24 dagar kvar och jag tänkte skriva lite om hur den långa processen med att ansökan för att blir au pair har varit. Företag eller privat? Svårigheter? etc.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så har jag under väldigt många år velat gjort denna resa, så jag har kollat och jämfört många olika sätt, sidor och agenturer/företag för att se vilket sätt som jag känner passar bäst för mig ganska länge. I slutändan tyckte både jag och min familj att det kändes bäst att åka via en agentur där man har kontaktpersoner och en som kan leda mig genom hela processen, och mitt val blev att åka genom STS. Där har jag haft min kontaktperson, Caroline, som har varit riktigt bra och hjälpt mig när jag haft några funderingar!

Att åka med en agentur kan jag tänka mig kostar lite mer än om jag skulle åka privat eftersom det är en hel del kostnader med papper som ska ut, belastningsregister, hälsoundersökning och en hel del andra utgifter. Men vi tyckte att set kändes säkrast med ett säkert företag med kontakter och allt därtill.

Efter att jag fått betala ansökningsavgiften blev jag kallad till en intervju med en ambassadör på STS där man fick prata lite om allt om ansökningen och ha en liten intervju på engelska. Efter det var det en hel del papper som skulle skrivas, fyllas i och skickas in. Det var Personlig brev, au pair application form, au pair summary, en maaaaaassa referenser och en hel del andra papper och ca 8 bilder på mig själv. Allt var en hyfsat hetsig process med att skicka in, ändra saker som dom ville skulle ändras och in igen, allt på en deadline för att jag skulle hinna hitta en familj innan mitt önskade resedatum.

Dock så var det inte endast STS jag fick hjälp av. När jag äntligen skickade in de sista dokumenten så var dags att äntligen hitta en familj och jag skickades då vidare till STS samarbetspartner i England, Smartaupairs.

Redan en timme efter att jag fått godkännande och min profil var uppe på smartaupairs så fick jag en matchning. Att matcha med familjer är inte som tinder riktigt att man swipear höger och vänster, utan här gör agenturen (smartaupairs) matchningar åt en.

När man väl matchar med någon så får man tillgång till deras profil och man får läsa om deras familj och får se lite bilder. Tycker man att det låter bra så har man också tillgång till deras email så man kan skriva till dom för att boka in ett skype-samtal. Det tog ett par familjer innan jag kände någon som passade mig, så såklart så skrev jag till dom, ett svar rullade in och ett samtal bokades in.

Det var extremt nervöst inför det här samtalet med första familjen jag pratade med. Det går inte att ta ett ord på svenska här och där om man inte kommer på det rätta engelska ordet som man ofta annars gör med andra man pratar engelska med men som kan svenska. Och det var ju också dom som nästan bestämde min framtid genom ett Ja eller Nej.

Den första familjen valde en annan. Likaså den andra familjen jag pratade med. Jag blev egentligen aldrig ledsen eftersom jag hade förväntat mig att bli nekad nån gång innan det skulle kännas helt rätt åt båda hållen.

Sen pratade jag med den tredje familjen. Det kändes extremt bra från mitt håll och hon berättade att hon hade pratat med ett par andra au pairer innan också och jag mest troligt skulle få veta hennes val redan dagen efter men att dom verkligen tyckte om mig. Även där var det ju himla nervöst. Har hon pratat med två andra personer är det ju bara 33% chans att bli vald, och i en sådan situation känns det som ingenting.

När jag redan morgonen efter såg att jag fått ett mail från henne vågade jag helt ärligt inte öppna det. Men när jag tjuvkikade på "förhandsvisningen" man ser innan man öppnar mailet så ser jag "...we would be delighted to invite you..." och det var en ganska obeskrivlig känsla man fick då. Eftersom det kändes såååå bra när vi pratade och jag tycker det kändes riktigt bra när jag fick prata lite med killen jag kommer ta hand om också.

Efter detta så var det dags för en massa nya papper som skulle skrivas på. Kontrakt, travel details etc och en flygbiljett skulle bokas.

Just nu känns det skitbra med valet av familj, spännande och nervöst över allting, men jag längtar!

Om det finns några frågor eller funderingar från er som nu följer min blogg, så go ahead och fråga på :)

Likes

Comments

Om 41 dagar kommer ett nytt äventyr att starta.
Om 41 dagar kommer ett nytt kapitel i mitt liv börja.
Om 41 dagar kommer jag sätta mig på ett plan och flytta till ett främmande land.

Jag har nu bokat en flygbiljett och alla dokument är signerade. Alltså kommer jag om 41 dagar åka på ett av mina mest troligt största äventyr i livet. Som au pair i London, England.

För dom som känner mig vet att detta har varit mina planer sedan många år tillbaka, och nu är det äntligen dags! Jag känner mig exalterad, nervös, glad, ivrig, orolig och alla möjliga känslor går genom kroppen på repeat flera gånger om dagen. Men mest av allt känner jag längtan efter att få göra något som jag verkligen velat göra i så många år.

Jag kommer få hjälpa en jättemysig ensamstående mamma med hennes son i Wimbledon. Det känns hur bra som helst med värdfamiljen och samtidigt som jag längtar så otroligt så fruktar jag dagen på ett sätt också. Att behöva lämna min familj, vänner och alla djur hemma känns såklart lite ledsamt och jag är övertygad om att hemlängtan kommer vara extrem. Men jag tror med hjälp av både min familj, värdfamilj och stödet från organisationerna (som jag sökt genom) så kommer jag klara mig igenom det!

Denna blogg har jag startat för att dels ni ska få möjligheten att följa min resa och mina händelser, men också dels för att jag själv ska få ett sätt att spara mina minnen, där jag kan kolla tillbaka när jag vill.

Jag hoppas också att ni kommer tycka om att läsa om alla nya minnen jag kommer skaffa under min tid där!

Likes

Comments