View tracker

reflektioner från förr & nu

är så trött på att inte bli tagen på allvar av anhöriga, att få höra att man ska rycka upp sig.
att jag måste göra det & det, men vad man än gör är de aldrig tillräckligt.

jag är trött på att känna mig så förminskad, att få höra hur jobbigt det är att ha ett jobb som att jag är sämre än alla andra för att jag inte har jobb. att må dåligt ca 90% av ens dagar är mer än ett heltids jobb, att ha dödslängtan, ångest så man vill sluta andas, att bara se svart är mer jobb än vad många skulle klara av.
& att dessutom sätta upp en fasad jävel som man gömmer sig bakom för att man om & om igen blir så fruktansvärt ledsen & förtvivlad när man inte blir tagen på allvar, när man blir ifrågasatt, tagen förgiven & allt det där.

Jag har ju lärt mig att det inte spelar någon roll, det spelar ingen roll om jag skriker & gråter öppet, eller bär runt på dödslängtan i det tysta så är man ensam.
inte bara ensam genom att vara ensam om dagarna, utan ensam, helt & hållet.

jag försöker alltid, hur jag själv än mår, hur mycket jag själv än har att göra, hjälpa mina vänner. för att jag vet hur bra de känns att få hjälp. så tro på fan man blir ledsen gång på gång när man har häcken full med tankar & saker att hinna, så finns ingen där som erbjuder sig.

tillslut tröttnar man, man orkar inte tänka på andra före sig själv längre, inte för att man inte bryr sig, utan för att man helt enkelt inte orkar bli ledsen & besviken mer.

& jag fattar, att man inte vill hänga med någon som "konstant" mår dåligt, men ta då inte förgivet att någon annan ska hjälpa så fort det behövs. för hur det än är så handlar det om att ge & ta. enklare än så kan det knappast bli.

& passar skon är det ingenting jag ska behöva be om ursäkt för, man är 2 i relationer. vissa saker tror jag man märker & då kanske de är dags att göra något. men vad vet jag. jag är ju bara ett "offer"

så att se ner på folk, ge pikar osv att man hinner så mycket när man är hemma om dagarna, håll käft.

tack för mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 54 readers

Likes

Comments

View tracker

ni vet när allting kastar sig över en, när ångesten är ett faktum, när alla känslor & tankar man kämpar sig blodig för att trycka bort varje dag står framför en & det är omöjligt att kontrollera sig själv längre.
kroppen skakar, tårarna sprutar okontrollerat & skriket utav ångest inte längre går att kväva.

alla jävla känslor & tankar kastat över en, alla tankar på vad man förlorat, vad man kunde haft, vad man inte har & såklart på vad man har.
jag har skakat, gråtit & skrikit i över en timme.
hur kan man känna sig så oerhört ensam fast man har människor omkring sig.

I lördags kastades jag tillbaka till 2012, jag såg en människa jag hoppades jag aldrig mer skulle behöva se. jag kände sparkarna i magen när jag låg på en iskall väg, jag kunde höra allting som hände igen, jag kände & jag upplevde allting igen. återigen var jag där, med honom, med dom, med rädslan & skräcken av att behöva springa hemifrån mitt i natten för att inte bli ihjälslagen.

människan jag behöver prata med just nu finns inte längre & det gör ondare än jag kan beskriva. att så mycket som behövde sägas aldrig kunde sägas.
jag gråter, utan att kunna berätta för någon varför. jag bryter ihop, utan att kunna öppna upp de innersta.
jag kommer nog alltid vara en förstörd jävel.

  • 99 readers

Likes

Comments

View tracker

jag är inne i en sån mörk period i min sjukdom just nu & det skrämmer mig så oerhört.
jag har känt hur det smugit sig fram under en tid men att det skulle komma till den här punken igen trodde jag faktiskt inte.

det var för för ungefär 10 år sedan just denna bit tog sin början. jag kan gå från att vara okej, till att bli små irriterad men efter det blir det kolsvart. jag har sönder saker & både säger & skriker saker man inte ska göra. MEN det har aldrig gått att stoppa.
jag vet inte hur mycket saker jag har förstört, både prylar, telefoner & personer.

Det höll i sig 5-6 år & det är något jag inte kan förklara, försvara eller påverka själv.
Jag fick en medicin mot just att slippa pendla från vitt till kolsvart på några sekunder.
& dom har hjälp, vilket jag har varit så tacksam för.
visst fan har jag blivit arg, men då har det alltid berott på att jag känner mig förminskad, obetydlig, oduglig, sårad eller väldigt besviken.

det är så sjukt jobbigt & fruktansvärt att leva med dem här sjukdomen & det är väldigt få som förstår. Och som speciellt förstår mig & hur dem påverkar mig som person & mitt liv.

Den där ilskan har kommit tillbaka & jag är så rädd att jag kanske kommer hamna där jag var för 5-6 år sedan igen. Livrädd.

jag är fruktansvärt svår att leva med, vilket förhållande det än gäller. men jag gör mitt bästa. jag blir arg när jag känner mig besviken & sårad, men jag kan knappt gråta längre & då gör det att jag blir som en annan person som är arg på precis allting.

vissa gånger vill jag bara få bekräftelse att någon bryr sig, på riktigt. att få veta att jag är någon & jag har någon som backar mig & tar emot mig när jag ramlar ihop för att jag inte längre orkar stå på benen.

  • 197 readers

Likes

Comments

1. vem litar du på? daniel, familjen och mina närmsta vänner

2. Vart skulle du vilja vara just nu? just nu skulle jag verkligen vilja vara hos min närmaste vän Ida

3. Favoritstad? lär väll säga Ockelbo trots att det ej är en stad. men är väldigt hemma kär och har knappt rest till någon annan stad/land

4. Har du något lyckonummer? nja jag tror inte jag har det faktiskt..

5. Vad var det senaste du åt? en hårdmacka

6. Vem var den senaste personen du pratade med i telefon? hanna

7. Har du några syskon? yes, emma 22 år. sen ser jag min närmaste väns lillasyster som min syster också.

8. Vad har du för hårfärg? svart

9. Skostorlek? 36/37

10. Vilken är din favoriträtt? svårt! men allt med kött, hembakad pizza och potatis. ÄLSKAR potatis

11. Kan du stå på huvudet? tror inte det! är verkligen inte smidig utav mig.

12. Högerhänt- eller vänsterhänt? högerhänt

13. Har du några fobier? har många fobier, ormar och ballonger är det värsta.

14. Skräckfilm eller komedi? skräckfilmer, alltid älskat skräckfilmer. dock har jag med åren börjat bli så jävla rädd, haha.

15. Favoritprogram? jag är en serienörd. men annars är de nog bonde söker fru och PH just nu

Likes

Comments

insåg idag när jag satt hos Elin & gjorde naglar att jag knappt hade en enda bild på vi har det i huset nu..
tog snabbt lite bilder men inser nu att dom hade gjort sig finare i dagsljus, MEN å andra sidan är de mörkt dygnen runt så what ever.
lite halv taskiga bilder då det är omöjligt för mig & mina darriga händer att knäppa ett kort utan att darra.
tanken är att jag ska fixa före & efter bilder i varje rum så man verkligen ser vad som har hänt, men tills dess får detta duga!
Enyoj!

KÖKET vårt älskade fina kök!
tanken är att vid fönstret vid köksbordet ska en sittbänk/soffa byggas så det stora fönstret verkligen ramas in, & det kommer bli så jävla bra & jag längtar tills jag kan halv ligga där med en kopp & typ lösa korsord! 😅

VARDAGSRUMMET, & som ni kanske ser är det typ "halv färdigt" överallt, men många bäckar små. jävligt nöjd iaf!

HALL

BADRUM, heller inte klart men jag är så jävla glad att sambon & svärfar fick fart i pannrummet i helgen så vi kunde stoppa in duschen. har varit väldigt frustrerande att behöva åka till någon annan att duscha..

VÅRT SOVRUM, jävligt mysigt & sängen kan vara det bästa någonsin! 😍 helt underbart att ligga så högt & att man bara kan glida ur sängen på morgonen! 😏👌🏼
älskar tom allt katthår som ständigt ligger i sängen

HALL UPPE, golvet ska bytas, kablar ska bort & någon form utav räcke lär fixas så man slipper trilla ner för trappen om man ej är riktigt vaken!

EXTRA RUMMET, som just nu enbart är vår garderob. men det ska in en extra säng & sådär så de mer blir som ett gästrum.
har tänkt att man kanske kan ha någon form utav "skärmvägg" emellan säng & kläder.. 🤔 men vet inte riktigt ännu.
detta är förresten de enda rummet vi inte "renoverat"
Har bara målat väggarna, det var inte sån prioritet då de var helt okej skick i övrigt

OCH SÅ mitt lilla kryp in, de absoluta favorit rummet. jag spenderar faktiskt de flesta vakna timmar där inne, iaf när Daniel jobbar 🙄

  • 222 readers

Likes

Comments

är det inte helt otroligt hur lite jävla avlastning, förståelse & respekt man har för människor med "sjukdomar" som inte syns.
hade jag haft cancer, brutit ryggen eller legat i koma hade det sett helt annorlunda ut. MEN! syns de inte är man inte "sjuk" det är väll bara att rycka upp sig?
eller skiter man i att höra av sig kanske "man" slutar gnälla någon gång.
ha ha.
dra åt helvete.

jag är inne i bland de värsta veckorna i hela mitt jävla liv, men vart är min avlastning, förståelse & respekt inför mig?
& tjatar man inte är de inte en jävel som bryr sig om att fråga heller.

Punkt. 🖕🏼🖕🏼

  • 169 readers

Likes

Comments

att jag har sånt pendlande & oförutsägbart mående visste jag sedan länge, men har ändå inte riktigt lagt märke på dessa skillnader på det sätt som jag gjort nu.
i 2 veckor vaknade jag utav mig själv runt 8-9 & var dessutom utvilad. vilket är så ovanligt så jag riktigt njöt utav det. slapp slå upp ögonen till total ångest.
men som vanligt var gick jag på tårna då det alltid kommer ett bakslag, vilket de även gjorde denna gång.
sedan i söndags har det varit omöjligt att somna trots insomning & jag har legat vaken till 05-06 hela veckan. vilket också resulterat i att jag varken vaknat utav mig själv eller utan ångest.

men denna medvetenhet känner jag mig något klokare än innan men jag kan däremot verkligen inte förstå hur det alltid kan bli så.
det jag vet är att min hjärna tillslut stänger av min kropp vilket gör att jag skulle kunna sova flera dagar i sträck utan problem, men ska det verkligen behöva vara så?

jag är så slut, både psykiskt & fysiskt.
det är så mycket att göra hela tiden & jag hinner inte ens andas, hinner inte sätta mig ner & reflektera för att det är så mycket runt om som stressar ihjäl mig.
men vem ska göra det om inte jag själv? det finns ingen som hjälper en, ingen man kan prata med utan att den inte avbryter en & pratar om sitt eget.
det gör så ont inom mig att jag inte ens orkar bry mig längre, inte om någonting alls..
om möjligheten fanns att få välja att gå, obemärkt, hade jag gått, utan att stanna, utan att vända om. jag har helt enkelt valt att inte kämpa på ett tag

  • 169 readers

Likes

Comments

  • 203 readers

Likes

Comments

flytten närmar sig med stormsteg, snart bara en vecka kvar.. skulle ha packat ner mer grejer än vad jag har gjort men diskbråcket är tillbaka & dessutom värre än någonsin..
är det inte det ena så är det de andra & det gör mig så ledsen.

när jag är i en helt okej period psykiskt så gör ryggen att jag knappt kan gå på toa, vända mig i sängen eller gå rakt.. & då är jag 5 år igen.
en ond jävla spiral som får mig att vilja hoppa framför tåget.

men saker blir inte gjorda utav sig själv, sambon som jobbar borta i veckorna, det ska packas, man lär äta mat, ta hand om katterna, duscha, fixa i huset osv osv..
& tiden står tyvärr inte stilla hur mycket jag än önskar att jag bara kunde lägga mig under täcket & gråta mig igenom allting.
jaja, finns ingen tid för att gnälla & snart är ju allting klart & vi bor i vårt hus med katterna ❤️

jag har även hoppat av terapin för 3 veckor sedan, vilket känns jävligt tufft men det gav inte speciellt mycket då jag är allt annat än redo för att riva upp gamla sår & jobba med vartenda ett. har redan hunnit fått en ny samtalskontakt & hon känns bra så ska nog lösa sig okej ändå. 🙌🏼
Imon kommer sambon hem & sen är han ledig hela nästa vecka vilket verkligen behövs.
ska försöka knäppa lite efter bilder i morgon.
på fredag ska jag iaf på möte om jag ev ska hoppa på en utbildning som gör att jag är utbildad undersköterska om 2 år. jäkligt spännande!

luddigt inlägg men fastnade på toa så lika bra att skriva på. försöka resa mig & dyka ner i sängen nu.
puss & kram😌❤️ /agda 95år

har klickat hem en soffa också som kommer passa skit bra i vardagsrummet 👌🏼😍

en liten del av mitt mysrum 👏🏼👏🏼

  • 250 readers

Likes

Comments