Idag har inte varit någon bra dag alls. Jag har haft en konstig känsla i hela kroppen. En envis ångest och en allt för tung väska. Jag har haft ett regnmoln efter mig hela dagen. Det har regnat på mig. Komiskt nog regnar det utomhus med. Kanske det bästa som hänt idag. Att vädret matchar hur jag mår. Det är lagom tysta droppar. Har inget mer att säga. Jag jobbar tidigt i morgon och tidigare på torsdag. Vill egentligen inte jobba alls. Håller andan. Känns bara som dagarna blir fler även om ett slut närmar sig. Ska försöka sova bort molnet över huvudet och hoppas på en soligare dag imorgon. Kanske.

Godnatt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ligger i sängen. Bör egentligen sova. Jag tittar på den digitala klockan i hörnet och reflekterar över varje minut; tänker att det blir en minut mindre sömn. Jag vill inte sova riktigt än. Tänker att det är okej att låta bli. I morgon är det måndag och det känns bra. Jag lyssnar på en ny lista som jag gjort på spotify. Den är perfekt. Den gör mig glad. Bara så. Idag har jag inte rört mig många meter. Ibland behöver man inte det. Ibland är det okej att vara still. Har varit mycket den senaste veckan. Kände att idag fick gå åt att sakta ned. Inför en ny vecka med studier och jobb. För första gången på riktigt länge känner jag mig ändå sansad. Jag orkar inte stressa. Kanske är det för att jag är kär. I allafall glad och på bra humör. Jag hoppas det håller i sig. Nu väntar jag samtal. Så vi avrundar här. Tar med mig datorn till jobbet imorgon. Ska försöka skriva.

Hejdå!

Likes

Comments

Ja, tydligen så har han gröna ögon.

Det såg jag på spårvagnen i veckan och det var som om jag aldrig sett något grönare.

Jag som tagit föregivet att dem var blå. Nyklippt gräs, blomblad och fyrklöver.

Shit, Vad gröna dem är.  Jag som nästan stirrat mig blind på den här fina killen.

Hur har jag kunnat missa dem?

Hans gröna ögon.

Likes

Comments

Sitter i mitt andra vardagsrum och dricker svart sötat kaffe och knappar på trötta tangenter. Jag är trött och ljuset ifrån skärmen gör mig tröttare. Jag letar efter ord. Sitter här för att jag inte vill åka hem. Jag har ett rum som jag hyr i en lägenhet som inte är min. Inte ens under täcket och i sängen känner jag mig hemma. Jag försöker komma på ett fyndigt sätt att formulera mig för att förklara känslan. Att inte ha något fotfäste. I något eller någon. Jag är en sjöman utan hamn. Jag försöker ta vara på att vara själv. Ta vara på mig själv. Att vara tyst och stilla. Att jobba, skriva och träffa honom tar upp all min vakna tid. En tredjedels tid är väl spenderad. Så pass att jag har svårt att tänka på annat. Annat än honom. Jag håller andan och väntar ut tiden på Jack and Jones. Det är inte lång tid kvar nu. Tickandet blir högre. Lika många pass kvar som fingrar på mina händer. Det var det. Ett nytt kapitel.


Hejdå.

Likes

Comments

 jag vill inte duscha bort gårdagens festligheter ifrån min kropp.


Röken och alkoholen får sitta kvar lite till


för jag vill inte bli av med sensationen av hans fingrar längs min ryggrad


eller hans läppar sicksackandes över mina nyckelben,


mest av allt så vill jag inte bli av med hans lukt,


den som så ihärdigt har fastnat i mitt hår och på min kudde.

Godnatt.

Likes

Comments

Something old.

Jag är vilseledd. För allt var på låtsas och vi fejkade hela tiden. Vi gjorde något vackert så fult. Jag älskade och du hade sex.

Illusionen jag dansade runt i är borta nu. Jag dansar inte mer. Det är som om den aldrig riktigt funnits. Platsen bredvid mig i sängen ekar tom men det är fortfarande varmt där du låg. Jag vill glömma att du låg där. Jag vill byta lakan. Jag lät mig själv luras av känslan för i din famn kändes det bra. Allt jag håller kärt kretsar kring ord och hur man använder dem. Du tog mina ord och gjorde dem tomma. Du tog något som redan var trasigt och slängde det i marken. Du trampade på mig. Du som lovat att försöka att laga mig.

Likes

Comments



Jag tror jag känner hunger men jag har ingen matlust. Det är som att vara höjdrädd och stå på taket till ett hus med tjugosju våningar. Tvungen till att hoppa. Tvungen till att börja äta. Jag är livrädd. Det känns som om jag kommer dö om jag äter men äter jag inte så kommer jag att dö. Ska jag dö eller ska jag dö?

Likes

Comments

Det regnar utanför. På fönsterbrädet hörs fjäderlätta droppar. Fingerspetsar sicksackande över våra himlakroppar. Det är himlavalv i den här sängen. Kuddar är vita moln och täcket en ändlös himmel. Regn är hans läppar och vind mitt andetag. Med tunga ögonlock letar sig nyfikna händer fram. Vi utforskar; Ser varandra trots slutna ögon.

Vi är olikheterna som möts här. Kontrasterna som kramas och har sex. Jag blundar och inser att det är såhär det känns att komma hem. Här är vinden är ohämmad och varje droppe förförisk. Aldrig har regnet rört mig så. När mitt huvud landar på molnet och hans händer formar sig utefter mina höfter är jag hemma. Vi tillsammans kan få det här rummet att sväva. Jag vet det, för att vi lyfte för längesen. I den här sängen, under det här täcket och bland de här kuddarna; är jag hans.

Den vita rullgardinen i mitten av rummet får agera pärleport och sängen vår fristad. Berusade av fantasi, vi nystas upp och för himlen över våra huvuden. Glömmer jobbet vi delar, hemligheterna vi döljer och faktumet vi ställs emot. Vilka är vi när vi inte är här? Regna på mig igen så låtsas vi vara änglar på moln.

Det måste vara såhär det känns. Jag vaknar till. Somnar om bara för att vakna bredvid honom igen. På moln och under himlen. Tio fingrar upp till gud, här är jag hemma.


Likes

Comments

En fot framför den andra. Lite sned. Som en rådjurskalvs allra första steg. Så bortkommen. Lite som att se ett barn lära sig gå eller en senior glömma av hur man gör. Han muttrade ord på måfå. Pratade fort, en osammanhängande mening snubblade över en annan. Vad sa han ens? Volymen stegrades successivt för varje otympligt steg som han tog. Provocerad utav förbipasserande, Studsade emot dem likt en pingisboll. Håret var inte längre klippt, Skägget inte välansat. Kunde karakteriseras som socialt missanpassad. Mellan jobb och onekligen tärd. På väg till närmaste krog, för nästa öl.

Ett eko utav förra året ven förbi och grep tag i honom. Han stannade till. Kullerstenarna lutade mer än vanligt här i Haga. Han gick en annan väg än den trottoaren visade. Plånboken ekade tom. Novemberluften andades ut. Det var längesen det fanns pengar där. Vinden grep tag i honom än en gång. Skapade en kortvarig men ack så viktig balans i kroppen inför nästa steg. Det steg som var halvvägs över trottoarkanten och halvvägs ut på vägbanan. Så nära strålkastarljusen. Vilket vackert sken de gav.

Snart var han framme.

Det hade inte alltid varit såhär. Det fanns en tid då stegen var stabila och talet var stadigt. En tid då gift inte infekterade alla hans sinnen och vände honom in och ut. Två dagar i veckan blev till fyra som i sin tur blev till sju. Dagarna blev inte bara fler utan de blev även längre. Till en början var det kul. Dagar och nätter som aldrig tog slut samt ett tillstånd som aldrig blev nyktert. Livet var en fest. Det var svårt att stänga av. Var det ett missbruk eller ett jobb?

Det gick ju ändå att kombinera.

En gång i tiden var han respekterad och uppskattad för sina färdigheter. En gång i tiden var benen inte tunga som bly och orden inte monotont mumlade. En gång i tiden kunde han vin och han var bäst på det. Det var som om man hade tryckt till en knapp och dragit ur en kontakt. Han var en grönsak där han gick på Hagas kullerstenar. Drömmar var för barn. Verklighet i nästa hörn. En paprika, fullständigt apatisk. På väg till nästa öl.

Likes

Comments

Det här trycket över mitt bröst kan jag inte skoja bort.

Känns som om någon står med hela sin vikt på mitt bröst och hoppar.  Jag kan inte röra mig.

Inte härifrån iallafall. Hjärtat slår så hårt att det gör ont. Jag skälver. 

Den här andningen kan inte synkroniseras. Den stegrar. Går inte att varva ner.

Likes

Comments