View tracker
View tracker

Inte för att det är någon som läser denna dammiga blogg, vet knappt varför jag har kvar den. Men det är många frågetecken kring Snusis, Prins, Palle, Mistral.. ja han. Och eftersom att detta är en "häst blogg" tänkte jag förklara hur det ligger till just nu i mitt liv angående min gamle vän. Ska försöka förklara för er med de jag vet. För er som är intresserade fortsätt läs.

Vi börjar med lite goda minnen, för att få en bra bild över hela denna storyn.

Just nu är det många frågor som uppstår kring Prins, har själv knappt insett vart vi är någonstans och hur risigt allting egentligen är.
Jag skulle beskriva den här tiden som svårfångad, jag har svårt att få in allt som händer och jag kan inte heller stanna tiden och njuta tillsammans med honom. Nu tror jag att vi har haft honom i lite mer än 1 år, ett helt år. Sommaren med honom var helt, ja. Det var de bästa som hänt mig och ett minne för livet. wow vilken tid, ni vet när man suttit och kollat på häst filmer som barn.. när dom galopperar på stora ängar barbacka, är cirka 3 pers som badar med sina hästar, när dom kan åka ner till stallet när som helst, för att det är så nära.
Allt de där som man bara kan drömma om, DEN tjejen var jag. Behöver jag säga mer?
Hur många tränare har inte jag hört ifrån sedan jag kom tillbaka från en magisk sommar med Prins, "oj! va fin han blivit i hoppningen".
Men det är sant, längre ner här hittar ni filmer från ett hopp ridläger. Vilken tid! Och framför allt vilken JÄKLA dold talang hästen hade.

Efter sommarens slut och skolans början fortsätta jag hopp träna, trimma osv.. de man gör med hästen. Var så stolt över vem han hade blivit och hur muskelös han var. Vet inte riktigt vad som hände, men vi sjönk som i filmen Titanic. Plötsligt kom ett isberg fram och poff så var vi här. :)
Under en tid (efter sommaren) kände jag hur han blev svårriden, på det sättet att han knappt ville röra sig framåt och inte lyfta på benen. Asså verkligen inte, han slog i varenda bom han hoppade som låg på 50 cm (!!!). Jag kunde inte tänka mig att något skulle hänt honom, så vi fortsatte bara kämpa.

Tiden gick och för cirka 2 månader sen stod jag där med en nästan halt häst. Och inte en enda själ visste vad felet var. Vissa sa " han kanske har sträckt sig om han halkat i hagen ? " De andra sa, " Han har alltid haft det där i bagaget " Vadå i bagaget tänkte jag? Allt var så skumt.
En ridpass för mig såg ungefär ut såhär...

... skrittade ingång, travade några steg men hästen tvärstannade bara i panik av "någonting". Så det slutade med att jag bödje och ställde hoonom lite. klart...

Ja och när han sedan fick en spark på höger bak av en annan häst bestämde vi oss för att åka in till Kliniken, han gick knappt framåt p.ga "någonting" och hade ont p.a uppsvullet varmt bakben. suck..
De på kliniken sa väl att, ja men han kommer bli bättre låt honom vila bara. Vi lät honom vila och promenerade i cirka 1 månad för återbesök.
Bakbenet var helt ok och hade läkt fint, men vips så hittade dom någonting i vänster framben som inte alls såg bra ut. Efter cirka 5 timmar kunde dom hitta benpolagring, eller artros kan man också säga. Vet knappt vad det innebär men det är absolut allvarligt och tyvärr kroniskt.
Nu har det gått 1 månad till, han fick en behandling med cortison sist och det skulle hjälpa honom att inte känna smärta. Vi ska tillbaka till Kliniken på onsdag, om 2 dagar.

Detta är vårat absolut sista hopp, har inte behandlingen svarat positivt så finns det inget kvar att göra. Det som sker då bestäms på onsdag.
Men jag ger inte upp hoppet på denna häst alltså, måste säga vilken jäkla stjärna. Fyfan vad han hoppat, som en GUD. Och inte ens visat smärta, jag är glad över att jag fått komma så nära denna häst och att jag har minnen med honom. Som tyvärr kommer finnas kvar som minnen och det jag hoppas på nu är att jag kommer få sitta på honom igen, och bara känna honom röra sig. Tyvärr kommer få känna honom hoppa igen.. de behålls som minnen.
De människor som träffat Prins har nog fått känslan att han är en invecklad häst. Man kan ju inte direkt säga att han är enkel att tas med.

Det är nu på senare tid som jag tillsammans med min mamma hittat honom, vilket tyvärr blev under denna trista period. Men det viktigaste är att jag vet precis vart jag har honom.
Orsaken som gör att jag mår piss, har mina dåliga stunder, undrar varför livet är så jobbigt, är samma orsak som gör mig så fruktansvärt glad, nervig i kroppen och positiv.
Det är mitt liv i en bubbla just nu,

Vi galopperade på ängen från i somras. Jag red i hunters och mjukisbyxor, på en studsig liten häst. Vi hade framtiden framför oss och hade precis kommit tillbaka från ett grymt ridläger tillsammans. Inget va fel, han hade till och med en egen tjej, Zaida. Hade aldrig sett honom så lycklig, vi var lyckliga tillsammans. Men när jag vaknade upp ur drömmen var allt bara tårar..

Nu har ni fått en inblick hur mitt liv ligger till, snälla människor som läst detta, håll tummarna med mig. Onsdag 8/1 gäller det.









Likes

Comments

View tracker

Massa små klipp från i somras, snacka om underbar tid tillsammans med min Prins

Likes

Comments

Åh fy satan va skönt, ser fram emot en riktigt bra helg med familj och vänner!
Idag blir det först stallet och pussa på prinsen, sen hem till Karin. Sover hos henne å va lattjar lite haha. På lördag kommer mamma hem från London!
Saknat henne såååå och ska bli roligt att umgås med henne och mina kusiner som kommer.
Vi kommer att ta ut en massör till stallet som ska få kolla igenom prins och mjuka upp honom, tror det är vad han behöver nu när han varit så stel och hackig.

Nu ska det bli mer uppdatering, alla redo för helg?

Likes

Comments