Imorse ringde klockan tidigt och vi smög oss ut från rummet utan att försöka väcka våra rumskamrater. Jag vet inte hur bra vi lyckades dock då vi fick gå tillbaka in i rummet ett antal gånger då vi glömde myggmedel, sedan Petras minneskort till kameran och så vidare. Vi var nog inte så uppskattade. Hur som helst, vi tog oss ner till stranden och möttes av kvarlevorna från gårkvällen. Vi insåg att vi verkligen har dubbelmoral och det känns hemskt att vi bidrar till detta! Skandinaver kommer hit och blir avskum utan några regler. Extra jobbigt var det när ett gäng thailändare kom och skulle städa upp medan vi promenerade runt där i våra färgglada träningskläder. Men, det ska ändå bli kul att få uppleva Full moon!

Vi gick i alla fall några sträckor på stranden och tog oss sedan upp i skuggan och gjorde lite styrkeövningar. Kändes skönt att låta musklerna jobba lite trots att vi går överallt och alltid bär tungt. Det ska vi fortsätta med!

Sen gick vi och åt frukost på ett ställe precis bredvid oss och tog oss tillbaka till hostlet. Där duschade vi av oss och sedan gav vi oss ut igen med våra rumskamrater på en hike. Vi tog oss upp till en viewpoint, vilket inte var lätt ska jag säga er! Det var branta backar med sand/grus och efter regnovädret här för några veckor sedan var det långa rinnhål i backarna så det var både halt och hål överallt. Men vi klarade oss utan några skador och fick en fin utsikt över Koh Phangan!

När vi väl tagit oss ner gick vi till ett ställe och käkade billig och god pad thai, skyndade oss in på en 7-eleven och köpte lite choklad och sprang hem till vårt hostel då regnoväder är påväg. Så nu ligger vi i våra sängar, kollar igenom lite bilder och bloggar. Om vädret inte förvärras kommer våra vänner från Sverige till vår sida av ön ikväll för middag, blir kul!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Har vart lite dåligt med uppdatering här senaste dagarna men vi har haft fullt upp. Vi tog oss upp klockan 04.00 i Bangkok, checkade ut och tog en taxi till platsen en buss skulle plocka upp oss. Efter en sju timmar lång bussfärd genom dem thailändska landsbygden kom vi fram till Chumphon! Därifrån tog vi en katamaranfärja till Koh Phangan på 3.5 timmar. Dumma som vi var hade vi endast med oss vatten, chips och en liten chokladbar. Men det var väldigt svårt att hitta någon bra matsäck att ta med som man kunde köpa dagen innan avfärd. 10 timmar senare och på väldigt lite näring kom vi fram till Koh Phangan. Vi slängdes direkt in i en minivan med massa andra människor utan att riktigt veta om dem visste vart vi skulle. Men vi betalade och hoppades på det bästa. Vi blev avsläppta mitt i centrala Haad Rin och började gå i de långa uppförsbackarna med våra tunga ryggsäckar. Efter mycket fram och tillbaka och några hjälpsamma australiensare kom vi tillslut fram till vårt hostel.

Vi har definitivt nedgraderat oss på detta boende. Inga fönster, betongväggar och golv, sängar som sten och duschar som oftast har kallvatten som också är i samma lilla rum som toaletten. Vi bor också med två andra människor, två danska tjejer i vår ålder, dem är hur trevliga som helst! Nu må det låta som att jag klagar, men inte alls. Det må vara ganska ruttna levnadsförhållanden men vi anpassar mycket bättre till livsstilen än vad vi trodde vi skulle göra. Det är inte så himla svårt att leva minimalistiskt.


Mitt emot vårt hostel ligger ett ställe som heter Same Same. Ett hostel kombinerat med resturang och bar. Tydligen var två danska tjejer här på semester för några år sedan och föll för stället så hårt att dem köpte upp det och idag driver det på heltid. Riktigt kul faktiskt då dem bara har skandinaver där i princip och anordnar paket med utflykter och anordnar fester, beer pong challenges och mycket annat på kvällarna. Så vi åt middag där igår och gick tillbaka dit med våra rumskamrater på kvällen. Här prövade jag och Petra en bananskumsshot. Petra älskade den medan jag hatade den, men jag hatar också banan. Fruktansvärt!

Idag spenderade vi dagen på stranden. Petra som är rödhårig klarar inte av att vara i solen särskilt länge så efter ett tag gick vi upp på den strandrestaurang och tog in lite snacks och dryck och satt där i några timmar. Här övan ser ni också dagens middag. Vi betalade 140 bath för vår middag totalt, alltså 39 kronor. Alltså 19 kronor per person.

Efter middagen tog vi en crêpe från ett litet stånd på gatan, banan och nutella för min del och banan och karamell för Petra. Sen gick vi och satt oss på en resturang på golvet och drack en Chang för att avsluta dagen. Nu ligger vi i våra stenhårda sängar och ska sova. Imorgon ska vi upp tidigt för att träna nere på stranden och sedan ska vi ta oss till ett av Koh Phangans vattenfall som ligger upp i "jungeln". Lär bli kul!

Likes

Comments

Jag vet helt ärligt inte vad området vi var på idag kallades, men det är Grand Palace och närliggande. Emerald temple of Buddah var vi alla fall inne i, efter att ha blivit utskickade för att vi hade skor på oss. Inget vidare sätt att hedra Buddah på. Men helt ärligt fattade vi inte ens att det var templet vi gick in in. Värmen (35 grader, långbyxor och folkmassor) gjorde oss lite koko i huvudet. Fint var det i alla fall! Väldigt fint!

Överallt, i alla fall utanför området, går det runt svartklädda thailändare som är där för att (vad vi antar) be en bön och sörja kungen. Det är som en sekt och lite obehagligt att se. Vi har svårt att se att någon innerst inne faktiskt sörjer, men vad vet vi! 

Likes

Comments

Vi hittade detta ställe, tydligen ett såkallat "hidden gem", när vi kollade runt på google maps runt från hostel. 20 meter ifrån oss! Omöjligt att hitta om man inte vet om att det finns och helt fantastiskt!


Vi beställde in varsin Passionfruit Mojito att sippa på, och diskuterade att det var det här som var livet på en pinne och allt vi jobbat för hela hösten. Sen lyxade Petra till det med en ost bricka medan jag tog en Pasta Carbonara som var lite mer hungrig. Helt klart det dyraste vi gjort hittills, hela 300 kr gick detta fancy ställe på! Totalt alltså.


Likes

Comments

Hejhopp! Vår första heldag i Bangkok börjar lida mot middag, idag på en takterass i (förhoppningsvis, om vi hinner) i solnedgången. Det är kontraster från gårdagens middag där vi inhandlade lite grekisk yoghurt och nötter från 7 eleven som sedan avsmakades på vårt lilla rum med ett glas vätskeersättning.

Men vi var rätt trött efter resan hit. Jag själv hade sovit hela bilresan till flygplatsen, hela flygresan och hela taxiresan till vårt hostel. Petra däremot hade inte sovit en blund på hela resan så efter två timmars väntan på en Starbucks runt hörnet på att få checka in gick vi och la oss. Och jag sov ytterligare några timmar, Petra också tack och lov! Efter det gav vi oss ut på en snabb runda på en "night market" där Petra införskaffade ett par efterlängtade elefantbyxor och sedan tog vi oss till 7 eleven för middag.

Imorse tog vi nya tag! Idag skulle vi minsann se Bangkok! Vår plan var att vara vid the Grand Palace och Wat Pho vid klockan nio men hela dagen slutade med att vi aldrig ens kom in på området. Vi tog oss dit, men lämnade inte hostlet förens strax före tolv och började med att virra bort oss på vägen till vår tågstation. För att göra en lång historia kort... det är kan vara svårt att hitta och prioritera sin tid! Vi åt lunch på en "vegetarian-friendly" restaurang som låg precis utanför Grand Palace och Wat Pho. Sen begav vi oss hem igen då hela området stänger 15.30. Men inte är vi ledsna över det, nu vet vi precis hur vi ska ta oss dit imorgon! För det är fanimej inte helt lätt i denna kaotiska stad.

Något vi la märke till under vår vistelse i Bangkok i dagsljus är att det inte bara är våra middagar som är fulla av kontraster. Från kostymklädda kvinnor och män till alldeles för unga tjejer som ropar på män på gatorna, alkoholister i en park och andra människor med, ni får ursäkta mig, ett allmänt tragiskt livsöde. Även fast vi var beredda på det är det svårt att ta in, två jäntor från Sveadala. En högersväng bort från skyskrapor och kostymnissar ligger riktiga slumområden. Och det är helt normaliserat. Att flickor står och ropar på män är inget man döljer, utan snarare gör reklamer för.

Nej, nu inväntar en taktopp (tyvärr inte längre i solnedgången) och lite drinkar!

Likes

Comments