ah, tack och adjö då! Dom skulle ringa om det kom in något mer men det känns inte så troligt. Så det var det kortaste jobbet i mitt liv förmodligen.. Sju dagar! Men sju dagar i det ändå tråkiga vädret för ca 5000 ångrar jag inte. Synd bara att vi inte kunde fått lite mer.

Torsdagen var ju vår sista dag och som sagt hade ju vädret varitHELT värdelöst, Men fredagen var underbar, tajmingen där alltså. Då passade vi påmed något som skulle visa sig bli en kanon utflykt! Vi gick upp tidigt och åktetill Coogee som ligger ca 50 minuter med buss från oss. Väl framme i Coogee åt vipicknick med en riktigt vacker utsikt över havet och klipporna. Sedan börjadevi den kända vandringen "Bondi - Coogee", fast tvärt om då, haha.Promenaden var på ca 6 km och bjöd på helt underbara vyer med vita stränder,stora klippor och klarblott vatten. Solen sken och vi njöt. Vi njöt definitivtmer än vad vi skulle gjort om vi inte hade jobbat ett tag och om det inte haderegnat flera dagar i rad innan. Helt klart en av mina bästa promenader!

På lördagen passade vi på att sova ut lite samt träna. Det var enganska lugn dag som vi avslutade med middag i Darling Harbour där jag unnademig Biff med Bea... Mums! Kvällen avslutades med ett härligt fyrverkeri i synkmed musik. Fyrverkerierna är varje lördag kl 21.00 vilket är jättemysigt ju!Jag har dock ingen aning om vem som står för kostnaden.. Staten?

På söndagen var det dags för utflykt igen, denna gång lite längrebort. Närmare bestämt till Blue Mountains! Det tog strax över 3h att åka ditvilket man gjorde genom buss och tåg. Väldigt smidigt ändå! Det finns väldigtmånga ställen att besöka i Blue Montains men vi bestämde oss för att åka tillstaden Katoomba där man kan ta sig vidare till Echo point som är väldigt käntoch även till lite olika vattenfall. Vid Echo point kan man se ut över"The three sisters" vilket är som tre stora stenformationer (varav envi även gick in i senare). Vi tog lite bilder och satte oss för att äta vårmedtagna lunch i solen. Med mer energi i kroppen började vi vandra mot någotsom hette Leura Cascades där ett vattenfall skulle finnas. Promenaden tog ca 1timme men var bara 3.3 km lång.. Men det var lite trixigt att gå samt mycketfina utsiktspunkter att stanna på. Väl framme gick man längs en flod somtillslut blev till ett superfint vattenfall vi både fick se över ochunderifrån. Det var en lång dag och gud så trötta vi var på väg hem. Hela dagenvar för övrigt helt gratis, ingenting kostade! Inte ens transporten dit. Såbra!

Idag tog vi en ganska lugn start på morgonen igen. Vi tog enmorgonpromenad och jag gjorde pannkakor till frukost. Sedan åkte vi in tillcentrum med huvudsyfte att besöka Happy Travels som är en reseagentur somfrämst hjälper Backpackers att planera sin resa samt boka aktiviteter ochboende längs vägen. Vi stötte på flera olika reseagenturer och reseagenturs-säljare när vi var i ByronBay, ni vet sådanna där riktigt jobbiga försäljare som hoppar ut på gatan mitt framför enoch hojtar "Hey! Where're you from!?" alldeles för glatt... Så jagkan inte säga att jag var överdrivet taggad att faktiskt sätta mig ned med ensådan sprallig, hypad människa som kommer försöka sälja på en massa skumma grejerman inte alls är intresserad av (I staden 1770 kan man få en gratis tatueringom man kommer dit helt naken.. Yepp. It's a thing). Men vi fick faktiskt enkille som var jättebra! Vi gick igenom allt vi ville göra och han berättade omolika aktiviteter som vi inte visste om. Tillslut satt vi med en dag för dagplanering som i grova drag går på en månad. Detta innebär att vi är klar medkusten i slutet av februari och befinner oss då i Cairns, Jag känner spontantatt jag är inte klar här i februari. Alls. Fy. Nej för min del blir det nog attstanna kvar längre i Cairns, kanske hitta ett jobb på en bananfarm, jobba någonmånad för att sedan i April resa en sista gång. Till eventuellt Nya Zeelandeller kanske Fiji? Vem vet?? Jag får känna efter då helt enkelt, planer öndrasalltid. Men som det ser ut nu kommer jag nog hem i Maj/juni för att få upplevaden svenska sommaren.

I morgon ska bli en riktigt kanondag så vi har bestämt oss för attförsöka hitta ett vattenfall vi hört talas om i Manly. Ni vet, det vanliga, Letalite vattenfall osv. Haha.. vilket liv. ÄLSKART'!

Massa pussartill er där hemma, saknar er!

Likes

Comments

Äntligen är det nya året här! Eller snarare: äntligen är det gamla året över. Tyvärr så startar jag året med en dum, seg förkylning. Jag ligger just nu halvdöd i sängen medan Sofie är på gymmet och svettas bort julmaten. Jag vill också! Men jag har knappt någon energi samt att jag känner mig febrig och har halsont. Inte värt att riskera något, det gjorde jag ju redan då jag festade på nyår..!

Men first things first. Vi har börjat jobba! I tre dagar har vi nu stått och scannat papper efter papper. Det låter ju så tråkigt som det kan bli, men jag måste säga att det är faktiskt ett bra jobb! Man behöver inte tänka så mycket och Sofie och jag står precis bredvid varandra och kan prata om vad vi vill, när vi vill. Vi kan stå upp, vi kan sitta ned och ahh, tiden går förbi ganska snabbt! Dessutom fick vi veta lönen som vi är supernöjda med.

Vi jobbade dock på nyårsafton vilket var lite segt, men vi fick gå iväg lite tidigare. Vi kom hem, Sofie sista minuten solade och jag (sjuklingen) somnade i sängen. Men efter att ha duschat och fixat oss insåg att vi helt plötsligt hade ganska brottom. Så den planerade nyårsmiddagen med lövbiff, potatis och sallad samt räckmackan till förrätt blev utbytt mot en delad Hawaii-pizza från Dominos i farten på väg till förfesten vi skulle till. Aja, så kan det gå!

Väl på festen hade vi det jättekul, härligt folk och roliga lekar. Meeeen, det var lite för kul. Vi stannade nämligen i deras lägenhet lite för länge, Detta resulterade i att vi kom iväg till raketerna lite för sent och fick inte se dom på det vackra sättet vi trott vi skulle. Dessutom tappade jag bort Sofie då klockan slog tolv men efter några minuter hittade vi varandra och poppade vår skumpa. Vi åkte där efter in till stan för att komma till klubben vi betalat 500 kr inträde för. Men kom vi dit? Nej, det slutar med att jag istället står och leker i en lekpark och Sofie står pratar i telefon... Med ömma fötter kommer vi hem ganska sent ändå, rätt besvikna på vårt nyår.

Men hey, man ska inte gräva i sådant man inte kan ändra på och som pappa sa - man lär sig av sina misstag. Två dagar har gått på det nya året och två fantastiska saker har redan skett!! Min underbara syster har förlovat sig och min fina bror har fått sitt första barn, Jag är så glad för deras skull, stort grattis till er båda! Jag älskar er! Längtar tills jag får komma hem och mysa med er alla igen, speciellt nykomlingen <3

Jag hoppas ert nyår var underbart! Nu får vi se till att vi gör 2016 till ett riktigt kanon år. Att starta mitt på resande fot i Australien tycker jag ger bra odds till ett bra år.

Dear Past, thanks for all the lessons.
Dear Future, I am ready.

Likes

Comments