View tracker

-Ja, sa den gamla mäklaren, byggnaden är dammig och så men jag har personligen kollat efter mögel och jag hittade inget. Han drog med handen över den gråa skäggstubben. Ja, jag vet hur viktigt det är när man är ung att få en bra start så här har du nycklarna och lycka till nu då!

-Tack, svarade Savannah och tog emot nycklarna till sitt egna hus.

Mäklaren gick. Hennes hus! Savannah var lycklig. Äntligen kunde hon öppna sin egen hårsalong. Hon hade drömt om det sedan hon var en liten fjärdeklassare. Då trodde alla andra att hon skulle ändra sig med åren, för personligheter ändras för alla. Det hade den gjort för Savannah också, men just hennes dröm hade inte förändrats. Hon kunde minnas hur den elva-åriga versionen av henne själv drömde om en liten byggnad med gamla möbler och ett draperi mellan hennes sovrum, kök och vardagsrum och hennes hårsalong. Hon hade drömt om en disk i ljust trä och ett sådant där rullande minibord med alla produkter och saxar. När hon hade sett den där byggnaden som hade just en sådan disk hade hon bestämt sig, dit skulle hon. Dit skulle hon och där skulle hon öppna upp sin egna hårsalong. Huset hade till och med några gamla möbler kvar! Och som pricken över i:et hade huset varit ute till försäljning i flera år utan att någon ens kommit och tittat på det, så priset hade sjunkit sinnessjukt lågt. I och för sig fanns det bara ett stort rum, en toalett och ett kök, men det var allt hon behövde. Hon skulle skärma av halva det stora rummet precis som hon drömt om och jobba i delen närmast dörren.

Huset låg på en liten trång gata, hoptryckt mellan ett fult hyreshus och en liten mataffär. Det var med andra ord inget speciellt, men den trånga lilla gatan var aldrig tom. Den låg nämligen nära ett gymnasium och en bilfirma. Det gick många elever i skolan och det fanns ännu fler arbetare på bilfirman. Eftersom det alltid var liv och rörelse här skulle många se hennes lilla hårsalong, om många ser den vet de att den finns där och då kommer de antagligen komma och klippa sig där. Det var i alla fall vad Savannah hoppades. Det var hennes affärsidé.

Savannah tog dammsugaren som hon hade fått låna av sin mamma och började städa väldigt noggrant. Hon dammade av en byrå och trädisken vid dörren. Sedan arbetade hon sig framåt och halvvägs genom det lilla huset stod det en helfigurs-spegel. Den hade guldkant och såg ut att passa in i ett sagoslott. Dessutom var den otroligt dammig! Savannah torkade av den med sin trasa och betraktade sig själv i spegeln.

Hennes halvlånga svarta hår var uppsatt i en slarvig knut på huvudet , hennes riktiga ljusbruna hårfärg hade växt ut en halv centimeter redan. Hon hade ju färgat det förrförra veckan! Hennes svarta jeans och silverglittriga långärmade tröja täcktes delvis av ett rött förkläde med svarta prickar. Savannah tyckte att hon såg ut som en nyckelpiga i den. Hon kliade sig i pannan med sina svarta naglar. Nagellacket hade börjat lossna av vattnet från trasan. ”Billigt skit”, tänkte hon. Hon satte upp sitt hår igen lite mer ordentligt och fortsatte sin städning.

När Savannah hade kommit till slutet av rummet såg hon ett stort ljusblått skåp. Skåpet hade snidade blommor och handtagen var rosor i trä. Hon dammade av det utvändigt. Det var svårt att nå i de minsta skarvarna men Savannah var envis nog att klara det. När hon öppnade skåpet för att städa invändigt också fick hon en överraskning. Det fanns en säng i skåpet. Det fanns lådor under madrassen som var väldigt högt uppe och i dörrarna fanns det stänger. Allt var i samma babyblåa färg. Savannah tänkte att den nog var äldre än hon trodde och gamla saker brukar kosta mycket. Nu behövde hon inte oroa sig för kostnader. Savannah städade resten av huset och drömde om hur folk skulle titta sig i helfigurs-spegeln. Helt nöjda med sina nya frisyrer.

Det knackade hårt på dörren. Savannah gick och öppnade.

-Överraskning! sa en lång kille med svart rakt hår. Jag tänkte att du kanske skulle vilja ha lite hjälp med inflyttningen.

Savannah kände inte igen honom. Vem var det?

-Ska jag bära in flyttlådorna? frågade han, någon kan ju ta vad som helst om de står här ute!

Savannah nickade. Hon hade glömt dem utanför huset. Killen som hon tydligen kände bar in hennes saker. Hon försökte komma på vem han var och hur han kände henne. Han hade  sneakers, mörka byxor och ett vitt linne. Han såg stark ut, men hade ett vänligt ansikte. Hans raka mörka hår var stilat över ena ögat. Han tittade över axeln. Deras blickar möttes. Han hade så mörka ögon.

-Va? sa Savannah.

Killen skrattade.

-Jag sa ”Känner du inte igen mig?” , sa han och vände sig mot henne.

-Nej, sa Savannah generat och tittade ner i golvet.

Killen log och kom närmare henne. Han tog fram en tunn silverkedja som legat under hans linne. Det där halsbandet. Hon hade gett det till en spinkig kort pojke i nian när han åkte för att leta efter sina riktiga föräldrar. Som ett kom-ihåg för att han skulle söka upp henne när han kom tillbaka. Men de kunde aldrig vara han, tänkte hon. Den killen var så liten, till och med jämförelse med henne.

-Aldrig, sa Savannah och tittade på hans ansikte.

Det fanns faktiskt en likhet mellan dem nu när hon tittade noga.

-Jo då, sa Daniel med ett leende.

Medan han hjälpte henne att packa upp berättade han vad som hade hänt. Efter han hade hittat sin mamma och pappa hade han utbildat sig till doktor och sedan kommit hit. Han fick det att låta som om han hade varit borta i dagar och inte år. Daniel hade alltid turen på sin sida.

När han hade gått kände Savannah att något saknades. Hon tittade sig runt i delen som salongen var i. Ingenting saknades. Hon gick till sin personliga del av huset och försökte komma på vad som var fel. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var. Hon tänkte att hon borde sova på saken så hon bytte om och gjorde sig i ordning. Hon gick mot sängen. Sängen? Hon hade glömt sin säng!

-Ja ja, mumlade hon lite irriterat för sig själv, jag kan sova i skåp-sängen.

Savannah bäddade och lade sig ner. Men då hörde hon något prassla under kudden. Det var en gulnande tidning. Savannah bestämde sig för att läsa den. Den var så gammal att hon var rädd att den skulle gå sönder om hon öppnade den. Hon skulle kanske lämna in den till ett museum.

I tidningen stod det om krig i ett land hon inte visste var det låg och om någon som vunnit en miljon kronor. Savannah började läsa om den nyblivna miljonären. Men någon hade strukit över några ord och ändrat dem.


15/07-86

NYBLIVEN MILJONÄR!


Igår kväll spelade Sten Svensson ​JAG på hästar och vann! Men det var ingen liten summa han JAG fick. Hela 1 miljon riksdaler. Sten Svensson JAG säger själv att han visste att han JAG skulle vinna och att han JAG ska låta bygga sig en herrgård med pool och park för pengarna.


Savanna kände hur ögon locken blev tyngre. Hon lade ner tidningen med ryggen uppåt. Hon var så trött, hon hade inte förstått det innan. Savanna somnade och sov som en stock.

Det luktade nybakat bröd och te. Savanna slog långsamt upp ögonen. Hon var i en stor säng i ett stort rum. Det stod en svart och vit klädd betjänt vid sängen.

-God morgon frun, sa han till henne.

Savanna satte sig upp och betjänten ringde i en liten klocka. Den hade ett plingande ljud som fick Savanna att vakna till. En piga i svart klänning och vitt förkläde kom in med en bricka. De såg ut precis som i en film. På brickan stod en stor kopp rykande te och två rostade mackor med marmelad på.

-Var är jag? mumlade Savanna.

-Ursäkta? sa betjänten.

-Inget, svarade hon.

Savanna åt. Hon kunde känna smakerna, vilket tydde på att det inte var en dröm. För att inte skrämma sig själv med att hon inte visste var hon var eller vad som hänt tänkte hon på smakerna. Det var en väldigt söt apelsinmarmelad på mackorna. Brödet smakade som om det var alldeles nybakat. Hon luktade på teet, det var lakritste. Hon smakade på det. Det var brännhett lakritste. Savanna tyckte att det kändes som om hon skulle bränna sönder sin tunga. Hon åt upp och tittade på allt i det stora rummet. Det fanns en grön gammaldags soffa och två fåtöljer i samma gröna tyg. Brevid soffan och fotöljerna stod ett mörkt träbord. Det fanns också en gigantisk dörr i samma material som bordet, kunde det vara ek? Tapeterna i rummet var i en grön färg som påminde om soffans, fast mörkare.

-Vad skulle frun önska att bära för kläder idag? frågade en piga som just kommit in.

Hon var klädd i samma klänning och förkläde som hon med brickan.

-Eeh, tänkte Savanna, skulle jag kunna få se garderoben?

-Självklart, svarade pigan och log.

Pigan gick mot en vägg och tog tag i ett handtag som Savanna inte sett. Pigan drog i handtaget och Savanna gapade. Det fanns så mycket kläder!

När Savanna hade valt kläder och skor började hon undra vad hon gjorde här. Hur kom hon hit? Det sista hon kunde minnas var att hon skulle flytta in i det där huset och att hon var väldigt trött. Hon skulle sova. Hon skulle sova i den där skåpsängen. Var det den som gjorde att hon kommit hit? Var allt det här bara en dröm? Savanna visste inte och det gjorde att hon började gripas av panik. Ord som sinnessjuka och amnesia cirkulerade i hennes huvud. Savanna tittade omkring sig. Medan hon tänkte hade hon gått till en annan del av det gigantiska huset.

-Om frun vill så kan ni ta ett dopp i poolen, sa en piga som ljudlöst smugit upp bakom Savanna, den är färdigbyggd nu.

En pool, ett stort hus och betjänter. Hon måste vara rik.

-Visst, sa Savanna.

Pigan log och bad Savanna att följa efter henne. Savanna stannade. En tanke slog henne. Tänk om hon var i den där artikeln hon läste innan hon somnade. Då kanske det var en dröm. Savanna tänkte på det. Nej, man tänker aldrig att man är i en dröm när man drömmer. Hur skulle hon komma tillbaka till sin värld? Om det var möjligt över huvudtaget, alltså.

-Ursäkta, sa pigan som hade kommit tillbaka, den här vägen.

Savanna följde efter henne. Hon kände plötsligt att hon var uttorkad. Det skulle bli skönt med ett dopp.

Savanna bytte om till badkläder och gick till poolen. Vattnet var svalt och klart. Det fanns en trampolin som Savanna provade. Sedan simmade hon några längder, men hon kände sig fortfarande uttorkad. Hon hade fått huvudvärk också. Hon gick upp ur vattnet och kände hur vinden blåste men hon blev inte kall, hon var faktiskt jättevarm! Det brände mot kinderna och Savanna fick panik. Det var flera gånger värre än feber. I panik hoppade hon i vattnet och slog huvudet hårt i botten. Blodet färgade basängvattnet rosenrött. Pigan som stannat med Savanna skrek. Trädgårdsmästaren kom springande, men det fanns inget han kunde göra.

Savanna slog upp ögonen. Huset brann. Lågorna slickade väggarna. Savanna hörde sirener utanför. Skulle de veta att det fanns någon i huset som varit övergivet i åratal? Det gjorde de inte. Savanna såg dörren ut och visste att hon måste ta sig ut själv. Hon slängde sig ner på golvet för att komma undan röken. Hon kröp så fort hon kunde mot dörren. Hon hörde ett brak och spegeln med guldkant rasade över henne. Skärvorna skar hennes händer och knän. Hon skrek av smärta.

-Savanna! hörde hon en förtvivlad röst ropa.

-Här! Jag är här! ropade hon för sitt liv.

Starka armar tog tag i henne och bar ut henne. Röken var tjock och det stack i ögonen. Till slut kände hon frisk luft mot ansiktet. Hon och hennes räddare föll ihop på marken. De andades tungt.

-Är du okej? frågade han, det var Daniel.

-Nej! skrek Savanna, jag är rädd, jag har ont och jag vet inte vad som händer!

Daniel kramade henne hårt och Savanna började gråta.



Savanna fick aldrig veta säkert vad som hände den natten. Daniel berättade att affären som låg brevid hennes hus hade börjat brinna och branden hade spridit sig. Men vad som hade hänt innan ville hon inte riktigt veta. Det fanns bara två förklaringar: att hon hade blivit galen eller att det var något magiskt med det där stället. Hon var bara säker på en sak: att det inte var en dröm.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hösten är här med dess varma färger och kyliga dagar. Regnet faller mot de torra löven. Stormar ryter och gräs prasslar. Svampar växer i mossan. Djur samlar inför den hårda vintern. Långsamt faller löven av träden, ett efter ett. Det är en dödens tid. Men döden är också vacker. Döden ger liv. Frön från uttorkade blommor sveps bort av vinden för att nästa vår åter blomma. Utan gammalt skulle det inte finnas nytt. Därför är inte liv och död motsatser. Liv och död är olika sidor av samma sten. 

Likes

Comments

View tracker

Känn värmen. Passion och energi finns här men även ilska och irritation. Hon är stark. Hon fångar. Hon fängslar. Hon kan kännas farlig eller som lyckan själv. Livlig eller våldsam. Hon har den färgen på många dyra läppstift och tajta klänningar. Hon är den heta kärleken.

Älskvärd. Hon ger en känsla av entusiasm och balans. Varsågod och stig in i värmen. Hon gör dig säker. Men något känns fel. Hon är så välkomnande. Kommer jag vara fast för evigt om jag sätter en fot innanför hennes dörr? Skulle det kunna vara en dålig sak? Hon är den säkra kärleken.

Rikligt gyllene är den här. Hon är logisk och fokuserad. Hon nästan skiner som solen en fin sommardag. Det händer saker hela tiden runt henne. Hon är den energetiska kärleken.

Lugn och naturlig. Det är vad som kommer med denna. Hon som får oss att känna oss som hemma. Hon får oss att känna oss nykära för evigt. Så lätt. Hon är den ideala kärleken.

En till lugn, som skvalpande vågor. Hon är mer intelligent och produktiv än de flesta. Alltid lojal. Hon hittar nya saker men gör inget förhastat. Allt hon gör är välgenomtänkt. Hon är den effektiva kärleken.

Kan du känna lyxen? Den är nästan magisk. Hon utstrålar en dramatisk och kreativ känsla i hela rummet. Hon är den ouppnåeliga kärleken.

Likes

Comments

Hej allihopa!

Idag har jag varit på marknad hela dagen. Det fanns ett tivoli också men jag är lite sjuk så jag tyckte inte det var en bra idee... Min lillasyster fick iallafall med mig på en karusell. Den såg ut som ett hus med ett ansikte. Den såg ut som något Dr. Seuss hade gjort. Mina ben och fötter är så trötta men jag köpte lite grejer!

Först köppte jag en fotlänk. Jag har alltid på mig en och jag älskar den här! Den kostade 90 kr. Jag kommer använda den tills den går sönder. De små stjärnorna är så söta.

Jag köpte en Deadpool tröja för 200 kr. Filmen var så bra. Jag älskar Deadpool!

... Jag köpte 6 par strumpor... Ja, jag tänkte bara köpa de 3 längst ner men sen såg jag dealen på 6 par. Ja, jag kommer ha på mina Spiderman-strumpor samtidigt som min Deadpool-tröja (Det är ett måste!).

Sen så måste man ju köpa remmar också om man är på marknad! Smakerna är äpple, vanilj & jordgubb och sur 7up. Sur 7up var så otroligt gott! Rekomenderar verkligen!

Ha det bra!// Hanna

Likes

Comments

Efter en dagen gav hon mig ett leende. Jag var en vänlig främling.

Efter en veckan gav hon mig sitt nummer. Jag var en ny vän.

Efter en månaden gav hon mig en kyss. Jag var hennes

Efter ett år gav hon mig en ring. Jag blev vi.


Än visste vi inget om den kvällen.

Än visste jag inte att hon inte skulle komma hem.

Än visste jag inte att någon kunde hata oss så starkt.

Än visste ingen någonting om den kvällen.


Det var ingen olycka.

Det var absolut ingen sjukdom.

Det var inte på något sätt hennes fel.

Det var hat.


Hatet som fick dom att spotta.

Hatet som fick dom att slå.

Hatet som fick dom att sparka

Hatet som fick dom att döda.


Dom tyckte dom gjorde rätt. Jag grät.

Dom tyckte dom gjorde det bästa av situationen. Jag gick till min älskades grav.

Dom skrattade. Jag svalde en hel burk med piller.

Dom firade. Jag somnade in.

Likes

Comments

Alicia smög upp för verandan med ficklampan i ett hårt grepp. Hon hade inte kunnat sluta tänka på det här huset. Det användes som en sommarstuga och ägarna hade flyttat ut för några veckor sen när de första löven började gulna. Det var ett sött och väldigt ungt par med en liten knähund. Dom älskade långa promenader med den där hunden och tittade mycket på fotboll. Dom hade alltid varit där varje sommar så länge Alicia kunde minnas. Varje sommar hade Alicia också känt sig mer dragen till huset. Den här sensommarnatten skulle hon in. Det spelade ingen roll hur. Hon bara måste in.

Alicia kände på dörren som självklart var låst. Men det är inte ovanligt att folk glömmer fönsterna, eller hur? Alicia testade alla fönster. Låsta. Allihopa. Alicia kände sig inte orolig. Hon skulle ta sig in på ett sätt eller det andra. Under lavenderbusken. Alicia ryckte till. Rösten var mörk och lät nästan rostig. Hon lyste med ficklampan och tittade omkring sig men hon såg ingen utom sig själv i de mörka fönsterrutorna, Hade hon verkligen hört det där? Det var ett sånt lågt ljud, nästan lägre en en viskning, att hon inte var säker.

Det var då hon såg lavenderbusken. Den var överblommad och stod intill husväggen. Alicia tog stora bestämda steg mot busken och lyfte på grenarna för att kunna se under den. En liten dörr med ett stort nyckelhål. Alicia kände genast på handtaget. Dörren var låst. Nu började Alicia bli otålig. Hon skulle in i detta hus denna natt om hon så måste riva ner det! Men hon måste vara tyst. Inte höras. Inte synas. Inte märkas. Ett djupt andetag, precis som docktorn hade sagt. Vinden blåste lätt i hennes svarta hår. Luften var sval och det var marken mot hennes fötter också. Hennes nattlinne svajade också i vinden. Det lugnade ner henne. Det påminde om-

Leta efter en nyckel! Rösten var mycket starkare nu. Den lät befallande och hotfull men det skrämde inte Alicia. Hon öppnade ögonen och började leta. Inte efter den som talat, det förstod även hon var slöseri med tid, utan efter nyckeln. Tid. Alicia hade ju inte så mycket tid! Hon glömde tiden! Hon slängde en sista hastig blick mot dörren innan hon skulle börja leta efter nyckeln när hon såg den smutsiga grå-bruna dörrmattan. Det var det mest självklara stället att gömma nyckeln på. Alicia slängde bort mattan och där på marken låg en stor och glänsande nyckel. Hon skyndade att trycka in nyckeln i låset och vrida om. Dörren gick upp med ett klick och Alicia stormade in.

Dörren gled igen bakom henne. Det var mörkt där inne, även med ficklampan, och otroligt tyst. Alicia lyste omkring i rummet. Det var en källare proppfull med lådor och dammiga saker. Rakt fram fanns en trätrappa och längst uppe fanns en omålad dörr. Alicia rusade upp för trappan. När hon var längst upp öppnade hon väldigt försiktigt dörren. Hon stod där i några ögonblick, med dörren på vid gavel och stirrade in i huset. Det var en hall framför henne. Hon kunde se in i både köket och vardagsrummet. Hon var inne. Hon var inne! Hon tog ett muntert steg in i hallen och slängde igen dörren med en ljudlig smäll.

Då hördes ett omänskligt ljud från vardagsrummet. Det kom mot hallen! Alicia sprang mot köket. Hon hörde odjuret bakom sig. Hon måste försvara sig! Alicia fick tag på en stor stekpanna. Den var tung och kall i hennes skakande händer. Alicia vände sig om och såg det. Den var liten och hårig med vassa tänder och en en tunga som hängde ut. Den sprang på fyra ben och hade en böjd rygg. Alicia såg svarta ögon med stora ögonvitor. Hon hörde klorna mot golvet när den sprang mot henne. Allt gick som i slowmotion. Alicia måttade ett slag med stekpannan. Odjuret tog ett flämtande steg till och Alicia svingade stekpannan med all sin kraft mot vidundrets huvud. Det gnydde till och flög en bit bort av den kraftfulla smällen. Sedan blev allt otroligt tyst igen.

Nästa dag fick Alicia många olika personer att känna många olika känslor. Det unga paret som ägde sommarstugan kände sig otroligt ledsna och skyldiga till deras hunds död. Alicias man kände sig minst lika skyldig för hunden men många gånger mer skyldig för att han inte hade tagit docktorns förslag att söka hjälp innan något hemskt hände. Den unga nyhetsreportern blev otroligt glad över att något hände i den lilla byn han hade som sitt ansvar och skrev en mycket intressant artikel om händelsen. När polisen kom för att hämta Alicia log hon brett. För hon hade inte brutit sig in i ett hus och dödat en hund. Alicia hade tagit sig till hennes personliga paradis och besegrat ett monster. Hon var inte en skurk, hon var en hjältinna.

Likes

Comments