View tracker

Hostelet vi bor på här är riktigt bra faktiskt. Vi bor i ett 4-bäddsrum som känns fräscht, egen toalett, gratis wifi och även gratis frukost ingår mellan 07.00-10.00 vilket är toppen! Gick upp och åt frukost imorse och sen tog vi en Uber till Melrose, en gata som ligger i närheten av Hollywood. Där gick vi ett tag, kollade lite affärer, innan vi gick vidare mot Hollywood och upp till Hollywood-skylten. Var en jäkla bit att gå alltså. Hehe men här är den! Alla som bor här måste verkligen irritera sig på alla jävla turister som springer ut och ställer sig mitt på gatan så fort det blir en lucka mellan bilarna, bara för att försöka få en bild rakt framifrån. Vi nöjde oss med att inte komma närmre än såhär, annars hade vi fått ta en taxi eller buss upp. Tyckte vi såg skylten bra ändå.

Sen gick vi ner mot walk of fame. Var himla bra väder idag också, man vet aldrig hur man ska klä sig för när det är vindstilla är det verkligen jättevarmt i solen, samtidigt som häromdagen var det jättekallt för det blåste så mycket. Frös trots att jag hade jeans och kofta även om det var strålande sol. Idag hade jag kjol och blus och svettades typ bara för det var vindstilla.

Men var häftig känsla att gå på Walk of fame alltså. Det är ju också sånt som man bara ser på film annars. Och hur många kända personer finns det egentligen? Sjukt när man tänker efter. Vi kände väl igen typ... 1% av namnen på alla tusentals stjärnor vi gick förbi.

Klockan är redan kvart över tolv på natten här så orkar inte skriva så mycket för vi alla ska sova nu. Ni får kolla bilderna helt enkelt. Dagarna är så intensiva, vi går upp runt 8 på morgonen och är ute från 10 på förmiddagen och är hemma på hostelet runt 7 på kvällen igen. Full rulle hela dagen, men det är det värt! Vi ser så himla mycket, hinner verkligen uppleva staden. Los Angeles är en grym stad, gillar den jättemycket. Så härlig atmosfär på något sätt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår landade vi i Los Angeles efter en flygresa på 12,5 timmar. Tycker inte det är så jobbigt att flyga ändå, visst sitter man lite obekvämt tillslut och vet inte riktigt hur man ska sova, men det är ändå mysigt. Man kan bara sitta där i lugn och ro och lyssna musik, och maten!!! Hahaha vi tre älskar flygmaten mer än något annat. Ser fram emot det flera dagar innan vi vet att vi ska flyga. Såå gott!! Maten där måste verkligen blivit bättre? Och vi är så fruktansvärt icke-kräsna efter denna resan att flygmat är liksom HÖG standard. (I min soppa på Fiji låg det tex en liten skalbagge i när jag fick soppan. Hemma hade man ju skrikit och ba USCH!! Och inte velat äta. Nu var det mer hoppsan! *tar ut det lilla djuret med skeden* och sen forsätter man äta som om ingenting. Sekunden efter såg Ebba en liten nattfjäril i sin soppa. Men vadå liksom, ingen big deal. (Haha skulle fortfarande aldrig klara av detta hemma, men här blir det verkligen att vi har varit TVUGNA att ta allt med en klackspark, annars hade vi brutit ihop flera gånger om dagen och det pallar man ju inte.)

I alla fall... Vi landade, och sen tog vi en taxi till vårt hostel som ligger precis på Venice Beach. Himla bra läge alltså.

Igårkväll efter att vi checkat in och bytt om gick vi till ett mexikanskt ställe och åt äkta tacos och fajitas. Gott! Sen tog vi en promenad bort till Sankt Monica pier. Fortsätter man bara gå längs Venice beach kommer man tillslut dit, kanske tar runt 40 minuter att promenera dit. Även så sjukt mycket folk i rörelse här. Det är det väl säkert alltid på ett sånt här ställe, men extra mycket nu med tanke på Coachella.

Imorse ställde vi klockan tidigt och tog en Uber till Beverly hills. Spanade in The Grove och ett annat känt shoppingcenter.

Vädret här är strålande sol (alla här säger att det alltid är sol, aldrig regnar, hur skönt?), dock är det ovanligt kallt tydligen. När solen lyser blir det riktigt varmt men blåser ändå en del så man behöver kofta och på kvällarna får man ha långbyxor om man inte vill frysa ihjäl. Efter halva dagen gått gick vi vidare mot Rodeo drive, en lång gata som är känt för sina exklusiva butiker.

Ja... Rodeo Drive. Mitt i Beverly Hills (spanade allt efter kändisar haha)... Herregud. Så fint. Så exklusivt allting. Den ena butiken större och elegantare än den andre. Kände väl att vi inte riiktigt passade in, men himla roligt att bara gå runt där. Så flashigt verkligen. Fått shoppat lite också. Min budget är tajt men jag brukar vara bra på att prioritera och göra smarta köp så hittills är jag nöjd ändå. Ebba gick däremot loss idag.. Hehe hon shoppar på kan man väl säga :)

Nu är våra ben alldeles utmattade. Något vi verkligen gjort mycket under denna resan är att gå. Vi promenerar så mycket. Nu är det snart läggdags för imorgon har vi en hel del saker som står på schemat. Så himla roligt att vara här faktiskt, men konstigt med så snabba byten. Ena dagen är vi i ett kallt Nya Zeeland ute i naturen, nästa dag är vi på Fiji och nu är vi plötsligt här, i USA, i en storstad. Man får stanna upp och försöka ta in allt.

Förresten, så himla konstigt med tidsskillnad... Vi åkte ju från Fiji hit tills Los Angeles, och det skiljde typ 20 timmar. Alltså åkte vi nästan ett helt dygn bakåt. Så söndagen den 24e april åt vi frukost på Fiji, på eftermiddagen åkte vi till flygplatsen, sen mellanlandade vi i Nya Zeeland och sen tog flyget 12,5 timmar till USA. När vi landade i USA var klockan dock halv åtta på söndagmorgon, den 24e april. Hur knäppt???? Vi har liksom levt samma söndag 2 gånger.

Likes

Comments

View tracker

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Antingen har vi inte haft något internet alls, eller så har det varit oerhört svagt så att blogga har varit omöjligt. Dock nästan lite skönt att bara koppla bort det, och inte känna att man måste in och uppdatera.

Men vi har haft några riktigt lata dagar, precis som vi ville ha det efter Nya Zeelands äventyr. Var ju oroliga för vädret men har verkligen varit strålande sol och blå himmel precis varje dag, förutom en dag, då växlade det mellan regn/moln och lite sol.

Vi har sovit på tre olika öar, 2 nätter på varje. På varenda ställe man kommer till samlas hela personalen för att sjunga en välkomst-sång, och samma innan man ska åka. Då sjunger dem en hejdå sång. Deras röster är så starka också, sån himla kraft. Lite falskt här och där men ändå roligt att dem verkligen går all in för det, syns att dem själva älskar att sjunga. Vi är dock trötta på låtarna nu.. Haha alla sjunger ju samma låt på alla ställen så har ju hört dessa ett antal gånger kan man säga. Dem dansar väldigt mycket också. Dansuppvisningar på kvällarna, och faktiskt väldigt ungdomsanpassat med typiska aktiviteter vi tycker om osv.

Träffat ovanligt mycket svenskar på Fiji faktiskt. Känns som att majoriteten verkligen varit svenskar eller norrmän. Lite engelsmän och tyskar har vi också stött på.

Vi verkligen bara solat, badat, snorklat, läst böcker, ätit. Så skönt! På en av öarna var det massa korallrev precis vid stranden så vi hyrde cyklop och simfötter under de två dygnen vi vad där. Då kunde man ju bara simma runt där bland fiskarna varje gång vi badade. Så himla vackert, så sjukt många fiskar. Nästan så man själv blev lite skygg när alla fiskar vimlade runt om en. Kändes så najs att det var precis på stranden. Behövde inte ens en snorkeltur liksom, bara att hoppa i när man själv ville.

En kväll åkte vi ut på något som kallas tubing. Man åker till ett fint ställe ute på havet där man ser hela solnedgången, så får man en stor badring att ligga i, en kall dricka, och så sätter dem på musik ut en högtalare dem har med. Detta är jättekänt för den ön tydligen. Det var mysigt att ligga där och guppa runt till musik i solnedgången. Vattnet är ju så varmt också.

På tredje och sista ön åkte vi på en snorkeltur till ett ställe som heter Blue Lagoon. Var inte jätteimponerade av själva snorklingen. Även om det var fint och med massa fiskar var vi nog lite bortskämda eftersom vi redan snorklat på så många andra fina ställen innan. Detta blev därför inget outstanding. Däremot var stranden bredvid helt amazing. Och vattnet! Alltså alla stränder på Fiji är fina och vattnet är alltid kristallklart men här var det extremt. Känns så coolt när man åker på havet och vart man än tittar, åt båda sidor, ligger fullt med små öar, och paradisstränder. Överallt! Hur många som helst. Därför är det skönt att alla stränder är ganska små och personliga och är aldrig mycket folk. Finns heller aldrig några parasoller och sällan solstolar. Kanske känns opraktiskt men det gör att det verkligen känns som orörda paradisstränder istället för turist-charter-känsla.

Här är stranden vi bodde på

Och här är vid Blue Lagoon, stranden vi åkte till på snorkelturen

Igår åkte vi från dem små öarna, tog 6 timmar att åka tillbaka hit till huvudön där vi är nu. Men var ändå okej, vi låg på däck och solade. Nu väntar vi på att åka till flygplatsen. Om några timmar går planet till Los Angeles! Kommer bli en lång flygresa.....

Likes

Comments

Ja.. När vi landade i Nadi kändes det som vi landade i Sverige.. Grått och regnigt utanför.

Hann inte så mycket den kvällen. Åkte till ett hostel där vi skulle sova den natten för nästa dag gick vår båttur ut till första ön. Vi hade blivit förvarnade att det inte finns varken supermarkets eller ATM-automater på öarna, så om vi vill köpa med oss snacks eller vatten är det bäst och billigast at göra det nu innan. Så vi gick till närmaste supermarket och köpte 12 stycken 1,5 liter vatten (hur sjukt att bära med sig vatten för en hel vecka?)... Tänkte även köpa frukt men ångrade mig lite när vi såg fruktavdelningen. Fanns alltså några päron kvar, en klementin och några kokosnötter.

På båten nästa dag stannade vi till vid massa olika öar längs vägen. Fiji består ju av flera hundra öar, och detta var verkligen PARADISöar. Annars när man tänker på riktigt vackra öar tillexempel i Thailand är ju ändå själva ön relativt stor men så finns det en eller flera riktigt fina stränder och det är där man stannar till/bor på och så är det massa skog bakom. Här är många av öarna verkligen så som det är målat i typ barnböcker. Alltså en ö är en liten sandplätt? Man ser liksom hela ön från långt håll. En liten sandhög på typ 100m, med en liten byggnad mitt på och lite palmer? Behövs ju inte en särskilt stor våg för att en sån ö ska bli helt översvämmad liksom. Kunde ju absolut inte ens köra i närheten av någon av sand-öarna med färjan, utan en liten eka kom ut och hämtade oss från färjan och körde in oss + alla ryggsäckar till stranden på ön vi skulle bo på. Men snacka om paradisens paradis. Ön vi bodde på var dock större än många längs vägen som andra stannade på.

Åkte i flera timmar så blev riktigt sjösjuk tillslut. Usch. När vi väl kom fram blev vi överraskade av hur trevliga alla var. Alltså hela personalen på hostelet (dvs från "hela ön") kom ner till vattenbrynet när vi kom med den lilla ekan, dem sjöng en välkomstsång, tog alla i hand, hälsade och presenterade sig. "Welcome home" ropade dem. En kille som jobbade där skulle säga något till mig senare på kvällen och ursäktade för att han glömt bort mitt namn. Haha alltså så ovant? Inte direkt så att man förväntar sig att hela personalen på ett hostel ska lära sig sitt namn när man checkar in. Så är det ju aldrig annars.

Och jaa.. Rummet...HEHE. Detta är alltså deluxerummet. Lät väldigt bra när hon sa att vi skulle få bo i ett Deluxe room. Var alltså ca 15 bäddar i ett rum. Världens största springa under dörren (tur vi var duktiga och hade med oss våra myggnät).

Här är då badrummet
(Allt ser så mycket fräschare ut på dessa fotona, skyller på att kameran är för bra haha)

Fanns ingen AC heller, bara några fläktar i taket. Men tyvärr hade vi oftast ingen el, så då fungerade ju inte fläktarna heller. Fattar ni hur varmt? Är liksom stekhett ute och inte ens en fläkt som fungerar när vi sover 15 pers i ett rum. Fräscht att vakna helt svettig varje natt liksom. Ingen el, inte heller något varmvatten. Så det enda som fanns var iskallt vatten i duscharna. Och inte minsta lilla springa till fönster ens, och inga lampor gick ju heller att tända utan el. Så det var helt KOLSVART i duschen? Som en mörk källare? Hahaha stod med en liten ficklampa där inne när jag duschade.

Det roliga är att det inte ens kändes så jobbigt. Maten var även äcklig men vi tuggade glatt i oss ändå, gratis mat både frukost lunch och middag, och vi behövde inte ens diska själva efteråt!!! Äkta semesterkänsla.
Förutom att vi fått miljontals myggbett och loppbett eller vafan det är, så har dagrarna hittills varit grymma. Strålande sol, snorklat i korallrev som på riktigt var som en film? FULLT med färgglada koraller och hur mycket olika färgglada fiskar som helst, precis överallt. Massa stim som levde i korallerna och dem simmade heller inte iväg när man kom nära. Blåa sjöstjärnor och hittade även Nemo. Allt såg ut som i Nemo-filmen. Var helt fascinerad, så vackert, sånt som man aldrig tror att man kan få se riktigt lika fint i verkligheten, att sånt alltid är finare på bild eller film, men nej. (Ska försöka över bilder från GoPron).

Annars träffade vi ett svensk killgäng vi hängt med. Skönt att äntligen klicka med några, folk som har lite samma tänk och samma referensramar som en själv. Spelat kort, kollat solnedgången, badat, solat, suttit vid brasa på stranden. Ja, äkta semester.

Gick genom djungel för att spana in en annan strand på vår ö

Hur vacker solnedgång? Inte lagt på minsta lilla effekt på dessa bilderna

Hehe vi hade faktiskt pool på vårt hostel utan el. Ser ju dock lyxigare ut än var det var. Idag åkte vi till en annan ö och ska sova här i 2 nätter! Äntligen wifi! Har varit utan både internet och täckning i över 2 dygn nu, haha känns länge faktiskt.

Men alltså wow, alla människor från Fiji är såå välkomnande, trevliga och framförallt glada. Helt sjukt. Ikväll blev vi även meddragna på någon Fiji-dans, så nu är vi helt svettiga.

Likes

Comments

I förrgår, dvs i onsdags, steg vi upp klockan 04 på morgonen. Vi skulle åka till en nationalpark som har en världskänd vandring, Nya Zeelands mest populära. Slingan är totalt 2 mil, vilket såklart är långt, men låter ju inte direkt helt extremt mycket. Men alltså på riktigt, bland det jobbigaste vi gjort. Det är ett vulkanberg man klättrar upp för.

Första timmen sluttade uppför men ändå vanligt uppför. Som en inte alltför brant uppförsbacke på en asfaltsväg liksom. Men var ändå så att när vi promenerat en hel timma, hela tiden uppför, var man såklart trött och andfådd. Ehh.. Vad som väntade efter första timman var 3 ytterligare timmar RAKT uppför. Då hade vi kommit till själva vulkanberget och skulle ta oss upp. Det var små stigar, varvat med små trappsteg, varvat med att man själv fick klättra bland stenarna. Mådde seriöst illa av utmattning. Var tvungna att gå i någon minut bara, sen stanna några sekunder och hämta andan. Hela tiden kollade man upp och tänkte "men där är nog toppen", men nej, när man kom dit var det ändå alltid ännu högre. Vulkanen precis bredvid oss var alltså Mordor (fick ännu en gång fråga Hanna och Ebba vad det är för något). Önskar nästan jag vore ett sagan om ringen fan, i så fall hade man varit helt exalterad över ALLT här i Nya Zeeland. Men den vulkanen var väldigt fin och så himla mäktig.

Såg ut som en annan planet när vi fortfarande var på marken, men omringade av vulkaner och vulkanstenar. Och bara massa beige/brun sand.

Väl uppe på toppen var utsikten helt sjuk. Går inte ens att få med på bild. Himlen var blå, vi var ovanför molnen, eller mitt bland molnen, vi själva står på en vulkan och har vulkaner omkring oss. Så sjukt stora ytor det handlar om också. Man själv är som en liten myra i den miljön.

Vet inte riktigt vad det röda är för någonting? Men himla coolt ser det ut i alla fall.

Stannade och satte oss på en sten, och unnade oss en lunchpaus på typ en kvart. Åt lite mackor och riskakor vi hade med oss. För det var ju det också, det var inte bara helt stört jobbigt att gå uppför, utan vi alla hade ju varsin tung ryggsäck på ryggen dessutom. Är ju bara natur där vi gick så finns ju absolut ingenting. Vilket innebar att vi fick ta med oss mat, flera liter vatten som ska räcka en hel dag, kamera, extra tröjor osv. Min ryggsäck var såå tung.

Sen när vi skulle fortsätta gå, och då skulle ner för vulkanen... Ja det var ju inte heller det enklaste. Hur brant som helst och massa svart sand och vulkanstenar såklart, så man bara hasade. Skorna fick liksom inget fäste och eftersom det var så brant var det så jäkla svårt. Man hade bara lust att sätta sig ner och åka på rumpan ner. Men vi gick sakta ner, eller ja hasade och gled ner med skorna som blev helt svarta av sanden. Höll på att ramla flera gånger. Men vi klarade det. Och utsikten på den sidan var också sjuk.

Det är så mycket speciella naturfenomen här i Nya Zeeland. När vi gick ner för vulkanen såg vi plötsligt små turkosa pooler. Dessa är också såkallade "hot pools", sånna som fanns i Roturoa, vilket även innebär att dessa också luktar äggprutt av allt svavel antar jag. Men vackert var det, så sjukt att det finns så turkosa sjöar mitt uppe bland vulkanbergen.

Högsta punkten var 1900 meter över marken, men när vi kom ner från själva vulkanberget var vi såklart fortfarande högt över marken. Vi hade ju gått uppför hur länge som helst. Men då var vi liksom inte över molnen längre, men vi var I molnen. Så knäpp känsla. Att man ser ett moln komma mot en och så vips, plötsligt är allt omkring en helt dimmigt. Så väntar man en stund tills molnet åkt vidare, och då är luften helt klar igen. Håret blev även helt blött efter ett tag. Moln är ju som vattenånga så tillslut var ju håret alldeles fuktigt. Haha så konstig känsla.

Sen gick vi alltså i ytterligare 3 timmar brant nedåt istället. Det var skönt för andhämtningen var ju inte lika tung som när man går uppför, inte alls utmattad på samma sätt. Dock verkligen jobbigt för benen och rumpan att hela tiden hålla emot. Hemma om man går ner för ett brant berg är man ju van att hålla emot i kanske 2 minuter, men alltså i 3 timmar???? Benen typ krampade tillslut, hade sån mjölksyra. I slutet när vi började nära oss marken gick vi även i regnskog. Men fortfarande brant nedför.

Sista timmen alltså vi ville bara lägga oss på marken och skrika. Benen typ krampade och var helt stenhårda, fötterna gjorde så ont och ryggen var helt stel av den tunga ryggsäcken. Vi tänkte genom hela regnskogen "snälla, snart måste vi vara framme. Orka bara lite till. Snart är vi framme" medan blicken helt febrilt letade efter ljus som skulle tyda på att skogen skulle vara slut och vi skulle vara framme. Benen verkligen bara gick av sig självt, trots att varje steg gjorde så ont. Det roliga är att trots att vi var så himla trötta, så småsprang vi nästan sista halvtimmen. Alltså verkligen en blandning mellan powerwalk och jogga typ. Man kan ju tänka att när man är trött går man långsamt och vill bara vila, men vi ville liksom bara vara framme. SNÄLLA SÄG ATT VI ÄR FRAMME NÅGON JÄVLA GÅNG. Ungefär så.

När vi tillslut var framme skakade benen i princip. Vi hade alltså gått konstant, förutom en kort stund när vi åt en smörgås, i SJU timmar. Ingen lätt väg heller. Vi gick klockan 8 på morgonen, var framme 3 på eftermiddagen. Men vi gav oss själva en klapp på axeln, kändes så bra att vi klarade det. Igår och idag har man ju dock haft en träningsvärk som heter duga. I hela kroppen. Varenda muskel fick verkligen jobba efter den vandringen.

Igår var även sista kvällen med vår grupp, och då åt vi ute på en god restaurang. De senaste dagarna har faktiskt varit bra. Vad som varit riktigt bra är maten som har ingått i priset. Annars känns det ju typiskt att inkluderade måltider är lite sådär, men det har verkligen varit toppen.

Nu är vi alltså i Wellington och i eftermiddag går vårt flyg tillbaka till Auckland där vi har en natt innan flyget imorgonbitti går till Fiji. Dem spår dåligt väder i Fiji tyvärr men vi hoppas verkligen på det bästa. Efter denna veckan behöver vi lite semester från vår resa haha. Gått upp mellan 05 och 06 vaaarje dag och haft aktiviteter morgon till kväll. Vill bara ligga på en strand och inte göra ett skit ett tag nu.

Finns en risk att jag inte kommer ha något internet alls på Fiji, och om inte annat lär det nog vara för svagt för att ladda upp inlägg och bilder här. I så fall blir det tomt här i en vecka framöver nu, men får ladda upp i efterhand om det skulle vara så :)

Likes

Comments

Efter lysmaskgrottorna åkte vi till ett samhälle som heter Rotorua som är känt för sitt kokande vatten? Eller ja, alla sjöar och små vattendrag där kokar? Vattnet är alltså kokande varmt, så det bara ryker. Även marken är varm, så om man går förbi en lite grushög på vägen så ryker det från den. Hur knäppt? Förstod inte riktigt varför det var så, för det är liksom bara så i just det samhället, eller inom ett visst område. Vattnet stinker även, det luktar prutt. Äggprutt. Alltså jättestarkt. Så till och med i matbutikerna som ligger där luktar det prutt i hela butiken. Usch.

Så konstigt att en helt vanlig sjö... Kokar? Träffade även en man från en mauristam, alltså Nya Zeelands ursprungsbefolkning. Han berättade massa om sin kultur, vi gjorde lite lekar, lärde oss både ord på Mauri och en typisk dans, och han visade oss sitt hem. 20(!!!) generationer har bott i det huset. Och han visade även oss kyrkorna som var precis bredvid hans hus, då religionen var en viktig del för honom.

Han var så himla snäll och glad, det bara lös om honom. Han kändes verkligen som definitionen av en snäll människa. När han skulle berätta lite mer om hans bakrund fick vi sätta oss ner på marken. Först tvekade jag och tänkte att nej men vad kallt och obekvämt. Men nej, marken var ju alldeles varm. Trots att det var mulet och typ 15 grader ute var marken lika varm som soluppvärmda klippor är på sommaren. Som att sätta sig på värmegolv. Han sa något om det handlar om plattorna under marken går ihop just här, och att det då bildas en friktion som gör att vattnet och marken under här blir varm. Uppfattade inte exakt hur han menade men...

Allt i Rotorua står även på mauri. Alltså helt obegripligt. Vi har faktiskt reflekterat över det, att det är ett engelsktalande land, men alla namn på saker, ställen, sjöar osv är så himla konstiga, och inte alls engelska. Men nu förstår vi, alla namn är ju på mauri.

Intressant och roligt faktiskt, bara för att han var så vänlig och skön. Kan väl vara trevligt att lära sig lite kulturellt nu när det ändå ingår i denna trippen. Hade vi inte varit i Waitomo caves innan hade vi kanske tyckt detta var sådär, meen nu var vi redan nöjda och glada så det här var absolut ett bra avslut på dagen.

Likes

Comments

Hjälp det är så mycket som händer här varje dag så varje gång jag ska skriva ett blogginlägg känns det som okeejjjj.... Vart ska jag börja?

Men, igår gick vi upp tidigt som vanligt för att åka till waitomo caves. Hade bokat ett paket som även inkluderade att klättra i grottor, och inte bara åka runt i en båt och kolla på lysmaskarna. När vi kom dit fick vi låna våtdräkter, stövlar och hjälmar med pannlampor. Vi gör så mycket nya saker här hela tiden, så alltid svårt att veta vad man ska förvänta sig. Men när vi gått genom massa fårhagar med bajs stannar vi plötsligt till vid ett hål där guiden säger att här ska vi ner. (?) Tittar ner i hålet och ser marken långt där nere. Var som en brandstege där man fick klättra nedåt, samtidigt som man hade ett rep runt sig ifall man skulle ramla.

När man väl kom ner.. Asså vi trodde det var ett skämt? Helt kolsvart, jättetrångt och massa iskallt vatten. Guiden ropade åt oss att sätta på pannlamporna och gå in i grottan och vänta där vi såg en gul stolpe. Så vi vadade där genom vattnet. Var ca 10-15 grader men kändes verkligen hur kallt som helst.

Vi var där nere under jorden, i grottorna i ca 2,5 timmar. Vi klättrade, alltså verkligen klättrade, vadade i vatten när det kom, och var tvungna att krypa genom pyttesmå hål i berget för att komma igenom. Ibland var det verkligen hur små gångar som helst där man fick åla sig igenom, fick nästan lite panik när gångarna ibland var långa, och man liksom kravlade där inne med hjälmen på huvudet, stövlarna, och våtdräkten helt dyblöt. Men dem varnade innan för att man inte kan göra denna aktivitet om man har klaustrofobi.

Så sjukt även hur mörkt det var. Alltså eftersom det var så långt ner under jorden är det verkligen BÄCKsvart. Tur man hade pannlampor. Kunde såklart inte ha med någon egen kamera med dit ner, men dem tog några bilder. Hemska allihopa dock haha

Kändes så sjukt att gå runt där nere som i en annan värld, det var så äventyrligt verkligen. Alltså att simma i iskallt, kolsvart vatten med stövlar och hjälm på sig (hur otympligt?), i en trång grotta fullt med lysmaskar. Var så himla coolt när vi släckte alla pannlampor, och allt var helt mörkt förutom hela taket i grottan som lyste upp som en stor stjärnhimmel av alla lysmaskar. Dem är pyttesmå och hägnet i taket och är självlysande blåa. Så coolt. Här var vi tvungna att gå på ett led för att inte tappa bort varandra i mörkret. Ser ljust ut bara för han tog kortet med så stark blixt, men det var det ju inte. Men här ser man lysmaskarna lite där uppe i alla fall.

I slutet fick man även hoppa i en svart badring som man flöt runt på. Himla mysigt förutom att vattnet var så kallt då. Vi satte oss i ett långt led, och sen släckte vi alla pannlampor igen och bara gled runt i grottan och tittade på hur taket lyste upp som tusentals stjärnor. Haha så snygga i röda hjälmar

Han som tog bilderna tog ingen riktigt bra bild på endast lysmaskarna. Så här är en bild från Google, men exaaakt såhär såg det verkligen ut när vi släckte lamporna.

Detta var verkligen bland det bästa hittills på resan. Bergen var så spetsiga och ojämna, ibland fanns det bara pyttesmala kanter att stå på för överallt i berget var det stora vattenfyllda hål rakt ner, och man fick verkligen hoppa, klättra, kravla, simma. Vi var helt slut när vi kom upp därifrån igen. Men definitivt något av det coolaste och roligaste vi gjort under resan.

Likes

Comments

Idag har varit en mycket bra dag. Imorse när vi vaknade var det sol, och vi kom även iväg till Hobbiton som vi ville. Vi bokade med ett företag, och det visade sig vara en minibuss vi skulle åka, bara jag, Hanna, Ebba och en till som är med på vår tripp här på nordön. Kvinnan som skjutsade oss var så himla snäll och trevlig också. Kändes så bra, då vi inte alls tycker om killen vi annars har som guide nu. Tror inte han tycker om oss tre heller, men vi pratar verkligen inte samma språk bara. Inte på något plan, vi tycker han är riktigt jobbig och väldigt oklar.

Men, när vi kom fram till hobbiton, alltså åh wow. Jag kan ju inte alls filmerna, men har sett ca en halvtimme på första hobbit-filmen för Ebba och Hanna tyckte det var nödvändigt innan vi skulle hit. Var faktiskt bra, för då hann jag se miljön så jag ändå kände igen mig lite idag.

Men, alltså Hanna och Ebba är också imponerade. Sååå himla välgjort verkligen, alltså hela atmosfären där var något speciellt. Vi hade en guide som visade platserna och de olika stugorna, och hon berättade om olika scener, exakt hur och vart saker spelats in osv. Kan tänka mig att det är väldigt intressant att höra om man kan filmerna. Hon stannade och berättade lite, varvat med att man gick runt och tittade och kunde ta bilder.

Så idylliskt. Precis varenda detalj var så noga genomtänkt. Guiden sa det, att varje dag är det många som jobbar stenhårt här för att hålla allt i form, och snygga till saker så att det är perfekt. Var verkligen som en sagovärld. Varenda blomkruka stod på rätt plats och det flög massor av fjärilar överallt (precis som i filmen). Särskilt Hanna och Ebba tyckte verkligen det kändes exakt som i filmen. Inte bara att man känner igen husen, utan varenda detalj, hela atmosfären är exakt så som det visas på filmen. Liksom till och med fjärilarna? Hur kan man ens fixa det?

Kullar så långt ögat kunde nå, och får som stod och betade lite längre bort.

Dem har till och med fixat så att det växer mossa på staketen på något konstgjort sätt. Alltså alllllttt var så sjukt bra gjort. Dem har inte missat en endaste liten detalj.

Vistelsen avslutades med att man gick till Green Dragon och fick en valfri gratis dricka. Även där - så himla mysigt. Alltså åh kan inte riktigt släppa det, så coolt att dem byggt upp ett helt område. Och att det inte är en imitation av filmen, utan det är verkligen HÄR allt spelas in. Guiden berättade även att det är fortfarande privatägd mark. Dem frågade helt enkelt markägarna om dem mot betalning ville låna ut deras stora hagar och kullar till att spela in en film. Men att dem kommer behöva bygga upp en del där, och att det kanske kommer ta flera år. Dem gick med på det och dem lär väl vara glada nu. Säkert blivit hur rika som helst på detta, och fatta vad nice att ha hela hobbiton på sin egen mark.

Kvällen avslutades även på topp. Vi var inte tillbaka här på "hostelet" (stugorna ute i skogen) försen på kvällen och då väntades en middag som ingick i vad vi betalat. Stod "barbeque" men med det förväntade vi oss typ grillad korv och kanske pommes till. Men nej, visade sig vara på riktigt. Hemmagjord potatissallad, dem hade stått och grillat lambchops, marinerad kyckling och korvar. Det fanns även sallad och vitlöksbröd till. ALLTSÅ HUR GOTT. Åt som om vi aldrig sett mat innan. Och njöt av att äta kyckling. Har ju nästan varit vegetarianer på denna resa.

Idag somnar vi betydligt nöjdare än igår :)
Imorgon står väckarklockan på 05:30. Inte undra på att man är helt slut om kvällarna.

Likes

Comments

*Tar ett djupt andetag*. Alltså denna dagen. Redan hemma i Sverige bokade vi en busstur i 6 dagar med inkluderade aktiviteter här på nordön. För totalt 7500 kr/person. Svindyrt. Har inte hunnit kolla igenom alla aktiviter supernoga men resebyrån som vi bokade detta med rekommenderade verkligen denna tripp när vi sa att vi ville ha något som är populärt hos många andra ungdomar, och att det enda vi visste var att vi ville till Hobbiton och Lysmaskgrottorna. Då rekommenderade hon alltså denna tripp och sa att det var huuur bra som helst, och att man får verkligen ut såå mycket av Nya Zeelands nordö jämfört med att ta sig runt på egen hand eller boka separata bussturer osv. Så vi tänkte att okej, vi kör på det.

Jaha. Varken hobbiton eller waitomo-caves ingår trots att det var det ENDA vi sa till hon på resebyrån att vi var angelägna om att se, att vi vill ha en rundtur som inkluderar det. (Dumma vi är som litar på henne och inte kollar upp detta noggrant själva innan man bokar. Men är så lätt att lita på allt dem säger, för allt låter så himla bra).

Första aktiviteten idag då var att besöka en farm och personen som bor där. Lite äkta kultur, se reality i Nya Zeeland typ. Haha alltså vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag skriver detta. Kommer alltså ut på en liten gårdsplan, hundar kommer genast springandes mot en, fullt med flugor överallt och allt ser slitet och lite ofräscht ut. Kommer ut en jättekort gubbe med flätat skägg som börjar berätta hans bakrund, vad dem gör på farmen och hur saker fungerar. Alltså ja, sånt kan ju absolut vara intressant att lyssna på meeen vi känner att inte riktigt det vi hade prioriterat denna resa. Inte det vi vill betala pengar för, eller ha som en aktivitet vi betalat massa pengar för?


Han visade oss i alla fall runt, hur han föder upp bin, och hade världens alla möjliga djur. Det var lamor, åsnor, får, ankor, fiskar, ålar osv.

Han hade även massa olika fruktträd. Här var ett träd där det växte mandlar. Tog man bort det gröna runt om fick man en mandel med skal på, så han tog med några och visade när han knäckte nötterna sen. Käckt att ha egna mandlar i trädgården liksom.

Tänkte även att det kunde vara roligt att resa runt med ett helt gäng nu och lära känna lite folk efter att vi bott ensamma i campervanen i 2 veckor. Vi är totalt 20 stycken som åker denna bussturen ihop. 18 tjejer och 2 killar. Förlåt men alltså alla är så jäkla speciella? Känns som att vi verkligen kommer från olika samhällen, kulturer, har helt skilda typer av umgängen. Typ dem gapskrattar åt guidens torra skämt, medan vi tre kämpar med att klämma fram ett litet "hehe" vilket mer låter som ett svagt hmm. Eller så är det vi som är tråkiga och fyrkantiga. Känner att vi inte riktigt klickar med någon här, kanske är så att lika barn leka bäst trots allt.

Vad som var skönt var åtminstone att han som hade farmen bodde från början i LA och hade därför en amerikansk accent, så man förstod precis allt. Annars har de flesta här en så himla annorlunda dialekt så får verkligen anstränga oss för att hänga med när någon pratar.

Efter att han pratat i en evighet fick vi scones och té. Höjdpunkten! Fick även hans egen honung, och hemmagjord marmelad. Såå gott. Man fick tänka bort alla flugor bara.

Jag och Ebba bara tittade på varandra när vår guide sa att vi skulle bo här i 2 dagar. Bo HÄR på farmen i 2 dagar? Hade liksom vart där i 2 timmar, och varit konstant obekväm. Kan inte förklara, men alla djur; alla flugor, allt som kändes så smutsigt och alla udda folk omkring oss (eller snarare vi som är udda jämfört med gruppen.) Men som tur var menade han här, alltså i detta området.

Men faktiskt jobbigt att inte ha någon fast, trygg punkt. Att inte känna sig bekväm eller hemma någonstans, att inte veta när man kan äta nästa gång, inte veta vart eller med vilka man ska sova kommande natt med, att ständigt känna att det är ofräscht där man vistas eller där man ska sova, inte veta när man har internet nästa gång, totalt blir det faktiskt väldigt krävande.

Gick ner till sjön sen och paddlade kajak. Paddlade i 2 timmar ut till en båt som väntade på oss där vi gick ombord och åt lite lunch. Andra gången vi paddlar kajak nu under denna resan, är snart proffs.

Skönt att det är varmare här på nordön än sydön. Stor skillnad faktiskt. Här är mellan 15-25 grader så på dagen när solen lyser kan man gå i shorts och linne liksom. Medan på kvällen får man ju ha tights och tröja på sig. Men många paddlade i bara bikinis idag.

Efter kajak och båtturen åkte vi till där vi skulle sova inatt. Igårnatt stod det enligt våra vouchers att vi skulle bo på HOTELL, men vi sov i dorms. Inatt stod det att vi skulle bo på HOSTEL, men sover i några.... Stugor i skogen. Alltså på riktigt. Skulle detta varit för bara ett år sedan hade jag seriöst börjat gråta och åkt hem med en gång. Men man står ut med så mycket under denna resa. Vi bor i skogen, luktar gammalt och instängt här inne. Verkligen sommarstuga-känsla. Unket, instängt. Gamla tygsoffor som står innanför dörren. Massa mygg. Fick verkligen sätta mig ner och bara andas och tänka, det är okej. Inte så farligt. Man står, ut bara man går in för att ha den inställningen.

Men att krypa ner i lakanen som var i dessa sängar kände ingen riktigt för, så vi alla tre är glada att vi tog med egna sovsäckar. Dem ligger vi alla helt nerstoppade i nu, lite trygghet i alla fall. Som ett eget litet bo. Har även bokat både hobbiton och lysmaskgrottor nu. Det ingick ju inte, men vi bokade det separat för känner att vi måste få ut något av nordön som vi faktiskt VILL göra. Alla aktiviteter som ingår har ju visat sig vara kulturella saker som farm, museum osv. Att lita på vad försäljare tipsar om är något vi definitivt lärt oss. Man måste göra en egen research för att se vad man själv tycker är värt, vad som verkar bra.

Jag är ju verkligen känslig för sånt här också, att sova på ställen som känns ofräscha, blir så obekväm. Finns två tillfällen, eller vad ska man säga.. Jag har två "fobier". Mygg eller liknande, och saker gjort av tyg(hahah vet inte varför) som inte känns fräscha, så som soffor i tyg, sängar eller fåtöljer har jag så himla svårt för. Växer en panikkänsla inom mig som gör att jag blir helt vill/kan-inte-göra-någonting-alls-utan-måste-härifrån. Men, får verkligen utmana den sidan hos mig själv här. Nyttigt men jobbigt.

Pjuh, nu ska jag sova. I min sovsäck. Tack och lov.

Likes

Comments

Imorgon går flyget till här från Queenstown till nordön, till Auckland. Det betyder alltså att detta är sista natten i vår campervan. Har verkligen varit skönt att ha som sitt eget lilla krypin här, ett eget hem. Men samtidigt har vi bott här i nästan två veckor nu så det börjar bli riktigt smutsigt. Skulle vi bott här längre hade vi vart tvungna att storstäda och typ byta lakan. Blir ju smutsigt när man även sitter i sängen med vanliga kläder, äter mat i sängen och spisen är precis bredvid så allt matos hamnar ju även i sängen. Ska bli så skönt att lämna detta just för att det just nu känns smutsigt, och allt är så trångt. Men kommer nog även sakna att ha vårt alldeles egna space, och vår alldeles egna skjuts precis när vi själva vill.

Ska dock bli roligt att bo på hostel att träffa lite folk igen... Vi tre har ju verkligen bara umgåtts med varandra under dem här två veckorna. Men har ändå fungerat bra, inte slått ihjäl varandra än.

Här är dem tre sätena där fram. Som sagt perfekt att det fanns tre säten.

Här är sängen där nere. Vi har den alltid uppbäddad, bekvämast så. Här sover alltså Ebba varje natt eftersom hon är så höjdrädd och inte kan sova i överslafen (haha så hoppar hon skydiving...)

Här uppe sover jag och Hanna. Ser lite kaos ut för på dagarna ställer vi våra handbagage där uppe så det ska bli mer space där nere och i "köket". Är ju lite trångt, och lågt i tak. Men ser faktiskt värre ut på bilden än vad det är. Jag trivs med att sova där uppe om jag ska vara ärlig.

Hanna är duktig och diskar efter frukosten. Investerat i både riktig tvål och diskmedel. Haha nödvändigt.

Såhär ser det ut om man ligger i sängen där nere och kollar mot bakluckan.

Fönster har vi även. Och utsikt.

Nu har vi packat vår ryggsäckar och ska snart sova. Imorgon klockan 07 åker vi till flygplatsen och lämnar även av bilen där.

Likes

Comments