Hej där!

Som utlovat kommer här receptet på böngrytan som jag äter titt som tätt, för den är ju så god! Hittade basen för denna gryta på Coops hemsida. Sedan har jag justerat lite själv efter smak och tycke. Om du gillar milda grytor så kan du med fördel ta bort röd chili, ingefära och cayennepeppar.

INGREDIENSER:

  • 2 msk olivolja
  • 2 hackade gula lökar
  • 2 morötter skurna i bitar
  • 2 hackade vitlöksklyftor
  • 1 hackad röd chili
  • 2 röda paprikor, urkärnade, skurna i bitar
  • 1 msk paprikapulver
  • 2 msk tomatpuré
  • 400 g kung markattas kokosmjölk
  • 400 g krossade tomater på burk
  • 2 msk grönsaksbuljong (tex. Bella Buljong från Herbaria)
  • 1-2 dl vatten
  • 350 g sköljda kidneybönor på burk
  • 2 lagerblad
  • 0.5 tsk salt
  • 0.5 tsk svartpeppar
  • 0.5 dl hackad koriander
  • Ingefära hackad
  • En nypa cayennepeppar

SERVERING:

  • valfritt ris alt. gott surdegsbröd
  • cashewnötter och en klick imat fraiche

GÖR SÅ HÄR:

  1. Hetta upp oljan i en gryta. Fräs morötter, lök, vitlök och chili tills det blir lätt brynt. Tillsätt paprika och låt den fräsa med ytterligare några minuter.
  2. Rör ner paprikapulver, tomatpuré, kokosmjölk, tomater, buljong, bönor, ingefära, cayenepeppar och lagerblad. Låt sjuda på svag värme 8-10 minuter.
  3. Dags att sätta på riset om du vill ha det till grytan.
  4. Smaka av böngrytan med salt och peppar, tillsätt nötter och koriander. Låt koka tills morötter är mjuka. Servera sedan med ris alt. gott surdegsbröd, imat frache och cashewnötter.

Smaklig måltid.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej där!

Tack så otroligt mycket för all fin respons jag fått via meddelanden och kommentarer både här och på Instagram. Så roligt att det finns ett intresse! Det har dröjt många veckor för mig att publicera detta inlägg. Har inte vetat hur mycket jag vill dela med mig av egna erfarenheter samt hur upplägget ska se ut. Men då jag precis kommit hem från en kaffe med två vänner som behöver hjälp till en drabbad anhörig, så känner jag att det är dags att ta och slänga perfektionismen åt skogen och sätta igång. Hellre lite svajigt formulerad information som kan hjälpa någon, än ingen alls. Eller hur!

Många efterfrågar även recept på hemlagade grytor och soppor som jag brukar posta på Instagram. Kanske får jag skapa en egen kategori för dessa också. Men nu - lite mer personlig bakgrund. Eller lite och lite…

Som jag skrev i introduktionen så har jag samlat på mig en hel del ny vetskap under min ätstörningsbehandling som slår hål på många av de ohjälpsamma föreställningar, om ätande, kropp, vikt och figur, som förekommer idag. Information som jag aldrig tidigare stött på och som jag gärna hade tagit del av tidigare. Som jag önskar florerade i samhället istället för de icke-kroppsvänliga normerna. Kanske hade jag då kunnat undvika att bli sjuk? Problemet är att jag inte aktivt sökte denna typ av information innan jag blev sjuk och startade behandling. Eller kanske snarare att jag inte sökte informationen via rätt forum. Många myter är så allmänt accepterade att de sällan ifrågasätts, inte ens inom allmänna sjukvården. Och ja, det är då svårt att veta vart man ska leta (eller att man ens ska leta efter alternativ)? Men så vid start av dagvårdsbehandling sommaren 2016 fick jag reda på att man inom ätstörningsvården följer andra riktlinjer vad gällde exempelvis hälsosamt BMI, viktuppgång och ätande (!!!) och då fick jag banne mig eld i baken och började lusläsa - för jag kunde ju inte lämna över min kontroll till en behandling som jag inte var helt säker på var korrekt? Var säker på skulle leda till någonting bättre?

De senaste 18 månaderna har jag har därför inte bara samlat på mig information och nya insikter genom den utbildning och de erfarenheter jag fått via behandlingar (På Capio Ätstörningscenter och Akademiska Sjukhuset) utan till stor del också genom flitigt läsande av böcker, manualer, artiklar, lyssnande till intervjuer, föreläsningar, vetenskapliga poddar och interaktioner med andra drabbade och professionella. Men som drabbad av ätstörning (och medveten om detta) är jag inte helt unik i detta kunskapssökande. Nedan finns ett citat från boken Från självsvält till ett fullvärdigt liv som är rätt - spot on!

Vi vet att personer med ätstörningar läser en hel del, inte bara om mat och ätande, olika dieter, motion och hälsosamma vanor utan också om ätstörningar, behandlingar, om självkänsla och om personlig utveckling. (Ghaderi & Parling 2007: 95)

Det tycks då snarare vara så att informationen endast når till de som redan är sjuka eller arbetar med ätstörningar. Men informationen är ju så viktigt att jag tycker den ska finnas lättillgänglig för alla! Kanske kan det hjälpa de som ännu inte råkat ut för en fullskalig ätstörning att hinna vända om innan? Det finns nämligen inget ”inte tillräckligt sjuk för att bli frisk” (hur mycket ens inre kritiker än påstår det). Det är alltid bättre att ta itu med ätandeproblem så fort som möjligt, då det är otroligt tufft att ta sig ur en ätstörning när den väl tagit över ens tillvaro. Tro mig, den tillvaron är inte trevlig hur glamoröst det än porträtteras i medier. Faktiskt tror jag att den skaran som lättast kan ta till sig den information jag kommer dela – är individer med ätandeproblem men som inte ännu blivit svårt sjuka. Därför är det så viktigt att få ut informationen till allmänheten. För att förebygga ätstörningar. När man väl blivit sjuk, speciellt vid svält, är hjärnan så påverkad att det är svårt att ta till sig information och tänka logiskt. Det är lätt hänt att bara ta in det som "passar ätstörningen" (kom ihåg att svält drabbar även de som ej är underviktiga). Då är det viktigt att söka professionell hjälp via specialiserad ätstörningsvård. (Allvarligt talat, vet inte hur många dietister och läkare där ute som sätter fler käppar i hjulen snarare än att hjälpa - så se till att du eller din anhörig söker sig till specialiserad ätstörningsvård.)

Men för att återgå till att individer med ätstörningar läser mycket... Det finns risker med flitigt läsande. Jag har under många år försökt kontrollera olika delar av mitt liv genom att läsa mig till beslut. Detta i kombination med att vilja ha garantier för utfall kan bli ett stort hinder för tillfriskande. Varför? Jo för det finns alltid de forskare/individer som ifrågasätter vedertagen vetenskap som används, ingenting anses som 100 procent säker ”sanning”. Det kan då leda till förvirring och ambivalens hos en person som söker ”absolut sanning” och garantier. Vad är rätt? Och med information i överflöd - när vet man ens att det är rätt tid att sluta söka mer information och istället fatta ett beslut utifrån den man har här och nu? Vid forskningsstudier kan jag avgränsa mitt arbete. Men kan man göra det när det gäller något som för en själv betyder ”liv eller död”? Kanske är detta inte heller unikt för mig. Men jag tror det varit ett hinder. Det gäller att inte fastna i läsandet , utan även sätta igång med att GÖRA FÖRÄNDRINGAR. Det finns nämligen bara tre alternativ, enligt forskningen, för en person drabbad av en ätstörning 1) Mer av samma: Död 2) Mer av samma: Övergång till en annan ätstörning 3) Något nytt: Vägen till friskhet. Bara jag som tycker det tredje alternativt är överlägset när man ser det på print?

Många som ej har en ätstörning frågar sig förbluffade varför är det så svårt för personer med en ätstörning att följa behandlingen om man nu sitter med nya insikter? När personen kan tala logiskt och resonera klokt när man talas vid? När denne någonstans vet att alla andra ”vet” vad man borde göra och hejjar på en? Förutom ovan nämnda hinder med brist på garantier, så finns det även en annan viktig förklaring som man sett genomgående hos personer sjuka i en ätstörning; att det är en sak att läsa forskning och förstå logiken och en helt annan att praktiskt utföra de förändringar man behöver göra: då starka tankar och känslor tar över. Minsta lilla osäkerhet kan leda till att personen inte vågar ta steget. En lömsk tanke som tydligen också är vanligt förekommande är ”jag är undantaget till regeln. Forskningen stämmer på alla andra, men inte på mig.” Sjukdomen kan sitta så hårt att man kan "se" och "känna" saker som i verkligheten ej stämmer. Det är inte först i efterhand som jag insett detta. Där och då i situationen är det otroligt svårt och man tycker snarare att ens team av behandlare är bakom flötet.

Jag har komiskt nog haft i uppgift att ”sluta söka information utanför behandling”, fylla i en skala på 0-5 om hur mycket information jag sökt samt en skala 0-5 ”rädsla att missa viktig information och fatta fel beslut”. Under dagvården bad behandlarna mig att inte ställa så ”avancerade frågor” eller svara avancerat på andras frågor under gruppbehandling då ”nivån kunde förvirra andra patienter”. Ja ärligt så förvirrade all information mig också, då jag inte fokuserade på en sak i taget. Jag fick bland annat tag på manualen för behandlingen (som är till för behandlaren ej patienten! Hoppsan!) och försökte mig på steg 8,9,10 medan jag i ”verkligheten” var på steg 1. Ni förstår, steg 1 kändes så omöjligt, att jag tänkte ”jag kan ju börja med de här lättare stegen längre bak i manualen så kanske de gör att jag kan göra steg 1 efter?”. Varför? Jo bland annat på grund av det jag skrev ovan - brist på garantier gjorde att jag inte kunde stå emot ätstörningens tankar och känslor. Steg 1 var att äta regelbundet, tillräckligt och ej kompensera… steg jag istället pysslade med var exempelvis ”registrera kroppscheckning” ”prova nya intressen”…. Eller jag gjorde dem inte så mycket. Jag läste mest om det ;) Ja ni förstår, det gick inte så bra.

Men nu har jag lärt mig mer om detta och massa annat! Gjort många viktiga förändringar. Men har även en hel del kvar. Den erfarenhet jag fått de senaste 18 månaderna talar verkligen för att den vetenskap som ätstörningsvården bygger sina behandlingar på, faktiskt verkar stämma! För mig är det viktigt att förstå vad som händer med kroppen och sinnet när man hamnar i en ätstörning - så att jag vågar välja att tro på de förändringar som ingår i en behandling (trots tvivel och rädsla) och utvecklar strategier för att ta till i krissituationer när förnuftet är som bortblåst av dessa kraftiga, obehagliga tankar och känslor. Jag är fortfarande drabbad av ”jag är undantaget – tänket” och det eviga sökandet. Men jag är mer medveten om detta och försöker hålla mig till några färre källor. Min förhoppning är att bloggen ska hjälpa mig sortera i stoffet jag samlat in, genom att systematiskt gå igenom ett tema i taget och vad forskningen säger om det. Och därefter fatta ett beslut och gå vidare till nästa - istället för att fly från en artikel/bok till en annan när det jag läser ”känns jobbigt”. Vissa av dessa teman har jag redan klart för mig och hoppas kommer hjälpa många utav er till minskad skam och skuld kring ert matintag.

Om jag inte kan tro på det positiva med förändring, kanske jag i alla fall kan tro på det negativa med fortsatt liv i ätstörningen? Det är av erfarenheter av det negativa som hjälpt mig att gå framåt. Tre utfall fanns det ju... Jag har i princip provat alternativt 1 (dödsbädden) och 2 (pendlande ätstörning), men aldrig 3. (Frisk & Fri). Men är nu påväg dit! Jag önskar att jag kan ta flera steg innan jag behöver erfara än mer psykiska och fysiska KONSEKVENSER. Och med kunskap och en bra dos tillit kommer förändring.

Exempel på teman som är bra att undersöka är ”vad säger vikten egentligen?” ”vad är ett hälsosamt BMI?” ”kan jag lita på det jag ser i spegeln?” ”jämför jag mig rättvist med andra?” ”vad är skillnaden mellan ”vanlig bantning” och strikt bantning?” ”vad händer med kroppen fysiskt vid svält/hetsätningar/kräkningar/överdriven träning?” ”vilka psykologiska komplikationer sker vid svält?” ”vad är en hetsätning?” ”hur utlöses hetsätningar och vad kan man göra för att förhindra dessa?” ”hur effektivt är kräkningar, laxering och vätskedrivande medel?” ”hur mycket bör man äta?” ”rörelse är bra, så ju mer rörelse desto bättre! Eller?” ”vad finns det för ätstörningar?” ”vilka behandlingar finns det för ätstörningar?” ”kan man få en sund kontroll?” med flera.

Ja som ni ser. Mycket att undersöka! Sist men inte minst. NI ÄR VIKTIGA. Har ni något tema ni funderat kring, men inte hittat något vettigt svar? Sitter ni (du) på någon information som du tror kan hjälpa andra och vill dela? Kommentera nedan, skriv anonymt till sarahah.com/hannainquires eller DM på Intagram.

Snart kommer första temat - stay tuned!

Likes

Comments

Hej där!

Så roligt att du har hittat hit! Jag har funderat på att starta denna blogg under lång tid. En blogg som jag hoppas ska kunna sprida kunskap och slå hål på många av de ohjälpsamma myter som florerar i samhället idag. Helt enkelt en plattform där jag vill minska den skam och skuld allt för många upplever över sina svårigheter kring kropp, vikt, figur och matintag – bl.a. genom att undersöka och delge vetenskaplig information om hur vi reagerar fysiskt, psykiskt och socialt när vi övervärderar kroppen och laborerar med maten.

Jag tror inte jag är unik i att befinna mig i en tillvaro som kretsar kring vikt, kroppsfigur, mat, ångest och kontroll. Faktum är att jag tror majoriteten av oss mer eller mindre är negativt påverkade av vår tids besatthet av kroppen. Och inte blir det lättare att sålla i informationsflödet med den kraftiga ökningen av självutnämnda experter som sprutar ur sig råd som om det vore evidensbaserat. Exempelvis livsstilsbloggare, Instagrammare, social media influensers, kokboksförfattare, kostrådgivare, personliga tränare, produktambassadörer med flera. Dessa självutnämnda experter har höjts till skyarna idag och kan få individer att ta till extrema åtgärder för att kontrollera kroppen. Många av dessa ger tyvärr medvetet eller omedvetet ut missvisande information och råd som kan få fatala konsekvenser. Jag själv var en flitig följare av dessa under mitt insjuknande från ätproblem till en svår ätstörning.

Men vet ni. Det finns så mycket vetenskap som kan hjälpa människor att må bättre. Kunskap som jag inte hade innan jag startade behandling för min ätstörning och aktivt själv började söka evidensbaserad information för att våga göra förändringar. Det är skrämmande hur råden skiljer sig så mycket mellan ätstörningsbehandling och vad som förespråkas till den allmänna befolkningen via medier, men även inom annan sjukvård och från statliga institutioner. Jag började ifrågasätta varför inte alla får denna viktiga information som jag fick i ätstörningsbehandlingen? Varför det inte ges liknande råd till allmänbefolkningen? Jag önskar jag hade vetat allt det jag vet idag - tidigare! Kanske hade jag då kunnat vända om och undvika att bli så svårt sjuk? Jag hade tänkt vänta med bloggen, men då jag ser fler och fler i min omgivning som lider av en tillvaro som kretsar kring vikt, kroppsfigur, mat, ångest och kontroll - så känner jag att det är viktigare att börja dela det jag vet redan nu. Så istället för att vänta på att ha alla svar, på att själv vara helt frisk och fri - vill jag nu börja dela med mig av det jag redan lärt mig, samtidigt som ni får vara med på fortsatt research om vad vetenskapen säger om vikt, kroppsfigur, mat, ångest och kontroll. Bloggen kommer endast innehålla faktainformation som kommer från forskning och observationer av professionella behandlare inom ätstörningsvården i Sverige och globalt. En del av bloggen kommer vara egna och andras erfarenheter, det kommer då att stå i klartext.

Jag heter Hanna och min förhoppning är att både jag och ni - VI - ska ha nytta av informationen och samtidigt sprida den vidare till personer omkring oss som vi tror behöver den. Följ gärna med på projektet! Hejarop, konstruktiv feedback, frågor, funderingar, egna erfarenheter är välkommet!

Likes

Comments