View tracker

Det var ett tag sen nu jag sa hejdå till sommaren. Sommaren 2016 kommer jag aldrig glömma, tack vare resan som jag gjorde med mina bästa vänner, så har jag upplevt något jag aldrig kommer glömma. Det är Grekland jag pratar om. Älskade älskade Grekland. I hela tre veckor spenderade jag i Grekland och jag kan helt ärligt säga att det är bland de tre bästa veckorna i mitt liv och helt klart den bästa resan jag har gjort hittills. Nu i efterhand har jag väldigt svårt att summera hur jag hade det, inte ens ordet fantastiskt räcker för att beskriva hur bra vi har haft det. Under tre veckor hinner det hända så himla mycket och jag kan till och med vara rädd för att glömma alla de så detaljerna som i sitt rätta sammanhang förgyllde resan. Exempelvis vill jag aldrig glömma när vi doppade oss i havet för första gången i Grekland. Det var på Kalamari beach och en större känsla av frihet att välbehag är svårt att uppnå. Minns även att jag hade ett underbart moment med Rebecka där då vi helt glömde bort tiden och bara stod kvar i vattnet och pratade om vårt favorit ämne, ni som vet ni vet.

Alla skratt, alla varma kvällar med oändligt många samtalsämnen som aldrig tycktes kunna ta slut, de goda drinkarna på Ios, och några rent utsagt för jävliga. nya människor som vi mötte längs resans gång, äventyr som inte alltid var dom smartaste, fina vyer, fantastiska utsikter, underbart god mat och alla de fina vita grekiska husen.

På Santorini hann vi med mycket på kort tid, vi fick bland annat ta del av den fantastiska solnedgången i Oia. Maten var lite dyrare här men jag kommer inte glömma den goda tomatrisotton med musslor jag åt i Fira och inte heller den goda souvlakin och den godaste tsatsikin jag åt på hela resan. Här hann även både jag och Rebecka bli smått förälskade i en supersöt servitör, kanske därför vi tyckte att maten smakade så gott & hade precis fått skåda en romantisk solnedgång.

Efter Santorni åkte vi till Ios och stannade där i 6 nätter. Kort och gott kan man säga att Ios är bäst på fest. Något vi konstaterade snabbt redan första dagen då det var självaste midsommar. Vi låg vid poolen på hotellet och så hör vi massor med människor komma gåendes mot beachclubben som låg längst ner på den branta backen och sedan längst bort på stranden. Jag och Rebecka började springa i motsats riktning för att hinna köpa ett par skor till henne, under denna springtur möttes vi av väldigt fulla människor, men ack så glada. Väl inne i den lilla staden så var det lättare sagt en gjort att hitta ett par skor, men tillslut hittade vi en butik och hade hela 5 minuter att bestämma oss innan den lilla butiken skulle stänga för att ha siesta. Sen när väl nere på Far out, som beach clubben kallas, så var det fullt med festaglada människor och jag tror även någon känd dj spelade? Vi köpte varsin supergod strawberry daiquiri direkt från en slushmashin. Vi fick våra ansikten målade med gult och blått på kinderna. Vi fick även efter en stund komma upp i vippen där mer dricka väntade.

Här firade jag även min 20 års dag, med en Sverigeflagga och happybirthday-hatt dansade jag omkring med mina kompisar på Ios bargata in och ut från alla klubbar. Det blev helt enkelt en väldigt lyckad kväll/natt. Dagen efter mådde jag sämre, med feber höll jag mig i skuggan, men hade en mysig kväll med solnedgång och en mysig middag.

Nästa ö som väntade var Naxos. Här passade vi på att vila upp oss efter några dagar av fest på Ios. Naxos var ön med det finaste vattnet. Kristallklart vatten och underbara stränder. Här hade vi planer på att både se på utomhusbio och åka en dagstur med båt runt ön. men det går inte alltid som man har tänkt sig. Båtturen kunde inte bli av för det var för blåsigt. Så jag kände att här fanns det mycket kvar att upptäcka. Men en rolig kväll på en scandinavisk bar med vikingahjälmar och med våra egna låtval avslutade vi den här ön på topp.

Sedan var det dags för Paros. Båtturen dit var det värsta jag har upplevt. Har aldrig varit så sjösjuk i hela mitt liv och både jag och Matilda var medtagna ett bra tag efteråt. Men trots det tyckte jag snabbt om Paros och speciellt Naussa den lilla fiskebyn som vi bodde nära. Det fanns underbara stränder här med och tack vare att vi hyrde små "golfbilar" hann vi se mycket av ön på kort tid. Något som var så himla roligt. Här började även tankarna komma om att "snart är resan slut" så då passade vi verkligen på att njuta av att hakunamata-känslan.

Sista ön vi besökte var Mykonos. Här bodde vi tyvärr långt ifrån Mykonosstad men vi bodde otroligt fint här så det vägde upp det. Här blåste något otroligt mycket så det på så sätt inte så många stranddagar, vi försökte en dag men tillslut blev det sandstorm så då var det bara att plocka ihop och påbörja backbestigningen till vårt fina hotell. Mykonosstad var också otroligt fint, tyvärr var det mycket dyrare här än på de andra öarna så det blev bara en restaurang vistelse. Jag och Rebecka hann även med ett beachparty och en utgång på en klubb här, så även här fanns det möjligheter till bra fest. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken lyder är det ibland precis det jag känner att jag är. Jag bryr mig alltid för mycket, känner för mycket. Detta både hatar jag och älskar med mig själv. Hur tråkigt vore inte livet om man inte hade kunnat känna samma nivå på lycka som jag gör? Jag känner verkligen allt som går att känna och ja det är underbart ibland och smärtsamt andra stunder. Problemet är att jag ofta blir besviken, jag målar upp fantastiska bilder i mitt huvud som aldrig riktigt blir verklighet.

Idag fick jag verkligen en känsla av att socionomprogrammet är rätt för mig. Mina tankar kring vad jag i framtiden vill jobba med går till att hjälpa unga tjejer som upplever psykisk ohälsa. Tanken att jag ska kunna hjälpa och göra skillnad för någon annan är så rogivande.

Puss

Likes

Comments

View tracker

Ja vad ska man börja någonstans? Senast jag bloggade hade jag precis flyttat hem från Göteborg och idag känns det som jag aldrig var där. Det som var så stort är idag något nästan obefintligt. Men sen dess ja vad har inte hänt? Mycket fest, nya kompisar, gamla kompisar, tentaplugg, tentaångest, lånade en lägenhet, flytta hem, känslostormar, glädjetårar, längtan efter sommaren, sittningar, nollningsaktiviteter osv osv.

Livet har helt enkelt bara rusat förbi mig i en himla fart, det är i slutet av Mars och det börjar bli vår. Livet är helt enkelt på topp och jag är faktiskt väldigt lycklig. Har precis haft lite påskledighet och har haft en lugn helg, dvs en helg utan fest och alkohol. Väldigt välbehövligt då det har blivit mycket av den varan, minst en gång i veckan de senaste månaderna.


Men det centrala och det viktiga i mitt liv är fortfarande mitt järngäng. Fick i förra veckan bekräftat att min ena kompis ska åka till USA och vara au pair där i minst ett år. I den stunden då jag verkligen insåg att detta verkligen skulle ske, drabbades jag av panik, det kändes som jag hamnade i ett mörkt hål och var tvungen att gå till toaletten och hämta andan. Berättade detta för min familj och de kunde verkligen inte förstå varför. Men jag vet varför, jag älskar henne och vi tar hand varandra, vi fångar upp varandra när den andra faller. Hon förstår verkligen mig och jag henne och om vi inte förstår finns vi där för varandra ändå.

Förra helgen hade jag en helt underbar dag med en annan kompis. Vi åkte på roadtrip till Helsingborg, åkte ner till hamnen käkade underbart god lax och njöt av varandras sällskap. Det var verkligen skönt att bara dra iväg bara vi två. Få lite ensamtid bara vi två och verkligen bara fokusera på att vara Hanna & Matilda. Det bästa med den dagen var att jag kände mig fri, som om jag kunde göra vad som helst,

Likes

Comments

... och det är helt okej. I söndags flyttade jag till Göteborg och i torsdags flyttade jag hem igen. Kommer undra hela mitt liv om jag gjorde rätt val men det kommer jag aldrig få veta. Jag kan ta det från början och berätta att jag har hade några väldigt intensiva men ändå bra dagar i Göteborg, och det är trots världens snökaos och kollektivtrafikkaos. Jag älskar större städer. Jag älskar känslan jag får när jag går på gatan, med musik och känner att jag äger världen. Men även om jag gör det betyder det inte att det var rätt, inte för att det var fel, men för något annat var mer rätt just då. 

Det är nämligen så att jag fick reda på att jag kommit in på mitt första val, socionomprogrammet i Lund. När jag skulle välja mellan att stanna kvar i världens underbaraste stad med världens möjligheter eller att flytta hem var det inte lätt kan jag berätta. Jag grät och tänkte fram och tillbaka och försökte känna vad jag hade för magkänsla. När jag somnade var jag säker på att jag skulle stanna kvar i Gbg, för att jag ville ha utmaningen och kanske lite för att det var det jag förväntades att göra. Men när jag vaknade, så vaknade jag i panik. Det kändes som jag hade missat världens chans. Så efter några samtal ringde jag upp Lunds universitet och tackade ja till platsen. Efteråt visste jag inte vad jag hade gjort och visste heller inte om jag hade gjort rätt. Men jag vaknade i panik så jag antar att det var rätt. 

Väl hemma igen känns det faktiskt bra. Jag vet att jag kommer tids nog börja klaga på att behöva pendla mellan Sandby och Lund. Men samtidigt har jag alltid velat studera på Lunds universitet för det är världens bästa studentstad enligt mig, och många andra. Flytta hemifrån kan jag göra ändå, jag är bara 19 år, jag får lov att vara förvirrad och ångra mig flera gånger till. Så nu är det bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen. För även om det inte blev en flytt till Gbg så tänker jag ändå göra 2016 till mitt år! 

Likes

Comments

Jag ska lämna allt som jag kallar hemma. Jag ska lämna allt jag känner till och allt som ger mig så mycket glädje, trygghet och kärlek. Att jag ska flytta känns konstigt nog mer rätt än någonting annat jag har gjort. Om det fortsätter att kännas så väl på plats det återstår att se. Men det som är jobbigt med flytten är just det att jag ska lämna allt jag känner till. Alla människor jag kommer sakna. Det är det jobbigaste.

Men jag är ändå så stolt över mig själv att jag ska ta det här stora steget. Sen känner jag mig själv, jag nöjer mig inte. Jag vill så mycket, jag vill uppleva och utmanas. Därför vet jag att det är rätt, även om det är läskigt så vill jag detta. Det som gör mig lite orolig är att jag är så lugn inför allt. Jag har inte börjar packa och jag känner mig inte ens nervös. Är det för jag känner att det är rätt och för jag vet att allt kommer lösa sig? (För det brukar ju alltid göra det) Eller är jag naiv och inser inte vad jag har gett mig in på. Allt jag kan göra är att vänta och se. Men jag är faktiskt ganska övertygad om att det kommer gå bra, och om det inte känns rätt då löser det sig ändå. Allt jag behöver göra är att våga ta steget & sen får resten gå som det går.

  • 85 readers

Likes

Comments

Okej. Jag vet inte alls hur jag ska uttrycka mig. Vet inte vad jag ska skriva. Det händer för mycket för att jag i text ska uttrycka allt jag känner. Det är nämligen så att jag ska flytta. Förstår inte ens det själv. Jag ska flytta till Göteborg och börja studera på Göteborgs universitet. Under den senaste veckan har jag upplevt världens känslostorm. Jag har insett ännu en gång, på en ännu djupare nivå hur mycket jag älskar mina vänner. Jag har även förstått hur mycket jag tycker om mitt jobb trots alla tidiga morgnar och alla långa jobbhelger. Jag har fått större perspektiv, jag har fått erfarenhet och jag har fått jobba med härliga och hjälpsamma kollegor. Trodde aldrig jag skulle säga detta men jag kommer sakna mitt jobb. Det är väl så, det är inte förrän man börjar se ett slut på saker som man inser vad de betyder. En sak som är säker är att jag kommer sakna alla här hemma något så fruktansvärt. Det kommer göra ont. Så varför gör jag det här? Helt ärligt är jag inte säker. Men jag behöver förändring, jag behöver en ny utmaning och jag vill utvecklas. Sen återstår det och ser hur allt går. Jag kanske inte tycker om utbildningen, jag kanske inte trivs. Men allt löser sig. 

Jag vet inte vart jag ska bo. Jag vet inte vad som väntar. Men jag vet att jag ska göra 2016 fantastiskt.


Likes

Comments

​Nu har äntligen NK-DA öppnat sin onlineshop. Jag är verkligen inte besviken, de har ett stort utbud och väldigt mycket i precis i min smak. Plaggen ovan är ett fåtal exempel på vad jag är väldigt sugen på att klicka hem. Tyvärr har jag inte pengar till allt fint som finns men det är ju snart jul så det är ju perfekt att önska sig något i julklapp. Om inte annat så blev jag riktigt inspirerad idag av deras hemsida! 

Likes

Comments

Är så himla tacksam över det liv jag lever. Igår hämtade min underbara kompis mig på centralen i Lund efter hennes jobb. Därefter åkte vi hem till henne och hade världens myskväll. Ren kvalitetstid hade vi i varandras sällskap. På morgonen fick jag även frukost på sängen av henne som hon hade fixat till oss. Snacka om världens bästa morgonen med världens bästa tjej. Att sådan små saker i vardagen kan betyda så himla mycket. Det är ju ren äkta kärlek, och vår vänskap är så äkta så man blir varm i hela kroppen. Jag tror och hoppas jag har hittat en vän för livet, jag är ganska övertygad om det. Jag ska minsann inte släppa taget om henne i första taget. Jag menar hur gullig är hon inte när hon går upp före mig och låter mig sova och fixar världens mysigaste frukost. Hon är helt enkelt bäst. 

Nu är jag hemma igen efter att varit på stadsbiblioteket en vända för att låna en bok som jag behöver till mina studier. Så det som återstår av dagen är att plugga för att sen ha 100 % fredagsmys med min familj. Jag kommer njuta till tusen då resten av helgen kommer bestå av jobb. 

Likes

Comments

Jag är 19 år.

Jag har nästan allt framför mig.

Jag tycker det är både skrämmande och underbart.

Jag ska ut och upptäcka världen så jag lär känna mig själv på nya sätt,

så jag får mer erfarenhet och inblick i självaste livet. För just det är meningen med livet.

Ingenting ska kunna stoppa mig,  ingen rädsla ska komma och hindra mig att leva mitt liv. Ingenting. 

Jag vill ha historier  att berätta om för mina framtida barn, mina vänner och alla andra människor jag möter.

För det vill jag också, möta massor med olika människor så jag utvecklas och lär mig.

Jag vill träffa människor från världens alla hörn så jag får perspektiv på livet.

Jag vägrar att stanna upp i min livsresa, jag ska leva den till fullo.

Jag vill känna allt som går att känna.

Jag är 19 år. 

Likes

Comments

Då har ännu en helg flugit förbi och det är Måndag igen. Helgen har varit mer än perfekt då den spenderades med vänner från fredagen till söndagen. Var bara hemma en vända på lördagen för att hämta kläder och lite annat, annars var allt fokus på att spendera tid med mina saknade vänner. Det har nämligen blivit så att det är svårt att hitta tid för det i veckorna och speciellt när jag jobbar varannan helg så finns det inte mycket tid till det. Jag tror vi konstaterade att det hade gått 2 veckor sen vi sågs sist och på så sätt blev det verkligen ett kärt återseende. Kort och gått bestod helgen av ett besök i Ängelholm med hundmys/kattmys och fredagstacos, nation på lördagen i årets första snö och slutligen bakishäng med världens bästa vän, Matilda.

Något annat kul som är värt att berätta om är att jag tog äntligen mitt körkort i onsdags förra veckan. Det har inte riktigt sjunkit än, men det är otroligt skönt att bara veta att jag klarade det och slipper tänka mer på det. Annars så rullar livet på som vanligt, jag ska jobba kväll idag så just nu njuter jag bara av tillvaron med bra musik. (Just nu lyssnar jag på YOUTH med Troye Sivan).  Jag borde även plugga men istället tänker jag på livet och vad jag vill göra, var jag vill resa och plugga/jobba med. Det får jag ta och fortsätta att fundera på för det är verkligen en svår nöt att knäcka.

Likes

Comments