7 veckor av heltidsstudier är gjorda och jag kan konstatera att mitt liv har förändrats totalt. Från att vara elitidrottare på heltid till i princip student på heltid och lite till. Det finns inte mycket tid över till annat än studier och slappnar man av en enda sekund så får man sota för det dagen efter då man redan ligger efter i materialet. Vi har hittills haft en tenta och två uppgifter och på onsdag väntar terminens andra tenta.

Här i Groningen är programmet uppbyggt på problem-baserad inlärning. Det betyder att istället för att läsa exempelvis anatomi, fysiologi, ortopedi etc. var för sig så mixar man olika ämnen under olika teman. Vi utgår också alltid från patienten, därav varför varje ny vecka börjar med en patient-föreläsning där vi får träffa riktiga patienter. Jag gillar denna typ av inlärning, men, det blir otroligt mycket att plugga! Du måste lära dig anatomin, fysiologin, farmakologin etc. bakom sjukdomen allt samtidigt. Hittills tycker jag att det går okej, jag får koll på det övergripande mekanismerna men det är så sjukt mycket detaljer som är svårt att få att fastna i huvudet! På onsdag har vi tenta på tema 2, samt att frågor från tema 1 också kommer. Så även när man är klart med ett tema och går vidare på nästa så kommer man bli testad på det föregående tema under de tre kommande tentorna också, allt för att plugga för att lära sig och inte glömma efter provet.

Cyklingen då? Jag cyklar och gymmar just nu, men inte alls lika mycket som jag vill och hade räknat med att göra. Jag har inte riktigt kommit in i det ännu och hittat en bra strategi för att hinna med skolan och cyklingen. Jag har nog aldrig varit så stressad i mitt liv som jag varit under de senaste sju veckorna, men jag hoppas att jag så småningom ska hitta in i en bra rutin. Håll utkik efter nästa blogg-inlägg, då ska jag berätta mer om cyklingen och mina framtidsplaner!

Dags att dyka ner i böckerna igen, ha en fin eftermiddag! Ps. jag har flyttat min blogg till detta nya namn, www.nouw.com/hannahelamb , så se till att följ mig här istället!

Dagens citat: "Sometimes the things we cannot change end up changing us."

Xo Hanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När vi fick se titeln på vår andra LC-task blev nog majoriteten av studenterna både nervösa, fundersamma och konstaterade att vi är bara första-års läkarstudenter - vi kan aldrig göra en sådan uppgift.

"Inventing therapies"

Det var titeln på vår andra stora uppgift. Vi skulle efter 4 veckor av läkarstudier komma på en ny behandlingsform för antingen typ 2 diabetes eller "Glycogen Storage Disease type 1a" (GSD1a). Hur då? Det var nog frågan vi alla ställde oss och jag var både nervös och exalterad inför mitt första möte med min grupp och vår expert som skulle guida oss. Jag var i en av tio grupper som skulle jobba med GSD1a och jag hamnade i en jättebra grupp med en väldigt bra expert. Om man har sjukdomen GSD1a så fungerar inte det enzym som "skapar" glukos, vilket vi behöver som energi i kroppen!

Arbetet flöt faktiskt på bra för oss, från att inte tro att man skulle klara uppgiften, till att faktiskt vara nöjda mer vår idé och att vår expert faktiskt gillade den! Vi hade tre veckor på oss för uppgiften, otroligt kort tid för att komma på en ny behandlingsmetod, normalt tar det år. Men vi var klara i tid och redo för att redovisa den.

Igår hade vi presentationerna. Vi var i en stor sal, "Blauwe Zaal", 120 studenter från min learning community och 11 experter - många människor. Alla grupper skulle först göra sin 3 minuter långa pitch. En kort men säljande introduktion till vår nya behandling. Pitchen var väldigt viktig för sedan skulle de två bästa från diabetes-grupperna och de två bästa från GSD1a-grupperna. De fyra bästa skulle därefter få hålla hela sin presentation på sju minuter. De två som gjorde vår pitch gjorde ett jättebra jobb och vi blev framröstade som en av de fyra bästa, vilket betydde att jag och två andra skulle hålla hela vår presentation inför alla dessa människorna! Jag var glad men såklart nervös! Men det gick jättebra, det var kul at faktiskt få prata inför människor om något som jag är så intresserad av, och det var roligt att de gillade vår idé. Tillslut blev vi framröstade som 2a av 22 grupper, efter en av diabetes-grupperna. Såklart vill man alltid vinna, men vi var väldigt nöjda med vårt arbete och den vinnande gruppen hade en väldigt intressant idé också!

Nu är det en vecka kvar till andra tentan, tiden går så fort. Jag pluggar jättemycket varje dag, allt från 5-9 timmar beroende på vad vi har för föreläsningar eller praktiska timmar i labbet. Känner jag mig redo inför nästa prov? Nej, verkligen inte. Vill jag vara det om en vecka? Förhoppningsvis!! Jag gör mitt bästa. Vi har nu en vecka som kallas MIC, "Medicine in Context", det är en vecka med andra föreläsningar och ett "break" in de vanliga rutinerna. För oss handlar veckan om etik, teknologin av bildtagning samt screening för bröstcancer. Och eftersom att det är mindre föreläsningar och grupptimmar denna vecka så blir det mer tid för träning! I alla fall lite mer, det är just prov nästa vecka :)

Dagens citat: "Whatever you believe about yourself on the inside is what you will manifest on the outside"

Xo Hanna

Likes

Comments

Välkomstcermonin för internationella studenter samt den första introduktionsdagen på läkarprogrammet är gjord. Jag andas ut och ser tillbaka på mina två första dagar i skolan med ett leende och en lättnande suck. Anspänningen har varit otroligt hög att jag igår kväll kom hem med ett av de värsta migrän-anfallen jag haft. Det har varit mycket nervositet inför att flytta hit till Nederländerna, att börja plugga på universitetet, inte bara i en ny stad utan också i ett nytt land och på ett annat språk, alla nya intrycken, nya människor och en helt ny miljö. Jag var otroligt nervös inför gårdagen men den var verkligen toppen!

Jag kom till skolan, kände ingen, ställde mig i kö för inskrivningen och fick direkt småpratat lite med en holländsk tjej som heller inte kände någon. Vi blev indelade i grupper, jag i grupp 25 och träffade de andra i min grupp samt våra två mentorer som var utklädda till Nalle Puh och Nasse :). Min grupp var verkligen en internationell blandning med studenter från Sverige (jag), Finland, Tyskland, Nederländerna, Grekland, Portugal och Saudiarabien. Sju olika nationaliteter på tio personer, engelska var det självklart att konversationerna genomfördes på. Vi lyssnade på presentationer från professorer, studentkåren m.m. Vi fick även träffa personer från alla de olika kommittéerna (finns sjukt många!), fick en rundvandring på skolan samt delar av sjukhuset, hade lunch tillsammans och vi avslutade med ett år-foto med alla 400 nya första-års läkarstudenter mitt på torget i Groningen. Kvällen kunde fortsätta med BBQ och fest men tyvärr tillät inte mitt huvud det, hade varit roligt men kroppen sa stopp. Jag hade i alla fall en väldigt bra första dag och lärde känna flera härliga människor, fick extra bra kontakt med en tjej från Finland vilket var roligt och kändes bra.

Nu tar jag det lugnt i helgen tillsammans med mamma som är här med mig den första 1,5 veckan. Vi har idag bara gått en lång promenad, fixat lite i lägenheten och jag har beställt en massvis med studie-böcker! Söndag och måndag är det även inget i skolan utan jag har bara ett kort möte med en studievägledare måndag eftermiddag innan det på tisdag drar igång igen!

Dagens citat: "What feels like the end is often the beginning."

Xo Hanna

Likes

Comments

Jag tror att det har sjunkit in mer nu, allting, allt som har hänt, allt som ska hända. Just nu idag insåg jag att denna måndagen är den sista första dagen som jag bor hemma en hel vecka. Detta är nu min sista vecka hemma hos min familj, sedan flyttar jag hemifrån. Det är helt sjukt, åtta dagar kvar. Jag har vetat om det länge men det har inte riktigt gått upp för mig förrän i lördags då jag hade min utflyttningsfest. Den var så bra. Jag hade det helt fantastiskt och jag är så glad och tacksam till alla som var med hemma hos mig och firade min flytt till Nederländerna. Det var släkt och vänner, vi åt tacos, jag hade bakat fika och vi hade en härlig stund tillsammans.

Men det var också väldigt känslosamt. Min pappa höll ett så fint tal som gick rakt in i hjärtat på mig, alla orden betydde väldigt mycket. Min mamma hade filmat vad hon ville säga och likaså där var tårarna nära. Jag fick en tavla de hade gjort själva där de samlat bilder på våra mest betydande stunder tillsammans. Till det hade de skrivit texten: "Family, there life begin and love never ends." Den var otroligt fin! Temat var Sverige-Nederländerna!

Jag fick äntligen ge över min gåva till min familj, ett projekt jag arbetat med otroligt många timmar med uppe på vinden och då ingen har fått komma upp. En stor scrapbook över våra hittills 23,5 år tillsammans som familj. Bilder och text som kommer rakt från mitt hjärta och som jag ville att de skulle ha.❤️

Tack alla som var med och firade, tack för era fina gåvor och framförallt era fina ord. Jag uppskattar det så mycket!

Dagens citat: "Family, there life begin and love never ends."

Xo Hanna

Likes

Comments

För mig handlar semester om att göra vad du älskar och får dig att må bra, vare sig det är att träna, bara slappa eller både och. Den gyllene timmen tidigt på morgonen mellan klockan sju och åtta med träning ensam på en tyst och lugn strand är den mest värdefulla för mig. Jag andas in positiv energi och andas ut det negativa. Svettas och andas snabbt, känner att min kropp är levande, stark och kapabel att genomföra fantastiska saker om jag bara låter den.

För mig är träning lika essentiellt som att andas, naturligt. Du bestämmer själv vad din kropp kan vara kapabel till att göra, så varför inte välja stark? Vi har alla olika förutsättningar men att ha en stark kropp är möjligt för alla på olika sätt. Under tiden då jag återhämtade mig från hjärtsäcksinflammation insåg jag att man vet inte hur det känns att vara "ur form" förrän man har känt känslan av att vara i riktigt riktigt bra form, för mig topp elitidrottare. Och den känslan jag då kände när min kropp inte kunde göra vad den brukade kunna, när saker som för mig normalt var lätt kändes tungt och jag var tvungen att stanna och hämta andan, det var en av de värst känslorna jag någonsin känt och jag hatade det. Jag har alltid funderat och undrat över varför vissa människor gillar att träna och vara fysiskt aktiva och andra inte, vad är det som skiljer oss åt? Denna upplevelsen får mig att fundera och undra ännu mera.

Men vi är alla olika och väljer olika vägar att gå. Detta är min livsstil, ett aktivt val att försöka vara den bästa versionen av mig själv. Så att sätta alarmet på 06.45 på morgonen när jag är här på Kreta på semester för att genomföra ett morgonpass innan frukosten är inte svårt. Tvärt om, det är vad jag är mest exalterad över och ser fram emot för den kommande morgonen för det ger mig den absolut bästa starten på dagen och banar vägen för en fantastiskt bra dag. Semester är inte skrivit i sten att det ska vara långa sovmorgonar och bara slappa hela dagen, det kan vara för någon person men egentligen så handlar det helt enkelt om att göra det man älskar och mår bra av.

Så idag har jag tränat en timme på morgonen klockan sju, solat vid poolen och gått en 45 min lång promenad med Winnerbäck i hörlurarna. Gör det du vill och älskar.

Dagens citat: "Wake up with determination. Go to bed with satisfaction."

Xo Hanna

Likes

Comments