Idag har jag tvättat, det var nästan 1 månad sen sist. Ställa timer, gå ner och lägga i ny tvätt, hänga upp den blöta. Allt var bara jobbigt, jag ville bara släppa allt och fly. Nästa steg, handla, behöver jag handla?! Orkar jag handla?! Åh nej ta på sig kläder, gå ut genom dörren, ta sig till affären, varför tar det så lång tid att ta sig dit, ska jag vända och gå hem, nej jag måste ju handla! Kommer till affären, allt känns jobbigt, tungt, andetagen blir tyngre, tårarna är på väg. Betala i kassan, ser summan, ångest. Huvudvärk, ansträngd andning, tung i kroppen, ont i magen, ont i ryggen, ont överallt. Tankarna snurrar, ska detta aldrig ta slut, varför ska jag må såhär. Bär ett leende bland alla, inombords skriker jag, mitt positiva sinne försvagas av all negativ energi. Jag känner hur det egentligen blir svårare att hålla min fasad, ge det där leendet som ingen egentligen bryr sig om. Att vakna upp med glädje, den finns knappt längre, försöker få upp några positiva saker för att orka mig igenom dagen. Sängen, jag vill bara lägga mig i sängen, inte prata med någon, inte göra någonting, bara ligga i sängen. Midsommar, bara ångest, känner mig ensam, så ensam att mitt hjärta svider. Jag vill bara gråta, men ändå inte, för jag är ju stark. Min livsglädje har vandrat iväg någonstans och jag kan inte hitta den, det gör ont, allt gör så jävla ont. Vad hände med Hannah?!, vart har hon tagit vägen, pigga, glada, positiva, goa Hannah. Jag kvävs snart av min jävla ÅNGEST. Det känns som att jag håller på att bli dum i huvudet. Men någonstans där inom mig krigar jag emot detta, jag vägrar låta det ta över mig. Men just nu är allting jobbigt och jag vet inte hur jag ska ta mig upp!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag blir så jävla arg, så ledsen, frustrerad. Att jag ska gå och ha sån jävla ångest, en panik, slita som ett djur för att kunna betala räkningar och ibland knappt ha några pengar över till att leva. Men jag jobbar och kämpar varje dag trots att vissa dagar kanske är lite kämpigare än andra. Jag blir ledsen och så arg på människor som inte ens engagerar sig för att hitta ett jobb, utan lever ett jävla lyxliv för de pengarna jag betalar skatt för. Folk som är ute och festar varje dag, som handlar nya kläder och glider runt på en jävla pinne. Det är så jävla orättvist! Jag mår väl också dåligt, jag har också ångest och depression, men jag jobbar iallafall. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv över att veta att de pengarna jag får varje månad har jag inte ens förtjänat att få, från människor som kämpar och gör rätt för sig. Nej fyfan, jag är så arg och så ledsen så jag spricker snart av ren frustration. För skulle JAG be om hjälp från myndigheter så skulle jag få avslag, och ändå så jobbar jag och betalar skatt som alla andra miljoner människor som sliter för att kunna försörja sig. Detta inlägget börjar tappa sig nu, men ännu en gång.. Det är fan orättvist. Tack för mig!!

Likes

Comments

Här sitter jag ensam på Mello Yello och dricker mitt glas vin efter att min vän dragit iväg till jobbet. Det är rätt skönt att kunna sitta ensam och dricka vin och titta på människorna, men samtidigt får man den här känslan av hur ensam man egentligen är. Jag har min vän S och jag har min fantastiska mamma och jag klagar inte en sekund på att få ha dem i mitt liv, men när man sitter och tänker på att man har inte en enda människa förutom dessa två att fråga om någon vill komma hit och ta ett glas vin med mig och ska jag vara ärlig så känns det ganska sorligt och framförallt fruktansvärt jobbigt. Bara en sån här sak ger mig en sjuk ångest, en ångest som egentligen inte borde finnas. Jag hatar det, jag känner mig sådär obekväm och iakttagen fastän detta bara är vad jag tror och känner. Så nu ska jag dricka upp mitt vin i min ensamhet och sen ska jag gå hem!

kärlek & ljus/ Hannah

Likes

Comments

I några dagar nu har jag gått och haft ångest, känt mig ledsen och bara allmänt låg. Fruktansvärt jobbig känsla då jag inte är den som brukar känna såhär "längre", känslorna tar över. Ensam, så jävla ensam känner jag mig och det värsta är att det gör ont inombords. Jag har mina aningar om vad det kan vara, men jag förstår inte varför jag känner såhär. Fan, det är fruktansvärt obehagligt när man inte kan skaka av sig det.

Likes

Comments

Fick en sån där otroligt skön känsla, en känsla av tacksamhet. Jag är så tacksam för mitt liv, och jag känner en varm känsla i kroppen av lugn. Jag har mitt jobb, ett heltidsjobb som jag ber till alla makter från ovan att jag får förlängt på. Jag har råd att betala min hyra och mina räkningar utan den panikkänslan jag haft innan, jag har pengar över efter att räkningarna är betalda, jag har råd att köpa mat (även om det många gånger ger mig ångest i affären av att handla och detta gäller i alla affärer). Jag har bara för några månader sen inte haft råd att "unna" mig något eller att köpa mat så som kött och annat viktigt protein utan fått leva på pasta, ägg och gröt typ. Men den känslan av att kunna se sin frys full med bra mat och att jag jobbat för att kunna köpa det, den känslan går inte att förklara.

Jag är inte den som bryr mig så värst mycket för inredning utan bara känner tacksamheten och glädjen för mitt hem, och just idag kände jag att Gud vad jag trivs här tillsammans med min älskade katt. Jag tycker att jag har det väldigt mysigt trots att jag har min oreda som egentligen alla människor har i sitt hem på nått ställe.

Tacksam, det borde alla människor vara och man borde tacka universum varje morgon man vaknar att man lever och för allt man har.

Nu ska jag äta min pyttipanna och ägg som jag lagat och köpt för mina inarbetade pengar.

Kärlek och ljus / Hannah

Likes

Comments

Pulsen ökar, andetagen blir mer ansträngande, och känslorna går inte att kontrollera. Panikångest attack, det suger så hårt så jag önskar man bara kunde greppa tag om den och kasta den åt helvete. Jag skulle gå ut, men paniken tog över och tårarna är jobbiga att kämpa emot. Jag känner mig så jävla ensam, det är ingen som saknar mig, det är ingen som längtar efter mig. Jag känner mig inte uppskattad, och den känslan den är ingen rolig. Det är tur jag har min lilla Egon, utan honom hade jag aldrig orkat ta mig igenom dagarna. Jag saknar min pappa, sådär fruktansvärt mycket. Jag önskar jag var liten igen och få ligga i pappas famn och bli tröstad. Jag är trött på att försöka, höra av mig, komma med tips, råd, finnas för alla men ingen finns för mig. Jag bäddar ner mig och tittar på "så mycket bättre" istället och tillåter mig själv att vara ledsen och hoppas på att imorgon blir en bättre dag.

Kärlek och ljus / Hannah

Likes

Comments

Min mamma den starkaste kvinnan jag känner, jag kan nog inte beskriva den kärleken jag har för henne. Jag är så stolt och så tacksam att få ha denna kvinnan i mitt liv och det är en ära att få kalla henne min mamma, min bästa vän.

Att ha förlorat sin bästa vän, sin man, pappan till hennes barn och att ändå på något sätt hålla ihop sin familj. Sörja och se sina barn sörja, men ändå sprida så mycket kärlek och omtanke.

Vi har alla både jag, mina bröder och mamma haft det kämpigt att ta sig vidare efter vår pappas död. Men vi är en stark familj och har stöttat och funnits för varandra.

Jag tänker på pappa varje dag och jag vet att han är med oss allihopa. Man kan inte få en finare skyddsängel och inte heller en finare mamma än Delicia.

Jag är så stolt över dig mamma, så stolt att jag sitter och gråter glädjetårar på bussen hem från jobbet. Du vackra, underbara kvinna om du bara visste hur tacksam jag är för allt du lärt mig och för att du är du.

Att läsa din bok var det bästa jag gjort, och allt jag läste har jag varit med om men det kändes som att du talade till mig och alla andra som läser den.

Jag är så stolt över dig och jag kan säga det så många gånger till. Och att få höra dig i radion och känna all den kärleken och dina känslor du delade under de minuterna, jag rös i hela kroppen.

Jag älskar dig, och jag älskar mina bröder. Jag älskar min familj och tillsammans är vi starka.

Kärlek och ljus / Hannah


Tryck på länken 👇🏼👇🏼

Mamma pratar i radio!

Likes

Comments

Åh, nu kommer den där känslan som jag får varje år vid just denna tiden. Paniken över hur julen närmar sig med stora steg, all julmusik som snart kommer börja spelas, allt julpynt som ska plockas fram. Jag vill inte, jag hade helst bara åkt i väg någonstans över just den helgen, samma sak med nyår. Julafton för mig kommer aldrig någonsin bli som den en gång var. Sen pappa dog för snart 6 år sen så försvann julen med honom, det var pappa som pyntade granen, det var pappa som lagade jul maten, det var pappa som fixade och trixade för att allt skulle bli perfekt & det blev lika bra varje gång.

Och nyår, jag vet precis hur det kommer bli. Jag kommer få bjuda in mig till någon fest som jag egentligen inte vill gå på och umgås med människor som jag inte känner för att slippa sitta helt ensam. För det är ingen som skulle fråga mig vad jag har för planer eller vill fira in nya året med mig. Och nu låter det som värsta sympati inlägget men så är det verkligen inte. Jag är bara så otroligt trött på att alltid känna mig så ensam, och jag försöker verkligen så jäkla mycket med att träffa människor. Men det är aldrig någon som har tid eller så svarar dem inte. Jag blir bara så ledsen på det!

Jag hade så gärna bara velat åka iväg över jul och nyår, till något varmt ställe och komma tillbaka när allt var över. Och det är nästan bud på att göra det!

Imorgon är det måndag, ny vecka och nya möjligheter.

Kärlek & ljus / Hannah

Likes

Comments

Andra dagen hemma sjuk, men imorgon är det dax för jobb igen. Vet inte vad det var som fattades mig egentligen, om det var magsjuka eller om det bara var kroppen som sa ifrån. Hade tvingat mig ur sängen igår, snoozat alldeles för länge hade jag gjort med. Kände mig inte alls kry, ont i huvudet och mådde lite små illa, tänkte inte mer på det utan klädde på mig drack mitt kaffe och skulle precis gå ut till bussen men fick vända lika fort och springa in på toaletten istället. Eftersom jag jobbar i kök och det nu är tiderna för magsjukan så vågade jag inte chansa utan ringde och sjukanmälde mig, vilket egentligen suger för jag behöver mina timmar. Efter jag lagt på så fick jag springa in på toaletten en gång till, så det var nog rätt beslut jag tog ändå att sjuka mig. Snackade med chefen runt lunch igår och sa att jag mådde bättre men blev ändå beordrad att stanna hemma idag (Tisdag) med, så det var ju bara att bita i sura äpplet och stanna hemma, men imorgon så är jag redo igen. Hade väl troligen feber med igår, och fruktansvärd huvudvärk.

Har iofs haft extremt ont i min kropp de senaste veckorna och varit på uselt humör. Idag mår jag lite bättre men har varken råd eller ro att stanna hemma en dag till. Behövde kanske bara vila helt enkelt, men det är rätt sjukt ändå för mellan Lördag och Söndag så sov jag i princip konstant 18h. Men ja, det är märkligt det där med hur kroppen fungerar.

Hade behövt gå och handla lite mer, men det är så förbannat kallt ute så jag tror jag struntar i det och kanske tar det efter jobbet imorgon istället. Har ju fått kärlek för äppeljuice och den är ju slut nu, det är ju en av de viktigaste sakerna jag behöver handla, haha!

På Torsdag så är det äntligen dax för Elton John konserten med mamsen ❤️✨ Det ska bli så jäkla fantastiskt att få se honom och att jag får göra det med mamma, en sån där mamma dotter tid, även om några av hennes arbetskamrater också ska följa med. Riktig myspys torsdag kommer det bli.

Nu ska jag försöka hitta lite energi för att gå och handla, kanske tar bussen istället.

Kärlek & ljus / Hannah

Likes

Comments

Jävla skit dag, trött som en fanskap är jag trots att jag sovit i typ sådär 18h. Jag förstår inte, hur kan man vara så sjukt jävla trött hela tiden!? Tvingade mig själv in i duschen för att vakna till liv, masade mig till affären bara för att inte ha ångest över att jag legat inne typ hela helgen. Vilket jag egentligen inte bryr mig om ändå för jag orkar fan inte göra något om helgerna ändå.

När jag kom hem från affären så tänkte jag att jag skulle gå ner i förrådet och hämta upp mina vinterkläder, ni vet dem där tjocka mysiga tröjorna som man egentligen hade velat ha på sig året om men som man ändå bara använder när det är sådär extra ruggit ute. Det jag inte tänkte på när jag var nere i förrådet för en vecka sen för att kolla vad som fattades efter inbrottet insåg jag ju nu idag, att det var mina vinterkläder som fattades. Så jävla ledsen blir jag, för jag har inte så mycket pengar att jag kan köpa en helt ny vintergarderob. Men men, vad ska jag göra.. Det finns inte så mycket att göra mer än att försöka leta fram de lilla jag har för vintern.

Och som salt i såret dyker människan jag egentligen minst av allt vill tänka på upp i huvudet på mig, ångesten trycker på över bröstet och alla minnena kommer tillbaka.. Så ja, den senaste 1,5h har jag legat och bölat konstant och bara tänkt på vad det är för fel på mig. (Typiskt jag vet), men jag kan inte rå för att jag saknar, och att jag blir ledsen. Jag är inte mer än människa, men de är sjukt irriterande att en människa som inte ens är värd mina tårar eller känslor ändå sitter kvar som superlim hos mig. För jag vet att han bryr sig inte ett skit om mig, för han har ju en ny.

Det är jobbigt, jobbigt att kämpa så jävla mycket och att ha ett så stort hjärta som bryr sig om allt och alla. Och att ibland få den känslan att ingen bryr sig om mig. Men jag är tacksam för det jag har och för hur långt jag tagit mig på egen hand, och det är egentligen de enda jag behöver bry mig om.

Kärlek och ljus / Hannah

Likes

Comments