Alla går vi igenom perioder och faser i våra liv. Perioder när vi känner oss on top of the world och perioder då det känns som en fullständig omöjlighet att se saker från den ljusa sidan.

Just nu är jag djupt nere i mörkret och har varit det under en väldigt lång tid. Jag känner mig så otroligt ensam, något som inte direkt blev bättre av att jag fick mitt hjärta krossat för första gången för några veckor sedan. Ni vet när man hittar den där suuuper fina killen som verkar så snäll och gullig, men sen helt plötsligt börjar han bete sig som ett rövhål (på ren svenska)? Missförstånd uppenbaras och känslor såras. Det är alltid tufft, ännu mer så när man inte ens känner att ens känslor är befogade. När det känns som att man inte har någon som helst rätt till att känna som man gör. När man gråter sig igenom nätterna och sen vaknar upp och klistrar på det där väl inövade, falska leendet. Det gör ont, men livet måste gå vidare.

Jag har några av de finaste vännerna man skulle kunna önska sig och jag tror definitivt på kvalité över kvantitet när det kommer till vänskap. Men när man går runt med en konstant känsla av ensamhet, när det alltid är en själv som är allas andrahandsval. Då är det inte kul.

Jag är bekväm med mig själv, jag har inte haft något val. Alla lämnar mig tillslut, det är bara att inse fakta. De hitta något bättre och jag lämnas kvar till att undra vad jag gjorde för fel. Vad är det för fel med mig? Vad är det jag alltid gör för att förstöra allt?

Och sen har vi ju allt annat med livet... Tonårstiden, hormoner och starka känslor. Den hemska värld vi lever i och allt annat hemskt som man aldrig under några omständigheter skulle dela med sig av på det öppna internetet. Alla dessa känslor, alla dessa dåliga beslut, alla dessa svek, och alla dessa falska förhoppningar.

Hur tar man sig upp ur mörkret? Vad gör man när allt går fel? Vad gör man när allt känns hopplöst?

Dessa känslor är inget nytt för mig, det är nog anledningen till att det låter så fjuttigt när jag skriver det. Men när gråten river i ens bröst och man utan någon tvekan tror att man ska dö, just där och då, då känns det inte fjuttigt. Då känns det som det enda i hela vida världen som har någon betydelse. Har man levt hela sitt liv i mörkret så är det klart att man känner lyckan när man ser ljuset i slutet av tunneln, de lyckliga människor du alltid har avundat verkar ju vara omgivna av ett konstant ljussken. Kanske är det här din chans? Kanske kommer du äntligen få leva utan den konstanta, gnagande tanken i bakhuvudet som säger att det inte är värt det, du är ju ändå inte värd mer än dammet som sopas under mattan.

Min patetiska självömkan slutar här, bara en sista liten uppmaning: om du är lycklig och nöjd med livet, NJUT. Du har ingen aning om hur hemskt det kan vara, lev lycklig i ovissheten min vän.




Puss och kram och ha ett bra liv.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sen jag bloggade sist har det egentligen inte hänt så mycket.
Har haft 3 redovisningar, 3 prov (eller mer? Minns ej), köpt ett nytt objektiv till min kamera (❤️), åkt till Norrköping för att fika med några vänner, fått en ny telefon efter att ha varit utan jättelänge, ätit tårta i Jönköping, badat första gången, åkt till Stockholm eftersom jag just nu sitter på ett flygplan som snart ska lyfta och bära av mot NEW YORK.
Så hör får ni en liten blandning av mobilbilder och bilder som faktiskt är bra (och tagna av mig!)

Om nån är intresserad så är min Instagram @hannaa_hoffman 😊

Likes

Comments

Måndagen är snart över nu och det har inte alls varit en bra dag. Först fick jag reda på att vi inte ska ha någon mer idrottslektion, någonsin. Egentligen har jag längtat efter det här hur länge som helst, men jag hade planerat att gå på den allra sista lektionen som en symbolisk grej. Men den planen gick ju i stöpet nu då...
Vi slutade tidigt idag vilket betyder att jag var hemma i Tranås en timma tidigare än vanligt. Men eftersom jag skulle iväg på tvärflöjten sen så var det ingen mening med att gå hem, jag hade liksom bara hunnit stanna i en halvtimma. Så jag gick och satte mig på stadsbiblioteket och läste istället. Det har varit väldigt fuktigt hela dagen, men jag har sluppit regnet. Men sån tur kan jag ju såklart inte ha... När jag gick ut från biblioteket så kom det några droppar och jag tänkte att "det gör ju inget, det finns ju tak att gå under längs Storgatan", men sen så fort jag hade kommit förbi de små taken så började det VRÄKA ner. Det slutade med att jag kom fram till Kulturskolan med vattnet rinnande från ansiktet (den väldigt intelligenta Hanna hade ju såklart VALT att inte ta med ett paraply...). Jag fick åtminstone skjuts hem sen, så det var ju en positiv grej.
Väl hemma var jag vrålhungrig men hade bara tid till att trycka i mig några mackor innan det var dags att åka till fridykningen. Vi skulle prova våtdräkter idag vilket i det här fallet innebar att ca 3 st simmade runt med sina våtdräkter och resten plaskade runt. Jag hoppade inte ens i poolen och gick efter att ha varit där i en halvtimma, så sjukt ovärt. Hade kunnat stanna hemma och äta och plugga, jag hade inte ens lust att gå dit idag eftersom jag har huvudvärk... Borde faktiskt ha lyssnat på min kropp i det här fallet.
Nu sitter jag hemma och dricker oboy och känner lite att det enda positiva som har hänt är att mamma köpte mint-choklad till mig som jag tänker ha med mig till NP <3

Tisdag: 1.5 h franska och 4 h matte NP... inte roligaste dagen kanske. När jag kommer hem så ska mamma hämta mig på stationen och sen ska vi åka till ett ställe så jag kan få information om mitt sommarjobb, jag har 20 minuter på mig och skulle inte ha hunnit om inte hon kunde skjutsa mig.

Onsdag: Har lektioner till 14.15 och sen tror jag att vi har möte med Amnesty International-föreningen som vi har här på skolan och som jag är med i.

Torsdag: Lektioner fram till 16.00 så det blir ju inte så jättemycket fritid, får väl försöka plugga lite grann.

Fredag: Har en labbrapport i fysik som ska lämnas in och vi (det är ett grupparbete) har knappt börjat med den... Slutar sen vid antingen 13.40 eller 14.50 beroende på om vi har mentorstid eller ej.

Helgen: Efter skolan på fredag och under resten av helgen så har jag inga planer för närvarande, men det blir väl att träffa några vänner och så får man se vad som händer. Måste också plugga massa för vi har 2 prov, 1 redovisning, 1 läxa, och 1 labbrapport i kemi som ska in nästa vecka. Men det löser sig, det gör det alltid i slutändan :)

Rätt så lugn vecka med andra ord, det är inte förrens nästa vecka helvetet börjar på allvar...






Likes

Comments

Längtar verkligen till sommarlovet just nu... så skickar med en bild från skolavslutningen i nian (det känns som att det var igår!) med mig och Sanna framför Tranås kyrka.


Sitter i min fåtölj med grav söndagsångest och stressar över matte NP som jag har på tisdag (men pluggar såklart inte ändå....).

I fredags efter skolan hämtade min familj upp mig i Linköping och sen åkte vi vidare mot Stockholm. Vi åkte dit eftersom min mamma, pappa och moster sprang ett lopp (Kungsholmen runt) i lördags, men jag och min lillasyster följde bara med för att träffa släktingar.
Vi åkte hem direkt när vi hade ätit och alla hade duschat osv, ungefär vid halv 5, så det blev kvällsmat på McDonald's innan vi tillslut kom hem och kunde vänta på att Eurovision skulle börja. Vet att många inte kollar på Eurovision (speciellt bland ungdomar), men i min familj har vi alltid gjort det och jag tycker faktiskt det är väldigt mysigt. Det var dock helt fel som vann! Han hade en vacker röst och det var en fin låt, men tycker inte han var riktigt rätt för Eurovision och det fanns bättre (t.ex. Australien som jag hejade på). Men det kanske är det fina med ESC: att det är så många olika musikstilar som tillsammans tävlar mot varandra? Han var en värdig vinnare i alla fall, även fast jag inte ville att just han skulle vinna ;)
Har också varit väldigt förkyld hela helgen så valde att skippa fridykningen i morse och sova ut istället (vilket behövdes med tanke på mina sömnproblem och det faktum att jag gick och la mig vid halv 3), men nu börjar det i alla fall kännas lite bättre.
Resten av dagen har mest spenderats med slappande och lite plugg, väldigt lugnt och skönt :)

Åt sushi, pad thai och donken, läste en halv bok, kollade på Eurovision, var sjuk, pluggade (alldeles för lite), kollade på youtube-videos, och sov är nog en bra sammanfattning av min helg.


Likes

Comments

Allmänt/livet

Bilder av: Cornelia Ekvall

Tänkte att det kunde vara bra att presentera mig själv lite snabbt, så jag tog och letade upp lite blandade frågor på nätet som jag tyckte passade, så här har ni 19 frågor och svar om mig :)


1. Vad heter du?
Jag heter Hanna Hoffman (rätt uppenbart med tanke på namnet på bloggen)

2. Hur gammal är du?
Jag är 17 år gammal (alltså är jag född år 2000)

3. När gick du upp idag?
Vid kl 7 (sovmorgon om man jämför med vardagarna då jag går upp vid 5... livet när man pendlar).

4. Håller du på med någon sport/annan fritidsaktivitet?
Ja, jag tränar fridykning en gång i veckan och är ledare för en grupp små barn en gång i veckan. Jag spelar även tvärflöjt (men jag är inte alls bra på det).

5. Jobb/skola?
Jag går första året på Katedralskolan i Linköping där jag går programmet international baccalaureate.

6. Favoritfärg?
Svart! (vilket alla som känner mig kan intyga, majoriteten av mina kläder är nämligen svarta).

7. Stjärntecken?
Stenbock (jag är född i Januari).

8. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Antingen Gossip Girl för lyxen och de snygga killarna, eller American Horror Story (en av mina all time favourites!) för ett mer speciellt liv eller vad man ska säga.

9. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn? Och vad är din nuvarande dröm/plan?
När jag var riktigt liten ville jag bli sångerska, men sen insåg jag att jag har scenskräck och att min röst låter hemskt, haha!
Sen har jag alltid älskat delfiner/valar (precis som ca alla andra barn så var de mina favoritdjur) och efter ett besök på Kolmårdens djurpark och delfinariet de har där så hade jag bestämt mig - jag skulle bli delfinskötare och få simma med delfiner dagarna i ända.
Efter några år förstod jag att delfinerna inte mår bra av att leva i fångenskap samtidigt som jag började tveka på om det verkligen var något som jag ville jobba med. Någon gång under mellanstadiet var jag och några familjemedlemmar på Cosmonova i Stockholm och såg en dokumentär om (fria) delfiner. I dokumentären fick man följa en kvinna som (förstod jag senare) jobbade som marinbiolog. Och eftersom jag redan var väldigt intresserad av naturvetenskap (och hade bestämt mig för att jobba med något inom det området) och kärleken för havet fortfarande levde kvar så ändrades mina planer igen - jag skulle bli marinbiolog!
Den drömmen höll jag fast vid under lång tid, men under högstadiet började jag tvivla och tänka på andra karriärer (antropolog, meteorolog, fysiker, pilot och arkeolog var de mest långlivade planerna) innan jag återigen fick tillbaka drömmen om att bli marinbiolog.
Och den drömmen (som nu har utvecklats till något mer av en plan) är vad jag har just nu. Men nu förstår jag hur osannolikt det är att jag skulle få möjligheten att jobba med valar, delfiner eller hajar, men det är okej! Jag är intresserad av vetenskap och vill hjälpa till att stoppa klimatförändringarna, det är det viktigaste och det finns så mycket mer inom området som verkar intressant!

10. Vilken är din favoritdoft?
Så svårt att bara välja en... Så jag säger regn, nyklippt gräs och mint! Så underbara dofter

11. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Helt klart på havsbotten! (kanske inte så svårt att tänka sig med tanke på mitt svar på den föregående frågan).
Eller kanske på toppen av ett berg i Alperna eller Himalayas... Har haft en dröm under väldigt lång tid att börja med klättring, men har inte hittat någon annan som är intresserad av att testa så det har inte blivit så. I alla fall så skulle utsikten ju vara fantastisk (skulle jag ens ha ögon om jag var en sten? bra fråga....).

12. Vad gör du om tio år?
Jag kommer vara mitt uppe i mitt doktorsarbete för att bli Dr. Hoffman, marinbiolog. Var i världen detta kommer att ske är däremot oklart - jag vill bo överallt i världen (förutom Sverige)!

13. Vad tycker du om ordet hen?

Jag tycker det är jättebra att ordet hen har börjat användas igen (för det är ju faktiskt ett gammalt ord) eftersom det gör det så mycket enklare att skriva vissa texter (istället för att skriva "hon/han" hela tiden) och även eftersom det ger könsneutrala/människor som är "gender fluid" ett "eget" pronom för att även i detta fall slippa skriva "hon/han" hela tiden (i engelska får de ju använda they istället, lite enklare med hen då faktiskt). Men jag tycker att folk ibland kan gå till viss överdrift med användandet av ordet, tyvärr.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Jag är vegan, vilket uppenbarligen betyder att jag är emot konsumtionen och utnyttjandet av andra levande varelser.
Jag är vegan för klimatet och har varit det i lite mer än 1 år (sedan 28 mars 2016).
Jag tycker, såklart, att veganism är den bästa livsstilen, men jag förstår att vissa inte vill/ känner att de klarar av det (jag har ju faktiskt ätit kött osv under majoriteten av mitt liv) och jag respekterar deras beslut.
Jag försöker verkligen att inte trycka på mina åsikter på andra, men ibland kan det vara svårt. Vad jag vill är inte att alla ska känna sig tvingade att bli veganer (även fast det såklart är den ultimata drömmen), utan jag tycker att det istället är viktigt att sprida kunskapen om vad vår konsumtion av djur har för påverkan på världen (oavsett om man väljer att bli vegan eller inte efter att man har fått kunskapen). Kunskap är makt, makten att själv bestämma över sitt liv och utveckla sina egna personliga åsikter.

15. Är du beroende av något?
Skulle jag ha fått frågan ställd till mig för några veckor sedan så skulle jag utan tvekat ha svarat min mobiltelefon, men nu när jag har varit utan den ett tag pga att den är trasig så har jag vant mig och nu saknar jag den inte alls lika mycket längre. Så nu skulle jag inte direkt säga att jag är "beroende" av något - möjligtvis med undantag för musik (men ärligt talat: vem är inte det?).

16. Vad har du för ögonfärg?
Mina ögon är gröna, men jag har en grej som kallas central heterochromia vilket innebär att precis innerst runt pupillen så har mina ögon en annan färg. Denna färg är brun i mina ögon och dessutom så är den där ringen man har längst ytterst runt irisen mörk-mörk blå.
Men mest av allt är mina ögon gröna (det bruna är ju bara en liten avvikelse), så det är vad jag brukar säga att de är.

17. Vad gör dig riktigt förbannad?
När folk tror att de är bättre än andra och ser ner på dem pga att de andra inte är tillräckligt smarta/snygga osv = typiskt besserwisser-beteende.
Och även fördomar/stereotyper. Jag hatar det verkligen! Att döma någon baserat på faktorer de själva inte kan kontrollera är ett så äckligt beteende att jag inte ens vet vad jag ska skriva.... Fullständigt vedervärdigt.

18. Vad är ditt turnummer?
32, det bara känns bra liksom.

19. Har du något riktigt bra husmorstips?
Kokosolja, kokosolja, kokosolja.





Likes

Comments

Allmänt/livet

Nämen vad är nu detta? Har verkligen jag, Hanna Hoffman, tänkt börja blogga igen??

Jag har tidigare haft 2 st bloggar (först på blogg.se när jag var absolut nybörjare och sen på devote.se när jag började ta det liite mer "seriöst") som jag var väldigt aktiv på för några år sen. Men jag tröttnade helt enkelt och bestämde mig för att lägga ner bloggen.

But I'm back at it! Flera av mina kompisar har bloggar och efter att i snart ett års tid ha sett dem skriva blogginlägg på lektionerna och ta massa bilder på allt och alla så har jag insett att jag saknar det.

Den här bloggen är inte tänkt att vara något superseriöst, men jag älskar att skriva och det känns bara som en kul grej, fullständigt fritt från krav helt enkelt! Jag tror att ett av mina stora problem med att blogga när jag var yngre var att jag satte fullständigt orealistiska mål för mig själv (så som de flesta 13-14 åringar har en tendens att göra...).
Men den här gången kommer det att vara annorlunda!

Trots att jag älskar att skriva så är det jag ser fram emot mest att en dag få titta tillbaka på den här tiden och minnas (och förmodligen skratta en del, hehe). Jag har försökt att skriva dagbok, men min motivation försvinner alltid efter ett alltför kort tag eftersom jag inte kan hindra mig själv från att skriva ner varenda liten detalj, en väldigt tidskrävande och utmattande uppgift.

Det finns en överhängande risk att jag kommer tröttna på/glömma bort/prokrastinera att skriva här, men det är okej. Som jag skrev så är det här bara en kul grej som jag förhoppningsvis kommer fortsätta med.

Så önska mig lycka till!




Fotocred: Cornelia Ekvall

Likes

Comments