Nu börjar mornarna bli kyliga och rutorna behövs skrapas varje morgon innan jobbet.
Mina fingrar uppskattar inte denna kyla, Raynauds Fenomen(vita fingrar) visar sig på direkten.

Men på bild ser det ju väldigt mysigt ut. Och nu när vi har ved kan vi ju börja elda igen 😍

Igår efter jobbet åkte jag och åt tapas med Sara och Mathilda. En supermysig kväll med Buzz, skratt och gamla skolkataloger.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Oj, dagarna bara går. Jag har inte skrivit så mycket här och har inte tagit några bilder från helgens aktiviteter som bestod av frukost med brudarna, shopping och senare blev det burgare på Brooklyn Burger 👌

Just nu är jag supertrött och inte alls pepp på ett blogginlägg. Imorgon ska jag tillbaka till Sahlgrenska för återbesök, ska bli spännande 😍

Det får bli två bilder på Levis och Zelda 😍

Likes

Comments

Hösten börjar lida mot sitt slut. Det har regnat hela veckan typ och idag var det äntligen sol.

Började dagen med besiktning av bilen, vilket gick bättre än förväntat 😄
Sen blev det höststädning av trädgården. Kratta löv, trimma, klippa gräs, ta bort allt dött ur pallkragarna.
Vi är kanske inte helt klara men fick bort det mesta.
Så tacksam över att ha Fabian som gärna grejar i trädgården med dom tunga sakerna.
Försökte mig på gräsklippningen men orkade inte ens vår lilla gräsmatta...
Man märker en stor skillnad på kroppens ork nu när man gör något ansträngande i jämförelse med förut. Jag lär få höja ribban långsamt på träningen framöver, börja om på ruta ett igen om inte ruta minus.

Vi drack lite kaffe på trappen och njöt av dom kanske sista höstsolsstrålarna 🌞 mysigt!

Likes

Comments

Kroppen börjar återgå till det vanliga men det finns allt vissa sviter kvar som känns långdragna...

Domningarna är kvar i ansiktet och dom går upp och ner under dagarna. ibland är det jobbigt och det påverkar både tal och orken. Stickningarna i händer och fötter är borta men finns mycket obehagskänslor kvar där och det går också upp och ner under dagen.
Illamående av cellgifterna, tappandet av hår, svullna kinder(bilderna nedan visar innan & efter) av kortisonet och svullna fingrar av okänd orsak. Allt påverkar en både fysiskt och psykiskt...
Men det gäller att ha tålamod, det ska ju funka som vanligt i framtiden sägs det.
Ska tillbaka till Göteborg i början på November och jag hoppas på att få trappa ner lite medicin men känns oroligt för ett bakslag.. Jag har ju kommit igång på jobbet nu och vill inte backa!

Likes

Comments

Förra helgen blev det en utekväll med mina vänner och första gången för mig att spela shuffleboard 👊 Det var superkul och svårt!

Åt mat och pratade om livet, en trevlig kväll med andra ord 😃

Likes

Comments

När jag fyllde år fick jag biljetter till Johan Glans - World tour of world i Karlstad. ​Förra helgen var det dags.

Ett grymt bra framträdande med mycket skratt, även god mat på Napoli innan och en trevlig vistelse på Scandic Karlstad City.

Skönt att komma iväg en helg efter allt som varit men så skönt att komma hem igen till missarna 😍 Både jag och Fabian är väldigt hemmakära, kanske lite för hemmakära..

Likes

Comments

Första dagen på jobbet idag efter allt, eller ja.. dom första två timmarna efter allt.
Kändes väldigt konstigt att gå hem efter två timmar men absolut viktigt med en mjukstart, ingen idé att skynda på i onödan.

Åkte hem i spöregnet och vilade efter jobbet. Landade i soffan med en mysig spinnande Levis, riktig balsam för själen. Men kände mig hängig och frusen så tog mig ett bad och bara slappnade av innan jag intog soffläge åter igen 😊
Vilken dag! Jag har bara tagit hand om mig själv 😍 Ibland behöver man göra det med.

Känns otroligt skönt att få jobba igen. Jag välkomnar allt som har med min gamla vardag att göra😁

Likes

Comments

Fredag! Jag som älskar fredagar 😍

Även fast måendet inte är på topp ännu så är fredagskänslan så härlig. Den kanske inte är så hög som vanligt men den är ändå härlig. Och idag börjar Idol med sina fredagsfinaler, det ska jag fira med cola! 👌

Nu har jag varit sjukskriven i 12 veckor och på måndag börjar jag äntligen jobba igen, men bara på 25%. Det ska bli så skönt att komma tillbaka till livet igen.
Jag hälsade på på jobbet i tisdags och fick träffa alla igen, fick en fin blomma och nybakta bullar 😍

Idag hänger jag med mina bästisar och det är ett perfekt sätt att starta min fredag på!

Hoppas ni får en mysig fredag och en bra helg 🌸

Likes

Comments

Äntligen lite toning i håret.. har verkligen känt mig sliten.
Gick till Therese och köpte mig en toning och nu känns håret så mycket bättre. Tänk vad så lite kan göra så mycket.

Känner mig obekväm i mina runda kinder(som jag fått av kortisonet som jag äter, försvinner sen när jag slutat) och mitt hår som både blivit tunnt av cellgifter och bara är allmänt dystert. Men nu känns de bättre!

👈 Före - Efter 👉



Idag har jag och Fabian fått träffa efterlängtade Otto.
Våra fina vänner har fått en ny familjemedlem vilket är så otroligt häftigt! Jag är helt förälskad från första stund, tänk att någon så liten kan komma och bara ta över allas hjärtan utan att ens förstå!
Det är helt klart en unik känsla att få hålla i en så liten själ, 1 vecka gammal 😍😍

Likes

Comments

Detta blir ett långt inlägg men jag har försökt att hålla mig kort...

Här har det varit och är fortfarande en lite tung period, därav mina dåliga uppdateringar.

Min sommar blev absolut inte som jag hade tänkt mig, snarare tvärtom.

I början på juli åkte jag hem efter en vanlig torsdag på jobbet.. kände mig lite hängig men det var ju ändå slutet på en arbetsvecka.
Kom hem och la mig ganska direkt i soffan, febern hade slagit till... igen.
Jag hade ju precis haft feber? Senast i över en vecka ju.
Sjukskrev mig självklart på fredagmorgon i tanken att ligga sjuk hela helgen och återgå till jobbet på måndagen. Tji fick jag!

Fredagkvällen fick ett slut på akuten med hög feber, tomat rött ansikte, bröst och armar... allergisk reaktion var min tanke?
Blev kvar under natten endast "för säkerhetens skull".

Efter en natt flyttades jag till njurmedicin för att dom hade platser över i semestertiderna. Fick eget rum, egen tv och egen toa, lyxigt. Fast hade gärna varit hemma istället...

Låg där och blev stucken massor av gånger för alla blodprover som behövdes tas, jag som är väldigt svårstucken med. Blev försämrad och under nästa dag hade jag fått syrgas då min andning blivit så pass ansträngd.

Jag har verken ork eller lust att gå djupare in på hur denna söndagkvällen slutade men efter att både narkossköterska och läkare försökt sticka mig med hjälp av ultraljud fick jag nog och min kropp bara brast i hyperventilerig, gråt och skrik. Väckte garanterat hela avdelningen mitt i natten!

Då bestämdes det ganska fort att jag skulle ner till intensiven. Fabian som hade åkt hem för natten blev uppringd av sköterskan som berättade att jag flyttades och inte långt därefter var han på plats på IVA med mig.


Denna tid på IVA är för mig väldigt dimmig, har väldigt blandade känslor och minnen därifrån. Allt från en Gabriella som bara lämnade över hela sin kropp till läkare och sköterskor utan att bry sig om vad dom gjorde med henne till en Gabriella som var så upptagen med att få luft och kunna andas. Kändes som att jag skulle dö där ett tag.

Jag har vissa minnen som känns extra mycket i hjärtat, som till exempel när pappa stid framför mig helt plötsligt när jag låg där med full fokus på att få luft... En sån konstig känsla. Min pappa! Som bor 80 mil härifrån, hur kan han bara stå här hos mig helt plötsligt? Varför var han hos mig? Så sjuk var jag ju inte?

Och minnen av att dom ville kontakta mamma... Mamma som precis åkt med resten av min familj till Spanien. Min moster som också var hos mig som ville ringa mamma. "Nej, ring inte mamma... Då kommer hon att åka hem direkt" vet jag att jag sa. Så orolig att hon skulle behöva avbryta sin resa för att jag var "lite" sjuk.

Har ingen lust att skriva om allt på IVA då jag själv inte riktigt har klarlagt allt själv ännu men dom behandlade mig för både sepsis och en inflammation i lungan, röntgen och fick vätskedrivande då jag hade vätska i lungan som gjorde det svårt att andas.

Jag insåg inte förens efteråt hur illa det faktiskt var. Och jag förstår nu efteråt varför det var så viktigt att ringa både mamma och pappa.

Jag är väldigt glad att jag hade Fabian, pappa och min moster på plats på IVA trots att jag kanske inte visade det då. Jag är även väldigt imponerad över bemötandet och värmen jag fick av personalen på IVA i Skövde. Dom har verkligen satt fina minnen i huvudet, trots stressiga situationer, som jag alltid kommer minnas.

Efter två och ett halvt dygn på IVA i Skövde så skickades jag till Sahlgrenska Reumatologavdelning i Göteborg.

Massor med prover och undersökningar på allt mellan himmel och jord blev det. En riktig besiktning av kroppen. Med vätska i lungan och hjärtat, ont i varje liten kvadratmilimeter av huden, svullen som en kossa och så trött att jag inte klarar av att sätta mig upp... Liggandes i en sjukhussäng, läkare som informerar om provsvar och sjukdomar, mitt försök till att fokusera och ta in information. Tur att jag hade mamma(som självklart tog flyget hem till Sverige), pappa och Fabian på plats som kunde ta all information och vara till hjälp för mig.

Fortfarande här i Göteborg fortsatte utredningen men vissa klartecken hade jag fått, då dom hittat antikroppar i blodet.

Jag fick då veta att jag har en (autoimmun) reumatisk systemsjukdom som förkortas MCTD och att allt detta förmodligen var ett "skov" av denna. Finns inte så mycket info om sjukdommen tyvärr..

Just MCTD är ovanlig och obotlig men med hjälp av rätt behandling och att jag är uppmärksam på min egna kropps symtom så kan jag leva nästan som vem som helst.

När det gått två veckor fick jag äntligen åka hem i hopp om att allt var över och endast återhämtningen kvar(som i mitt huvud skulle ta någon vecka eller två med lite sjukgymnastik...).

Första veckan såg jag otroliga framsteg då jag orkade mer och mer för varje dag, orkade sitta upp ett tag och även gå ut och hämta posten. Mitt i allt blev Levis sjuk och slutade äta, även han blev inlagd på sjukhus... Så typiskt!


Sedan började istället ett nytt mysterium...

Större delen av mitt ansikte (som varit bortdomnat sedan från början av denna resa) vill inte komma tillbaka, mina fotsulor och tår gör otroligt ont & mina handflator känns som stora brännskador.

Det blev värre och värre för varje dag och ibland var smärtan outhärdlig trots att jag låg stilla. På två veckor sov jag två hela nätter, resten bestod av promenader inomhus, tårar och hopplöshet. Fy vad less jag varit!

Sedan fick jag komma tillbaka till Göteborg och utredas för den smärtan. Dom anar nervsmärta efter flera neurologiska undersökningar och har under tiden medans jag varit inlagd denna gång fått korttidsverkande morfin vid behov när jag känner att jag inte står ut längre med smärtan och även fått sova några timmar på natten med hjälp av detta. Dom sätter även in ett smärtstillande för nervsmärta som tar ca 2-3 veckor innan den verkar.

Nu har det gått 5 veckor sedan den medicinen sattes in och dom senaste två veckorna har jag känt mig OK, inte bra, men OK. Jag har verkligen fått ett hopp om att det vänder nu...

Men då har dom självklart hittat ett värde på ett prov som tyder på inflammation så jag utreds fortfarande för mitt ansikte, mina händer och mina fötter... Jag ska tillbaka till Göteborg imorgon och hoppas så mycket på att detta kan få ett slut nu. Jag vill bli pigg nu, börja träna, börja jobba och göra normala saker igen!



Fabian har fått dra ett tungt lass p.g.a av detta och jag är otroligt tacksam, hade inte klarat detta utan honom.

Många har skrivit till mig och jag har fått massor med presenter av så fina människor och även besök av mina vänner. Så otroligt tacksam för allt 💕

Jag har verkligen insett att man tar vardagen för givet. Fy vad tacksam jag är över att detta gick så bra som det gick och jag hoppas innerligt att kommande prover ser bra ut.

Kommer att få äta medicin under många år men så länge jag är frisk och kan leva är jag tacksam.

Lägger upp ett fåtal bilder, både från sjukhus, svullna och normala fotleder och några av mina presenter.

Allt som blommar ska tas vara på, speciellt när man aldrig fick uppleva sommaren

Likes

Comments