Header
View tracker

Den här dagen var så mysig. Anders kom med idén att vi skulle äta frukost på epi. Så himla mysigt café! Och helt klart det godaste brödet jag har ätit. Nu ska jag fortsätta städa!
Ha en fin lördag

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​I förrgår hade vi Anders släktingar över på fika och firande av mig. Jätte mysigt!!

Jag gjorde en jätte enkel tårta och fick inspirationen av Baka med Frida! När man inte har jätte mycket tid över är det en perfekt och jätte god tårta. Du gör eller köper en färdig rulltårta, och lägger över marsipan! Tada! Så enkelt. 

Likes

Comments

View tracker

Det är sällan jag har tid att göra i ordning en sån här god frukost. Oftast äter jag en macka på cykeln påväg till jobbet för att jag föredrar att få sova längre. Dålig ovana! Eller så är det så dom dagar jag är ledig att jag faktiskt inte tar mig tiden att göra i ordning frukost. Idag vaknade jag med en bra känsla i magen och det var så himla fint höst väder ute!
Trevlig helg på er!

Likes

Comments

Jag fyllde år i måndags och hade en sån fin dag! Jag är så tacksam för alla som grattade och firade mig. Jag fick jätte fina presenter och några av dom är på bilderna. Blev tårögd när min kille kom hem med 22 röda rosor.

Likes

Comments

Jag känner alldeles för många människor som viker sig för andra. Lever för andra och inte för sig själv. Visst det är viktigt att bry sig om och vårda sina relationer till de människor man har närmast hjärtat. Förut var jag en person som behöll dom människorna som tog bort varje del av mig som var jag. Dom tog bort mitt glada jag, dom fick mig att känna mig som en sämre version av mig själv. Jag har lärt mig att man kan inte älska alla, och alla kan inte älska mig. Hade det här varit ett år sen så hade jag gjort allt i min makt för att behålla någon som sårat mig, eller behandlat mig som mindre värdefull, bara för att jag var van. Sen så sa en person till mig att jag kan inte låta mig själv behandlas dåligt när jag aldrig någonsin skulle låta någon behandla någon jag älskar på samma sätt. Idag handlar det bara om respekt och hur man visar att man bryr sig om varandra. Jag har gjort mig av med de människor som inte förtjänar min tid. Jag hade en person i mitt liv jag gjorde väldigt mycket för men fick aldrig någonting tillbaka. Såna människor ska man inte ha kvar och idag är jag glad att jag har blivit så stark i mig själv och har tillräckligt med självrespekt för att göra mig av med dom människorna som tar bort det bästa ur mig. En gång älskad men aldrig glömd. I slutet av dagen så handlar det om hur man behandlar varandra, vissa människor bara tar och tar och uppskattar ingenting man gör för dom. En mening som ekar i mitt huvud är det Grynet brukade säga "ta ingen skit". En väldigt bra och sann mening. Vi har bara detta liv och det kan ta slut när som helst och man ska inte spendera sin dyrbara tid på människor som inte tar hand om den.

Likes

Comments

Jag ångrar alla dom gånger jag har låtit mig behandlas dåligt. Jag ångrar all den tiden jag har lagt ner på att vara ledsen. Jag ångrar att jag nu lägger ner energi på att skriva en text om att jag ångrar att jag tillåtit andra att behandla mig som skit. Jag lägger fortfarande energi på det, eftersom jag skriver det här nu. Aldrig ska man tillåta någon att trycka ner en,löjlig förklara en,eller säga dåliga saker till en.
Till alla er som tror att den personen som säger till dig att "du har helt fel hårfärg" eller du borde verkligen testa dom där svarta jeansen för då skulle du se smalare ut", eller han som inte får dig att känna dig som vackrast i världen när du känner dig allt annat än ful.
Man ska aldrig nöja sig. Jag trodde på allting dåligt någon sa till mig/om mig. Men jag trodde aldrig på när någon sa något positivt till mig. Hur kommer det sig att man inte kan ta till sig det positiva. Säga tack och se glad ut bara. Jag fick en gång höra att jag var söt när jag inte ens var i närheten av fin. Jag blev tvingad att säga tack, och det var en fin känsla efteråt. Jag blev tvingad. Jag tror man ska tvinga dom människorna man bryr sig om, verkligen pränta in i dennes huvud att Du är verkligen fin idag. Jag har aldrig tänkt på hur jag har sagt det, jag har tänkt att huvudsaken jag har sagt det så blir den här personen glad. Men man måste lägga ton på det viktiga ordet.
Nu famlar jag iväg igen,jag vet inte vad ämnet är i den här texten, och det är okej. För det jag ju jag.

Likes

Comments

Hur tar man sig ut ur sin depression? det är så viktigt att prata om det, mår man dåligt och inte pratar om det så är det inte så konstigt att man senare exploderar av alla en tankar. Det är nog det sunda att göra, explodera alltså. Men framförallt att prata om det. Jag drog länge på det, trodde att det skulle gå över, att det skulle sluta kännas. Jag tyckte det var pinsamt att vara ledsen, jämförde mig mycket med andra och tänkte att hon/han skulle inte bli ledsen över det som jag var ledsen över. Det finns inget pinsamt i att må dåligt, lika som det inte är skämmigt att må dåligt över att man har någon annan sjukdom. Alla har sån vriden bild om den här sjukdomen, det är så klart att det är för att den är svår att förstå, och så är den lite läskig också. Ensam är inte stark. 

Likes

Comments

Jag har varit osäker på om jag vill öppna upp mig helt om det här, skriva av mig, och blotta hela mig. Jag har allt att vinna men även mycket att förlora. Det är många som tror att ryktena inte biter, eller att kommentarerna inte känns. Ända sen jag var liten har jag alltid varit väldigt brydd i om hur alla i min omgivning mår, alltid var nogrann med att ingen får känna sig utanför,ledsen eller känna sig bortglömd, jag hade mycket ångest som liten, den ångesten har alltid funnits där, hade ofta en väldigt stor tyngd över bröstet och oroade mig ofta. Jag vet inte vart den oron kommer eftersom jag är uppvuxen i en väldigt glad och kärleksfull familj, vi har alltid umgåtts mycket hela familjen, långa trevliga middagar med mycket skratt, sånna där skratt som gör så man nästan tappar andan. ​Jag har alltid roligt med min familj och min släkt, men nånstans så har jag aldrig känt mig lycklig. Jag har letat överallt efter den där lyckan som tydligen ska kännas så himla bra, jag har letat efter den i mina vänner, i träning, i alldeles för många utekvällar, i alldeles för många destruktiva förhållanden, men det mest destruktiva förhållandet är det jag har haft till mig själv. Jag kom ihåg när jag var liten, hade tvångstankar då, jag var tvungen att stänga mina byrålådor två gånger extra för att inte få otur i livet. Redan som liten så började jag tro att jag var annorlunda och konstig. När man sen började skolan så var det jätte viktigt att vara duktig, jag ville vara duktigast men så kom den där tjejen eller killen som var ännu duktigare och ännu finare. Det är svårt att inte tänka dumma tankar om sig själv när man är så pass skör och mottaglig som jag var. Under den här tiden så försvann min mormor,och jag kan förstå att det är många som tänker "det är ju livets gång", eller "den sorgen är tung men man måste försöka bli glad igen". Jag försökte bli glad igen, men under hela den tiden så blev ångesten starkare, sen var det farmors tur, skulle alla lämna nu? när jag behövde farmors famn som mest, några månader senare så var det min morfar som gick bort, han som alltid kittlade mig så jag nästan grät, eller när han vred om min arm och gjorde tusen nålar, det gjorde ont och sved som sjutton men det var ju morfars och min grej. Nånstans här blev det nog ännu värre, började få tankar om att att jag kunde ta bort min inre smärta genom att göra så att det gjorde ont på utsidan. Dom senaste åren har bara varit mörka, min farfar gick bort och nu var jularna och födelsedagarna bara fyllda med sorg. Det senaste året har varit mitt värsta någonsin, jag har förlorat vänner pga mitt mående, inte delvis bara deras fel utan jag har blivit så pass förnuftig och stark att jag har gjort mig av med dom jag inte tycker förtjänar en plats i mitt liv. Jag gick ner 10 kg, och det blev så mörkt det bara kunde bli, jag skadade mig själv i hopp om att känna någonting annat än bara sorg,skrev avskedsbrev  och det var så nära att jag försvann, men jag fick hjälp, någon såg mig och det var det jag behövde, någon som såg mig. Allt blev saktare lite ljusare, jag ville inte längre försvinna. Jag spenderade inte längre dagarna i ett mörkt rum, jag fann glädjen i att äta mat igen,jag var hungrig,jag kände. Jag har gått upp mina 10 kilon igen,jag är rund och go men det gör inget för jag lever.

Psykisk ohälsa är inte ett ämne som är lätt att förstå sig på, det är lättare att förstå att någon måste operera bort en galla, eller att man har brutit benet,den smärtan är lättare att förstå sig på, och det är inget konstigt med att bryta ett ben. Detta är inte ett ynkligt försök för att få uppmärksamhet, utan det här är jag, jag är en person som vill att alla ska få chansen att må bra, jag är en person som tror att det här inlägget kan hjälpa någon där ute som tror att det är lättare att avsluta sitt liv, eller någon som aldrig tror det kan bli ljust igen. Det blir ljust igen, och jag kan inte säga att jag har haft en rak väg upp till lyckan, för jag har dagar som fortfarande är riktigt mörka, när jag känner mig värdelös för att någon har sagt något till mig/om mig, eller för att det gick dåligt på jobbet, eller för att jag åkte till gymmet men orkade inte ens springa 10 minuter på löpbandet och tankarna som ploppar upp då är "hon orkade springa en halvtimme och jag orkade inte ens 10 minuter, "fan va grym hon är" och vad dålig jag är. Det är det tänket man måste försöka ändra, och istället tänka "jag hade ambitionen att ta mig till gymmet men det gick inte så bra som jag hade hoppats, nya tag imorgon". Det är mycket som formar en person, många tror att man kan säga vad som helst om en person, det är många som inte vet som ligger bakom, det är så många som inte vet. Jag tillhörde den kategorin av människor förut som trodde på rykten och brydde mig om vad folk tyckte, och gav inte alla en chans.Alla bör få en chans, och jag har insett i efterhand nu att jag brydde mig så himla mycket för att jag själv var osäker. Mitt hjärta går sönder över tanken att det fortfarande finns människor som bryr sig så himla mycket om hur en person har varit förut, vad den har gjort, eller vad den har sagt. Det viktiga är hur den personen vill vara. 

Jag har fortfarande ärr efter dom här jobbiga åren, jag har fortfarande ångest varje dag över någonting, men jag är kvar här och jag lever. Jag skrattar inte varje dag, och jag skrattar inte oftare än nödvändigt men jag skrattar. Alla förtjänar att skratta.

Alla förtjänar en andra chans, alla förtjänar lycka. 


Likes

Comments

​Det här är alltså mitt första inlägg, jag har haft en blogg förut men det var flera år sedan. Jag är dålig på att fullfölja saker men ska verkligen ge det här en riktig chans eftersom jag tycker det verkar vara nyttigt och roligt.

Likes

Comments