Hej allesammans! Idag är det måndag igen.. gick in i v35 idag. Mår väl bra tycker jag förutom foglossningen den har verkligen försämrats till max. Det är nästan att jag får ha kryckor inomhus för att klara av att ta mig från sängen. Det tar som sjutton på psyket det här känner jag, blir så sjukt frustrerad känner mig isolerad och fast i min egna kropp.. vill kunna vara ute och njuta av det fina vädret och göra saker men det går helt enkelt inte. Alice är såklart inne i en riktigt jobbig period med, hon vill inte sova middag och när det inte går hennes väg blir hon galen och gallskriker och slår saker.. tror hon även har växt värk i benen 👍🏻 Nästa vecka ska hon inskolas på förskola det är jag också nervös över jag är så sjukt hormonell så kommer väl böla sönder och jag vet inte vad.. men vet att det kommer bli sjukt bra för Alice hon behöver det verkligen!
Ja nu får tiden gärna gå snabbt vill bara att bebis ska komma nu så jag slipper den här plågan! Vill bebismysa och se vem det är som ligger där inne ❤️ kunna ta promenader igen kunna njuta av mina barn och livet just nu är det jävligt svårt! Orkar inte ens träffa mina vänner liksom, är ju inte den roligaste att umgås med heller så förstår att människor inte pallar med mig haha 😂
Men bara att bita ihop! Hoppas ni mår bra som läser detta! Ta hand om er här kommer lite bilder från idag efter Igor slutade jobbet ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår var vi i stortorp på eftermiddagen! Camilla Simon kimpberly och lilla leonel kom och gjorde oss sällskap 😍 det blev massa bad och sen grillning och såklart massa bebis mys ❤️ En perfekt start på helgen kan jag säga! ☀️

Likes

Comments

Här är de fynd från gårdagens shopping till prinsessan ❤️ två nya skor från kavat så sjukt fina och bra 😍 sedan ett par stövlar från xxl och även en adidas dress ❤️

Likes

Comments

Hello!
Idag gick vi in i v34 😍 börjar känna att det snart är dags, magen växer och jag har starka sammandragningar nu.. nästintill lite värk känsla :o Tycker bara det är så sjukt hur mycket jag har glömt.. när jag väntade Alice hur man känner skillnad på sammandragningar och värkar osv minns ingenting det är helt tomt haha! Men ja får väl försöka gå på magkänslan lite, men häromkvällen trodde jag på riktigt att jag skulle föda 🙈 fick sånt tryck neråt och i ryggen (känslan att man ska skita på sig) lite så var det men släppte sen som tur var..blir lite nervös att den här bebisen tänker komma tidigare än beräknat 😳.
Idag var vi iallafall på specialmödravården för ett tillväxtultraljud för att se så bebisen växer som den ska. Alice var ju så liten när hon kom så dom ville ha lite koll så den här inte blir mindre men allt såg bra ut och läkaren sa att det var en normalstor bebis 😍 Tycker ju själv att jag är mycket större den här gången än när jag vänta Alice men tydligen så är det precis lika.. bär mer framåt denna gång än förra då bar jag mer med ryggen förklarade dom! Men huvudsaken är att bebis mår bra så är vi glada 😍

Efter att Igor slutat sin första arbetsdag åkte vi iväg och handla massa saker till Alice då hon ska börja dagis om 2v. Lägger upp bilder imorgon så får ni se 😍 Sen efter storshoppingen blev det fika med mormors blåbärskladdkaka, så jäkla god 🙌🏻

I söndags köpte vi nya suffletter till vagnen, kan säga att det blev som en helt ny vagn är så sjukt nöjd! Det blev vitt skinn som lyste upp vår mörkblåa vagn hehe. Igor ville ha en vit skinnvagn från första början men såklart var jag emot för jag trodde det skulle bli skitigt på en gång.. men när vi väl fick hem vår blå vagn ångra jag mig faktiskt.. men nu tycker jag den är sjukt mycket finare efter bytet av suffletter iallafall 😍

Likes

Comments

Det här inlägget kommer vara väldigt känslosamt för mig känner jag. Så fort jag började skriva kom tårarna hehe (hormonellkvinnahär). Det jag kommer skriva om har jag pratat om förut men det är väldigt personligt och privat och sjukt känsligt. Varför jag väljer att skriva om det är just för att det är inget man "ska" prata om utan hålla för sig själv annars kan ju andra uppfatta en som "sjuk" eller annorlunda och det "vill" man ju inte... jag pratar såklart om psykiskohälsa. Ni som känner mig vet att jag länge kämpat med panik ångest och lite blandat och jag har haft det så sjukt länge att det liksom blivit en del av mig och mitt liv. Ska berätta lite kort hur det började och lite hur mitt liv har sett ut och vad som är skillnaden idag.

Det började för lite mer än 5 år sedan. Jag gick på tolkutbildning här i Örebro, älskade livet var inte rädd för nånting jag bara levde livet och tänkte inte så mycket på något egentligen utan bara körde på och tog dagen som den kom. Var ute och festade med mina vänner på helgerna och bara hade kul liksom som vilken ungdom som helst egentligen. Träffade sedan min sambo Igor när jag fyllt 20 tror jag, Var kär upp till öronen och han var det bästa som kunnat hända mig! Har aldrig känt mig så älskad och omhändertagen som med Igor. Fortsatte gå på min utbildning som blev tuffare och tuffare började känna av stressen till max och jag blev sjuk hela tiden vilket gjorde att jag fick hög frånvaro och min kunskap blev sämre. Lärarna var på mig som sjutton att jag måste vara i skolan annars lär jag mig inget (såklart det fatta jag med) men vad gör man är man sjuk så är man. Kraven på den skolan var sjuka och inte mänskliga kan jag tycka.. vi var 25 st ungefär i min klass när vi börja och det var cirka 4 st som avslutade utbildning och blev tolkar.. det kanske säger er en del om pressen.

Min första riktiga ångestattack kom en kväll när jag var ute med några vänner. Vi hade en svin kul kväll skratta dansa och bara njöt av utelivet. Minns att jag står och pratar med några bekanta och tar en klunk av min drink och så plötsligt känns det som hela systemet i kroppen läggs ner. Kan inte andas genom munnen eller näsan och hjärtat börjar slå i hundra.. Är lugn konstigt nog och går fram till en vakt och säger med en lugn ton "Hej kan du ringa 112 för jag håller på att dö" Vakten tittar förundrat på mig och tar tag i min arm och drar ut mig från krogen till ingången där det inte finns en människa. Han drar upp mina armar och säger åt mig att andas lugnt. Jag fattar ju såklart inte ett skit av vad han håller på med men han gör så jag får luft och tänker på något annat, han fatta direkt att jag hade en ångestattack. Efter det får jag ringa min sambo och vakten hämtar mina saker hjälper mig ut till bilen och vi åker hem. Önska jag kunde tacka honom men visste ju inte vad fan som händer med mig trodde ju jag var påväg att dö så hamna liksom i en slags chock.

Efter detta hade jag tryck i bröstet var orolig i kroppen hela tiden och rädd för att något skulle vara fel på mig. Igor fick köra mig till akuten och vårdcentralen hundra gånger på bara någon månad var liksom stammis nästan för jag var helt säker på att jag hade en sjukdom som dom bara inte kunde hitta. Hade sån dödsångest speciellt på kvällarna, tänkte att om jag somnar så kommer jag aldrig vakna igen. Jag kommer aldrig få se min familj min älskade igor mina vänner igen utan jag kommer bara vara död.

Det här höll i sig länge och jag träffade massa olika läkare som undersökte mig men ingen hitta nånting. Jag blev sjukskriven från skolan i några veckor men det hjälpte ju inte. Det är här jag blir så jävla orolig och rädd för vården. En ung tjej kommer in och beskriver alla sina symptom och varenda jäkla symptom skriker PANIKÅNGEST men inte fan nämnde någon läkare det för mig...fick bara massa utskrivna intyg att jag var lite "utbränd" ingen snacka om att jag hade panik ångest och det kan kännas som man ska dö då. nejnej jag fick gå runt och tro att jag skulle dö varje dag.

isolera mig allt mer och mer. Låg bara och sov tillslut för min kropp orka inte. Åt dåligt och hamna i en slags depression. Hittade mina egna sätt att dämpa ångesten så fort den kom. När jag kände att jag fick svårt att andas tog jag nässpray och astmaspray plus mentholtuggummi. Gick inte ut utan dom ifall det skulle dra igång liksom. Ångesten blev bättre efter ett tag men kom såklart alltid tillbaka.

Blir gravid efter ungefär 4 år ihop med igor och 4 år ihop med min ångest. Var den lyckligaste på jorden när jag fick veta om det (panikslagen ja men lycklig). tyvärr var det mycket som hände under graviditeten som satte oss i skräck men allt slutade bra tack och lov. När Alice kom till oss fick hon kolik som gjorde att jag total kollapsa in i väggen och min ångest blev så stark att jag blev helt inlåst i mig själv och öven bokstavligt inlåst i mitt hem. Jag gick inte ut. Var rädd för mig själv att jag skulle göra illa Alice på något sätt typ glömma att ta bort barnvagnen från vägen om bilar kom eller att jag själv skulle kollapsa och dö mitt på gatan och hon ligger där i vagnen helt hjälplös. Ja det var helt sjukt som ni hör vilka tankar ens hjärna kan spela spratt på en ... Begränsade mig helt verkligen och jag blir så ledsen när jag skriver detta och tänker tillbaka hur det var. Jag stötte liksom bort min dotter för jag var rädd för mig själv att jag skulle på något sätt sätta henne i fara. . Var så rädd att hjärnan skulle svika mig och att jag skulle tappa fattningen och bli helt sjuk i huvudet rent ut sagt.

Bröt samman totalt och efter många jäkla om och men så tog vi bilen och körde till akutpsyk. Var livrädd vad händer nu? skriver dom in mig och jag kommer aldrig kunna komma ut igen? Kommer dom ta Alice ja det många tankar som kom. Men istället för det så fick jag träffa en super bra läkare som lyssna på mig till hundra och han skulle se till att jag skulle få den hjälp jag behövde på en gång. Gick inte lång tid och jag fick en kallelse till psykiatrin för unga vuxna där jag blev såkallad utredd och fick sedan en psykolog att börja en behandling hos.

För första gången i mitt liv satt en person och förklarade för mig vad som händer i kroppen när man får en panik ångest attack varför du får känningar av en hjärtattack och svettningar och att hjärnan ska svika dig och allt man nu känner. Jag fick utsätta mig själv för prövningar såkallade exponeringar alltså göra saker jag undviker med flit för jag var rädd att få ångest attacker tex ta långpromenader som jag helt slutade med för jag var rädd att om jag går för långt och är ensam så kommer mitt hjärta lägga av och jag kommer dö. Slutade gymma av samma själ. Åkte aldrig hiss om jag inte var tvungen, ville aldrig åka till stora varuhus typ som marieberg och Ikea. Slutade åka tåg och flyg tyckte det till och med var jobbigt att vara hos människor som bodde högt upp för jag visste att jag inte kunde ta mig ut i friska luften snabbt om det skulle behövas.. Ja listan är lång.. Men fick börja utsätta mig för dessa saker och jobba på dom sakta med säkert och det funkar verkligen! Jag hade världens bästa psykolog så jäkla grym med tips och hennes förklaringar på varför jag mådde så dåligt och varför ångesten valde att ta över mitt liv osv.

Mitt liv idag är mamma till min älskade Alice, väntar mitt andra barn en liten syster till Alice <3 Jag tar lång promenader (inte nu då jag har världens foglossning) Jag tar med min dotter överallt är inte rädd att jag ska på något sätt sätta henne i fara. Jag åker hiss utan problem om den inte är svin liten hehe då är det lite läskigt men jag åker den. Jag går på Marieberg och Ikea utan problem. Jag kan vara ensam utan igor eller någon annan och är inte rädd att jag bara plötsligt ska dö. Jag kan åka tåg flygplan bil ja alla olika transporter utan problem. Men framför allt så njuter jag av livet och ser fram emot saker, Är inte rädd för att leva längre jag är så jävla tacksam för mitt liv med min fina familj mina fina vänner ALLT! Och jag vill bara söga till er där ute som kämpar med samma att det går att bli bra. Kommer nog aldrig bli av med min ångest helt men jag kan övervinna den och inte låta den ta över mig och mitt liv! Det händer aldrig IGEN. Jag är stark och kommer aldrig låta den ta över mig och begränsa mig igen. Det här är mitt liv och mina val och det ska ingen jävla ångest få förstöra! Med rätt hjälp och rätt stöd kan man klara vad som helst, vilket jag aldrig trodde. Jag trodde inte på mig själv men FAN vad stark jag är och kan jag KAN DU! <3

31 juli 2017 ringde min psykolog och vi avslutade min behandling efter lite mer än ett års kämpande för att få tillbaka mitt liv! Jag är nu "klar" helt klar är man aldrig jag jobbar än idag med många saker men har det under kontroll och jag känner bara tack gud för den här resan så mycket som jag har växt. Känner mig som en helt annan människa, är klokare, visare, och framförallt har jag lärt mig vad som är det viktiga i mitt liv och slutat tänka på vad andra ska tycker om tänka om mig och jag gör vissa val eller hur jag väljer att leva mitt liv. Sluta bry er om sånna onödiga saker utan gör det som gör dig lycklig och gör ditt liv till det bästa!

Det blev en jäkla långt inlägg men ville dela med mig av detta (kortfattat) tro det eller ej det här är inte allt men kortfattat allt jag gått igenom och det går att bli bra NI MÅSTE BARA VÅGA TRO! Vill att ni som kämpar med samma ska förstå det och se detta som ett pepp PUSS PÅ ER! Vill dela med mig av en bild på mitt liv idag, blir så lycklig när jag ser den för detta leendet är ÄKTA och inte fejk på detta kort! MITT LIV ÄR BÄST <3

Likes

Comments

Hejsan allihopa. Bered er på ett tröttsamt inlägg... men kände precis att all energi,humöret,orken ALLT bara totalt lämna kroppen. Är så trött på den här jäkla foglossningsskiten.. har så ont kan inte ens ta på mig kläder längre utan att det känns som nån bokstavligt talat hugger mig med den vassaste kniv som finns. Går på kryckor så axlarna ger upp. Kan inte sova för det spelar ingen roll hur fan jag än ligger så gör det svin ont. Kan inte leka med min älskade dotter för benen orkar inte bära mig när vi ska leka ute och busa tsm, pappa får göra allt. Hela semestern har vi hittat på saker men det blir inte samma när jag inte kan vara med och vara delaktig sitter på hörnet och ser på. Nej fyfan vad trist det här är och inget kan jag göra än att "bita ihop" 2 månader till... ja väldigt lätt :(
Får panik av tanken att min sambo bara har en vecka kvar på semestern sen är jag ensam igen, kan ju inte ens bära min dotter eller nånting hur ska det gå? Kommer bli helt isolerad i lägenheten, kul liv liksom för lilla Alice :/
Nej det känns skit just nu tårarna ringer och jag känner mig så jävla värdelös och ivägen bara. En stor belastning liksom. Vill kunna hjälpa till och kunna vara ute och leka eller ta en promenad men det kan jag inte. Bara att acceptera. Nu tänker säkert många det finns andra som har det hundra gånger värre tänk på dom, ja men det tar inte bort min smärta tyvärr. Aja ska sluta gnälla nu ha en trevlig kväll!

Likes

Comments

Hejsan! Vi har haft ett par underbara dagar i Stockholm hos min pappa och Nina 😍 bered er på massa matbilder haha! Nu är vi hemma igen men jisses vad skönt vi haft! Sammi och Sophia kom och gjorde oss sällskap ❤️

Den goda lunchen jag slängde ihop första dagen 😍 smaka så fantastiskt gott efter ett dopp i poolen!

Middag på kvällen, grillat kött med massa goda tillbehör 😍 Alice var väldigt nöjd!

Lite frukost bilder och mer kvällsmat bilder 😍

Likes

Comments

Första dagen på semestern, så underbart 😍🙌🏻 Dagen började med mums frulle för hela familjen ❤️ Efter det fick jag ett anfall och drog upp på stan in på drop in hos en frisör och klippte av mig håret.. jisses vilken skillnad känns som ett nytt hår 😍 tjockare och mer frisyr! Senare på dagen åkte vi ut till mamma och bada massa sen käka supergod kycklingsallad 🙌🏻 mumma!

Likes

Comments

Idag har vi firat söta Enzo som fyllde 2 år 😍 vi fick massa gott, fika och mat ja jisses vad lyx! Barnen lekte för fullt och hade jättekul verkligen en lyckad dag ❤️

Efteråt drog vi till stortorp o tog ett kvällsdopp i poolen 😍☀️☀️

Likes

Comments

Lite uppdatering vad som hänt i veckan :) igår var Alice och jag ute och lekte i det fina vädret 😍 vi lekte så länge att hon tillslut tog sin filt och la sig ner på gräset och nästan somna 😂 Senare på kvällen käka jag middag med farsgubben och hans bästis Lisa, hur trevligt som helst :D

Idag var vi på stora holmen och lekte Alice klappa får och en gris, hur nöjd som helst ❤️ Farmor,farfar,pappa och Lena var med super mysigt :)

Likes

Comments

Kolla in min instagram!@hannahlanzer