Alltså vädret idag hörrni!! Har ni sett!!! ni ba eh ja

Så underbart iallafall! Och nu börjar det även ljusa upp för mig i skolan. Har legat efter väldigt mycket så har haft sån stress att hinna med alla rester! Jag har fått jättemycket gjort den här veckan och snart är allt inlämnat! Skönt.

En till rolig sak!! Imorgon premiäröppnar vi på Furuvik! Är verkligen så taggad för den här säsongen! Wiho:)

Efter skolan gick jag och Ella ner till stan och köpte lite glass på det nya fiket här i stan! Jättefräsch och supergott fika. Jag tog smakerna melon, blåbär och någon jordgubb/rabarber. Jättegott, speciellt i det här vädret!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Något vi tjejer verkligen måste bli bättre på är att lyfta varandra. Det var på tiden någon tog upp det här och det har @alicepetterssoon gjort på ett fantastiskt sätt! Alice har nämligen skapat en liten serie på hennes blogg där hon lyfter oss mindre bloggare, en varje vecka. Det var en självklarhet att tacka ja när hon frågade mig om jag ville göra ett länkbyte med henne, då jag verkligen tycker tjejer kan vara as mot varandra när vi ska pusha och hylla varandra!

Alice är 18 år och bor i Alingsås. Hon bloggar om hennes vardag och inspirerar med fina outfitbilder. Hon har varit sjuk i körtelfeber, halsfluss och andra halssjukdomar som har begränsat henne mycket. Ändå är hon en glad och positiv tjej som vill stärka andra trots sina egna problem. Förebild i min smak. Jag har läst hennes blogg ett ganska bra tag nu och tycker ni ska kika in! Klicka HÄÄÄR

Det jag gillar med Alice blogg är att hon visar att hon är människa. Precis som jag tog steget att visa förra veckan. Vi är inget annat än människa, vi har våra problem men vi är glada och spralliga tjejer ändå. Hon visar verklighet och inte endast detta "inspo" livet som många tror de lever, det tycker jag om att läsa! Jag tycker även om att hon inte bara lägger upp outfitbilder trots att de hon lägger upp är flaaaawless, utan lägger också upp bilder på inredning, det gillar jag!

Likes

Comments

Hej på er!
Har pluggat har varit på utbildningar i Furuvik hela helgen. Och nu är jag hos Alexander och Julia och firar Hilma 4 år! Det bästa med kalas här är att Julia är bäst på att baka och gör så fint fika! Liksom kolla här bara!!

Vi hörs sen, kram!

Likes

Comments

Har sååå mycket i skolan!! Aaah, jag spricker! Tänker bara snabbt kika in här och skriva sen ska jag fortsätta plugga. Älskar att alla lärare sätter allt nu innan sommaren, de tänker dock inte på att vi har andra ämnen också:):)

Igår pluggade jag också massor och ska försöka hinna med som möjligt innan Hilma och Alex kommer hit. Snart sommarlov hörrni!! Puss!!

Likes

Comments

Eftersom det här med bloggande verkar fungera från min sida så har jag bestämt mig för att vara mer ärlig. Så ni kan ha överseende med saker, men samtidigt så jag kanske kan skriva av mig här. Det här är en väldigt stor sak för mig att gå ut med såhär offentligt, så ni får vara snälla.


När jag i tidigare inlägg har nämt att jag ska på ”möte” så är det inga fancy bloggmöten eller liknande. Det är möten på antingen sjukhuset, hälsocentralen eller ätstörningskliniken. Det är svårt att säga när allt började, för jag har alltid haft dålig självkänsla och en skev kroppsuppfattning. Jag kan dock tänka mig att det började hösten 2014, då min syster flyttade till USA. Jag och min syster är väldigt nära varandra och det var som att min andra halva tog sina grejer och flyttade. Samma höst opererade jag min axel och fick beskedet att jag aldrig kommer kunna tävlingssimma på den nivån jag höll på med då. Jag tränade 7 gånger i veckan, gick i skolan och åt bra. Jag var tvungen att äta bra eftersom annars skulle jag inte orka träna, och det var ju något som jag tyckte var roligt.7 träningar i veckan, tävling lör-sön, mina veckor var fullspäckade.


Det var nog därför allt kom som en chock. Jag gick från så många träningar, så mycket skratt och stoj hemma, till ingenting. Jag gjorde ingenting om dagarna och därefter slutade jag äta. Jag antog att jag inte kunde äta lika mycket nu när jag inte tränade längre. Jag åt aldrig frukost och aldrig lunch, jag älskade när jag fick chansen att behålla den ”smala morgonmagen”. När jag någon gång åt lunch eller frukost eller ansåg att jag hade ”ätit för mycket” kräktes jag upp det istället. Jag tänker dock inte gå in så detaljerat på hur jag gjorde för att sluta äta och den delen, för jag vill verkligen inte ge någon en idé att starta en sådan här hemsk resa. En helvetesresa som inte är värt det helt enkelt.


Jag höll på såhär i typ ett år tror jag, huvudvärk, ont i magen, irriterad och yrsel varje dag. Men vid det här laget var jag ju van med det, och tänkte det är väl såhär det ska vara? Självklart inte. Folk kan tänker säkert, men märkte inte folk i din omgivning? Nej, för grejen var den att jag gick inte alls ner mycket i vikt. Utan det var min inre kropp som hade tagit smällen. Samtidigt här gick jag och pratade hos en psykolog på ungdomsmottagningen efter Paulinas flytt, för jag var verkligen inte mig själv. När hon fick höra om mina matvanor så var det hennes skyldighet att hon ringde mina föräldrar. I juni 2016 bokade de en tid på Länsenheten här i Gävle. En klinik specialiserad på ätstörningar. Det var också i juni som jag fick min diagnos. Alltså jag skämdes ju. Åh gud vad jag skämdes. Vad jag hade hört så var ätstörning något uppmärksamhetssökande och inte alls en riktig sjukdom som det egentligen är.

Vi blev bokade flera möten i veckan, och det var bara att börja gå på dem, vare sig jag ville eller inte. Deras behandlingar görs endast med den drabbade och hans/hennes familj, så min mamma och pappa var med också. Det tyckte jag var väldigt jobbigt eftersom jag hade ljugit för dem så länge och jag var rädd att säga hur det egentligen var, alltså sanningen. Och så kan jag även känna idag. Det jag inte visste var att jag hade i stort sätt tagit död på hela min inre kropp. Mitt immunförsvar fanns knappt kvar, vilket förklarande varför jag hade varit sjuk varannan vecka, min ämnesomsättning i kroppen hade reagerat starkt av svälten och fungerade inte alls, mina tarmar hade lagt sig i viloläge och fungerade inte heller som de skulle, vilket förklarade varför jag fick så fruktansvärt ont i magen när jag sedan började äta igen. Mina tarmar var inte van vid att bryta ner mat. Min mage var inte van vid att jobba. Jag tappade massa hår och mitt blodvärde var så dåligt att jag behövde börja äta tillskott.


Ångesten har aldrig varit på sådan hög nivå förut. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. De sa att jag varken fick börja skolan till höst eller jobba under sommaren, det de inte visste var att jag är världens envisaste tjej och jag skulle visst jobba och börja gymnasiet som mina andra vänner. För det var sånt vardagligt som gjorde mig glad. Reglerna kring mat blev strikta och jag tvingades i den mat jag blev serverad. Jag var tvungen att äta 6 gånger om dagen och absolut inte skippa ett enda mål. Mina föräldrar tyckte det här självklart var jobbigt, men det var så läkarna hade sagt att de skulle göra, så då gjorde de så. Jag fick inte äta borta eller göra min egen mat. Mina föräldrar var tvungen att lägga på maten på min tallrik. Kan ni tänka er att vara 16 år, behöva få allt serverat, bli kollad hela tiden, och känna sig som en 5 åring?

Nu i maj 2017 håller jag fortfarande på med min behandling av min ätstörning som går under kategorin Anorexia eftersom jag straffade mig själv genom att svälta mig själv. Jag själv skulle säga att jag är långt ifrån klar, men jag är en bit påväg. Till exempel nu nyligen när jag var matförgiftad och fick inte äta något på hela dagen så fick jag ju panik. Jag hade sån huvudvärk, jag mådde så illa att jag knappt kunde stå, och exakt så var ett vardagligt mående för mig förut. Något jag knappt kan förstå idag. I början av resan för ätstörningen så gick jag in i en djup depression. Nu träffar jag en psykolog minst 2 gånger i veckan och äter medicin angående just depressionen. MEN jag hade inte tänkt prata om det nu, det får ni säga om ni vill läsa om i ett separat inlägg. Mycket av allt det här sitter självklart i, det har ju endast gått ett år sen jag började min behandling. Jag har fortfarande dåligt blodvärde, så jag äter fortfarande tillskott för det, jag har också dålig blodcirkulation som gör så att jag fryser hela tiden och är kall om händerna, och jag kan få ont i magen och skippa en måltid för mig påverkar mig mer än någon utan en ätstörning. Men jag är ju påväg framåt.


HUR SOM HELST så är jag en glad och sprallig tjej. Vissa dagar mår jag inte så bra, och dessa dagar har jag inte velat skriva något här, eftersom ni har ändå inte vetat något. Nu vet ni. Det är okej att inte må bra ibland, jag vet vilket fall som helst att det kommer bli bättre någon gång. Som sagt så var det här väldigt modigt av mig själv och en stor sak, så snälla ni, var snälla och tack så mycket ni som orkade läsa det här.


Puss & kram och ta hand om varandra<3

Likes

Comments

... SÅ FICK JAG MIN VATTENMELON !

Idag mår jag verkligen så mycket bättre, så antar att det var matförgiftning..? Har ändå varit hemma från skolan och äntligen fått skära upp min efterlängtade vattenmelon till frukost haha! Det var faktiskt det enda jag vill säga bara haha... En annan rolig sak är att min syster kommer hem imorgon!! För er som inte vet det så bor hon i Florida och pluggar och simmar där, men imorgon kommer hon äntligen hem och stannar hela sommaren, sen åker hon iväg igen. Så om jag hinner ska jag nog åka med till Arlanda och hämta henne, beror på när jag slutar. Jag har saknat henne så mycket<3


Men nu bjuder jag på dessa mumsiga bilder på min vattenmelon hihi, nästan så jag blev ännu mer sugen och ivl skära upp mer.. hm.

Likes

Comments

Hej på er!
Inatt vaknade jag upp och mådde så himla illa, William hämtade ett glas vatten åt mig och sen somnade jag om. Sen vid 6 på morgonen vaknar jag igen och märker att jag mår verkligen så illa att jag måste kräkas, så jag springer in på toa och kräks och samma sak hände nån timme efter. Jag ringde pappa och sa att han fick komma och hämta mig för ville inte smitta hela Williams familj haha, före vi kom på att det var matförgiftning och inte magsjuka. Så tråkigt för älskar söndagar med William, de är alltid så mysiga.

MEN istället har jag spenderat hela dagen i sängen. Alltså egentligen vet vi inte om det är matförgiftning eller magsjuka, men det lutar mot matförgiftning eftersom Hannah blev också lite dåligt efter att vi var med varandra igår. MEN jag tänker iallafall stanna hemma ifall det är magsjuka så jag inte smittar vidare, och sen är jag fortfarande inte helt kry än. Hoppas ni har haft en bättre söndag än mig<3

Alltså har ni också så att ni får cravings när ni är sjuka? JAG ÄR!!! Har varit så sjukt sugen på frukt och speciellt vattenmelon och björnbär hela dagen! Det jobbigaste är nog att det ligger en vattenmelon i kylskåpet men jag får ju inte äta något....:( SÅ ISTÄLLET har jag suttit och kollat på bilder på frukt på weheartit, inte världens bästa idé.......

Likes

Comments

Godmorgon fina!
Igår hade jag och William en liten dejtnight, så mysigt. Vi köpte med lite godsaker, gjorde en varsin sallad och satte oss i boulongern. Alltså vädret igår var ju helt fantastiskt, och att vi var tvungen att åka hem pga myggen, hur längesen var inte det??? Klagar verkligen inte.

Om typ 40min kommer Wilma och hämtar mig för vi ska på utbildning i Furuvik, så taggad för ännu en säsong!

Mitt <3

Likes

Comments

Hej fina,
Förlåt att jag inte har kikat in här så mycket på senaste men har haft fullt om med skolan och annat. Idag hade vi friluftsdag med klassen och var ute i skogen hela dagen. Efter det så följde jag med Hannah till stallet och hjälpte henne lite där, och fick rida hennes häst!! Är verkligen så rädd för hästar men samtidigt tycker jag dom är så söta? Jag borstade hans rygg och nådde liksom inte ens upp? Så sjukt stora djur!

Det var iallafall mysigt eftersom det har varit så bra väder idag, vill så gärna typ ha en häst och bara kunna rida på ibland när man vill tänka lite själv.

Imorgon är det fredag!! Kämpa fina ni<3 kramis

Likes

Comments

Godmorgon fina!
senare igårkväll fick jag reda på att jag börjar 13.15 istället för 12.00, underbart! Vi tog tiden att laga pannkakor till lunch då! Glutenfria till och med. Det är verkligen mycket godare för man får inte alls samma klump i magen och såndär hemsk matkoma. Här har ni receptet, rekommenderar!





Likes

Comments