Vad anser ni om djurparker & cirkus?

Jag själv bojkottar cirkus. Mina barn kommer aldrig få gå på en cirkus sålänge jag står som deras vårdnadshavare.
Men djurparker? Iallafall i Sverige. Jag förstår & vet att djur inte ska bo i en inhägnad. Men blir dom misskötta utöver det?
Jag har dubbla åsikter vad gäller det. Samtidigt som jag tycker det är mysigt att gå på en djurpark så tycker jag synd om djuren.

Jag känner att jag vill bli mer kunnig inom ämnet. Så har ni länkar & fakta vad gäller svenska djurparker så får ni mer än gärna dela med er till mig. Och vad är era åsikter?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Herregud, jag börjar känna mig så vilsen.
Jag vet inte vad jag vill,
jag känner mig inte hemma i mitt egna hem,
jag känner mig obekväm i min egna kropp,
vilse i mina egna tankar.

Jag vet inte om jag är ledsen, arg, glad eller besviken. Är jag olycklig eller bara lite småvilsen ?

Jag behöver en förändring. På allt.
Så känner jag just nu.

Trött. Alldeles för trött. Inte jag-behöver-sova..
utan jag-behöver-andas ! Bara få vara själv ett tag, lista ut vad i satan jag vill göra med mitt liv, hur jag vill leva det.

Likes

Comments

Försöker sova, men det går inte.
Så trött, men hjärnan hår på högvarv.

Ångest.
Mardrömstankar.

Ikväll handlar det om barnen.. tänk om någon tar sig in i lägenheten & tar oliver som sover själv på sitt rum. Kommer jag inte höra nånting? Vad gör jag? Lämnar Nellie själv medans jag & F springer efter? Hinner jag låsa dörren efter oss? Kommer vi nånsin tillbaka hem till Nellie igen? Med oliver?

Varför tänker jag ens så? Sluta!

Fuck dessa kvällar. Fuck den jävla fitt ångesten. Fuck mörkret.

Sov nu.

Likes

Comments

Satt & diskuterade med min bästa vän igår om barnuppfostran vad gäller att säga till barnen.
Att tex det räcker att bara en säger till om barnet gör fel.
Både jag & hon har varit med om att någon ska lägga sig i eller slänga in en kommentar mot barnet när man själv redan börjat tillrättavisa.

Jag som mamma till mina barn tycker inte att det är rätt att någon ska "hjälpa" mig att säga till mitt barn när jag redan har öppnat min mun.
Om någon annan redan har hunnit säga till, så är jag tyst. Man behöver liksom inte "attackera" barnet flera stycken. Självklart blir man förbannad över något och måste säga till om någon annan börjat, men det betyder inte att en icke-förälder till barnet behöver göra det.

Sen handlar det om HUR man säger till. Om oliver tex slår mig så förklarar jag varför han inte ska slåss, istället för att "skälla" på honom. Inte kalla honom dum eller elak, för det är han inte. Han är 2 år & inga barn är dumma/elaka i den ålder, dom har bara inte utvecklat en sympati & konsekvens för den handlingen.

OCH säger jag inte till ang vissa saker så betyder det att JAG , barnens mamma, vill att han/hon ska upptäcka/utforska själv. Då vill jag inte att någon annan, som inte är deras förälder, ska lägga sig i och tillrättavisa om det dom gör faktiskt inte är fel egentligen.

Möt hellre barnet halvvägs istället för att "trycka ner" när dom gör fel.
Ingen mår bra av att skämmas/bli ledsen av att få en utskällning.

Jag hade velat gå all in på mitt skrivande nu. Men känner att jag kommer bli för elak då haha
Men kände ett sug för att skriva ner detta.

Så ni som läser & träffar mina barn, låt mig eller deras pappa, bestämma vad som är rätt & fel ;)
Det är våra barn, vårat val av uppfostran & jag tror vi vet bäst hur man möter våra barn i vissa situationer. Punkt.

Likes

Comments

Såg ett inlägg i en grupp på Fb & blev väldigt triggad & provocerad.

Inlägget handlar om en mamma (även en vän till mig) som är sjuk & undrar om hennes barn ändå få gå sina ordinarie tider på förskolan.
Det tar inte ens 5 minuter & hatkommentarer haglar in. Andra mammor (jag hoppas dom har barn, annars behöver som inte yttra sig) kastar pekpinnar & verkar vilja framstå som Hulken i kvinnoform.

Ja, man har valt själv att skaffa barn. Men det betyder för Guds skull inte att man orkar ha 100% koll på sitt barn. Eller? Det är ju ett jättebra alternativ att dagsverksamheter finns, & betalar man dessutom för det så får man väl utnyttja det. Självklart finns det gränser, man lämnar ju inte sitt barn bara för att. Men nu handlar det om en sjuk mamma som vet sitt barns bästa.

Herregud, jag blev så triggad av detta.. tjejer, i synnerhet andra mammor, kan vara så fruktansvärt elaka mot andra. Vad fan är grejen? Sluta hata för i helvete.

Är jag en dålig mamma för att jag lämnar min son på dagis när jag är hemma med min dotter?
Nej det är jag inte.
Den som orkar ha alla sina barn hemma hela tiden, oavsett sjukdom eller inte, good for you. Alla är inte gjord av samma grus & korn .. morr !

Likes

Comments

Har jag blivit känslokall?
Är mitt hjärta fruset?
Jag vet inte vad som händer.

Tex igår kväll fick jag ett dödsbesked. Jag blev jätteledsen då det är en familjemedlem som betyder jättemycket för oss i familjen.
Men imorse när jag vaknade så kände jag verkligen ingenting. Ingen sorg. Inga tankar. Ingenting.

När jag tänker efter så har jag inte blivit ordentligt ledsen eller glad över nånting sen mamma blev sjuk. Det är ett tag sedan.

Helt okontrollerat så stänger mina känslor av. Det blir tomt och jag beter mig som om ingenting har hänt. Varför?

Jag kan bli ledsen, men jag kanske gråter i 5 min, sen klickar timern på och alla känslor jag känt för stunden är helt bortblåsta & jag slutar gråta - & återgår till det jag höll på med innan.

Det är svårt att förklara. Men jag hoppas min psykolog kan hjälpa mig att bli "normal" igen..

Likes

Comments

Jag är så tacksam över vilken fin familj jag har.
Hur nära vi står varandra, hur mycket kärlek vi har för varandra.
Vi står alltid vid varandras sidor oavsett vi gör rätt eller fel. Alltid!

Mina kusiner ser jag inte bara som kusiner, jag älskar dom som om dom vore mina egna syskon.
Min mormor & moster är som mina extra mammor.
Man kan alltid lita på dom.

Mina barn kommer aldrig få träffa deras biologiska morfar, men att dom får lära känna hans lillasyster, min faster, istället betyder så himla mycket <3
Och min farmor <3

Snart kan mamma gå, och oj vad hon ska få gå promenader med oliver & Nellie då, som hon önskat.
Min styvfar, min pappa på jorden, jag kan inget mer än att säga tack. Tack för att du tog dig an mig som en dotter, för att du tar dig an rollen som en morfar till barnen.
Jag minns en gång av alla gånger när jag var ledsen och du kom in till mig på rummet och sa "jag kan aldrig ersätta din pappa, men jag kommer agera precis så som jag tror att han skulle gjort". Tack!
Jag älskar dig, jag älskar er alla

/ Sessan

Likes

Comments

Antar att jag hookar på trenden med att göra en "årsresume"

Hur har mitt år varit?
Varit gravid halva året, födde min underbart fina dotter & fått se oliver utvecklas så himla mycket!
Mamma har lärt sig gå, med krycka, men hallå! Krigare ändå ut i ryggmärgen <3

Men jag känner trots det, att 2017 SKA bli bättre än detta året.
Jag har haft mycket ångest, varit deppig, stängt in mig totalt & livet har bara sugit röv.
Det är dags att ta tag i mig själv, för mig själv.
Självklart för barnens skull också.
Men JAG vill må bra för MIN EGNA skull.


Denna kvällen, nyårsafton. Firar jag i vanlig ordning helt själv.
Barnen sover, F kör taxi, vänner är på nyårsmiddagar & firar. Och här sitter jag. Tröstäter i min alldeles för utslita morgonrock. Ledsen. Besviken.
Men jag får lov att känna så. Mitt "nya" jag kommer. Men inte ikväll. Jag vill deppa ner mig. Man måste få lov att slänga sig själv på botten, för att sakta men säkert klättra upp för den branta backen igen.
"Fall 4 gånger, men res dig 5."


Tack till alla som på ett eller annat sätt sätter ett leende på mina dystra läppar.
Vi ses!

Likes

Comments

Låg precis i sängen & ammade min lilla dotter när tanken kom som en käft smäll. - HELVETE vad jag saknar min mamma.
Det gör jag självklart varje dag, men alltså nu, idag, just denna sekunden.
Jag kan bara ringa henne om jag vill.
Men jag saknar hennes sällskap man hade då. För 2 år sedan.

Sista gången jag & mamma umgicks ensamma, på det sättet jag saknar henne, var samma dag som hon blev sjuk.
Hon kom hem till mig efter hon slutat jobbet, med nybakade frallor & goda pålägg.
Bara hon & jag satt där vi köksbordet och åt.
Jag hade precis blivit gravid med oliver och hon längtade så mycket efter sitt första barnbarn.
Glömmer aldrig hur lycklig hon blev när jag berättade att hon skulle bli mormor. Oj som hon grät! <3

Mamma var/är inte bara min mamma. Hon var verkligen min bästa vän. Som en storasyster kan man säga.

Och just nu.
I detta ögonblick, så hade jag velat ringa hit henne.

Ni som känner mig, ni vet att min mamma just nu inte är i sitt sinnesfulla bruk.

Men hon hade förstått min ångest, min sorgsenhet, min ilska & mina vredesutbrott.
För hon har varit där själv. Precis där jag är nu.
Den enda skillnaden är att hon hade bara 1 barn, jag har 2.

Jag känner mig så fruktansvärt jävla ensam. Hela tiden. För det finns INGEN som till 100% förstår hur eller vad jag känner. Ingen!

Frågar någon mig hur jag mår & jag svarar "funkar" eller "sådär". Då ska det vara bra så. Dom ska förstå att "okej, det är ingen bra dag för Hanna idag, vi lämnar det så." Inget mer! Jag vill inte höra "ryck upp dig" eller liknande saker. Hade det varit så enkelt så hade jag gått runt och varit glad varenda eviga dag, tro mig.

Men jag är så jävla less.
På allt.

Det enda som verkligen får mig att vilja kliva upp på morgonen är mina barn. Herregud vad jag älskar dom! Och jag hade gått genom eld för dom, utan tvekan.
Men ibland så är man faktiskt så utmattad, och så trött, att man undrar hur i helvete man ska orka vara en mamma vissa dagar, utan att tappa bort sig själv.

Jag får ofta höra att jag ska ta mig ut mer. Men när man redan är så trött, hur ska jag orka släpa med mig två barn som bråkar? För det gör dom. Gnäll & bråk VARJE gång man hittar på nånting.
Bara vi ska ner till tvättstugan är det bråk. Det får mig att inte vilja dra nånstans.
Jag vet hur det slutar.

Det finns en sak till som får mig att må lite bättre.
Att skriva.
Det är just därför ni kan läsa det här. För det är så förbannat skönt och framförallt rogivande att bara få skriva. Jag slipper stänga in allt.
Självklart så "delar" jag bara med mig av typ 50%. Lite saker är för privat för att ta med. Inte för min del, jag hade gärna skrikit ut allt, men för andra. För min avsikt är inte att såra någon.

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg så jag får stoppa mig här.
Men en dag, när jag tagit mig igenom detta.. harrejävlar vad jag inte kommer låta ett skit knäcka mig igen.
"i got it from my mama" ~ största krigaren jag vet <3

Likes

Comments

Alltså, herregud!

Oliver har legat kokhet hela natten, vaknade redan 04:30 och ville upp.

Fredrik har yrat runt & inte gått att få kontakt med.

Fattar ni hur kasst jag sovit? Varit på helspänn att något ska hända. Tröstat oliver, ammat Nellie & försökt leda tillbaka Fredrik i sängen/soffan hela natten..

Nu håller jag alla mina två tummar att Nellie håller sig frisk! Vilket inte jag själv verkar göra... jävla skitvirus som kommer tillbaka till oss hela tiden..

Aja, veckans alla planer är inställda och vi får hålla oss hemma & kurera oss


Jag & kaffet ska ta ett allvarligt snack idag ;D

Likes

Comments